Bukefalos 25 år

Smarta barn

Det där att övning ger färdighet.
Just sport, idrott och musik är bra till sådant.
Men det finns säkert flera bra exempel.

För mig var det extremt frustrerande just att det krävdes arbete på ett helt annat sätt inför klarinettlektionerna än inför skolarbetet. Om dessa lektioner på något vis varit inkluderade i skolan och tagits på samma allvar i stället för att bara varit något jag kunde försumma rätt mycket utan påföljder och sluta mer när jag tröttnade i tonåren kanske jag fått bättre disciplin vad gäller att öva och nöta på saker?
 
Det där att övning ger färdighet.
Just sport, idrott och musik är bra till sådant.
Men det finns säkert flera bra exempel.

Språk är ett annat exempel. Och alla typer av akademiska studier på högre nivå än grundnivå kräver också sittfläsk och starka tragglarmuskler - att orka sitta och läsa och läsa och läsa och läsa sånt som en kanske inte fattar mer än 20 % av till en början, att behöva läsa stora mängder text och kunna sålla i textmängden och direkt hitta fokus och hitta det mest centrala.
 
Ser du ett problem med att någon lär sig fortare än andra och därför får fortsätta sin utbildning?
Det hade min lärare problem med när jag gick i... mellanstadiet? Hade länge fått använda matteböckerna som var tänkta för en årskurs över mig, klarade det galant. Sedan fick jag plötsligt inte göra det mer när jag var klar med en bok vid något tillfälle. Tror det var att jag inte fick fortsätta på den som var för två årskurser över.

I alla fall så bestämde sig min mor för att prata med läraren om det, jag behövde ju ha något att göra på lektionerna. Läraren svarade snabbt att man kan inte hålla på och hitta på uppgifter till de duktiga eleverna, utan måste se till att hjälpa eleverna som har det svårt i olika ämnen. De duktiga får "klara sig själva" (minns såklart inte exakt hur det uttrycktes). Inte heller så då att man kunde sätta in extrahjälp till mig i de ämnen som jag hade svårt i, nä, jag fick sitta och ha pisstråkigt på mattelektionerna med någon annan bok för den årskurs jag gick i och sedan skolka från de svårare lektionerna antingen för att jag inte fick hjälp eller för att de andra eleverna var elaka och lärarna inte gjorde något åt det. Yay. Skolan var så... kul.

(Att jämföra skola med jobb tycker jag sedan blir helt galet, som jag sett vissa göra här i tråden. Aldrig i livet att jag haft det ens i närheten av lika jobbigt på någon arbetsplats som i de flesta skolor jag gått i. Jo, jag gick i ett gäng olika genom åren)
 
Språk är ett annat exempel. Och alla typer av akademiska studier på högre nivå än grundnivå kräver också sittfläsk och starka tragglarmuskler - att orka sitta och läsa och läsa och läsa och läsa sånt som en kanske inte fattar mer än 20 % av till en början, att behöva läsa stora mängder text och kunna sålla i textmängden och direkt hitta fokus och hitta det mest centrala.
Fast att tvinga en elev att t ex räkna addition upp till 10 ett helt läsår när denne har en mattekunskap motsvarande årskurs 4 ger inte på något sätt styrka i att orka läsa något där man bara förstår 20% av innehållet. Hade min chef begärt ngt liknande det förstnämnda av mig så hade det blivit ett jäkla liv. Men skolan ska kunna tvinga eleverna till det?

Det största problemet i dagens skola är att det i mångt och mycket handlar om vilken lärarledd har turen, eller oturen, att få. När folk tar sitt pick och pack och flyttar till Åland bara för att kunna få hemundervisa sina barn så att de slipper den negativa trend skolan har skapat. Då har vi stora problem.
 
Fast att tvinga en elev att t ex räkna addition upp till 10 ett helt läsår när denne har en mattekunskap motsvarande årskurs 4 ger inte på något sätt styrka i att orka läsa något där man bara förstår 20% av innehållet. Hade min chef begärt ngt liknande det förstnämnda av mig så hade det blivit ett jäkla liv. Men skolan ska kunna tvinga eleverna till det?

Det största problemet i dagens skola är att det i mångt och mycket handlar om vilken lärarledd har turen, eller oturen, att få. När folk tar sitt pick och pack och flyttar till Åland bara för att kunna få hemundervisa sina barn så att de slipper den negativa trend skolan har skapat. Då har vi stora problem.

