Spinoff på Jobba hemifrån

[mandalaki]

Vad innebär "medverkan i arbetslivet" menar du?

Arbetar man så medverkar man i arbetslivet. Och det var utgångspunkten för det som jag funderade över.

 

[kryddelydd]

Som läkare är det bra om man är på jobbet och träffar sina patienter, men det kanske finns pappersjobb som kanske skulle göras mer effektivt hemifrån?

Nja.
Det som "lämpar sig" för att jobba hemifrån är väl röntgengranskning, och så de här omtalade nätläkar"besöken". (obs, citationstecken för att jag inte ser det att jämfört med besök, utan med telefonkonsultation)

En hel del av många läkares arbetsdag går ut på att vara tillgänglig för frågor från andra yrkesgrupper och av kolleger. En del av de sakerna skulle förstås gå att lösa per telefon, men annat inte.

En del "pappersjobb" skulle antagligen kunna skötas likvärdigt hemifrån som från kontoret men troligen inte mer effektivt hemifrån.

 

[Snurrfian]

Arbetar man så medverkar man i arbetslivet. Och det var utgångspunkten för det som jag funderade över.

Du menar att man bara kan medverkar i arbetslivet om man arbetar på en specifik arbetsplats? Det är lite så jag tolkar ditt första inlägg, att man inte "jobbar på riktigt" om man inte åker hemifrån.

 

[mandalaki]

Man kan ju också se det som att även arbetsmarknaden utvecklas och äntligen förstår att ta tillvara de som tidigare inte funnit sin plats i det där fyrkantiga "alla ska vara på kontoret mellan 8-17".

Det du kallar fyrkantigt beror ju på något. Samhället är organiserat så att det ska fungera. Om jag gillar att börja jobba klockan 05 och är beroende av andra företag/myndigheter/organisationer för mina arbetsuppgifter osv så får jag inte mycket gjort om inte de andra också börjar 05. Men en någorlunda enighet behövs nog för att t ex all barnomsorg inte ska behöva hålla dygnetruntöppet, t ex, och för att t ex handläggare på myndigheter inte ska behöva vara i tjänst kl 21. Det fyrkantiga är inte till för att jävlas med de som "inte funnit sin plats".

Jag svär en lång ramsa varje morgon när klockan ringer 06.30, ännu mer när den ringer strax efter 5. Trivdes mycket bättre på den tiden jag jobbade kvällar. Men på det jobb jag har nu börjar vi 08.30 och 07 och då får jag anpassa mig efter det. Trots att jag mentalt sett inte funnit min plats i den dygnsrytmen.

 

[Sezziyanen]

Att arbeta är att utföra arbetsuppgifter mot betalning. Inte att fika och ha kompisar via jobb. Sen är det ju inget fel att ha det, men det är inget du får betalt för.

 

[Snurrfian]

Nja.
Det som "lämpar sig" för att jobba hemifrån är väl röntgengranskning, och så de här omtalade nätläkar"besöken". (obs, citationstecken för att jag inte ser det att jämfört med besök, utan med telefonkonsultation)

En hel del av många läkares arbetsdag går ut på att vara tillgänglig för frågor från andra yrkesgrupper och av kolleger. En del av de sakerna skulle förstås gå att lösa per telefon, men annat inte.

En del "pappersjobb" skulle antagligen kunna skötas likvärdigt hemifrån som från kontoret men troligen inte mer effektivt hemifrån.

Där av frågetecknet! Jag är för dåligt insatt men jag har hört flera läkare som har klagat på att de inte hinner göra "pappersarbetet" utan ständigt blir störda av kollegor, patienter eller liknande. Det var därför jag funderade på om det kanske skulle gå att göra en del av det hemma och få jobba ifred.

 

[mandalaki]

Jag finner faktiskt ditt inlägg lite häpnadsväckande. Mindre vuxen för att man inte vill sitta på kontor 8-17? Curlad för att man inte uppskattar kontorslandskap? Näe, mer nyanser och lite djupare analys, tack.

Jag ber om ursäkt om min analys inte är djup nog. Till exempel omfattade den inte kontorslandskap, det har jag inte nämnt överhuvudtaget. Men om jag skulle nämna det så tycker jag att man är illa ute om man tänker kontorslandskap är en anledning till att få jobba hemma.

 

[kryddelydd]

Där av frågetecknet! Jag är för dåligt insatt men jag har hört flera läkare som har klagat på att de inte hinner göra "pappersarbetet" utan ständigt blir störda av kollegor, patienter eller liknande. Det var därför jag funderade på om det kanske skulle gå att göra en del av det hemma och få jobba ifred.

Jo, det skulle gå att göra hemma.
Men då skulle de där som "stör" inte få den support de behöver.
Kolleger eller personer ur andra yrkesgrupper som behöver hjälp.

