Speglar er utsida er insida?

[Eurydome]

Attans! Någon svart polo har jag inte men däremot ofta knut pga så enkel frisyr som inte är i vägen

Hade du haft en svart polo också så hade du fått byta jobb! Om du inte redan jobbar som copywriter såklart

 

[Nahar]

En kvinna med knut då vad får du då för associationer?

Det beror på en massa omkringliggande saker och detaljer. Precis som allt annat

 

[Angel]

Min utsida dvs frisyr, smink, klädstil osv speglar definitivt mer mitt humör än min personlighet. Visst finns det en hel del symboler jag medvetet undviker, alla varianter av symboler som gör något sorts politiskt ställningstagande på jobbkläder tex. Sen klär jag mig ytterst medvetet beroende på situation. Mina hemmakläder är nog mest ”jag” dvs ofta praktiska och lite lagom friluftsiga alternativt band-t-shirts eller träningskläder. Generellt ser jag tydligen ut som jag jobbar på plantagen då folk ofta frågar mig saker om jag är där
På jobbet så klär jag mig snarare för att göra det intryck jag vill mer än för att utrycka någon form av identitet. Även om så klart det i sig också blir uttryck för någon form av identitet och ett fack andra stoppar in en i.

 

[Eurydome]

Jag tycker det är stor skillnad i vilken grad man medvetet avser att påverka intrycket hos andra. För mig är det skillnad på saker man gör som är avsiktligt tänkta att tas emot på ett specifikt sätt, jämfört med saker man gör utan någon som helst tanke på hur de ska tas emot av andra.

Ju mer jag tänker på det desto mer undrar om det verkligen finns något sådant som medvetet och omedvetet i detta sammanhanget. Det jag kan komma på är när man medvetet distanserar sig från gruppen man tillhör. Annars tror jag att det i princip handlar om känsla. Det känns rätt att använda vissa kläder eller ha en viss gångstil/rörelsemönster, det är inget man medvetet bestämmer sig för att lägga sig till med.

 

[Nahar]

Det är nog det där som gör mig förvirrad. Jag gör inte så många sådana kopplingar. Det enda jag noterar om jag tittar på andra är typ "Åh, den där personen hade rolig stil" eller "Den där personen klär sig mycket prydligare än vad jag gör", ungefär så. De enda gångerna jag är medveten om att jag tänker mer än så är om någon tex har en bandtröja, då antar jag att personen gillar det aktuella bandet (Går någon i träningskläder och ser ut att vara på väg till/från träning så antar jag att de gillar sådant också, men det handlar ju mer om funktionella kläder då)

Så du blir inte mer förvånad om en 85 år gammal manlig kobonde gillar Miley Cyrus än om en 25 år gammal kvinnlig student gör det?

 

[tuaphua]

Mitt yttre varierar väldigt beroende på humör och situation. Och så även ibland hur jag uttrycker mig, både vad gäller med ord och hur jag för mig, hur mkt plats jag tar etc.
Jag har rätt många olika sidor och olika miljöer, situationer, personer etc plockar fram olika delar av mitt jag.
Olika människor ser mig också på olika vis.

Jag är från Stockholm och har flyttat till landet. För vissa som känner mig var det väldigt förvånande. Min faster tex var helt chockad då hon först var hit och jag gick ut och hämtade egenodlade blommor. "Inte trodde jag att Stureplansflickan skulle stå här i egen trädgård, odla etc".
För andra är det inte alls märkligt att jag lämnat staden. De har sett mer av de sidorna hos mig.

Jag har alltid varit intresserad av mode, kläder, makeup, skönhet etc. Så jag har lagt en hel del pengar på kläder. Och det märks mer här och i de städer som ligger närmst att man sticker ut och folk reagerar. Folk klär sig helt klart annorlunda här mot Sthlm.
Vissa blir förvånade över att man är trevlig, inte tror sig vara bättre än andra, inte rädd för att "skita ner sig" etc.
Samtidigt som när folk i Sthlm tex endast ser en uppklädd och fixad inte tror att jag tex kan stå osminkad i en lerig hage och mocka skit eller tycker det är hur härligt som helst att vara ofixad, tälta/vara i båten etc.

