Spinoff på ”förskoletider”

[athena]

Fast det är ju ändå en bit kvar till 55, som @athena hade.

Nä nu blandar du ihop användare.

 

[Mabuse]

Nä nu blandar du ihop användare.

Ändrat!

 

[nullo-modo]

Här är första rusningen innan 7 och andra innan 8.
Em börjar vid 16 och slutar vid halv 18 (tidigare på fredagar) om det inte inträffat någon större eller många mindre olyckor, sörredsleden börjar snigelfarten innan 16 och redan lite efter 15 på fredagar.

 

[Derivata]

På vårt kontor är det aktivitet från 5:30 på morgonen, det är då hämtaföräldrarna rullar in, svarta under ögonen och zombigående mot kaffemaskinen. Men vad gör man inte för att kunna hämta klockan 15 och förhoppningsvis slippa hamna i Hades.

 

[lil-sis]

Folk jag känner jobbar ofta 7-16 med frukost 9 och lunch 13 eller jobbar skift.
Där jag jobbar är vanligaste tiden 6:42-15:48 och några med mig har tiderna 6:00-15:06 och ytligare några andra 6:36-15:42, kvällen tror jag börjar 15:54.

Tycker det är riktigt gôtt att börja och sluta tidigt och slippa all trafik till och från jobbet.

Jag med. Gillar att slippa trafiken alltså.

Men eg kan jag jobba sent också om jag hinner rida på morgonen.

 

[sjoberga]

55 timmars undervisning i veckan?

OT, men då förstår man ju varför ingenjörsutbildningen är så mycket dyrare än andra utbildningar. Jisses, om man hade de resurserna på andra fakulteter...

Inte ovanligt betyder inte varje dag. Men varje vecka, så 45 timmar i veckan schemalagt var inte alls ovanligt. Jisses, om man hade sådana ambitioner för studenterna på andra fakulteter , brukar jag känna.

 

[Fruentimber]

Oj! Vilken annorlunda universitetskultur. Våra föreläsningar börjar väldigt ofta 8.15 och då är absoluta majoriteten av klassen på plats.

Det beror väl mycket på vilken fakultet man tillhör, kan jag tänka mig. Det är bara i extrema undantag som föreläsningar eller seminarier börjar 8.15 här, och då får man räkna med skral närvaro om det inte är något obligatoriskt. Jag tillhör filosofiska.

 

[stjarnhimmel]

Inte ovanligt betyder inte varje dag. Men varje vecka, så 45 timmar i veckan schemalagt var inte alls ovanligt. Jisses, om man hade sådana ambitioner för studenterna på andra fakulteter , brukar jag känna.

Det var väl snarare ekonomi än ambition som satte stopp är min erfarenhet.

 

[Mabuse]

Inte ovanligt betyder inte varje dag. Men varje vecka, så 45 timmar i veckan schemalagt var inte alls ovanligt. Jisses, om man hade sådana ambitioner för studenterna på andra fakulteter , brukar jag känna.

Snarare såna resurser. Pengarna man får räcker till ett visst antal lärartimmar, och samhällsvetenskaplig fakultet får väldigt mycket mindre.

Sen skulle jag säga att 45 timmar schemalagt är inte fysiskt möjligt att få till, studenterna skulle inte orka. Så då skulle pedagogiken få bli annorlunda, mycket mer lärarledd, och mycket mindre förväntan på förberedelser. När jag läste engelska t ex, så behövde man ju t ex ha läst ett par romaner eller sett och analyserat en föreställning inför varje seminarium. Skulle man då ha tre seminarier om dagen, så skulle man behöva läsa sex romaner per natt/kväll, det är ju inte fysiskt möjligt.

 

[Mabuse]

Det var väl snarare ekonomi än ambition som satte stopp är min erfarenhet.

Exakt. Jag tror ju inte lärarna på KTH får betalt för ett seminarium, och ger resterande tre på sin fritid. Eller snarare, jag vet att det inte är så. Mina kollegor där får betalt för sin undervisning, precis som på andra fakulteter.

 

[sjoberga]

Snarare såna resurser. Pengarna man får räcker till ett visst antal lärartimmar, och samhällsvetenskaplig fakultet får väldigt mycket mindre.

Sen skulle jag säga att 45 timmar schemalagt är inte fysiskt möjligt att få till, studenterna skulle inte orka. Så då skulle pedagogiken få bli annorlunda, mycket mer lärarledd, och mycket mindre förväntan på förberedelser. När jag läste engelska t ex, så behövde man ju t ex ha läst ett par romaner eller sett och analyserat en föreställning inför varje seminarium. Skulle man då ha tre seminarier om dagen, så skulle man behöva läsa sex romaner per natt/kväll, det är ju inte fysiskt möjligt.

Ja, förutsättningarna är lite olika för de olika ämnena. Nu handlade 45 timmar schemalagt på min tid inte alltid om lärarlett. Däremot var det stor förväntan på förberedelser till många ämnen - och jag upplever att kraven på studenterna var högre på min tid. Kvällstiderna var ofta labbar där man skulle applicera förvärvade teoretiska kunskaper i praktiken och då var förberedelserna omfattande - men förberedelserna var också ofta medtagna till del i schemaplaneringen.