Nej, det finns säkert bättre sätt att öva de musklerna på, jag antar att det är ett exempel från ditt barns eller din egen skolgång för jag har inte nämnt något om att det skulle vara någon eftersträvansvärd metod. Däremot ska skolan låta elever öva på saker som är viktiga lärdomar för livet, inte enbart sånt som är kul och lustfyllt - lite beroende på stadium förstås, mer traggelmuskler behöver övas ju längre en kommer i skolsystemet, men det behöver ju starta någongång. Det betyder inte att allt ska vara trist! Men en del saker behöver nog faktiskt vara tråkiga, och är nog också tråkiga för de flesta, inte bara särbegåvade barn. Det handlar ju liksom om insikten att det här trista ger mig åtkomst till det där roliga (kunskapen, förmågan, etc) som kommer sen, bara jag håller i och kämpar mig igenom detta. Det tar ett tag att lära sig.
 
För mig var det extremt frustrerande just att det krävdes arbete på ett helt annat sätt inför klarinettlektionerna än inför skolarbetet. Om dessa lektioner på något vis varit inkluderade i skolan och tagits på samma allvar i stället för att bara varit något jag kunde försumma rätt mycket utan påföljder och sluta mer när jag tröttnade i tonåren kanske jag fått bättre disciplin vad gäller att öva och nöta på saker?
Hur ställde sig dina föräldrar till att du slutade? Hade det hjälpt om de hade tagit klarinettlektionerna på mer allvar?

Jag funderar mycket hur man lär sina barn att bli en (lagom) hårt arbetande människa. En av förutsättningarna för mitt liv som det ser ut idag var hårt arbete ifrån min sida och jag önskar mina barn ett liv på samma materiella standard.
 
Det största problemet i dagens skola är att det i mångt och mycket handlar om vilken lärarledd har turen, eller oturen, att få. När folk tar sitt pick och pack och flyttar till Åland bara för att kunna få hemundervisa sina barn så att de slipper den negativa trend skolan har skapat. Då har vi stora problem.

Fast de familjer som flyttat till Åland för att hemundervisa sina barn har väl ändå gjort det just för att man vill hemundervisa sina barn, vilket Sverige strikt förbjudit och det ses som ett problem. Att det är det man vill åt. Om man ville bort från den svenska skolan hade ju att sätta barnen i åländsk skola varit ett betydligt rimligare alternativ i första hand.

Däremot inte sagt att jag inte tror att det finns bekymmer i svenska skolan. Men jag vet inte om just de familjer som flyttat till Åland är tydligaste tecknet på det.
 
Senast ändrad:
Inom dagens pedagogikforskning talas det mycket om "grit" som en viktig egenskap att utveckla för att lyckas med sina studier och sitt framtida yrkesliv. Att hålla ut trots att det är motigt, svårt eller kanske tråkigt, och fortsätta kämpa. Det är den egenskapen som en tänker sig att en hjälper till att stärka genom att berömma barns ansträngning och försök snarare än deras prestationer och resultat. Jag tror att det är en egenskap som alla barn som har lätt för sig, men kanske särskilt särbegåvade barn, behöver jobba på.
 
Nej, det finns säkert bättre sätt att öva de musklerna på, jag antar att det är ett exempel från ditt barns eller din egen skolgång för jag har inte nämnt något om att det skulle vara någon eftersträvansvärd metod. Däremot ska skolan låta elever öva på saker som är viktiga lärdomar för livet, inte enbart sånt som är kul och lustfyllt - lite beroende på stadium förstås, mer traggelmuskler behöver övas ju längre en kommer i skolsystemet, men det behöver ju starta någongång. Det betyder inte att allt ska vara trist! Men en del saker behöver nog faktiskt vara tråkiga, och är nog också tråkiga för de flesta, inte bara särbegåvade barn. Det handlar ju liksom om insikten att det här trista ger mig åtkomst till det där roliga (kunskapen, förmågan, etc) som kommer sen, bara jag håller i och kämpar mig igenom detta. Det tar ett tag att lära sig.
Jag vet inte riktigt vad du menar med att de här barnen bara gör det som är lätt och lustfyllt? Ett särbegåvat barn har ofta problem med det sociala samspelet och det kan man träna på en mängd olika sätt och ge rejäla utmaningar i. Man kan också låta barnet göra sådant som faktiskt utmanar även i akademiska ämnen men då måste det ju också vara på en nivå barnet ännu inte har nått. Inte att läraren anser att alla ska vara på samma plats i matteboken, läseboken osv. osv. för att ingen får sticka ut.