Det är få som tror att jag älskar 80-talshårdrock. Det är få som kan gissa vad jag jobbar med.
Som yngre och snygg stötte jag ibland på fördomar om att jag skulle vara pantad/inte kunna så mkt. Det är inte lika ofta det sker nu.
Men folk tror fortfarande att jag är ca 7 år yngre än jag är.

 

[sjoberga]

Ju mer jag tänker på det desto mer undrar om det verkligen finns något sådant som medvetet och omedvetet i detta sammanhanget. Det jag kan komma på är när man medvetet distanserar sig från gruppen man tillhör. Annars tror jag att det i princip handlar om känsla. Det känns rätt att använda vissa kläder eller ha en viss gångstil/rörelsemönster, det är inget man medvetet bestämmer sig för att lägga sig till med.

Jag tänker istället att just engagemanget och medvetenheten och tanken bakom är en viktig parameter. Det kanske inte ens är särskilt viktigt för vissa att det ”känns rätt” heller?

Själva intensiteten i avsikten att påverka andras uppfattning är också identitetsskapande är nog det jag är inne på.

 

[mars]

Så du blir inte mer förvånad om en 85 år gammal manlig kobonde gillar Miley Cyrus än om en 25 år gammal kvinnlig student gör det?

Nyfiken varför behöver kobonde/student ha olika smak?
Känns som mkt fördomar öht i tråden, att i förort har man inte stil på sin klädsel mm

 

[Nahar]

Nyfiken varför behöver kobonde/student ha olika smak?
Känns som mkt fördomar öht i tråden, att i förort har man inte stil på sin klädsel mm

Jag säger inte att de behöver det, men faktum är ju att de här koderna genomsyrar vårt samhälle varesig vi vill det eller ej.

 

[karamelldrottningen]

Nyfiken varför behöver kobonde/student ha olika smak?
Känns som mkt fördomar öht i tråden, att i förort har man inte stil på sin klädsel mm

Finns ju många olika typer av förorter. Tex Danderyd och Tensta är ju två väldigt olika förorter men som geografisk ligger ganska nära varandra

 

[mars]

Finns ju många olika typer av förorter. Tex Danderyd och Tensta är ju två väldigt olika förorter men som geografisk ligger ganska nära varandra

Absolut, syftade lite på att det skrevs att det syns att man inte kommer från förorten med sina pärlörhängen och tweedkavaj
så det syftades nog mer på tensta än danderyd isf

 

[Eurydome]

Jag tänker istället att just engagemanget och medvetenheten och tanken bakom är en viktig parameter. Det kanske inte ens är särskilt viktigt för vissa att det ”känns rätt” heller?

Det är viktigt för alla människor att tillhöra en grupp och att tillägna sig den gruppens vanor och identitetsmarkörer. Det är så vi har överlevt som art.

 

[Enya]

Min utsida dvs frisyr, smink, klädstil osv speglar definitivt mer mitt humör än min personlighet. Visst finns det en hel del symboler jag medvetet undviker, alla varianter av symboler som gör något sorts politiskt ställningstagande på jobbkläder tex. Sen klär jag mig ytterst medvetet beroende på situation. Mina hemmakläder är nog mest ”jag” dvs ofta praktiska och lite lagom friluftsiga alternativt band-t-shirts eller träningskläder. Generellt ser jag tydligen ut som jag jobbar på plantagen då folk ofta frågar mig saker om jag är där
På jobbet så klär jag mig snarare för att göra det intryck jag vill mer än för att utrycka någon form av identitet. Även om så klart det i sig också blir uttryck för någon form av identitet och ett fack andra stoppar in en i.

Kom på att jag har ett örhänge numera! Undrar vad det säger om mig! Ett hjärta med rosa detaljer, lätt diskret, litet, men bara i ena örat. Det andra har jag tagit av. Det störde mig eftersom jag sover på den sidan så det sticker mig bakom örat!

Bär också ALLTID oavsett vad, ett silverkors och en silverbelock om halsen, har gjort sedan 2005 och tar bara av det när jag måste- operation eller röntgen.... Har inte funderat på vad folk tänker när de ser det heller. Eller jo en gång, när jag jobbade på en arbetsplats där de flesta var muslimer. Då kändes det lite obekvämt. Min mening var ju inte att "skylta" eller liknande. Det gick dock över efter ett tag. Både korset och berlocken har speciell betydelse för mig, som man ju inte kan se.

