Snart ger jag upp!!! Snälla HJÄLP mig att inte ge upp! (långt)

[Trollet]

Nu får jag snart magsår av allt grubblande och oroande och jag tror inte att jag kommer klara detta själv. Dock vet jag inte vart jag ska vända mig (har dålig koll och kontakt med duktiga hästmänniskor här då det inte var så länge sen jag flyttade hit (Stockholm))

Mitt fyraåriga halvblodsto är så sur och grinig och hotar för minsta lilla grej!
Jag har försökt att vara bestämd och tala om för henne att sådär får man minsann inte göra men det hjälper inte hon blir bara ännu surare och hotar ännu mer. Jag blir i dessa lägen ganska rädd och har väl insett att jag kan aldrig vinna en fysisk fajt mot henne.

Jag har försökt med att ta det lugnt, låta henne vila och göra saker mer på hennes premisser. Ibland verkar det fungera lite men så pang så surnar hon till och jag tycker bara det blir värre och värre.

Jag vet inte längre vilken taktik jag ska köra med.

Själva träningen går bra. Hon lyssnar fint och jobbar på... då jag gör små ledarskapsövningar följer hon mig så fint och lyder minsta lilla vink.

Hon tjurar i boxen, i stallgången när jag ska leda henne ut från hagen eller till olika platser. Oftast tjurar hon ihop på samma ställe.

Ett exempel:
Hon står och hänger i boxen.
Jag öppnar och går in.
Hon "vaknar till" går med spetsade öron mot mig och börjar äta på några strån som ligger precis vid boxdörren. Jag kan klia henne men så helt plötsligt hotar hon och hugger i luften, vänder rumpan till och vill inte att jag kommer i närheten.
Antingen så står jag kvar tills hon kommer fram till mig igen och då försöker jag sätta på grimman eller så kliver jag med bestämda steg in till henne i boxen för att sätta på grimman. Hon tjurar ofta tills jag fått på grimman men inte stängt den sen åker öronen fram och hon är så söt så.
Hon kan försöka gå ut före mig ur boxen ibland men då säger jag till och hon lyder genast och går tillbaka. Jag leder ut henne ur boxen och då har hon slickat öronen bakåt och ser skitarg ut. Hon försöker sticka ner nosen i alla hinkar och höpåsar som finns på vägen.
Väl uppställd kan hon stå lugnt och stilla... jag kliar henne bakom öronen (som hon äääälskar) för att få henne på lite bra humör. i samma stund som hon står och njuter kan det komma hugg i luften. Då brukar jag försöka hålla kvar tills hon lugnat ner sig.
När jag borstar henne kan hon kicka och hugga i luften... jag har även då försökt hålla kvar tills hon slutat.
När jag leder henne ibland så kan hon helt enkelt stanna och stå där. Hon rör inte en fena. Glor på en och bara står där. Går jag nära och försöker så kan det komma hugg och kickar... står jag en bit bort och väntar ut henne börjar hon krafsa med hoven och det ser ut som om hon skulle kunna gå till attack när som. Ibland får jag med henne och då går hon bakom mig sur som attans med öronen slickade bakåt, huvudet sträckt framåt (redo att hugga), ibland när hon varit riktigt tjurig har hon Travat några steg efter mig och huggt i luften.

Såhär kan hon hålla på och steget till att hon blir farlig känns väldigt nära.

Jag kan inte hitta vad det är som är fel och nu vet jag inte vad jag ska göra. En sak har jag förstått och det är att det kan inte fortsätta.
Jag vet inte vart jag ska vända mig.
Jag skulle vilja ha någon som kom hem till oss, kollade på hur hon beter sig och hur jag beter mig, tala om vad som är fel, tala om vad jag ska göra och kanske hjälpa mig med de första stegen. Jag behöver hjälp och stöd fort men jag har inte pengarna att anlita vem som helst.
Samtidigt vill jag inte anlita vem som helst utan bara folk som är utbildade med lång erfarenhet som är proffs på det dom gör.

Visst kan jag ta att hon har häfftigt humör men hon får ju inte bete sig så illa att det innebär fara!

