Snart ger jag upp!!! Snälla HJÄLP mig att inte ge upp! (långt)

[Fifflan]

Jag vill bara kommentera de svar du fått som rekommenderar att du säger ifrån med skärpa när hästen beter sig illa.

Alla de hästar med denna typ av beteende som jag har mött har varit omöjliga att tillrättavisa med minsta hårdhet, då har det bara eskalerat, ibland till rent livsfarliga nivåer.
Det räcker med att man har en signal som betyder 'sluta med ditt beteende'. Tex 'nej' med mörk allvarlig röst. Det är dessutom en hjälp som är lätt att använda konsekvent, iallafall för mig kommer det spontant.
För övrigt har de fungerat bäst när jag nonchalerat deras beteende i så stor utsträckning jag kan, och bara givit dem en uppgift att lösa, det är bra att ha några på lager som man vet att hästen ofta lyckas med, för att få en så positiv relation som möjligt.
Jag tror att den här typen av häst är lite överkänslig för stimuli, så även beröm ska vara tydligt men lågmält. Den häst jag hade som var såhär är den häst jag mött som var absolut mest mottaglig för beröm -man kunde faktiskt se hennes ansiktsuttryck ändras- men om någon pratade med hög eller pipig röst, eller var för yvig i kroppsspråket (eller signalerade osäkerhet) så blev hon alldeles styv i hela kroppen av obehag.

 

[Alexandra_W]

Jag vill bara kommentera de svar du fått som rekommenderar att du säger ifrån med skärpa när hästen beter sig illa.

Alla de hästar med denna typ av beteende som jag har mött har varit omöjliga att tillrättavisa med minsta hårdhet, då har det bara eskalerat, ibland till rent livsfarliga nivåer.

Enligt MIN erfarenhet så beror det på nivån på 'hårdheten'. jag har haft ett par ston som haft rejält med temperament (när man får dessa individer MED sig åär de dock de absolut bästa enligt mig). Och generellt så har de INTE funnit sig i att man tagit 'strid'. Det har resulterat i ett bemötande som enklast översätts med "Jaha, så du vill bråka. ja men så gärna, kom då!" och "You and whose army, sa du?". MEN, det är om man regelrätt går på dem och tar en strid eller försökt TVINGA dem till något. Att markera att NEJ du lilla vännen, det DÄR accepterar jag INTE har fungerat och tagits emot väl. fast det gäller att lägga det på rätt nivå. Enkelt uttryckt så att klappa till ens ådan häst för att markera "NEJ" har lett till att hästen raskt svarat upp. En sådan kraftmätning ska man undvika för man förlorar big time. Att däremot rya i och ta i till viss del och markera att NEHE DU har fungerat. Som exemplet med en häst som reser sig. Att med ett rejält ryck (utnyttja positionen så slipper du använda råstyrka) dra ner dem och rya i att NEJ har inte skapat något strid eller att hästen svarat upp. Att däremot i samma läge klappa till hästen och rya nej etc har gjort att hästen svarat upp, antagligen för den känt sig orättvist behandlad, dvs att jag gått på onödigt hårt.

Men som sagt, man ska vara medveten om att det finns i helvetet likväl som det finns det med 'handgripliga & handfasta' tillrättavisningar.

Det räcker med att man har en signal som betyder 'sluta med ditt beteende'. Tex 'nej' med mörk allvarlig röst. Det är dessutom en hjälp som är lätt att använda konsekvent, iallafall för mig kommer det spontant.
För övrigt har de fungerat bäst när jag nonchalerat deras beteende i så stor utsträckning jag kan, och bara givit dem en uppgift att lösa, det är bra att ha några på lager som man vet att hästen ofta lyckas med, för att få en så positiv relation som möjligt

Det är nej:et med mörk röst fungerar utmärkt när hästen insett vad det betyder. De behöver de dock lära sig.

Att nonchalera beteendet har sällan fungerat. En häst som är grinig i boxen, eller hugger efter en, alternativt ställer sig på bakbenen för det inte passar att göra det den är ombedd slutar enligt MIn erfarenhet inte för man nonchalerar det. varför skulle den?

Att ge dem något annat att lösa fungerar, och det använder jag i mångt och mycket, men INTE när det handlar om grundhantering (ledbarhet etc), den ska fungera utan trix.

