Bukefalos 25 år

Smarta barn

Nej, de flesta av oss är ju inte särbegåvade och inte våra barn heller. Däremot så är hälften av oss (en rätt stor andel, kan man tycka) intelligentare än genomsnittet, så du har nog helt rätt i din observation att skolan är "lätt" för en ganska stor andel av oss, nämligen den del av befolkningen som är "högt normalbegåvade" eller "normalt högbegåvade" eller vad vi nu vill kalla det. Jag tycker det vore väldigt bra om skolan kunde fånga upp dessa elever på ett bättre sätt än det verkar göras idag. Det står till och med i läroplanen att undervisningen skall ske utifrån individens förutsättningar och det borde inte bara betyda att sänka kraven för den som kanske är lite svagare i något ämne, utan också att HÖJA kraven på de elever som är duktigare/snabbare på att ta till sig ny kunskap. Jag tror faktiskt att det är bra för alla att känna att de blir intellektuellt stimulerade och utmanade i åtminstone NÅGOT avseende i skolan. Och jag ser det som väldigt viktigt att skolans huvuduppdrag faktiskt är att förmedla kunskap, till alla elever på deras nivå.
Ett annat viktigt perspektiv är att det är de högpresterande som i framtiden skall bli forskare och lösa olika världsproblem.
De måste ju för allas skull få bra förutsättningar för det.
 
Nej, jag har svårt att förstå vad du menar, eller så håller jag bara inte med, men jag är också enormt skeptisk till skolan som fenomen och önskar att skoltvånget kunde avskaffas, så jag läser ju med de glasögonen på, så att säga.
Mitt barn fick ägna sig åt musik och annat konstnärligt skapande, som också ingår i läroplanen, i stället för att göra svårare uppgifter av sådant där målen redan var uppfyllda.
Andra fick spela fotboll inom ramen för idrott och hälsa.
 
Mitt barn fick ägna sig åt musik och annat konstnärligt skapande, som också ingår i läroplanen, i stället för att göra svårare uppgifter av sådant där målen redan var uppfyllda.
Andra fick spela fotboll inom ramen för idrott och hälsa.

Förutom det så pratar jag om såna saker som ett demokratiskt förhållningssätt, entreprenörskap, samarbete, ledarskapsförmågor (som vi redan avhandlat) och självkännedom och personlig utveckling, som finns i läroplanerna.
 
Förutom det så pratar jag om såna saker som ett demokratiskt förhållningssätt, entreprenörskap, samarbete, ledarskapsförmågor (som vi redan avhandlat) och självkännedom och personlig utveckling, som finns i läroplanerna.
Ja precis.
Det finns massor av nyttiga saker att träna på i skolan för att livet senare skall bli mera framgångsrikt.
Och inte är det tråkiga saker heller.
 
Grundläggande för alla barn i skolan är att det är en miljö som man trivs i, jag tror visserligen på en mera fri undervisning där det obligatoriska är begränsat till de mest elementära baskunskaperna som alla skall lära sig och lära sig ordentligt och det som går utöver det är efter elevens eget intresse. Men före det går skolmiljön som är långt ifrån bra på många skolor idag.
 
Mitt barn fick ägna sig åt musik och annat konstnärligt skapande, som också ingår i läroplanen, i stället för att göra svårare uppgifter av sådant där målen redan var uppfyllda.
Andra fick spela fotboll inom ramen för idrott och hälsa.
Fast det förutsätter att barnens intresse ligger där. Vår son vill gärna diskutera big bang eller hur saker fungerar ner på molekylnivå. 🙈 Nu har vi turen att ha många vänner som är specialister inom vitt skilda områden. Men det är ju inte alla som har förmånen att kunna ringa upp en astrofysiker för att barnet, då 3år, ska kunna diskutera på en annan nivå än vad föräldrarna har kunskap till. 🤷‍♀️
 
Orkar inte leta upp och citera men jag blir så förvånad när folk i sådana här trådar pratar om att man inte ska hålla på och träna sina barn för att hen då tycker skolan är tråkig. Ett särbegåvat barn är inte ett tränat barn, det är ett barn som själv söker upp kunskap på ett helt annat sätt än ett barn som "bara" är smart gör. Ett smart barn kan man lära saker tidigt genom att traggla medans ett särbegåvat barn särskiljer sig just genom att hen intresserar sig för saker hen aldrig ens har blivit presenterad för eller har tragglats om av någon. Sedan om det är bokstäver och rabbla alfabetet och läsa böcker när hen är tre år eller om att diskutera saker på molekylnivå som @TeamLundVer skriver om är inte relevant, det som är relevant är att barnet lär sig självt utan att någon sitter och tragglar med barnet. Har någon tragglat med barnet är det ju inget konstigt att hen lär sig.
 