Snälla, snälla, snälla... är det ingen som har lite konkret hjälp att bidra med. Jag okar inte grubbla mer!


/Lilla Trollet som har gråten bakom ögonlocken och sinande hopp och tro

 

[Fifflan]

Fy vad jobbigt!
Jag hade en häst som var ganska grinig i vissa situationer -hantering i boxen, hovlyftning, longering- under hela unghästtiden. Hennes temperament mjuknade när hon blev äldre (5-6 år). Men hon var inte alls så aggressiv som du beskriver.
Jag har jobbat med en häst som var mer som din, och så har jag olika vänner som äger & haft på foder hästar med liknande beteende. De har alla haft två saker gemensamt:
de har varit ston, de har varit unghästar.

Jag har inte direkt någon teori, men kanske kan det ha med hormoner att göra? Jag vet inte om en veterinär kan kolla en hästs hormonnivå, men det kanske kan vara värt att prova? Ser hon kanske dåligt? Den häst jag hade bets mycket, och det var den del i hennes sura beteende som ändrade sig mest. Vid ca 4 års ålder slutade hon nästan helt att bitas. Detta fick mig att fundera på om en del av orsaken fanns i tänderna, för hon blev alltså trevligare när alla tandömsningar var klara.

Att utgå från att det är ett ledarskapsproblem ligger nära till hands (och kan ev stämma), men jag tycker man ska kolla om det finns något fysiskt fel på hästen. Jag tycker det beteende du beskriver skulle kunna betyda att det är något som gör ont, och så tror hon det är du som är dum mot henne. Det har jag varit med om, särskilt när smärtan är invärtes. En sådan aggression som du beskriver känns också för mycket för att 'bara' vara ett ledarskapsproblem. Kanske är din häst inte mentalt frisk?
Jag tycker man ska hålla alla dörrar öppna när man försöker hitta lösningen, så att man inte bara söker orsaken inom ett område. Kropp, psyke och relation måste alla vara med.

Tyvärr känner jag inte till vilka i stockholmstrakten som är duktiga på sånt här, men det finns säkert andra här som har koll!
Jag önskar dig lycka till!

 

[Iza]

Håller helt med Fifflan, som har skrivit ett bra inlägg.

Den enda funderingen som jag har är hur erfaren du själv är? Kanske kan du få hjälp av någon med lite mer erfarenhet. Du skriver att du inte känner någon, men det kanske finns någon annan i just stallet som du står i?

 

[ylvalill]

Du borde nog låta en veterinär göra en grundlig undersökning av henne. Kanske har hon jätteont någonstans? Då kan dom bete sig rätt konstigt. Tror inte att det verkar vara ledarskapsträning som saknas. Hormoner som spökar är väl också ett möjligt alternativ, tror det finns örtblandningar som kan hjälpa mot sånt men jag har tyvärr ingen egen erfarenhet av det.

 

[Sirisiri]

Usch... Det låter verkligen inte kul... Vissa individer (hästar, människor, katter...) tål ju inte att bli bestämda över. Jag vet inte om det går att jämföra hästar och katter rakt av, men jag har träffat både en katt och en häst som det inte gick att säga till. Båda blev argare ju hårdare man var mot dom. Hästar är stora djur och det kan ju bli rent farligt om man inte har pli på dom.

Det är ju svårt att säga något när man inte har träffat hästen, men jag kan tänka mig följande orsaker: Hästen har helt enkelt insett att den har kontrollen över dig. Hästen ser dig som ett hot. Hästen har ont nånstans och mår inte bra. Hästen har lynnesfel.

Jag är verkligen inte någon expert, men min åsikt är att djur som är aggerssiva är det något fel på. Antingen psykiskt eller fysiskt. Eller också är de felhanterade eller otroligt osäkra. Vet man orsaken till beteendet kan man säkert jobba på det och få en lösning på problemet.

Jag vet inte vad jag ska säga mer... Även om man har häst för att rida på, så är det ju viktigt att den andra biten fungerar också. Häster är ju normalt fredliga och snälla djur som inte vill någon något illa...

Hur länge har du haft hästen? Har det alltid varit så här? Har det blivit värre? Hur beter sig hästen mot andra hästar?