(Vi läste inte romaner - så textomfattningen var säkert bara 10% - däremot var det kompakt matematisk och fysikteori på engelska)

 

[sjoberga]

Det var väl snarare ekonomi än ambition som satte stopp är min erfarenhet.

Jag tror fortfarande det finns anledningar till att de som läste dubbla examina (dvs både tek.fak och fil.fak) ägnade 80% av sin studietid till civilingenjörsutbildningen och kunde mer eller mindre glida fram till examen på fil.fak.

Det var vad jag menade med fakulteternas ambitioner. När det gäller studenternas egna ambitioner upplevde jag det mer spritt.

 

[Mabuse]

Ja, förutsättningarna är lite olika för de olika ämnena. Nu handlade 45 timmar schemalagt på min tid inte alltid om lärarlett. Däremot var det stor förväntan på förberedelser till många ämnen - och jag upplever att kraven på studenterna var högre på min tid. Kvällstiderna var ofta labbar där man skulle applicera förvärvade teoretiska kunskaper i praktiken och då var förberedelserna omfattande - men förberedelserna var också ofta medtagna i schemaplaneringen.

(Vi läste inte romaner - så textomfattningen var säkert bara 10% - däremot var det kompakt matematisk och fysikteori på engelska)

Så de schemalade grupparbetena?

Det är ju en stor skillnad i så fall, det gör vi aldrig. Det enda som schemaläggs är den lärarledda tiden, resterande tid (t ex grupparbetena och empiriinsamlingen) som studenterna behöver lägga ner får de schemalägga själva.

Sen ska man nog inte underskatta hur text i ett annat ämne är att ta till sig. Sociologer och statsvetare t ex läser kopiösa mängder, och det är verkligen inga lättlästa texter.

När jag läst räkneämnen så är det visserligen sant att det inte är så många sidor, men å andra sidan har man i regel övningar att ta till för att hjälpa en att förstå. Det har man inte när man läser litteraturvetenskap. Och det är ju kanske inte precis lättlästa deckare man tuggar i sig då.

Jag tror också att det finns en risk att man alltid upplever sina egna studier (som man upplevde själv) som mer ambitiösa och krävande än vad dagens studenter läser (som man upplever från distans).

 

[sjoberga]

Så de schemalade grupparbetena?

Det är ju en stor skillnad i så fall, det gör vi aldrig. Det enda som schemaläggs är den lärarledda tiden, resterande tid (t ex grupparbetena och empiriinsamlingen) som studenterna behöver lägga ner får de schemalägga själva.

Sen ska man nog inte underskatta hur text i ett annat ämne är att ta till sig. Sociologer och statsvetare t ex läser kopiösa mängder, och det är verkligen inga lättlästa texter.

När jag läst räkneämnen så är det visserligen sant att det inte är så många sidor, men å andra sidan har man i regel övningar att ta till för att hjälpa en att förstå. Det har man inte när man läser litteraturvetenskap. Och det är ju kanske inte precis lättlästa deckare man tuggar i sig då.

Jag tror också att det finns en risk att man alltid upplever sina egna studier (som man upplevde själv) som mer ambitiösa och krävande än vad dagens studenter läser (som man upplever från distans).

Jo, det ”var bättre förr”. Tyvärr finns det objektiva studier som visar att vissa saker var bättre förr på civ ing utbildningarna. Men risken är också stor att själva bedömningen av vad som är viktigast att vara bra på inte hänger med tiden. Att man blir fast vid hur det var när man själv gick. Nu har jag både studerat och varit lärare på universitetet så jag har en något större överblick än många andra, men den är också hyfsat föråldrad (15-20 år)

 

[Mabuse]

Jag tror fortfarande det finns anledningar till att de som läste dubbla examina (dvs både tek.fak och fil.fak) ägnade 80% av sin studietid till civilingenjörsutbildningen och kunde mer eller mindre glida fram till examen på fil.fak.

Det var vad jag menade med fakulteternas ambitioner. När det gäller studenternas egna ambitioner upplevde jag det mer spritt.

Ja, anledningen är att de har dubbelt så mycket pengar till undervisning? Hade jag möjlighet att dubbla undervisningen på mina kurser är det klart att det skulle bli mycket mer tidskrävande studier, då kunde man ju ge studenterna andra och svårare uppgifter.

Om man höjer kraven utan att öka resurserna så kör studenterna. Så kunde man för all del göra, men eftersom universitetens finansiering beror på hur många studenter de får igenom, till stor del, så finns inget incitament att göra det.

För övrigt, de där studenterna som ”glider igenom” t ex ekonomutbildning samtidigt som de läser till ingenjör har jag sett, och jag skulle snarare säga att de kravlar sig igenom, med lite tur nätt och jämt över gränsen till godkänt. Åtminstone hälften tenderar att falla ifrån under kursens gång.