Fast det förutsätter att barnens intresse ligger där. Vår son vill gärna diskutera big bang eller hur saker fungerar ner på molekylnivå. 🙈 Nu har vi turen att ha många vänner som är specialister inom vitt skilda områden. Men det är ju inte alla som har förmånen att kunna ringa upp en astrofysiker för att barnet, då 3år, ska kunna diskutera på en annan nivå än vad föräldrarna har kunskap till. 🤷‍♀️
Gör det?
Varför är inte andra alternativ än just intresset bra?
Jag för min del tycker att det är bra att pröva på sådant som man inte har kommit på själv.
Det finns ju andra förmågor att träna än den intellektuella.
Motorik t.ex.
 
Hitta på andra färdigheter? Det är skolans uppdrag att lära barn en massa saker förutom skolämnen, det är definierat i läroplaner och ämnesplaner för alla skolans stadier. Det är inget hitte-på alls. Och jag pratar om att fokusera mer på en del saker, inte att sluta fokusera på andra saker. Jag har inte skrivit ett ord om att hålla tillbaka elever, visa mig gärna något citat om du påstår det.

Jag tycker att det du skriver är jätteintressant och jag tycker att ett bra exempel på vad man kan fokusera på utöver ren, akademisk kunskap är något som flera faktiskt redan givit exempel på. Nämligen att personer som haft lätt för sig kunnat glida genom grundskola/gymnasium utan ansträngning, få bra betyg och resultat på prov trots minimal studieinsats och sedan få det svårt på universitet/högskola eftersom de helt saknar studievana.
Har man lätt för att lära sig behöver man inte bara få svårare uppgifter, man behöver lära sig det tråkiga tragglandet som man förr eller senare kommer att ställas inför.
 
Jag tycker att det du skriver är jätteintressant och jag tycker att ett bra exempel på vad man kan fokusera på utöver ren, akademisk kunskap är något som flera faktiskt redan givit exempel på. Nämligen att personer som haft lätt för sig kunnat glida genom grundskola/gymnasium utan ansträngning, få bra betyg och resultat på prov trots minimal studieinsats och sedan få det svårt på universitet/högskola eftersom de helt saknar studievana.
Har man lätt för att lära sig behöver man inte bara få svårare uppgifter, man behöver lära sig det tråkiga tragglandet som man förr eller senare kommer att ställas inför.

Ja, det är faktiskt väldigt viktigt att bygga de "musklerna" för tråkiga och monotona uppgifter, och att bli uthållig i sådana färdigheter, för att lyckas med studier senare i livet. Det betyder inte alls att elever ska ha tråkigt hela tiden i skolan, men ett visst mått av nötande och byggande av sittfläsk och envishet, och att stå ut med tråkiga uppgifter, är verkligen viktiga kunskaper.

I målen för de flesta ämnen (åtminstone i gymnasiet) finns det numera med saker som studieteknik. Det är sånt som duktiga elever ofta inte alls behärskar och inte förstår poängen med men som de önskar senare i livet att de hade tillägnat sig ordentligt.
 
Tycker det är intressant att läsa olika inlägg om inställning till grupparbeten och att vissa jämföra det med att samarbeta på en arbetsplats.

För mig är det enorm skillnad på skola och arbetsplats. Skulle jag bli behandlad i närheten av lika illa på en arbetsplats som jag blev i skolan så hade jag dragit som en avlöning medan i grundskolan finns ju inte den möjligheten.
 