 

[ankans]

Jag tror du har en poäng där. En av de inackorderade ungstona i mitt stall fick en total knäpp när hon brunstade nyligen. Det syntes inte att hon var brunstig, men eftersom vi har hingstar i stallet så provade vi med att låta dem nosa och då visade hon tydligt att hon var brunstig. Enligt vet, så kan de få precis som vi, ont i äggstockar etc. En form av mensvärk.

 

[Trollet]

Jag har haft en veterinär ute som har kollat på henne. Hon hade problem med muskler kring bäcken/kors som hon blivit av med. Under den tiden hon hade ont protesterade hon även vid t ex longering. Det gör hon inte längre.

Jag funderar på att boka en tid hos Torbjörn för att kolla tänderna. Han brukar vara på Ultuna har jag för mig. Kanske kan jag passa på att kolla annat då också. Men som sagt jag har haft veterinär som gått igenom henne utan att hitta något. Synen har jag inte tänkt på och det tror jag inte att han tittade på.

Det där med att hon är unghäst och sto kan nog ha mycket med saken att göra. Har hört många som haft monster till hästar i den åldern... och som jag skrev innan kan jag ta att hon är häfftig i humöret men hon får ju inte bli farlig. Ska jag strunta i att hämta henne från hagen/borsta/träna i ett år tills hon blivit lite trevligare!?!

Någon som har förslag på några superduperörter eller liknande som kan få hennes hormoner mer i balans?!? Hon har varit förfärlig de senaste dagarna och hon har brunstat. Kanske har det med hormonerna att göra iallafall?

*suck*
Kanske inte skulle vara så fel att ta "semester" från allt vad som har med hästar att göra för ett tag!?! Men jag vill ju vara hos henne! Får ont i magen varje gång jag inte åker ut till henne utan någon bra anledning (att jag behöver ta det lugnt är ingen bra anledning... så fattar ni att jag får magsår snart )


/Trollet

 

[Trollet]

Jag är hyffsat erfaren men inte tillräckligt för att klara denna situation. Jag har pratat med MASSOR av folk som jag tycker är duktiga och som jag litar på. Ingen kan ge mig något konkret förslag och de flesta ger som råd att "om jag anlitar folk se till så att det är utbildade och duktiga människor". Det är ett värdfullt råd som jag tänker följa i största möjliga mån. Jag har även fått lite tips på människor som jag kan anlita men antingen kostar det långt uppåt väggarna för mycket eller så passar det inte (dom har inte tid eller så var det inte det jag var ute efter).


/Trollet

 

[Pallas_Athena]

läs om munkpeppar det funkar bra för hormon hästar
för tjuriga ston eller hingstiga valacker

 

[Trollet]

"Hästen har helt enkelt insett att den har kontrollen över dig."
I vissa situationer ja, kanske. Fast jag har alltid sett till att vinna. Har jag bett henne att gå fram så ska hon går fram också. Andra grejer lyder hon direkt!

"Hästen ser dig som ett hot."
Det tror jag inte heller. Jag kan prassla med farliga påsar, viffta, hoppa... hon blir aldrig rädd. Det är inte heller så att hon alltid blir sur då hon har mat (tror att jag ska ta den). Hon flyr aldrig ifrån mig.

"Hästen har ont nånstans och mår inte bra."
Hon är genomgången... visar inga tecken (av vad jag kan se) på att hon har ont.. och hon är långt ifrån alltid sur. Strosa i skogen tycker hon är trevligt.

"Hästen har lynnesfel."
Det hoppas jag innerligen inte... och den känslan får jag inte. Hon är smart. Den känslan jag får är att hon har vääääldigt kort stubin, väldigt bestämd (vissa saker) och väldigt envis. Varför hon går med på att springa runt runt då jag longerar henne men vägrar gå med på att gå några meter fram för att gå ut ur hagen kan jag dock inte förstå.

"djur som är aggerssiva är det något fel på"
Hon är inte direkt aggresiv som det är nu. Däremot är jag orolig för att hon ska bli det ifall det fortsätter och blir värre. Hon hotar och det är ju hennes sätt att tala om vad hon tycker. Sen att hon måste tala om vad hon tycker så himla tydligt och att hon blir farligt nära aggresiv ifall man försöker tvinga henne tycker jag är en annan sak. Hon har dock vid två tillfällen genomfört sina hot och då bet hon personer i armen som vad jag tror inte alls förstod hennes första signaler.