Däremot är oftast det effektivaste sättet att få ett sto att göra som man vill att lirka lite med dem och lägga fram det hela så att DE tror att det var DERAS val att göra det korrekta. T ex genom att göra alla val utom det rätta obekvämt. Helst utan att det sammankopplas med dig. Lite för trött för att komma på ett bra exempel nu, mer än det med backande häst. Hästen backar och vill inte gå fram. Om man då av en häändelse råkar ha djupsnö eller diken på tre sidor så kommer hästen rätt raskt (i de flesta fall) inse att det är enklast, behagligast och bekvämast att gå rakt fram. Efter ett tag inser de att det matte ber om oftast är det smartaste och bästa och lyssnar på det, för de SJÄLVA lärt sig att de andra alternativen inte var så trevliga/smarta (och utan att DU på något sätt bestraffat).

Och som sagt, när man får de här individerna MED sig så går de genom eld och vatten för en själv, ochd et kombinerat med att de är 'tuffa & orädda' gör de enligt mig tilld e allra bästa individerna. Det var bara det där med att få dem med sig

 

[Fifflan]

Jo det där med att nonchalera funkar på en del hästar! Varför? Jag tror att när de inser att de inte får någon reaktion på beteendet så blir det överflödigt. Det fungerar dock inte på alla hästar eller situationer.

Jag har två exempel: Den häst som jag skrivit om tidigare i tråden (min fd sambos häst) utvecklade ett formligt komplex mot att få hovarna lyfta och kratsade. Hon hotade så fort någon av de som hanterade henne närmade sig med en hovkrats, genom att vända till rumpan, höja foten och grymtande spänna sig i hela kroppen. Hon stod då på en travcamp, och jag hade mina egna hästar på ett annat stall, så hur detta problem uppstod vet jag inte riktigt. När vi så småningom flyttade alla våra hästar till eget stall började jag jobba med problemet. Vid det laget var det omöjligt för min sambo att lyfta hovarna utan att det blev obehagligt. Jag hade en teori om att hon var rädd för att bli satt ur balans, efter att ha sett hur de hanterade henne på travcampen (lyfte hovarna plötsligt och jättehögt, och hon var bara två år och inte så stark i kroppen), så jag gjorde helt enkelt så att jag inte tillrättavisade henne alls, och lyfte inte benen så högt, och framför allt så gick jag nära inpå så att vi hela tiden hade kroppskontakt. Då kände jag om hon blev spänd, hon kände att jag var avslappnad, och jag kunde erbjuda henne lite stöd medan hon lyfte benet (det var ju bakbenen som var värst). Efter några månader kunde man problemfritt lyfta hennes hovar även då hon var lös.

Det andra exemplet är en av de hästar jag har nu. Hon kommer från en ridskola där hon gick till hon var 13 år. På ridskolan var alla barn (och en del vuxna) rädda för att hantera henne. När jag skulle rida henne första gången varnades jag för att hon kunde både bitas och sparkas i boxen. En del av det var säkert överdrift, för jag har nu haft henne sedan -98 och hon har fortfarande aldrig ens nafsat! Men hon kan få för sig att kosparka när man ska lyfta bakbenen, särskilt om hon känner att den som hanterar henne inte riktigt har koll. Jag försökte nonchalera bort det, eftersom det hade fungerat på den andra hästen, men hon slutade inte förrän jag en dag (efter att ha kört nonchaleringsmetoden i många månader utan resultat) blev rejält trött på det och smällde till henne i rumpan och röt. Då fick hon ett extremt fåraktigt uttryck i ansiktet och sedan dess har hon ett sätt att lyfta bakhovarna som riktigt ska visa hur snäll hon är: hon rullar fram hoven så att sulan blir synlig utan att alls lyfta den!

Oj vad långt det blev! F'låt!!

 

[evis]

Nå, Alex, du skulle fått träffa Stella. Det är skillnad på humör och rädsla/ilsak...

När hon surar till och man ryar till - och hon är trängd, gör hon vad hon kan för att få dej ur vägen. Detta händer egentligen enbart inne i boxen (där alla fyra vägar är stängda - hon får extra mycket försvar påkopplat). Precis som fifflan säger - ett lågmält "nej" funkar bäst, kombinerat med att sedan absolut genast ge henne en "frizon" -för att sedan nonchalera beteendet och ge henne en uppgift som hon dels uppskattar och som hon dels har lätt för. Om jag ryar i, eller tar i övht, så blir hon LIVRÄDD (fast det är väl inte så det ser ut, hon tänder till/blockerar sej på alla cylindrar och låser ALLA intryck från omvärlden), vänder baken till och är man inte snabb ur vägen då så kommer "matningen". Hon vet så väl att när människor skriker/höger rösten - då kommer "det onda" som ett brev på posten.
Visserligen ser man exakt samma beteende ute i hagen med, eller framförallt om man ställr henne i gången bredvid fuxmärren. Surar fuxmärren till och "tjuter" och "hotar" - hon hinner knappt böja om ryggraden för att sparka i boxväggen mot Stella så har Stella vänt arslet till och matat 5-6 rejäla sparkar på väggen.