I min ungdom (alltså en massa år sedan) när jag gick på Chalmers så var jag involverad i flera projekt. Dessa projekt gick ut på hur man skulle lära ut studieteknik till elever från gymnasiet. Det var vanligt att elever som kom från gymnasiet i princip aldrig hade behövt öppna en bok och ändå fått alla rätt på prov och med det fått högsta betyg utan någon egentlig ansträngning. När de då nu började att läsa på Chalmers så blev det många gånger en kulturkrock som skapade problem för dessa studenter. Dels hade de aldrig behövt plugga dels hade de aldrig misslyckats på ett prov. En annan viktig aspekt var att i gymnasiet hade de många gånger varit stjärnan i klassen medan de på Chalmers bara blev en ”medelmåtta” i sin nya klass. Steget från att varit den som alltid var bäst till att ”bara” bli en i mängden kunde vara mycket svårt. Även om alla elever givetvis inte upplevde denna ”kulturkrock” så var det i alla fall tillräckligt många studenter för att Chalmers skulle uppmärksamma problemet och försöka göra något åt det.
 
I min ungdom (alltså en massa år sedan) när jag gick på Chalmers så var jag involverad i flera projekt. Dessa projekt gick ut på hur man skulle lära ut studieteknik till elever från gymnasiet. Det var vanligt att elever som kom från gymnasiet i princip aldrig hade behövt öppna en bok och ändå fått alla rätt på prov och med det fått högsta betyg utan någon egentlig ansträngning. När de då nu började att läsa på Chalmers så blev det många gånger en kulturkrock som skapade problem för dessa studenter. Dels hade de aldrig behövt plugga dels hade de aldrig misslyckats på ett prov. En annan viktig aspekt var att i gymnasiet hade de många gånger varit stjärnan i klassen medan de på Chalmers bara blev en ”medelmåtta” i sin nya klass. Steget från att varit den som alltid var bäst till att ”bara” bli en i mängden kunde vara mycket svårt. Även om alla elever givetvis inte upplevde denna ”kulturkrock” så var det i alla fall tillräckligt många studenter för att Chalmers skulle uppmärksamma problemet och försöka göra något åt det.

Ja, det här känns onekligen som viktiga saker man bör lära sig i skolan men som man lätt glöms bort om fokus är alltför inriktad enbart på akademisk kunskap.
 
Tycker det är intressant att läsa olika inlägg om inställning till grupparbeten och att vissa jämföra det med att samarbeta på en arbetsplats.

För mig är det enorm skillnad på skola och arbetsplats. Skulle jag bli behandlad i närheten av lika illa på en arbetsplats som jag blev i skolan så hade jag dragit som en avlöning medan i grundskolan finns ju inte den möjligheten.
Eh ja. Jag förutsätter också att om någon hade betett sig som mina klasskamrater i grundskolan vid samarbete på arbetsplatsen hade de fått minst en varning eller till och med fått gå. I min skola var slapphet, slarv och misskötsel normen, allt annat mobbades ut (av de andra eleverna) och lärarna gillade väl visserligen de (få) elever som skötte sig men det gjorde en ju inte mer populär bland de andra ungarna. En del blev till och med uppmuntrade hemifrån att göra livet surt för ”viktigpettrar” som ”tror att de är mer än andra”, det vill säga skötsamma barn med stabila hemförhållanden och föräldrar med högre utbildning.
 

Liknande trådar

Kropp&Själ Jag insåg att jag har blivit bitter. Vad gör man åt det? Jag har varit trött i många år, men kämpat på så gott det går med tungt...
2 3
Svar
40
· Visningar
3 627
Övr.Barn Satt och diskuterade det just, då många genom åren har kommit att kalla mig för just det. Men vad är egentligen särbegåvning? Hur ska...
2
Svar
26
· Visningar
2 637
Övr.Barn Hur mycket jag än söker runt hittar jag ingen med samma problem som jag. Jag vet inte vad jag ska göra, mina barns far som jag är...
Svar
13
· Visningar
1 959
Övr.Barn Jag vill börja med att be dig som upptäcker att du känner mig antingen slutar läsa eller berättar för mig att du läser... Det är ingen...
17 18 19
Svar
369
· Visningar
24 052

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

  • Varde mörker

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack #8
  • 11 åriga tik gulvätska?

Hästrelaterat

  • Vi som letar häst
  • Annonsera mera VI

Omröstningar

Upp