"Hur länge har du haft hästen?"
Sen hon var föl.

"Har det alltid varit så här?"
Om jag tänker efter så kan hon nog ha varit lite lite lite såhär tidigare. Hon har alltid haft sin vilja och envishet och visat tydligt när hon inte tyckt om vissa saker. Men inte i närheten av såhär och hon har tidigare alltid varit på bra humör.

"Har det blivit värre?"
JA Det kan man ju lugn säga. Hon blev kanske barnslig i slutet av sommaren och nu under hösten har det bara blivit värre och värre.

"Hur beter sig hästen mot andra hästar?"
Jag ser henne inte så mycket med andra hästar (jobbar på dagarna tyvärr) men jag tror att hon försöker att hålla alla på plats så gott det går. Vissa hästar är hon dock väldit bra kompis med. T ex kom det ett föl till stallet. Hon blev genast som dennes mamma, de gick tillsammans och åt från samma ställe men efter några dagar nån vecka såg hon till att sätta fölingen på plats. Nu tror jag dock att dom går ganska bra ihop igen.


/Trollet

 

[ankans]

Har du kollat upp om hon kanske har problem med brunsten? Sen vet jag att unghästar ibland kan bli så när det har ställts krav på dem, ibland hinner de helt enkelt inte med mentalt, då kan det vara bra att låta dem vara ifred en period så alla intryck får mogna. Man måste ju inte borsta varje dag .

Min ena hingst var aggressiv under en period när man gick in i boxen (som 3 åring). Men det har vuxit bort och under tiden som han var som värst så utmanade jag inte honom, jag lät honom vara ifred i boxen helt enkelt.

 

[ankans]

kom och tänka på två saker till. Hur är hagarna och underlaget nu? Ibland kan mina trilskas lite om det är hårt i marken och de blir lite ömfotade, speciellt om de inte har skor.

Sen, du sa att du är nyinflyttad i sthlm, kan hon blivit påverkad av flytten? Saknar sin bästis eller liknande?

 

[evis]

Bara en liten vedklapp och några funderingar från min sida.

Hästar är bytes och flyktdjur. Det är DU som är rovdjuret.
Om hästar känner ett hot för sitt liv, men inte kan fly - så försvarar de sej. Oftast när hästar "surar" är det inte för att de vill "äta upp dej" eller vill "komma åt dej" eller "bestämma över dej" - det är snarare så att hästen känner sej HOTAD och inser att bästa flykt är försvar (oftast pga att vi stängt in dem i små boxar eller en gång där flykt är omöjligt).

Detta är väl inte alltid den enda ensamma orsaken till att hästar blir griniga och "elaka" - vad jag märkt är det ofta en kombination av att de känner sej hotade, med att de är HUNGRIGA.

Att hästar blir överdrivet rangtänkande beror OFTA på att de har för lite mat. Hästar är gräsätande varelser och i det fria tuggar de och "har något i magen" minst 20 h av dygnets 24. Det är när maten börjar sina, som rangordningen gör sej gällande - de ranghögsta gör vad de kan för att få den mat de behöver och de ranglägsta blir i slutänden utan mat. Med för lite grovfoder hos en "tamhäst" så kommer magen vara tom många timmar av dygnet och hästen känner helt enkelt ett behov av att kämpa för att överleva - rangordning blir mycket viktigt och den blir SUR på den som kan tänkas ta maten av dem.
Hur mycket grovfoder får hon och på vilka tider?

Först och främst tycker jag att du bör fundera över det faktum att i ert umgänge är det faktiskt du som är ROVDJURET, det är hästen som är bytesdjuret. Även om du inte har någon intention att äta upp henne, så är det så det är. Däremot vet din häst säkerligen mycket väl att du är ett rovdjur - särskilt som du faktiskt hela tiden ÖVERTYGAR henne om det. Rädda hästar blir aggressiva om de känner sej trängda.