precis som fifflan skrev är det bästa, ett lågmält nej och att "nonchalera" (och ge henne en frizon) - ge henne en annan uppgift. Oftast brukar jag då jobba med vanliga ledbarheten, flytta framdel-flytta bakdel-"jojo" (backa-komma in) samt stanna-gå fram. Detta kan jag alltså använda som en sorts "avväpnande" - jag visar henne att jag kan få henne att vända bort baken/huvudet med mycket enkla medel, men också för att helt enkelt få hennes förtroende ("jag är rättvis, ger eftergift när du gör som jag vill och är INTE ute efter att skada dej"). Men det krävs en hel del timing i eftergiften - damen är precis som fifflan skriver extremt mottaglig för all sorts stimuli och en eftergift som kommer fel snappar hon upp på en gång. För henne är det bästa berömmet odelad uppmärksamhet samt eftergiften ("rättvishet").

Nu kan man visserligen inte jämföra mitt sto med någon annan häst, då hon varit med om rejält traumatiska händelser i sitt liv - men det är lite det som är poängen, det går inte att vara kategorisk när det gäller såna här beteenden - det krävs alltid, alltid att man anpassar sej efter individen och framförallt grundligt analyserar varför den beter sej som den gör och vad JAG kan ändra hos MEJ för att komma till förändring.

Jag tror faktiskt inte att det någonsin tjänar något till att ta till "strid" mot en häst, att försöka vinna. Du kanske får till en tillfällig lydighet - men i de pressade situationerna så fallerar hela hanteringen igen. Oftast är det snarare så att tar du till strid med hästen övertygar du den inte bara om att du är ett ROVDJUR utan också om att du är RANGLÅG. Det kan funka för stunden, men i de pressade situationerna har du fortfarande ingen lösning på problemen.

Det är ju så simpelt också att de hästar som är RANGHÖGA (riktigt ranghöga alltså) behöver aldrig ta till strid - de bara ÄR och ingen motsätter sej dem. Kika på dessa djur och försök se vad det är som gör att de förtjänar sådan respekt? Jag har haft turen att träffa ett par mycket rättvisa ranghöga hästar som bara behövde gå in i en flock hästar, spänna upp nacken och det var alldeles självklart att de var ledare from då. Varför?

 

[Alexandra_W]

Jo, det fungerar utmärkt att nonchalera vissa oönskade beteenden. Jag tillämpar det själv. Men inte när det är regelrätta attacker. Men jag och unghästen dansade runt stallgången ganska många gånger när vi tränade lyfta fötterna, och där nonchalerade jag helt enkelt det oänskade beteendet och berömde det önskade.

Men visst beteendet tolererar jag dels inte, och ffa tror jag inte det fungerar att ignorera det. Det är skillnad på att försöka skrämmas och bli ignorerad, och att attackera och bli ignorerad.

Men självklart måste man alltid se till situation!

 

[Alexandra_W]

Nå, Alex, du skulle fått träffa Stella. Det är skillnad på humör och rädsla/ilsak...

Ja, fast det har jag väl aldrig sagt något om? Att det är skillnad på humör (temperament säger jag) och rädsla eller ilska som kommer ur rädsla? Jag skulle aldrig höja varesig hand eller röst mot en häst som reagerade fel/farligt för den var RÄDD eller för den reagerade på vad den varit med om tidigare?

men det är lite det som är poängen, det går inte att vara kategorisk när det gäller såna här beteenden - det krävs alltid, alltid att man anpassar sej efter individen och framförallt grundligt analyserar varför den beter sej som den gör och vad JAG kan ändra hos MEJ för att komma till förändring.

Jo, och det är ju det jag tycker urpsungsinläggsskrivaren har gjort. Hon har funderat och klurat på om och isf var HON gör fel, och vad det kan bero på etc. Och uteslutit en rad saker. Och att anpassa sig efter individen är ju det jag menar med att man faktiskt måste markera ordentligt mot vissa för de ska lära sig att det där är INTE önskvärt och att ett lågmält nej gäller alltid.

Jag tror faktiskt inte att det någonsin tjänar något till att ta till "strid" mot en häst, att försöka vinna. Du kanske får till en tillfällig lydighet - men i de pressade situationerna så fallerar hela hanteringen igen. Oftast är det snarare så att tar du till strid med hästen övertygar du den inte bara om att du är ett ROVDJUR utan också om att du är RANGLÅG. Det kan funka för stunden, men i de pressade situationerna har du fortfarande ingen lösning på problemen.