Det är förövrigt extremt känsligt att ta upp det här för man får genast höra att jaha, så du tycker att ditt barn som redan kan ska ha hjälpen som de som inte kan behöver?! Det menar såklart ingen normalfuntad människa men de två parterna är precis lika utsatta och båda ska självklart få den hjälp de behöver.
 
Ett annat viktigt perspektiv är att det är de högpresterande som i framtiden skall bli forskare och lösa olika världsproblem.
De måste ju för allas skull få bra förutsättningar för det.

Jag är själv disputerad forskare och jobbar med att lösa "världsproblem" (vad nu sådana definieras som, men i mitt arbete ingår bl.a. är att ta fram matematiska algoritmer som hjälper sjukvården förutsäga vårdbehov och risker för olika patientgrupper). Jag var absolut en högpresterande individ med högsta betyg i allt i både grundskolan och gymnasiet, men jag skulle för den sakens skull inte säga att jag är särbegåvad. Jag kunde inte läsa när jag började ettan och mitt IQ ligger och skvalpar kring 120, vilket såklart är över medel men långt ifrån exceptionellt. Skolarbetet var förvisso lätt för mig, men jag utmanade mig självmant på fritiden och i skolan var det framför allt kompisar och det sociala samspelet som var viktigt. Det går med andra ord alldeles utmärkt att bli forskare utan att vare sig särbegåvning eller få en specialanpassad skolgång.

De personer jag känner som är särbegåvade (typ IQ över 135) och har haft problem i skolan har precis som någon annan skrev haft andra (sociala) svårigheter. För dessa individer har skolan varit pest och pina, och självklart behöver och förtjänar dessa barn hjälp! Precis som alla andra barn med svårigheter. Däremot är jag skeptisk till att ytterligare akademiska utmaningar verkligen är hela lösningen. Jag har även erfarenheten av att gå på en "elitskola" (både på gymnasiet och universitetet) där alla studenter var extremt högpresterande och maken till psykisk ohälsa är svår att beskriva. Det var på många sätt en giftig miljö. Min tro är absolut att alla människor behöver intellektuella utmaningar, men de behöver också vänskap, acceptans, tillit, kreativitet, och kanske också lite jädrar anamma och eget driv. Att bunta ihop ett gäng särbegåvade ungar och låta dem läsa Dostojevskij eller traggla linjär algebra tror jag kan slå väldigt fel.
 
Det är mycket möjligt att det är mycket personberoende bland lärarna. Dock kanske det är något som är ett problem som måste lyftas. Jag minns hur grupparbeten gick till när jag gick i skolan. Mina föräldrar minns hur de hade det. Min dotter upplever det nu.
Jag tycker inte att det ska väljas bort, precis som inte andra saker ska väljas bort. Dock måste man kanske utveckla metoder för att det ska bli vettigt för fler elever än idag.
Om grupparbeten bara var utsagt till för att lära sig grupparbete/samarbete snarare än att man fokuserade på att man skulle lära sig en viss sak så kanske det kunde utvecklas en bättre pedagogik runt det.

Det är ju inte som att de barn som släpas efter i bakvattnet lär sig någonting heller, vare sig grupparbete eller det ämne det var inom.

Ibland får jag bara känslan av att "forskning" grupparbeten på låg nivå bara skapar en skev bild av riktig forskning.
 
Fast de familjer som flyttat till Åland för att hemundervisa sina barn har väl ändå gjort det just för att man vill hemundervisa sina barn, vilket Sverige strikt förbjudit och det ses som ett problem. Att det är det man vill åt. Om man ville bort från den svenska skolan hade ju att sätta barnen i åländsk skola varit ett betydligt rimligare alternativ i första hand.

Däremot inte sagt att jag inte tror att det finns bekymmer i svenska skolan. Men jag vet inte om just de familjer som flyttat till Åland är tydligaste tecknet på det.
Det är föräldrar som inte ser någon annan utväg då skolan har bränt deras barn så oerhört. Så nej det är inte föräldrar som vill hemskola sina barn, det är föräldrar som inte ser någon annan utväg.
 
Ja läraren borde ha varit tydlig med vad övningen gick ut på.
Mina lärare var tack och lov det.
De förklarade att de som kunde mera skulle öva sig på att förmedla det till sina kamrater därför att det var bra att kunna förmedla kunskap. Nu när jag är vuxen så vet jag ju också att det är så som man tränar ledare. T.ex. projekledare och chefer.
Jag tror kanske inte att alla lärare vet det? (att det är en samarbetsövning/sammanställa info övning) Och om de sedan dessutom betygssätter resultatet...

