Somna in hemma

[Tonto]

Ja gud, jag kunde inte ens ringa samtalet, utan mamma fick ringa. Absolut värsta beslutet jag gjort i hela mitt liv

Vi tog också hem veterinären, blev ett jättefint avslut, mamma och pappa gjorde samma för deras hund, rekommenderar verkligen alla att göra det

Kommer också be veterinär komma hem när det ska ske nästa gång. Vi åkte in med Tonto och det var helt vidrigt. Stressad veterinär som inte lät oss sitta med honom mer än typ 10 minuter.

 

[Capybara]

Jag vet att det var en så liten del av Alvins liv med själva avlivningen men jag önskar att veterinären kunde förberett mig och förklarat vad som skulle hända och hur Alvin skulle reagera. För mig var det definitivt inte känslan av att somna in i lugn och ro (usch, börjar gråta varje gång jag tänker på honom så sitter och gråter nu). För mig kändes det som att jag dödade honom. Dom hade inte gett tillräckligt med sederande medicin i första sprutan så när det var dags för sista sprutan (Alvin hade aldrig reagerat på sprutor eller blodprov innan) flyger han upp i luften och börjar hugga i luften i panik och skrika på ett sätt jag aldrig hört innan. Mina föräldrar som satt i väntrummet hörde det också till och med. Sen när jag höll i honom när han skulle somna så fortsatte han att springa och jag försökte lugna honom men det gick inte så till slut sa jag till djurskötvårdaren att Alvin fortfarande levde. Hon lyssnade på hans hjärta men sa att han var borta. Då berättade hon att det var musklerna som krampade.

När han sen var död försökte jag sluta hans ögon men det gick inte. Ögonen hade rullat runt så man bara såg ögonvitorna. När jag skulle lyfta upp honom från golvet där han han låg i min famn kunde jag inte det för kroppen var helt lealös.

Mitt sista minne av Alvin är när han ligger på britsen med ögonen helt vita och munnen förvridet av smärtan efter andra sprutan. Jag har nog aldrig varit så ledsen och vet inte om jag någon kan försöka knuffa undan min sista dag med honom.

Jag hoppas att Milou och Trassel kommer fortsätta vara pigga in i det sista och somna in här hemma.

Jag vet att veterinären sa att han kunde fortsätta leva 3 månader obehandlad och kanske om han drog ut några dåliga tänder ett år eller två. Men att låta honom leva med smärtan eller en osäker operation på en nästan 15 år gammal hund var inte ett svårt beslut men jag kommer aldrig tänka på det som att han somnade rin i lugn och ro. För det gjorde han inte.

Det låter som en hemsk upplevelse - för dig Men det är väl inte alls säkert att han upplevde det som hemskt, om nu djurskötaren sa att det var musklerna som krampade. Jag vill inte på något sätt förminska din känsla, men oavsett vilket var det ju inte ditt fel, du fattade rätt beslut för din gamla hund.

I vårt fall blev det en stressig och jobbig stund hos veterinären av flera onödiga skäl, men det var definitivt värre för min man och dotter än för hunden.

 

[Lillefrun]

Det låter som en hemsk upplevelse - för dig Men det är väl inte alls säkert att han upplevde det som hemskt, om nu djurskötaren sa att det var musklerna som krampade. Jag vill inte på något sätt förminska din känsla, men oavsett vilket var det ju inte ditt fel, du fattade rätt beslut för din gamla hund.

I vårt fall blev det en stressig och jobbig stund hos veterinären av flera onödiga skäl, men det var definitivt värre för min man och dotter än för hunden.

Ja, det hade varit lite lättare att hantera om jag hade fått veta innan hur han skulle reagera efter att han dött.Men själva sprutan, då var han ju inte död när kastade sig upp och högg i luften och skrek. Det var fruktansvärt.