 

[sjoberga]

För övrigt, de där studenterna som ”glider igenom” t ex ekonomutbildning samtidigt som de läser till ingenjör har jag sett, och jag skulle snarare säga att de kravlar sig igenom, med lite tur nätt och jämt över gränsen till godkänt. Åtminstone hälften tenderar att falla ifrån under kursens gång.

Det är också min erfarenhet, de är säkert ofta bland de minst ambitiösa studenterna på den sidan. Så det är verkligen inget jag rekommenderar bara för att. För mig är det mest en tydlig fingervisning om var det är svårast att få ut sin examen, var man måste satsa mest tid, svett och omtentor för att få ut en examen. Fortfarande menar jag inte att studenter i största allmänhet vid fil.fak är några icke-ambitiösa latmaskar, utan det är nog ungefär lika blandat som på tek.fak.

Men vill man ha en universitetsexamen med minsta möjliga motstånd, insats och förvärvad kunskap - ska man nog trots allt välja fil.fak. För andra, som faktiskt är intresserade och vill något med sina studier, finns det möjlighet att få excellera i ett brett spektrum av ämnen oavsett fakultet.

Nu är vi långt OT.

 

[sjoberga]

Så de schemalade grupparbetena?

Det är ju en stor skillnad i så fall, det gör vi aldrig. Det enda som schemaläggs är den lärarledda tiden, resterande tid (t ex grupparbetena och empiriinsamlingen) som studenterna behöver lägga ner får de schemalägga själva.

Sen ska man nog inte underskatta hur text i ett annat ämne är att ta till sig. Sociologer och statsvetare t ex läser kopiösa mängder, och det är verkligen inga lättlästa texter.

När jag läst räkneämnen så är det visserligen sant att det inte är så många sidor, men å andra sidan har man i regel övningar att ta till för att hjälpa en att förstå. Det har man inte när man läser litteraturvetenskap. Och det är ju kanske inte precis lättlästa deckare man tuggar i sig då.

Jag tror också att det finns en risk att man alltid upplever sina egna studier (som man upplevde själv) som mer ambitiösa och krävande än vad dagens studenter läser (som man upplever från distans).

Hur vanligt är det på filfak till exempel att bara 3 av 155 studenter klarar en förstatenta i ett ämne där de allra flesta haft en hög närvaro och stora lärarresurser? Inte menat som kvalitetsstämpel utan tecken på svårighetsgrad.

 

[Petruska]

Hur vanligt är det på filfak till exempel att bara 3 av 155 studenter klarar en förstatenta i ett ämne där de allra flesta haft en hög närvaro och stora lärarresurser? Inte menat som kvalitetsstämpel utan tecken på svårighetsgrad.

Fast det skulle jag inte se som ett mått på hur svår kursen var, utan hur svår tentan var. Tentan ska ju ge studenterna möjlighet att visa läraren vad de har lärt sig, så att läraren har ett underlag att fatta myndighetsbeslut (sätta betyg) på.

Om bara 3 av 155 studenter har klarat en tenta, är den mest sannolika förklaringen för mig att det råder ett för stort glapp mellan undervisning och litteratur å ena sidan och tentafrågorna å den andra. Det är inte rimligt att basera myndighetsbeslut på att man har utsatt studenter för något man kan förutsäga att de inte kommer att klara av.

Med andra ord: kåren borde ha gått i taket, och skulle ha gjort i de ämnen jag är bekant med.

 

[sjoberga]

Fast det skulle jag inte se som ett mått på hur svår kursen var, utan hur svår tentan var. Tentan ska ju ge studenterna möjlighet att visa läraren vad de har lärt sig, så att läraren har ett underlag att fatta myndighetsbeslut (sätta betyg) på.

Om bara 3 av 155 studenter har klarat en tenta, är den mest sannolika förklaringen för mig att det råder ett för stort glapp mellan undervisning och litteratur å ena sidan och tentafrågorna å den andra. Det är inte rimligt att basera myndighetsbeslut på att man har utsatt studenter för något man kan förutsäga att de inte kommer att klara av.

Med andra ord: kåren borde ha gått i taket, och skulle ha gjort i de ämnen jag är bekant med.

Kåren går i taket regelbundet över liknande här på LiU, likväl förekommer det regelbundet. Jag tror inte heller att det enkom är ett svar på hur svår kursen är, men en fingervisning om hur lätt det är att "glida" igenom utbildningen.

 

[Petruska]

Kåren går i taket regelbundet över liknande här på LiU, likväl förekommer det regelbundet. Jag tror inte heller att det enkom är ett svar på hur svår kursen är, men en fingervisning om hur lätt det är att "glida" igenom utbildningen.

Som lärare skulle jag inte ge en tenta av det slaget. Vad som är lösningen, är ju oklart på förhandenvarande information. Men jag arbetar helt enkelt inte så.

Och mina studenter glider faktiskt inte igenom (jag slutade undervisa på lärarprogrammet pga ett tryck på min person om att godkänna 100%, det vill jag inte heller. Eller kan inte, med självrespekten i behåll).