Tror även att det skulle vara väldigt stor risk att mängden "pappersarbetsuppgifter" skulle stiga till det oändliga.
Begränsad och avgränsad arbetstid har faktiskt sina fördelar ibland.

 

[mandalaki]

Fördelar med att jobba hemifrån är större möjligheter att bo där du vill. Många kontors-jobb går kanske lika bra att sköta hemifrån?

Jag skulle gärna ta ett jobb där jag får göra vissa kontorsgrejer hemifrån någon dag i månaden. Då kan man rida när det passar och slipper slösa tid och bensin på att ta sig till arbetet.

Men jag har inte nog med struktur för att ta 100% ansvar om jag är hemma tror jag. Pluggar hemifrån vissa dagar och ibland gör jag det bra, andra dagar sämre. Inte okej på ett 'riktigt' arbete. Men klarar man av att sköta det, varför inte?

Jag skulle nog bli knäpp av att inte träffa folk.

Det är just sådant som att rida när det passar som jag tycker inte bör vara utgångspunkten när man väljer yrke ... Det bör utgå från själva yrket.

Jag skulle nog också bli lite knäpp, eller det skulle i alla fall kännas väldigt ensamt. Men framförallt skulle jag känna att en del av kreativiteten försvann. Jag har ett mycket mer kreativt samtalsflöde med de arbetskamrater som jag träffar, jämfört med de som jag bara har elektronisk kontakt med.

 

[Trissa]

Det du kallar fyrkantigt beror ju på något. Samhället är organiserat så att det ska fungera. Om jag gillar att börja jobba klockan 05 och är beroende av andra företag/myndigheter/organisationer för mina arbetsuppgifter osv så får jag inte mycket gjort om inte de andra också börjar 05. Men en någorlunda enighet behövs nog för att t ex all barnomsorg inte ska behöva hålla dygnetruntöppet, t ex, och för att t ex handläggare på myndigheter inte ska behöva vara i tjänst kl 21. Det fyrkantiga är inte till för att jävlas med de som "inte funnit sin plats".

Jag svär en lång ramsa varje morgon när klockan ringer 06.30, ännu mer när den ringer strax efter 5. Trivdes mycket bättre på den tiden jag jobbade kvällar. Men på det jobb jag har nu börjar vi 08.30 och 07 och då får jag anpassa mig efter det. Trots att jag mentalt sett inte funnit min plats i den dygnsrytmen.

Nja, till viss del håller jag med dig att en del arbetsplatser behöver anpassa sig till vissa tider, men långt ifrån alla. Och långt ifrån alla uppgifter på de arbetsplatserna behövs göras dessa vissa tider heller. Men vi är ofta fast i det där fyrkantiga för att det alltid har varit så, och hur ska man annars kontrollera att folk gör sitt jobb om inte chefen kan hänga över axeln? Lite tillspetsat, förstås, men jag tror det ligger mycket i det. Många uppgifter som idag utförs på kontor under kontorstid skulle (ibland med fördel) kunna göras någon annanstans vid en annan tidpunkt, men vi måste vänja oss vid tanken.

 

[kryddelydd]

Det är just sådant som att rida när det passar som jag tycker inte bör vara utgångspunkten när man väljer yrke ... Det bör utgå från själva yrket.

Jag skulle nog också bli lite knäpp, eller det skulle i alla fall kännas väldigt ensamt. Men framförallt skulle jag känna att en del av kreativiteten försvann. Jag har ett mycket mer kreativt samtalsflöde med de arbetskamrater som jag träffar, jämfört med de som jag bara har elektronisk kontakt med.

Jag skulle välja att jobba halvtid om jag kunde välja helt fritt (fast det skulle jag ju kunna välja, om jag sålde några hästar och därmed sänkte mina fasta kostnader). Det vore trevligt.
I så fall skulle jag helst jobba förmiddagar, för att ha resten av dagen kvar...

 

[mandalaki]

Jag ska erkänna att jag har haft liknande tankar. Sen brukar jag komma ihåg att min egen utgångspunkt en gång i tiden var att jag ville "jobba på kontor", och så började jag försöka leta och välja inom de ramarna. Det verkar för mig som ett symptom på att man inte har så många personer i sin närhet som man vill inspireras av när det gäller yrkesval. Kombinerar man det med lite bekvämlighet eller svårigheter att få flexibel barnomsorg/djurvakt etc. så är det inte så konstigt, tycker jag.

På mitt jobb (på kontor ) kan man utan problem jobba hemifrån 1-2 dagar i veckan och det är jättebra för att kunna släppa in hantverkare eller slippa pendlingstiden.