 

[nullo-modo]

En hund har dött hemma. Något hade brustit i han då det rann en del blod ur munnen, helt smärtfritt när det hände några meter från oss när vi satt och åt mat och hunden låg och sov när det hände.
Dock ingen gamla hund utan blev bara 5 år fina Bamse

 

[Kilauea]

Jag vet att det var en så liten del av Alvins liv med själva avlivningen men jag önskar att veterinären kunde förberett mig och förklarat vad som skulle hända och hur Alvin skulle reagera. För mig var det definitivt inte känslan av att somna in i lugn och ro (usch, börjar gråta varje gång jag tänker på honom så sitter och gråter nu). För mig kändes det som att jag dödade honom. Dom hade inte gett tillräckligt med sederande medicin i första sprutan så när det var dags för sista sprutan (Alvin hade aldrig reagerat på sprutor eller blodprov innan) flyger han upp i luften och börjar hugga i luften i panik och skrika på ett sätt jag aldrig hört innan. Mina föräldrar som satt i väntrummet hörde det också till och med. Sen när jag höll i honom när han skulle somna så fortsatte han att springa och jag försökte lugna honom men det gick inte så till slut sa jag till djurskötvårdaren att Alvin fortfarande levde. Hon lyssnade på hans hjärta men sa att han var borta. Då berättade hon att det var musklerna som krampade.

När han sen var död försökte jag sluta hans ögon men det gick inte. Ögonen hade rullat runt så man bara såg ögonvitorna. När jag skulle lyfta upp honom från golvet där han han låg i min famn kunde jag inte det för kroppen var helt lealös.

Mitt sista minne av Alvin är när han ligger på britsen med ögonen helt vita och munnen förvridet av smärtan efter andra sprutan. Jag har nog aldrig varit så ledsen och vet inte om jag någon kan försöka knuffa undan min sista dag med honom.

Jag hoppas att Milou och Trassel kommer fortsätta vara pigga in i det sista och somna in här hemma.

Jag vet att veterinären sa att han kunde fortsätta leva 3 månader obehandlad och kanske om han drog ut några dåliga tänder ett år eller två. Men att låta honom leva med smärtan eller en osäker operation på en nästan 15 år gammal hund var inte ett svårt beslut men jag kommer aldrig tänka på det som att han somnade rin i lugn och ro. För det gjorde han inte.

Låter fruktansvärt att vara med om. Det är dock inte vanligt. Har *peppar peppar * inte varit med om nåt som gått så fel vid en avlivning trots många år i djursjukvården. Det "värsta" har varit att det tagit lång tid innan hjärtat stannat pga nedsatt cirkulation, men då har djuret varit borta på sprutorna innan redan så den har inte märkt av nåt.

 

[Fetaost]

Kommer också be veterinär komma hem när det ska ske nästa gång. Vi åkte in med Tonto och det var helt vidrigt. Stressad veterinär som inte lät oss sitta med honom mer än typ 10 minuter.

Fy så hemskt! Så ska det verkligen inte få ske
När vi tog bort Frasse i Augusti så bokade vi tid och de la besöket i slutet av dagen. De har ett rum på kliniken vi använder med enskild ingång.
De hade tänt levande ljus, laddat upp med massa näsdukar och vi fick sitta så länge vi ville och kunde gå därifrån utan att träffa någon annan.
Det blev jättefint och det borde vara en självklarhet att det såg ut så vid bokad avling.

 

[Sel]

Fy så hemskt! Så ska det verkligen inte få ske
När vi tog bort Frasse i Augusti så bokade vi tid och de la besöket i slutet av dagen. De har ett rum på kliniken vi använder med enskild ingång.
De hade tänt levande ljus, laddat upp med massa näsdukar och vi fick sitta så länge vi ville och kunde gå därifrån utan att träffa någon annan.
Det blev jättefint och det borde vara en självklarhet att det såg ut så vid bokad avling.

Så var det för mig ocså. De såg till att det inte var någon anan inbokad efter mig, det var bara jag och personalen där och jag fick sitta med Kailzie så länge jag behövde.
Så småningom kom dock en av sköterskorna in och pratade med mig och fick ta med sig kroppen ut, annars hade jag nog inte klarat av att lämna henne där. De var underbara.

 

[athena_arabians]

Jag har varit ansvarig sas (innan var det ju mina föräldrar) för två avlivningar av katter. Det var lugnt och fint båda gångerna (och första gången var bokad som en undersökning som blev en avlivning). Vänlig veterinär och personal och inte ett dugg stressat, även den första gången.

Jag är så glad för Vettris i Falun, det var hos dem båda gångerna. Det är ju vidrigt om en blir stressad av personalen vid en avlivning!

 

[Otherside]

Jag ringde, storgråtande, distriktsveterinärerna som kom ut i stort sett direkt. Två gulliga unga tjejer som var sååå fina med honom. Vi var ute i trädgården, det var svalt och skönt och han hade fått gå in i växthuset och stjäla alla gurkor han kunde hitta. Sen fick han en snabb spruta lugnande och tjejerna gick iväg igen, tills han somnat. När de kom tillbaka, efter en stund, för att ge den blå sprutan, sov han redan.