Man kan titta lite på vad skillnaden är i hur rovdjur och flyktdjur fungerar rent "reflexivt" (nervsystemens skillnad). När vi blir rädda vill vi "hålla fast" saker, vi kramar åt fingrarna. När hästar blir rädda vill de "släppa allt och fly". Om du varje gång hon försöker fly (eller försvara sej) "håller fast" henne, så blir hon bara ännu mer övertygad om att du är FARLIG och ett hot för henne.

Någon konkret hjälp har jag inte, men jag tycker du bör ta dej en funderare över framförallt dej själv och hur du agerar i hennes närvaro, och vad du vill ha ut av hästeriet. Håller helt och fullt med dej att sådär kan det inte fortsätta, hästen ÄR redan farlig i mina ögon - och jag vet inte om det går göra något åt det när det gått så långt. Men - det finns mycket hjälp att få om man är beredd att jobba mycket med sej själv...

Jag skulle rekommendera att du tar kontakt med denna tränaren; http://www.ellenofstad.com
Hon har hjälpt mej mycket med min märr som har haft liknande beteende som din (fast många gånger värre).

 

[Trollet]

Hon är barfota... det är hårt i hagarna... hon blev öm i fötterna och jag gick och köpte old Macs och nu ser det inte ut som om hon har ont längre!

 

[Trollet]

Jag har ägnat många timmar åt att analysera mig själv och mitt beteende. Jag har läst massor och provat massor och vad jag nu kommit fram till är att jag inte kommer längre själv.
Jag tror starkt på att hon inte ser mig som något hot. Hon kan komma fram till mig, jag kan göra de mest tokiga sakerna och hon tittar intresserat på. Här om dagen lekte vi lite på ridbanan och när jag gick ut så stod hon och tittade efter mig och såg precis ut att tänka "Nej, men vart tar du vägen. Kom och lek med mig". Hon kan följa med mig in i transporten utan att blinka men vill inte gå in från hagen. Jag kan stå inne i boxen, hon kan komma fram till mig och sen helt plötsligt surna till.

Det där med att hon kan vara hungrig har jag tänkt lite på och om jag fick bestämma skulle hon få fri tillgång på stråfoder... men det är bara jag som vill det. Ska hon få gå ensam (som hon hatar) bara för att hon ska få äta sig mätt. Jag ska dock försöka se vad jag kan göra... nån lösning måste det finnas.

Ellen Ofstad känner jag till. Jag ska följa ditt råd och ta kontakt med henne! Tack!

/Trollet

 

[martha]

Hon kanske tycker du är hamig ..ryt till åt henne och bli förbannad på de fasonerna hon håller på med...(IN
TE som min karl när han blir arg på hundarna ...men peppe LILLA, har inte husse sagt att sååå får man in göra )

Tycker det verkar som du analyserat allt(förutom munkpeppar och maten då), men i vilket fall som helst skall man inte acceptera ett sånt beteende...Visa vart du står...allvarligt...inte analyserande och funderande...en del hästar krävar klara, raka besked, annars tar dom över direkt..blir hon dum och "anfaller" så se till att ge henne en tjottablängare...ställer hon på överhuvudet i flocken så känns det oxå... Hon verkar att ha fått så många chanser att ändra sig men istället bara blivit värre, så en riktig tillrättavisning är vad hon behöver....hama inte bara efter utan DU accepterar inte hot.....

 

[prince77]

allt jag kan säga är STON

 

[fjordlovers]

För det första så tror jag hästen mist all respekt för dej hon känner att du blir rädd och då blir hon osäker.Du skriver inte hur mycket kraftfoder du ger henne vi har själva en valack som blir agressiv av för mycket kraftfoder.Prova att ge mer grovfoder och mindre kraftfoder och se om det blir bättre.

 

[Fiorano]

Jag tror inte att det är hanteringen som det är fel på! Jag kan ju inte vara säker eftersom jag inte har sett dig med hästen-men i vad du skriver verkar du ha bra grepp om vad du sysslar med.