Som jag sa, det är ingen vits att ta STRID med en häst, den minsta ponny kan göra mos av dig på några sekunder. Men jag ser en STOR skillnad på att ta strid och att ordentligt markera att "det där tolererar jag INTE". Det handlar inte om att bestraffa eller ta strid för mig, utan om att tydligt tala om att här är min gräns, gå inte över den. Jag har inte upplevt att jag i pressade situationer fått problem pga det, snarare tvärtom, hästarna vet att oavsett situation så FÅR DE INTE gå över vissa gränser, t ex får de inte springa över mig för det var snabbaste vägen, jag tolerar inte att hästar går på mig.

Det är ju så simpelt också att de hästar som är RANGHÖGA (riktigt ranghöga alltså) behöver aldrig ta till strid - de bara ÄR och ingen motsätter sej dem. Kika på dessa djur och försök se vad det är som gör att de förtjänar sådan respekt? Jag har haft turen att träffa ett par mycket rättvisa ranghöga hästar som bara behövde gå in i en flock hästar, spänna upp nacken och det var alldeles självklart att de var ledare from då. Varför?

Antagligen för de är ungefär en miljard gånger bättre än en människa på hästspråk Sen finns det en viktig detalj som jag tycker skiljer. Om en unghäst t ex komme roch mopsar mot en ranghög individ så som du säker räcker det att den ranghöga hästen i princip tittar på en ranglåga och vinklar om ett öra och stramar åt en muskel i mungipan och den ranglägre hästen överger SNABBT mopsandet och FLYR UNDAN en bit tills den ranghöge är nöjd. Och där har vi människor ofta ett problem. Vi vill hästarna ska respektera oss och se oss som ledare och flytta för oss när vi ber om det. Men vi vill inte att de ska fly undan. Dels är det omöjligt för en häst i boxen, och dels så vill man sällan hästen ska dra tremeter nerför stallgången för vi sagt åt den att sluta nafsa. Så vi begär en sak å ena sidan (hästen ska respektera och flytta sig undan och inte tränga sig på) samtidigt som vi begär rakt motsatt sak samtidigt (att hästen skall stanna och vara lugn inom ett område som i en hästflock är för nära).

Nickis var väldigt ranghög, och vissa flockar släpptes hon in i, sa "Hej, jag är er nya flockledare, några synpunkter? Nehe, vad bra, då äter vi" och det var så odramatiskt att det var löjligt. I andra flockar så fick hon först meddelst tänder och hovar förklara för den nuvaranbde ledarhästen att den nu var nedflyttad ett snäpp. Men det var aldrig gruff och bråk eller någonting i nickis flockar, och den enda hon någonsin behövde tillrättavis var den gamla flockledaren precis när de släpptes ihop. Så jag har haft ganska många tillfällen att studera ett sådant sto, ochd et är ovärderligt. Samtidigt, att släppa in Vision och Nickis (som var SÅ bra kompisar) i samma box kunde gå jättebra, eller sluta med kalabalik. Om Nickis sa åt Vision att flytta på sig kom inte Vision tillräckligt långt undan och panik utbröt. Det är för liten yta. Samtidigt är det på lika små ytor vi ofta vill hästarna BÅDE ska fly och stanna kvar hos oss..

 

[Fifflan]

Hejsan trådmakartrollet! Du kan väl skriva och berätta hur det går framöver? Jag håller tummarna för dig!

 

[Trollet]

"Men jag ser en STOR skillnad på att ta strid och att ordentligt markera att "det där tolererar jag INTE""

Jag försöker med att bara markera. Ibland biter det ibland inte... men hon blir inte på bättre humör för det och försöker likadant nästa gång. Hur tydlig måste jag vara för att hon ska fatta en gång för alltid. Jag försöker viffta, hojta eller daska till henne. Jag vill inte ta till mer våld för om hon känner sig säker kommer hon också ta till våld.
Hur gör ni när ni säger markerar att hästen gör fel då den t ex vänder rumpan till när man kommer in i boxen?!?

Strid har det mest blivit då hon inte gör saker jag ber henne att göra. T ex gå framåt när vi ska in från hagen t ex. Hur ska jag då markera att hon gör fel som inte gör som jag ber henne?

"hästarna vet att oavsett situation så FÅR DE INTE gå över vissa gränser"

Hur gör ni rent praktiskt för att nå detta?

 

[Trollet]

Tack!

Hon har varit på jättebra humör de senaste dagarna.

