05:30 vaknade jag av att vattnet gick. Var "typ nästan ungefär" som på film, jag lämnade ett spår av vatten efter mig bort till toan 🌧
Ringde till förlossningen som sa att jag skulle komma in vid lunch för kontroll. Under förmiddagen så åt vi frukost och jag packade om bb-väskan medan jag vandrade runt som en osalig ande
Sambon passade på att sova lite till. Här började värkar smyga sig på, men de var korta, oregelbundna och typ 10 minuter emellan eller längre om jag inte minns fel?
När vi åkte in för kontrollen vid lunch så hade värkarna tilltagit lite i styrka, men fortfarande inte särskilt starka (eller ja, jag tyckte ju de hade kommit igång "på riktigt" då, om än inte superstarka, men i efterhand var det vara uppvärmning
).
Under kontrollen fick vi träffa tre olika personer (uska, bm, läkare) och här är nog den del av dagen jag tyckte var jobbigast mentalt. Jag kom in med en våt binda som slängdes av uskan, och jag fick en ny i väntan på bm som tog ett tag pga. att flera på avdelningen bestämde sig för att föda samtidigt
Bm meddelar att jag är öppen 2cm men hittar inget fostervatten alls och ifrågasätter om vattnet ens gått och undrar upprepade gånger om jag är säker på att jag inte bara kissat på mig. Jag har inte kissat på mig en enda gång under graviditeten (inte ens läckt urin) och tycker det är ganska jobbigt att behöva försvara mig och förklara att nej, det luktade inte kiss och ja, vattnet var helt klart, och värkarna har satt igång (även om de är svaga) och jag har bytt binda flera flera gånger under förmiddagen varav flera varit helt genomblöta. För att vara på den säkra sidan skickar bm en läkare som tar ett ultraljud och då kan bekräfta att ja det var ju svårt att få ut något fostervatten för att kontrollera, eftersom det inte var något fostervatten kvar (så ja, vattnet hade gått)
Läkaren meddelar att vi inte har kommit långt nog i värkarbetet för att få vara kvar och börjar prata om att det kan ta flera dagar och att om det inte kommit igång ordentligt om två dagar så skulle jag bli igångsatt. Här blev jag ganska modstulen eftersom jag "bara visste" att det var på gång på riktigt och att det skulle hända idag eller imorgon, men sambon försökte hjälpa mig att ställa in mig på att det kunde ta längre tid än beräknat. Jag och sambon åker hem igen. Vad jag har sett finns inget från den här kontrollen nedskrivet i min förlossningsjournal, men det kanske är helt normalt?
Vi kommer hem och försöker ta det lugnt och äta och vila. Jag lyckas sova någon timme och värkarna tilltar stadigt under eftermiddagen. Började få rejält ont och tog bland annat livets dusch som var riktigt jäkla nice mitt i allt kaos av att sambon såklart behövde springa iväg och låna förrådsnycklar av grannen, för nämnde jag att vi skulle ha visning av lägenheten dagen efter och behövde någonstans att ställa husdjuret vi har i bur?
Vi håller koll med en värktimer och runt 18:30 ringer jag när jag har 3 värkar var 10:e minut. Mitt under samtalet med förlossningen så kommer även vad jag misstänker var slemproppen. Hade haft slemmiga rosastrimmiga flytningar hela dagen (eller iaf sen jag var inne på kontroll?) men det som landade i trosan gjorde mig lite stressad. Bm i telefon var såklart lugnet själv, hon tyckte att jag skulle avvakta lite till, för jag kunde ju fortfarande typ nästan klämma ur mig några ord under värkarna
En timme senare (19:30) ringde jag igen och sa "nu vill jag komma in". "Du är välkommen". Yes! Äntligen! Vi tar en taxi till förlossningen. De tar CTG-kurva runt 20 (sambon noterar att de lägsta värksiffrorna nu, alltså mellan värkarna, är på samma nivå som de var när de var som högst vid lunchkontrollen
) och minns att uskan säger "om ni blir inskrivna" vid ett tillfälle. Här blir jag orolig, jag känner ju på mig att jag föder snart? Jag uttrycker viss oro över att bli hemskickad igen.