 

[sjoberga]

Det är viktigt för alla människor att tillhöra en grupp och att tillägna sig den gruppens vanor och identitetsmarkörer. Det är så vi har överlevt som art.

Jag anser att det är väldigt olika mellan individer hur viktigt det är.

 

[Red_Chili]

Så du blir inte mer förvånad om en 85 år gammal manlig kobonde gillar Miley Cyrus än om en 25 år gammal kvinnlig student gör det?

Troligen inte. Jag har själv väldigt bred musiksmak och van vid att umgås med folk i alla tänkbara åldrar som gillar all möjlig typ av musik. Så, om det rör sig om vanlig populär musik som går att höra på de flesta radiokanaler (dit räknar jag absolut Miley Cyrus) så blir jag inte förvånad. Däremot om det är musik som man för det mesta aktivt måste leta upp för att känna till, då tänker jag att det säger lite mer om en person.

MEN sådant går inte att avgöra bara genom att se en person, om det då inte är i form av bandloggor på kläderna eller liknande. Sådant visar sig enligt min erfarenhet först när man hamnar i musikdiskussioner med någon, och denna någon med lite ovanligare musiksmak förstår att det kan finnas ett värde i att nämna de ovanliga artisterna eller banden.

Tex så nämner jag sällan Stereophonics när någon frågar mig vad jag gillar för musik, trots att jag älskar det mesta de gjort, för jag är så van vid att inte en jävel ens hört talas om dem här. Då är det enklare för mig att säga att jag lyssnar på "rock" rent allmänt, eller nämna omtyckta band/artister som Queen, Bowie, Adele och Lady Gaga. De ovanligare säger mer om min musiksmak, men det blir sällan roliga diskussioner om den ena parten bara står och säger "Öh, va? Nä jag har ingen aning om vad du pratar om?".

 

[Nahar]

Troligen inte. Jag har själv väldigt bred musiksmak och van vid att umgås med folk i alla tänkbara åldrar som gillar all möjlig typ av musik. Så, om det rör sig om vanlig populär musik som går att höra på de flesta radiokanaler (dit räknar jag absolut Miley Cyrus) så blir jag inte förvånad. Däremot om det är musik som man för det mesta aktivt måste leta upp för att känna till, då tänker jag att det säger lite mer om en person.

MEN sådant går inte att avgöra bara genom att se en person, om det då inte är i form av bandloggor på kläderna eller liknande. Sådant visar sig enligt min erfarenhet först när man hamnar i musikdiskussioner med någon, och denna någon med lite ovanligare musiksmak förstår att det kan finnas ett värde i att nämna de ovanliga artisterna eller banden.

Tex så nämner jag sällan Stereophonics när någon frågar mig vad jag gillar för musik, trots att jag älskar det mesta de gjort, för jag är så van vid att inte en jävel ens hört talas om dem här. Då är det enklare för mig att säga att jag lyssnar på "rock" rent allmänt, eller nämna omtyckta band/artister som Queen, Bowie, Adele och Lady Gaga. De ovanligare säger mer om min musiksmak, men det blir sällan roliga diskussioner om den ena parten bara står och säger "Öh, va? Nä jag har ingen aning om vad du pratar om?".

Nämen se där, då använder du dig också av attribut, det vill säga en kod som den andra förstår som säger något om vem du är. Du svarar inte direkt med alla band du gillar, utan de band du tror bäst representerar dig/din smak till personen du talar med.

Sånt här gör vi omedvetet hela tiden, och tolkar likaledes hela tiden. Det behöver inte vara fördomar eller något begränsande, utan det är helt enkelt ett lager av ickeverbal kommunikation som pågår hela tiden.

När en väl börjar analysera dessa koder som vi alla lever i förstår en att de är överallt. Vissa människor är väldigt självmedvetna och avsiktliga i vilka koder de använder, andra inte. Min nyfikenhet ligger inte i hur du dömer eller bedömer andra, utan i graden av självmedvetet identitetsskapande människor utför, och varför.