Hon har dock varit småtjurig i boxen... pytte, pyttetjurig i stallgången och från hagen drog jag in henne med en morot.
Kändes inte bra att behöva muta henne för att komma in och hon blev inte glad när hon tappade taget om moroten. Men annars har allt fungerat bra.

Jag har ökat upp hennes morgon- och lunchmat och jag har även fixat så att de kommer få fri tillgång på halm inom en snar framtid.
Jag har börjat kolla runt efter örter och ska införskaffa någon sort denna vecka (Jag tar fortfarande gärna emot tips).
Jag har slängt iväg några mail till ett gäng NH-gurus men om det är någon som har några billigare tips så tar jag GÄRNA emot dom. Jag har tyvärr inte råd att åka runt på clinics, kurser och liknande. Jag vill arbeta med de specifika problemen i första hand. Om nån känner några bra hästmänniskor/NH-människor i trakten tar jag som sagt gärna emot tips!

/Trollet - som inte känner sig lika uppgiven längre :smirk:

 

[ankans]

Svar till:
"hästarna vet att oavsett situation så FÅR DE INTE gå över vissa gränser"
"Hur gör ni rent praktiskt för att nå detta?"

Det är en befogad fråga och det beror helt klart på hur hästen är. Men för att ta ett exempel, min hingst har gick över gränsen rejält ett tag, bl a slog han ner mig en gång när jag skulle ge honom mat och då fick jag mig en rejäl tankeställare.
Jag har sysslat med hästar i många år och sett många olika typer, och för det mesta har man kunnat använda lite olika knep för att nå resultat, men med Hanemin fungerade INGENTING så jag stod rådlös???

Men det recept som till slut fungerade för mig och honom, var att inte ställa några som helst krav förrutom de nödvändiga, tex gott uppförande vid in-utsläpp, fodring. (han fick inte sin mat förrän huvudet var mot mig och han stod snällt och väntade vid krubban, rumpan till = ingen mat förrän rättvänd, mao sten hård vid den nödvändiga hanteringen) För övrigt ignorerade jag honom totalt. Gosade och pratade med övriga hästar men tittade inte ens på honom.

Resultatet blev att han sökte mig och min kontakt istället för tvärtom. Sen är det kanske skillnad på hingst och ston eftersom hingstar ofta går själv i hagen, eller som i mitt fall så gick Hanemin med en äldre dominant valack som satte honom på plats.

 

[Trollet]

Jag har funderat på det där med att ignorera henne och gosa med andra och så... men när hon är på bra humör är det oerhört svårt att låta bli.
Sen vill jag ju ge tillbaka när hon börjar ge... fast jag kanske är för snabb?!?

Hon beter sig oftast illa då det är Jag som vill något... inte hon. Jag vill att hon ska komma in från hagen, jag vill ta på henne grimman för att ställa upp henne i gången. Då är det ju lite svårt att köra med stuket att det blir inget förän du är snäll.
Jag har försökt att "tvinga" henne att göra saker som är obehagligare än det jag ber henne om för att hon ska förstå att det är skönare att lyda mig direkt. T ex har hon fått gå runt runt runt eller snarare vända sig runt då jag bett henne gå rakt fram (det är ju jobbigare). Men tillslut blir hon förbannad och då går det inte att resonera med henne och då har gått längre än vad jag velat.

/Trollet

 

[ankans]

Precis så var det för mig med. Jag gick oxå längre än vad jag igentligen ville, och det var ju för jag var så frusterad och inte såg någon som helst lösning.

Men så hoppade han på mig i boxen, dessutom bet han mig i bröstet en gång, och då var jag tvungen att agera. Mina val var att kastrera, ta hjälp av utomstående och/eller helt enkelt sälja honom, och jag ville inget av det.

Ska tillägga att sommaren kom och han gick ute dygnet runt, därför var det enklare att lämna honom ifred.

Nu är han kanon att ha att göra med, även om han fortfarande är lite bufflig, men han backar till krubban när jag kommer med maten och han uppför sig ordentligt när jag tar ut och in honom. En sak som jag dock lagt märke till är att när han är uttråkad och man upprepar samma moment för ofta/tätt, så kan han falla tillbaka.

om jag borstar och pysslar på stallgången, så låter jag honom ha ett grimskaft eller en borste i munnen att förströ sig med, och då beter han sig exemplariskt, men om jag inte har det så blir han lätt rastlös och fokuserar mer på vad jag gör och stretar gärna emot lite grand.