Jag kan ha förstått fel men jag har uppfattat det som att grupparbete och egen "forskning" står för en större del av själva "inlärningen" numera ("" eftersom det är den delen vissa andra säger leder till de Pisa resultat vi har idag). Det är väl det som kritiseras med skolan, att det är en del i det som skapar oerhörd stress för duktiga flickor och helt lämnar vissa pojkar därhän.

Mina lärare, vi var ju i starten av grupparbetenas era, verkade absolut till viss del förmedla ett slags idé om att vi faktiskt skulle kunna något om ämnet efter att vi gjort ett arbete om det. Som tur är tror jag inte grupparbetena utsagt påverkade betygen mycket ens på gymnasiet på den tiden. Men de kan mycket väl kanske göra det nu och stressen att då sitta i en underpresterande grupp och få deras betyg måste ju vara oerhörd.

(avskydde grupparbeten såklart trots att jag var varken smart eller duktig, i efterhand lärde de dock ändå ut att plocka informationsbitar och planera inför tex universitetet. Vars PM var betydligt bättre att fixa.)
 
Senast ändrad:
Jag vet inte riktigt vad du menar med att de här barnen bara gör det som är lätt och lustfyllt? Ett särbegåvat barn har ofta problem med det sociala samspelet och det kan man träna på en mängd olika sätt och ge rejäla utmaningar i. Man kan också låta barnet göra sådant som faktiskt utmanar även i akademiska ämnen men då måste det ju också vara på en nivå barnet ännu inte har nått. Inte att läraren anser att alla ska vara på samma plats i matteboken, läseboken osv. osv. för att ingen får sticka ut.

Det är förövrigt extremt känsligt att ta upp det här för man får genast höra att jaha, så du tycker att ditt barn som redan kan ska ha hjälpen som de som inte kan behöver?! Det menar såklart ingen normalfuntad människa men de två parterna är precis lika utsatta och båda ska självklart få den hjälp de behöver.

Jag har skrivit i x antal inlägg nu precis det som du skriver om att skapa utmaningar där barnet inte har det lika lätt, och fokusera mer på andra områden i ämnesplan och läroplan än akademiska färdigheter. Jag skrev inte heller enbart om särbegåvade barn i inlägget du citerar utan om alla barn som har lätt för sig.
 
Det är föräldrar som inte ser någon annan utväg då skolan har bränt deras barn så oerhört. Så nej det är inte föräldrar som vill hemskola sina barn, det är föräldrar som inte ser någon annan utväg.

Det är väl ändå olika. Jag känner en sådan familj (som i sin tur känner ett par andra). Där handlar det om att uttryckligen vilja hemskola sina barn av ideologiska skäl, vilket inte är möjligt i Sverige. De artiklar jag hittade i ämnet handlar också om familjer som vill "spendera mer tid tillsammans", vilket säkert inte heller gäller alla men uppenbarligen en del. Jag säger inte att det inte finns några familjer som egentligen inte alls vill hemskola sina barn som gjort det valet, jag ifrågasatte att dessa skulle vara huvudanledningen.
 
Det är väl ändå olika. Jag känner en sådan familj (som i sin tur känner ett par andra). Där handlar det om att uttryckligen vilja hemskola sina barn av ideologiska skäl, vilket inte är möjligt i Sverige. De artiklar jag hittade i ämnet handlar också om familjer som vill "spendera mer tid tillsammans", vilket säkert inte heller gäller alla men uppenbarligen en del.
Om jag hade tyckt mina barns skola var dålig (jag tycker den är fantastisk, hittills..) hade typ sista tanken någonsin varit att hemskola. Då hade jag sökt mig till annan skola, eller för all del annan skola i annat land om min uppfattning nu var att alla svenska skolor är kass (det är alltså inte min uppfattning..). Att jag skulle klara av att hemskola mina barn på ett bra och effektivt sätt och lyckas lära barnet allt som behövs i livet känns så OTROLIGT långt borta, av typ tusen anledningar (kompetensbrist, bristande pedagogiska kunskaper, relation mamma/barn, inga jämnåriga att lära tillsammans med, osv. i typ all oändlighet..)
 
Om jag hade tyckt mina barns skola var dålig (jag tycker den är fantastisk, hittills..) hade typ sista tanken någonsin varit att hemskola. Då hade jag sökt mig till annan skola, eller för all del annan skola i annat land om min uppfattning nu var att alla svenska skolor är kass (det är alltså inte min uppfattning..). Att jag skulle klara av att hemskola mina barn på ett bra och effektivt sätt och lyckas lära barnet allt som behövs i livet känns så OTROLIGT långt borta, av typ tusen anledningar (kompetensbrist, bristande pedagogiska kunskaper, relation mamma/barn, inga jämnåriga att lära tillsammans med, osv. i typ all oändlighet..)