Jag hade inte kunnat tänka mig ett finare avslut. Möjligtvis kunde vi ha tagit beslutet en månad tidigare. Han var nästan 13 år. Han behövde aldrig mer lämna sitt hem, han ligger begravd i trädgården.

 

[tanten]

Låter fruktansvärt att vara med om. Det är dock inte vanligt. Har *peppar peppar * inte varit med om nåt som gått så fel vid en avlivning trots många år i djursjukvården. Det "värsta" har varit att det tagit lång tid innan hjärtat stannat pga nedsatt cirkulation, men då har djuret varit borta på sprutorna innan redan så den har inte märkt av nåt.

När jag avlivat har veterinären kollat att djuret verkligen var sövt. Så sista sprutan getts till sövt djur.
Så har samtliga veterinärer gjort och jag har avlivat ett gäng eftersom jag är så gammal...

 

[Sryoqwe]

Vi har tagit bort ett antal hos veterinär, det har aldrig gått dåligt. Men senaste hunden tog vi bort hos jägare, inplanerat (jag var inte med, men har fått det berättat för mig). Hunden var glad och nyfiken över den nya platsen, människan och blötmaten. Stod och åt och sedan var hon borta. Kanske inte lika lugnt för ägaren, men är ganska säker på att det var en bättre upplevelse för djuret, iaf i detta fall. Han som gjorde det var också väldigt bra, vilket såklart spelar in mycket.

 

[Pilot]

Jag har bara haft väldigt lugna och fina avlivningar. Särskilda rum med filt för djuret och tända ljus.
När jag tog bort katten så fick valpen följa med (hon kunde inte vara hemma själv) och jag hade meddelat innan så vi hade en extra djurskötare med under tiden vi tog förväl.
Blir lite tårögd faktiskt, fina älskade djur man haft.

 

[Milosari]

Jag har känt både en hund och några människor som har dött hemma. Just med människor är det väl inte sååå ovanligt, det är trots allt många som bor ensamma och finns det ingen som kan larma vid t ex stor hjärtinfarkt så kommer man ju inte iväg till sjukhuset innan det är för sent. Hundar har bättre tillsyn så det är nog en del av anledningen till att de oftare dör på klinik/akut avlivning.

Mina egna är så gamla nu och sover väldigt djupt att jag går och kollar till dem när de ligger helt orörliga. Jag hade inte alls tyckt att det var fint om de dog av sig själva hemma, bara hemskt. Men själva avlivningen hoppas jag kunna få utfört i hemmet pga ena hunden tycker att det är hemskt att vara hos veterinären .

 

[Lillefrun]

@Kilauea
Jag hoppas att dom i framtiden söver mina nuvarande hundar ordentligt först för att (nu gråter jag igen) när djursjukvårdaren sa att han var sövd och inte märkte något och sen så hoppar han upp så högt och skriker och hugger hade jag inte trott skulle hända och han sov inte helt lugnt och stilla. Det är det som får mig att känna det som att jag dödade honom för han var min bästa vän och så lät jag honom inte få det perfekta slutet.

 

[Kilauea]

@Kilauea
Jag hoppas att dom i framtiden söver mina nuvarande hundar ordentligt först för att (nu gråter jag igen) när djursjukvårdaren sa att han var sövd och inte märkte något och sen så hoppar han upp så högt och skriker och hugger hade jag inte trott skulle hända och han sov inte helt lugnt och stilla. Det är det som får mig att känna det som att jag dödade honom för han var min bästa vän och så lät jag honom inte få det perfekta slutet.

Vi söver alltid våra patienter innan och kollar även det. Låter som hans pvk (kanylen i blodkärlet) inte låg i ordentligt .

 

[Nepenthe]

Fy så hemskt! Så ska det verkligen inte få ske
När vi tog bort Frasse i Augusti så bokade vi tid och de la besöket i slutet av dagen. De har ett rum på kliniken vi använder med enskild ingång.
De hade tänt levande ljus, laddat upp med massa näsdukar och vi fick sitta så länge vi ville och kunde gå därifrån utan att träffa någon annan.
Det blev jättefint och det borde vara en självklarhet att det såg ut så vid bokad avling.