 

[Natalyah]

MIn kompis häst reagerade lika dant som din el ja..,de låte lika och den hade en sjukdom som gjorde att den ade ont i sina muskler! bara man stök den över hårremmen vart den galen..,de behöver ju inte vara de men hon kan ju ha ont..

 

[malört]

Jag har en ponny med ilsket beteende i box och i gången. men så fort hon får kläder (sadel&träns) på sig är hon snäll igen. min dotter som inte är så lång beter hon sig mycket respektlöst emot, huggen bakom ryggen på henne ,tränger upp henne mot väggen , sparkar bland mot henne. Hon har samlat många poäng mot henne när min dotter inte har ful uppmärksamhet mot henne. Jag tror att man måste ha ögon i nacken hela tiden och vara absolut konsekvent mot hästen och framförallt måste man vara supertimad med eftergift direkt då man får önskat beteende. Vi har nu försökt lagt in lite ledarskapsövningar under veckodagarna -flytta bak, flytta fram, backa, kalla in, och mycket kontakt typ massage. och alltid efter dessa pass han ponnyn ändrat beteende den dan. men faller genast in i samma respektlöshet igen så fort hon har chans att testa bakomryggen på min dotter som inte alltid har ögon i nacken. ponny är nu 6 år och vi har haft henne i ca 6 mån och har tyvärr nonchat hennes beteende för många gånger och därför skapat ett "monster" i människors ögon. Men jag har bara ett råd, ge inte upp! Jag tror inte din häst är ett monster o inte heller omöjlig. Jag tror att det mesta beror på "tonårstrots" och ett instingtivt beteende som flockdjur har för att rangordna sig. Vi måste bara vara högst upp på rangskalan.

 

[Agraff]

Jag har inte läst alla inlägg och jag är absolut inte någon expert, men jag undrar också över hormonerna? Vissa ston tar man väl bort livmodern på så att de ska slippa jobbiga brunster? Kan kanske vara en idé om det är det. Jag tycker du verkar vara kunnig, men ta hjälp tycker jag att du ska göra! Om inte annat för att få lite nya infallsvinklar. Mitt ungsto kan sparka mot valacker och när jag köpte henne för ett halvår sen var hon hopplös, sparkade allt när hon stod på stallgången...Men då sa jag NEJ och numera räcker det med en blick och hot om mord...Skojar bara! En kompis hjälpte mig med ledarskapsövningar och det tycker jag har hjälpt mig. En sak som jag fäste mig vid när jag läste din beskrivning var att hon kunde anfalla även när du stod och kliade henne bakom öronen. Det tycker jag låter skumt, undrar om hon är osäker på något sätt? Litar hon på dig i alla situationer?
Pm:a gärna mig om du vill ha tips på bra tränare i Stockholmstrakten!

 

[Alexandra_W]

Jag vill inte ta till mer våld för om hon känner sig säker kommer hon också ta till våld.
Hur gör ni när ni säger markerar att hästen gör fel då den t ex vänder rumpan till när man kommer in i boxen?!?

Först så håller jag helt med dig att ta till våld kommer göra att hon svarar upp. bestämda ston gör gärna det, och då förlorar man, så det är det man måste undvika.. Lättare sagt än gjort dock, lätt att undvika men hur ska man göra istället då..

När det gäller vänder rumpan till har jag en följdfråga. Vad gör hoN MER än vänder baken till? Vänder hon bara baken till men GÖR ingenting? Eller slår hon i förlängningen?

Jag har en liten åring som är mycket bestämd. Hon kom på att man kunde stryka öronen bakåt och vända rumpan till när matte öppnade boxdörren. Dock var det en överslagshandling och inte ett äkta hot. Hon slog alltså inte om jag gick in, hon fasade aldrig upp det. Så jag kliade henne helt enkelt på rumpan och sa "Hej suris" med len röst. Efter någon minut blev överläppen lååång och öronen började vicka och sen kom de fram och hon kom fram och hälsade. Det är ett sätt att ignorera det oänskade beteendet men sen berömma ett önskat beteende. Dock kräver ju det att hästen INTE fasar upp eller tänker göra allvar av hotet. Så hur är din?

Strid har det mest blivit då hon inte gör saker jag ber henne att göra. T ex gå framåt när vi ska in från hagen t ex. Hur ska jag då markera att hon gör fel som inte gör som jag ber henne?

Vad gör hon mer exakt när du ska ta in? Bara växer fast och vägrar gå? Isåfall se till att svänga henne en aning så hon måste ta ett steg åt sidan för att återfå balansen, och led sedan fram direkt och beröm. Alternativ vänta ut henne, stå där tills hon följer med och beröm då (fungerar inte på alla hästar dock). Reser hon sig eller försöker backa?