Eftersom hästen beter sig ännu värre vid brunsten skulle jag absolut gissa på att det är hormoner som spökar. Innan du börjar "behandla" det med diverse örter och medel, skulle jag föreslå en ultraljudsundersökning. Hon kan ha en cysta som orsakar dessa hormonsvallningar. Jag har varit med om ett sto som betedde sig mer som en hingst och var allmänt farlig för folk. Efter år av kämpande och slit bestämde sig ägaren för att betäcka sitt sto. Vid första ultraljudet hittade de en cysta stor som en tennisboll... När den väl blev borttagen blev det en helt annan häst!

Så det är mitt förslag. Om de inte hittar ån cysta eller annan orsak till hormonrubbning så prova Regulate-funkar super!
Att betäcka henne kan också vara en idé då hormonerna stillar sig efter att de fått ett föl...

Lycka till och hang in there!

 

[Alexandra_W]

Svarar på Marthas inlägg av ren lathet, men här är mina tankar:

1) jag tror INTE på några hanteringsfel eller liknande.

2) Jag tror INTE hästen ser dig som ett hot. Jag tror INTE hästen är rädd.

Däremot är det en ung häst och det verkar vara av den självsäkra typen och har varit redan sen föl.

Om jag tittar på mitt föl som är 9 månader nu så har hon precis upptäckt hur roligt det är att testa gränserna. Man kan t ex ställa sig rakt upp på bakbenen på väg till hagen. Hon går snällt ner när jag ber henne, men gör om det nästa gång. Då jag INTE är road av att ha hennes framhovar över huvudhöjd, även om hon inte menar något ont (hon hotar inte utan hon bara markerar snarare att "du går sakta sin lata matte, jag vill gå fort och om jag inte får det tänker jag ställa mig på bakbenen för att visa mitt missnöje") så KAN situationen bli väldigt farlig.

Jag brydde mig inte så mycket om det de första gångerna utan tog bara ner henne igen och så gick vi vidare. åring full av energi är det inte lätt att vara alla gånger. Samtidigt är det 25 meter till hagen så det är inga stora krav som ställs på henne (och hon är ledd sedan hon var några dagar gammal). Sen när hon fortsatte så morrade jag åt henne men utan större resultat. Så då beslöt jag mig att nu hade hon fått tillräckligt med 'chanser' och jag hade markerat att det är icke önskvärt beteendet. Så nästa gång hon gick upp så ryckte jag verkligen ner henne och bannade henne rätt rejält. Damen tittade storögt på mig "men matte, kan du bli ARG?!?" och traskade sen snällt. Nu har det inte gått mer än en dag sedan dess så det är för kort tid att utvärdera, men hon gick snällt och fint imorse.

Samma sak i vissa andra situationer där hon 'visat humör', så har det krävts att jag TYDLIGT markerat att "NEJ, det där är INTE acceptabelt" för att hon skulle sluta. Och hon är uppfostrad utan våld, med minimalt med tvång och istället "jaha, då gör vi om och gör rätt", t ex om hon vandrat runt på stallgången när hon stått lös, jag har bara lugnt och stilla sagt nej, lett tillbaka henne till ursprungsstället och berömt när hon stått still. Men ibland krävs det att jag VERKLIGEN säger till ORDENTLIGT och handfast för hon ska inse att mina gränser inte är flyttbara. "Raka besked" som Martha sa är rätt träffande...

Fölet i fråga är inte rädd för något annat än sprutor, är det något nytt/skrämmande så går hon FRAM och undersöker det, oavsett om harigare, äldre valacken springer och gömmer sig bakom knuten. Hon är heller inte rädd för mig, utan jag behöver bara visa mig i hagen så dyker hon glatt upp och söker kontakt. Men hon ÄR en kaxig madam, och även om hon för det mesta är god som guld så testar hon - liksom alla unghästar - om gränserna verkligen är fasta. Och jag räknar kallt med att det kommer komma fler och större 'trots' vad åren går.

SÅ jag är lite inne på Marthas linje, fast hand och en rejäl och rättvis tillrättavisning är på sin plats ibland. Och i ditt fall så anser jag att du analyserat situationen så noga, du har kollat hästen hos vet etc och uteslutit de vanligaste orsakerna. Visst kan hon vara grinigare vid brunsten, men så grinig att man anfaller/hotar flockledare får man aldrig bli..