Jag håller med dig på alla sätt. Vilket också gör det ännu mer förvånande att föräldrar till ett särbegåvat barn skulle välja hemskolning i ett annan land innan man provade skola i det aktuella landet.
 
Absolut är det så att elever ska bemötas utifrån sina individuella förutsättningar. Däremot tror jag, som jag varit inne på i flera inlägg, att det inte löser problemet att bara ge duktiga elever mer och svårare saker att göra. Att göra mer av det som en redan är duktig på är ju bara kul till en viss gräns, sen blir även det enahanda. För att inte tala om det problemet vi har i vårt samhälle med en prestationskultur som gör att duktiga elever med A i alla ämnen ändå går omkring och har ont i magen och ibland blir sjuka av prestationsångest. Vi skulle kunna lära barn mycket andra viktiga saker under de första 8-10 åren av sin skolgång än att bara fokusera på prestation och mer och svårare.

Idag har vi liksom två icke förenliga problem i grundskolan och gymnasiet - en del elever går ut med godkända betyg men klarar ändå inte av övergången till universitetet, där universitetslärare (däribland jag) förfasas över deras bristande grundkunskaper inte bara i studieteknik utan i akademiskt skrivande, läsande och tolkande, bland andra saker. Samtidigt har vi ett problem med "over-achievers" i gymnasiet - duktiga studenter som pressar sig själva så hårt att de inte klarar av skolan trots att de har kapacitet så det räcker och blir över. Det är en komplex situation som är svår att lösa, som jag ser det.
Håller med:

Om det är så att skolan numera är upplagd så att eleverna som kommer ut faktiskt kan mindre än de kunde på 80-talet. Så som gymnasielärare, universitetslärare, Pisa test och var det inträdestesten vid Chalmers? skvallrar om.

Så är antagligen problemet att det är något fel på hela upplägget rakt igenom. Enligt en artikel jag läste för några år sedan är inte bara medeleleven sämre utan hela toppen, de bästa och smartaste eleverna, kapad kunskapsmässigt. Samtidigt som det finns en stor svans som lär sig ännu mindre. Ojämlikheten har också ökat där det numera är en större fördel att ha akademiska föräldrar än det var tidigare. Att lösa hela det problemet genom att tex sluta med läxor el dyl lär inte heller fungera (jmf att läsa mycket snabbare eller långsammare än de andra. Om eleverna hade fått ta hem boken med texten i så skulle den som läste snabbt fått gå och spela dataspel medan den som läste långsamt kunnat göra det utan stress. Dvs en läxa är inte bara dålig. Tyvärr verkar skolan inte längre ha råd med en uppsättning böcker per klass utan de lånas runt, det är ju lite extravagant att vi fick våra böcker, men att inte ens få låna en bok ett år är ju hemskt.)

Så kort sagt tänker jag mig att man nog får forska och rulla tillbaka systemet lite. Katederundervisning verkar tyvärr fungera. (eller tyvärr för andra, själv älskade jag den som liten och avskydde alla de här eget arbete och grupparbete och färglägg Värmland)

Så om hälften av eleverna strömmar igenom skolan på lätta fötter utan att plugga, men inte har lärt sig lika mycket som tidigare så kanske en del av lösningen ligger i hela systemet som undviker plugg av kunskap till förmån för att försöka förmedla förståelse (istället för mycket kunskap leder till förståelse). Inte i svårare uppgifter för vissa.
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Kropp&Själ Jag insåg att jag har blivit bitter. Vad gör man åt det? Jag har varit trött i många år, men kämpat på så gott det går med tungt...
2 3
Svar
40
· Visningar
3 627
Övr.Barn Satt och diskuterade det just, då många genom åren har kommit att kalla mig för just det. Men vad är egentligen särbegåvning? Hur ska...
2
Svar
26
· Visningar
2 637
Övr.Barn Hur mycket jag än söker runt hittar jag ingen med samma problem som jag. Jag vet inte vad jag ska göra, mina barns far som jag är...
Svar
13
· Visningar
1 959
Övr.Barn Jag vill börja med att be dig som upptäcker att du känner mig antingen slutar läsa eller berättar för mig att du läser... Det är ingen...
17 18 19
Svar
369
· Visningar
24 052

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

  • Varde mörker

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack #8
  • 11 åriga tik gulvätska?

Hästrelaterat

  • Vi som letar häst
  • Annonsera mera VI

Omröstningar

Upp