"hästarna vet att oavsett situation så FÅR DE INTE gå över vissa gränser"

Hur gör ni rent praktiskt för att nå detta?

Tid och konsekvens och det är där det där "markera ordentligt". Det gäller först att lära dem t ex gå undan för tryck, och sen helt enkelt ta undan dem såfort de säg går för nära mig/vill gå över mig. Lyssnar de inte får man fasa upp TILLS de lyssnar. Men det är en väldig balansgång med de där kaxiga individerna. Dock har det för MIG tagit 2-3 veckor av ideliga upprepningar och beröm när de gör rätt, men sen har det suttit ganska rejält, även hos de där "You and whos army?"-individerna. Det är dock svårt att i ord förklara eftersom det handlar om att SE på hästen när man ska göra vad, när man ska öka pressen och när man ska ge eftergift..

 

[martha]

Jag kan tala om vad JAG gör när hästarna(stona) vänder arselet åt mig och surar...jag ta helt enkelt ett skaft av nåt slag och bara motar undan arselet så jag får huvudet till mig...jag lägger ingen vikt på mitt förarande utan gör det lika naturligt som om man går in och skall sätta på grimman....dom brukar bli ganska paffa "kärringarna"
det är viktigt att inte reta upp märrarna med att var för dominant och "jag ska minsann" stuket, samma som det är fel att visa osäkerhet o rädsla...
Det är som ingen ide att analysera ihjäl sig, utan vill dom ändra sig så vill dom, vill dom inte så må dom få vara surpuppor

 

[Trollet]

"När det gäller vänder rumpan till har jag en följdfråga. Vad gör hoN MER än vänder baken till? Vänder hon bara baken till men GÖR ingenting? Eller slår hon i förlängningen?"

Hon har aldrig slagit (inte när jag varit närvarande iallafall). Hon kan dock sparka när man har henne uppställd i gången och borstar eller gör något som hon inte tycker om. Därför litar jag inte ett dugg på att hon inte kommer att kunna slå. Jag vill inte riskera att bli sparkad.

När hon vänder rumpan till brukar jag flytta mig åt sidan (inte bakåt) så att jag alltid har en flyktväg och vinkel där jag lätt ska se ifall hon är på väg att kicka. Jag brukar först vänta några sekunder/nån minut för att se ifall hon ger sig och kommer fram till mig... om inte så brukar jag försiktigt flytta baken i sidled så att hon vänder sig mer mot mig. Om hon ser ut att ha gett sig hyffsat brukar jag gå in med bestämda steg och utan krusiduller ta på henne grimman. Ibland kan hon dock ta ett varv till och så har man rumpan i ansiktet iget!

"Jag har en liten åring som är mycket bestämd. Hon kom på att man kunde stryka öronen bakåt och vända rumpan till när matte öppnade boxdörren. Dock var det en överslagshandling och inte ett äkta hot. Hon slog alltså inte om jag gick in, hon fasade aldrig upp det. Så jag kliade henne helt enkelt på rumpan och sa "Hej suris" med len röst. Efter någon minut blev överläppen lååång och öronen började vicka och sen kom de fram och hon kom fram och hälsade. Det är ett sätt att ignorera det oänskade beteendet men sen berömma ett önskat beteende. Dock kräver ju det att hästen INTE fasar upp eller tänker göra allvar av hotet. Så hur är din?"

Som sagt... har inte varit med om att hon slagit i boxen... har aldrig sett henne sparka med avsikt att träffa. Har bara hotat.
Det känns som om jag fjäskar för henne och underkastar mig ifall jag skulle börja gosa med henne då hon surar. Fast hästar kanske inte fungerar så?!?

"Vad gör hon mer exakt när du ska ta in? Bara växer fast och vägrar gå? Isåfall se till att svänga henne en aning så hon måste ta ett steg åt sidan för att återfå balansen, och led sedan fram direkt och beröm. Alternativ vänta ut henne, stå där tills hon följer med och beröm då (fungerar inte på alla hästar dock). Reser hon sig eller försöker backa?"

Först fryser hon fast... lägger öronen bakåt (inte helt slickat) sträcker fram huvudet lite och glor på mig som om jag vore världens jobbigaste varelse. Där kan hon stå... ifall jag försöker vänta ut henne (står på några meters avstånd, har bett henne gå frammåt och tillåter henne inte att göra något annat än att gå framåt eller stå kvar) så kan hon börja "krafsa" med framhoven... fast lite mer agressivt på något sätt än när hon är uttråkad och krafsar i stallgången. I dessa lägen ser det ut som om hon antingen är på väg att ge sig eller gå till anfall (vid nått tillfälle har hon gett sig, vid andra tillfällen har det löst sig på annat sätt).