Så var det för mig med Gry
Bokat en lugn tid, jag fick betala o sen gå in i ett rum med ljus, musik och massa hundgodis fick sitta på golvet på en filt och de var jättefint. Höll om henne hela tiden tills de sista.
Usch va ja saknar henne. Hon va hemma för mig

 

[Mia_R]

Jag har nu varit i kontakt med veterinärer och varulven kan få sluta i eller utanför bilen, han behöver inte gå in på någon mottagning. Mammas hund som avlivades hos mig skrek tyvärr när veterinären satte kanylen så det gick inte så lugnt till som jag hade hoppats.

 

[Alexandra_W]

Jag har nu varit i kontakt med veterinärer och varulven kan få sluta i eller utanför bilen, han behöver inte gå in på någon mottagning. Mammas hund som avlivades hos mig skrek tyvärr när veterinären satte kanylen så det gick inte så lugnt till som jag hade hoppats.

När jag tagit bort har de alltid gett lugnande först (stick i nacken typ) så de varit helt borta och sovit djupt av det lugnande innan de satt kanyl mm. Gjorde så även med den vi tog bort i bilen

 

[TinyWiny]

Jag vet två hundar som dött hemma av sig själva. En ganska ung som dog lycklig mitt i lek, troligtvis hjärtstopp, den andre efter lång sjukdom där hunden verkligen inte mådde bra utan borde fått sluta flera år tidigare. Jag blev chockad när jag fick veta att hen dött. Jag hade då inte sett hunden på flera år och trodde hen var borta sedan länge. Så tragiskt när det blir så att ägaren verkligen inte klarar av att ta beslutet.

Katter däremot vet jag många. De flesta har dött efter långvariga plågor pga att ägarna helt enkelt inte vill lägga pengar på avlivning. Jag har fått utstå gliringar från en för att jag när min första hund fick en mycket snabbväxande cancer i magen (han var sjuk i tre dagar innan han fick somna in) lät honom somna in så snart det stod klart att inget fanns att göra. Hen ansåg att det var onödigt att lägga pengar på avlivning eftersom hunden skulle självdött inom några dagar. Endel ska verkligen inte ha djur.

Vad gäller avlivning avskyr jag när de vill sätta kanyl. Det har hänt en gång att min vanliga veterinär inte hade tid inom rimlig tidsram utan jag fick åka till en annan och det blev verkligen inget lugnt avslut. Att sätta kanyl på ett uttorkat djur (katten hade ljuvertumörer som plötsligt började växa med sådan hastighet att man nästan såg dem växa. I samband med det fick hon svår diarré vilket bedömdes bero på tumörerna) med dålig cirkulation är dömt att misslyckas. Trots det fick jag ryta ifrån rejält innan de hämtade en annan veterinär som sövde och stack i hjärtat istället. Min veterinär söver djuret med stick i nacken och sticker sedan i hjärtat och sprutar in avlivningsvätskan där när djuret sover djupt. Jag har fått förklarat för mig att kanyl sätts av hänsyn till människan. Att det ser otäckt ut när de sticker i hjärtat men ärligt, det är inte människan som är prio i det fallet. Prio är djuret som ska få en snabb och smärtfri död. Man behöver inte titta om man tycker det är obehagligt.

Sprutas medlet in i hjärtat blir det inga hemska scener. Dödskramper kan det bli även om min erfarenhet är att det är ovanligt men inga djur som lider, skriker eller far illa.

 

[Sol]

Vad gäller avlivning avskyr jag när de vill sätta kanyl. Det har hänt en gång att min vanliga veterinär inte hade tid inom rimlig tidsram utan jag fick åka till en annan och det blev verkligen inget lugnt avslut. Att sätta kanyl på ett uttorkat djur (katten hade ljuvertumörer som plötsligt började växa med sådan hastighet att man nästan såg dem växa. I samband med det fick hon svår diarré vilket bedömdes bero på tumörerna) med dålig cirkulation är dömt att misslyckas.

Nja. Det är absolut svårare att lägga en PVK på ett djur som är undercirkulerat, men jag har aldrig misslyckats med att lägga PVK på en undercirkulerad katt. Vi lägger PVK på djur som har fått hjärtstopp och som vi ska försöka återuppliva och det går också. Varje gång. Så nej, det är inte dömt att misslyckas, men om det går beror självklart på personalens erfarenhet.