Efter lite kontroller konstateras det att jag är 3,5cm öppen vid det här laget och ja, något är ju helt klart på gång (jo tack, väldigt smärtsamma, regelbundna värkar), så jag blir inskriven och personalen är 100% team Kaching nu. Det här är precis innan skiftbyte men bm och uskan var verkligen supertrevliga och inkännande och önskade mig stort lycka till. Bm sa att hon såg fram emot att läsa hur det hade gått för mig när hon kom till jobbet dagen efter och jag sa "vem vet, jag kanske fortfarande är kvar då", och då sa hon direkt att nej, det trodde hon inte att jag skulle vara. Det var peppigt och skönt att höra!
Personalskifte och jag gillar verkligen min bm från start! Superskönt, kände genast stort förtroende. Här börjar minnet svika mig lite men jag minns att när nya teamet kommer in så står jag upp framåtböjd mot en bänk och mår "sådär"
Jag föredrog att ta värkarna stående under hela eftermiddagen/kvällen. De frågar om jag var intresserad av smärtlindring och blev introducerad till lustgasen som fungerade bra för mig. Fick också två alvedon vid något tillfälle men minns inte om det var före eller efter personalskiftet.
Bm och uska läser mitt förlossningsbrev och jag var väldigt sugen på att testa badkar, så det kör vi på! Tyvärr hade de bara ett sittbadkar med dörr, men bättre än inget!
Något som jag verkligen gillade under hela tiden på förlossningen var att bm involverade min sambo. Hon visade honom olika akupressurpunkter och hur han kunde hjälpa till, och sambon var tack vare det verkligen till stor hjälp och ett superstöd hela kvällen.
Jag sitter i badkaret och tar mig igenom värkarna med sambon som stöd. Efter ett tag (30 min? Mindre? Mer?) så kommer bm och uska in på rummet och när bm frågar hur det går så är det som att jag på beställning känner "JAG MÅSTE BAJSA NU". Jag fattade inte direkt vad som var på väg att hända men bm anade ju vad som var på gång och det blev plötsligt BRÅTTOM att tömma badkaret. Minns ni att det var ett sittbadkar med DÖRR?
Nåväl, jag var inne i värkarna och stressade inte upp mig men bm fick ösa för att påskynda tömningen av badkaret. Jag kommer upp och får lägga mig på sängen igen med lustgas medan de gör lite kontroller. Efter badet är jag 7cm öppen och bm gör någon typ av massage i underlivet med min tillåtelse. En minut senare och vipps så var jag 9-10cm öppen
Här kom krystvärkarna och det djuriska tog över. Med mig liggandes på sidan kom hon ut 22:37 efter några krystvärkar
Bebis bestämde sig för att komma ut med båda händerna i ansiktet (hur bebis såg ut och personalen kände sig:
), men klarade mig trots det snabba krystskedet och händerna i ansiktet med endast grad 1-skador som jag upplever läker fint så här sex dagar senare (blev lite stygn). Ska bli spännande att se hur allt läker i det långa loppet!
Min upplevelse var överlag fantastisk från att jag blev inskriven till att bebis var ute
Personalen var fantastisk och jag och bm funkade otroligt bra ihop. Tydligen hade bm innan personalskiftet sagt till bm som förlöste mig att hon skulle gilla mig, tänk så rätt hon hade!
Om du orkat läsa ända hit, bra jobbat och tack för att du tog dig tid
bebis fick blåsor men inte påverkad annars, dock krångel med magen och vill bli buren på och skriker så jag sover ca 2 h per natt, och då med en bebis på mig. Allt detta fick min rygg att balla ur så har knappt kunnat gå upprätt vissa dagar. Bebis sover bara på mig vid bröstet eller i sjal, och med 2 till att bära på just nu så känns det som ryggen aldrig blir densamma igen
2 dagar till sambon går på semester, måtte tiden gå fort nu
Åh, så jäkligt!
Vi var på BVC idag också, han växer så det knakar och mår bra! 