Går jag fram till henne och tar tag i grimman och försöker driva på bakifrån (antingen daska till med grimskaftet så långt bak som möjligt eller använda spö) så börjar hon hugga i luften och sparka med både fram och bakben. En gång var hon på väg att resa sig.
Hon har på senare tid även börjat backa.

När hon väl följer med så går hon med öronen bakåt och huvudet fram, sur som attans. Här gäller det att ha bra avstånd till henne annars så kan hon försöka nypas.
Ibland kan hon trava några steg efter mig och se ut som om det kryper i hela kroppen på henne och hon vill inget annat än att äta upp mig.

Jag har försökt att "gunga" igång henne genom att flytta henne i sidled... jag har även försökt att vända henne om och om igen på små små volter så att det ska vara behagligare att gå framåt. Hon vet dock exakt vad jag är ute efter och blir sur direkt. De knepen fungerar inte längre (fungerade lite tidigare).

Så ungefär beter hon sig.


/Trollet

 

[leena]

Det låter som om din häst inte har lärt sig att skilja på hästar och människor. Hon behandlar dig som en häst som står lägre på rangstegen.

Man måste ha stora kunskaper för att fostra ett föl till en vuxen häst och man måste ”tro” på sina kunskaper. Hur ska man annars få nån annan att tro på sig? Beter du dig inkonsekvent (genom att använda olika sätt att hantera samma typ av situation), finns risken att hon inte förstår dig. Vissa hästar hanterar frustration med att bli ilskna, ilskan blir sedan till ett mönster som orsakar nya problem och osäkerheter, både hos människan och hästen.

Det är svårt att ”lära om” en häst som fått övertaget. Först måste du bestämma dig om du kan skaffa dig dom kunskaper du saknar. (Flera har skrivit om ledarskapsövningar; det kanske finns någon kurs?) Efter det har du och din häst en lång process framför er. Du skaffar dig kunskaper för livet (och för nästa häst) men hennes liv är ju mycket kortare. Kommer hon att hinna med att lära sig hyfs för att sedan tränas så hon gör sig själv rättvisa? Om inte – tror jag att du för bådas skull ska sälja henne till någon mer erfaren. Det är inte att ”ge upp” att försöka lösa en sån tråkig situation som du befinner dig i. Lycka till vad du än väljer!

 

[Lady_A]

Nu ska jag skriva något som kommer göra att jag får en himla massa folk emot mig, men det har funkat för mig i situationer där ignorans hade lett till butna ben bitna fingrar och kanske hjärnskador!
Köpte själv ett tolvårigt sto med sveriges sämsta rykte för tre år sedan. Nu är hon gudago nästan jämt. Dock är något av nyckeln att jag inte går in till henne i boxen! Den är hennes fristad och det är vår kompromiss, står hon i sin box och är snäll så tränger jag mig inte på, överallt annars lyder hon! Tillräckligt mån om att inte ha nån hängande på boxdörren för att komma fram och gå och ta ut utan att jag behöver öppna är hon och nog de flesta hästar (speciellt revirtänkade ston!) och skulle hon dumma sig kan jag ge henne en dask utan att få bakhovarna i veka livet.Eftersom vi är på varsin sida om en boxdörr!
Så det var min häst och vår kompromiss!
Nu ska jag göra alla arga!
Det går inte att dalta med sånna damer! Vill hon sätta tänderna i dig? NEJ! Sno runt daska till nosen grabba tag i ett öra och bit till! två ggr fick jag göra det sen aldrig mer och jag kan kela med både nos och öron utan minsta problem!
Okey då sparkar jag dig istället sa monsterfuxen och bakbenen var överallt utom på marken!
En eller två snabba kickar med ridstöveltån på hennes bakknä gjorde madam darrig i balansen och totaltperplex. Tre dagar tog det sen har hon aldrig mer sparkats. Så ja, jag har slagits med min häst och varit etter djävligare än hon! Häng mig!
Men faktum kvarstår att vi är bästa vänner och hon litar tolalt på mig och så fort nått är nytt, spännande eller läskigt säger hon hur tycker DU vi ska göra med det här matte?! Innan hon hetsar upp sig. Men hade hon inte fått stryk när hon sparkades hade hon ALDRIG fått den respekten för mig och heller aldrig den harmoniska personlighet som hon har nu.

Och om du mot förmodan inte tillhör de som vill hänga mig nu så kan jag gärna hjälpa till eller berätta mer...