Edit: För att ta samma exempel, så kan en gammal kobonde som är högst noga med vilken bild han förmedlar dölja att han lyssnar på Miley Cyrus, medan en annan som inte är noga med det lyssnar öppet.

 

[Inte_Ung]

Jag är vekligen inte i samklang med mitt yttre.
Kläder och frisyr väljs efter vad som för tillfället skall uppnås. Mitt inre lever sitt eget liv utan behov av yttre identitet.
Skall jag kroppsarbeta så är det bekvämt och ändamålsenligt som gäller och bland folk så handlar det om att få rätt reaktioner.
När jag har nytta av det så ser jag ut som en driven affärskvinna och när jag kör traktor är det bra med varseljacka för att synas.

 

[Inte_Ung]

Jag är absolut nyfiken! Visst behöver man inte, men det är intressanta frågor!

Du ser framför allt självständig ut.

 

[Calmiche]

Delvis stämmer mitt yttre med mitt inre. Det jag främst får höra är att jag ser så snäll ut att jag kan väl inte göra en fluga förnär och även moderlig. I många år var jag alldeles för "snäll" på nivån inte våga säga ifrån, även om jag kommit förbi den biten nu i vuxen ålder. Dock är det lite svårt för snäll är jag väl och jag bryr mig mycket om andra.. men emellanåt känner jag för att smälla till personer(skitstövlar) och även om jag inte agerar på det så har jag starka bilder av det i huvudet, så.. inte alltid så snällt
Moderlig stämmer rätt bra dock, fast jag har absolut noll intresse att ha egna barn. Har en stark tendens att hålla koll på mattider så ingen går hungrig, alltid extra vantar och liknande i väskan för att kunna låna ut vid behov, är vi en grupp så håller jag stenkoll så alla kommer med, även om jag är den yngsta rätt ofta

Klädmässigt stämmer intrycket bra, använder mycket färger, alltid bekväma, mjuka kläder även om jag varvar mellan praktisk i jeans och vardagsklänning. Kan inte minnas en enda som nånsin blivit förvånad över att jag bryter nacken av mina fiskar själv då jag fiskar(har flera kollegor som vägrar den biten fast de gillar fiska) och inte tvekar att skita ner mig. Mest mig själv är jag definitivt i utslitna jeans eller arbetsbyxor

 

[TygerTyger]

Senaste veckorna har jag hållit på med ett projekt som kretsar mycket kring identitetsmarkörer, det vill säga olika symboler och signaler vi använder för att visa vilka vi är i samhället. Det kan vara så tydligt som en flagga, men även mindre klarspråkigt, som till exempel frisyr, klädstil, kroppsform, skor, vad vi äter, etc etc. Allt som vi gör eller visar, medvetet eller omedvetet, som formar vilka vi är i andras ögon.

Så, med det i åtanke undrar jag om du tror att människor som ser dig på tåget eller som du möter på jobbet, på gymmet eller andra platser, kanske till och med i ditt hem, får en "sann" bild av vem du är? (Om det ens finns en sann bild!) Tror du att människor som möter dig t.ex. i stallet får en bättre bild av vem du är än någon som träffar dig på en fest? Är du medveten om vilka signaler du vill sända ut om vem du är, eller du kör bara på vad som känns "mest du"? Om du hade sett dig själv på tåget, tror du att du hade "läst av" dig själv korrekt, eller hade du trott att du var på ett visst sätt som du inte egentligen är? Har du förväntningar på andra människor utifrån hur de ser ut eller beter sig offentligt?

Många frågor, ni behöver inte svara på alla. Jag är mest nyfiken på hur (om) folk utanför akademiska sammanhang tänker på de här sakerna

EDIT: Förtydligande: Det handlar inte om huruvida ni tror att andra tycker om er eller inte, utan om ni känner att ni är i kongruens med era symboler, om er utsida "stämmer" med insidan. Det kan ju stämma oavsett vad andra gillar eller ogillar!

Svarar efter att ha läst endast trådstarten. NEJ! Jag är vanligen underklädd på nivån att det har förekommit att folk försöker ge mig pengar som hjälp och/eller pratar med mig som om de tror att jag är mindre förstående. Är bara anti just kläder etc som identitetsmarkörer och vill aktivt bidra till att "sänka ribban". (Är också privilegierad nog att kunna hålla på med sådant.)