Jag sitter också i kontorsmiljö när jag är inne på företaget men tänker aldrig på det som att jag jobbar på kontor eller har kontorsarbete - mer än att "jobba på kontor" kanske kan funka som förklaring om man vill skilja på det jobbet och jobb som enbart utförs utomhus, eller i en fabrik.

 

[Trissa]

Jag skulle nog också bli lite knäpp, eller det skulle i alla fall kännas väldigt ensamt. Men framförallt skulle jag känna att en del av kreativiteten försvann. Jag har ett mycket mer kreativt samtalsflöde med de arbetskamrater som jag träffar, jämfört med de som jag bara har elektronisk kontakt med.

Fast det är ju hur just du fungerar. Många människor fungerar helt tvärtom, och för dem öppnas ju en ny värld av möjligheter när arbetet inte tvunget ska vara på arbetsplatsen jämt.

 

[kryddelydd]

Nja, till viss del håller jag med dig att en del arbetsplatser behöver anpassa sig till vissa tider, men långt ifrån alla. Och långt ifrån alla uppgifter på de arbetsplatserna behövs göras dessa vissa tider heller. Men vi är ofta fast i det där fyrkantiga för att det alltid har varit så, och hur ska man annars kontrollera att folk gör sitt jobb om inte chefen kan hänga över axeln? Lite tillspetsat, förstås, men jag tror det ligger mycket i det. Många uppgifter som idag utförs på kontor under kontorstid skulle (ibland med fördel) kunna göras någon annanstans vid en annan tidpunkt, men vi måste vänja oss vid tanken.

Visst finns det en del jobb som inte kräver fysisk närvaro på en specifik arbetsplats.
Och det finns också många jobb som verkligen kräver det: alla butiksjobb, restauranger, vård och omsorg, tillverkningsindustri.
Delar av bankverksamheten (kunder som kommer för rådgivning; alternativet skulle kunna vara skype men det är inte självklart i mina ögon).

Nu har jag rätt dålig koll på "kontorsarbeten" men jag tänker att en del av arbetsuppgifterna kräver viss samverkan med flera personer. När jag tänker på exempelvis vårdadministratörer: journalskrivning kan man göra när som helst, var som helst utan problem. Men det behövs någon som är lättillgänglig för att supporta andra arbetsuppgifter också.

 

[mandalaki]

Jag förstår kanske inte. Jag uppfattar ditt inlägg som att du ser det som ett naturligt självändamål att befinna sig på en arbetsplats, i den traditionella betydelsen av en fysisk lokal där arbetstagare är samlade. Min uppfattning av att medverka till arbetslivet bygger snarare på *vad* man uträttar, inte på att nödvändigtvis befinna sig på en bestämd geografisk plats när det uträttas. Eller missförstod jag?

Ja, jag tror att det kan finnas självändamål med att arbetstagarna befinner sig fysiskt på arbetsplatsen, inte minst ur arbetsgivarens synvinkel. Och jag tror att kreativiteten blir större av att man träffas, helt enkelt - och att man får mer gjort om man inte kan sköta sina åtaganden vad gäller djur osv helt utan att någon har insyn det.

 

[mandalaki]

Jag Tror att orsaken att det syns mer är att möjligheterna har underlättas av teknikutvecklingen.

Ja, så kan det förstås vara. Men jag är inte säker på det.

 

[pajaztar]

Det är just sådant som att rida när det passar som jag tycker inte bör vara utgångspunkten när man väljer yrke ... Det bör utgå från själva yrket.

Vad bör vara utgångspunkten när man väljer yrke, tycker du?

Jag kände spontant att självklart kan väl arbetstiden vara en stor faktor i att välja yrke och ser inte riktigt varför det skulle vara något dåligt?

 

[mandalaki]

Jag skulle säga att du är lite gammaldags i ditt tänkande Arbetslivet ser annorlunda ut idag och om man ändå "bara" sitter vid en dator och har konferenser via datorn, varför ska man åka och sätta sig på ett kontor om man jobbar lika bra hemifrån? Sen trivs inte alla med att jobba hemifrån, en kompis jobbar som reservdels säljare med Sverige, Finland, Danmark och delar av Tyskland som sitt arbetsområde, hen reser en hel del men jobbar även mycket vid datorn och telefonen. Hen tänkte från början jobba hemifrån eftersom hen valde jobbet för att hen var less på att dela kontor. Men hen insåg att hen inte trivdes med det utan hyr numera ett kontor i ett kontorshotell. Det passar perfekt, hejjar på någon vid kaffemaskinen men ingen som stör hen inne på kontoret.
Själv är jag van att jobba hemifrån, jag har haft kontoret hemma i 20 år nu och saknar visserligen någon att prata med på rasten men löste det med att hänga på buke. Numera pluggar jag och konstaterar att det är lätt att överföra samma disciplin på pluggandet och jag pluggar effektivt hemma.

Sen finns det självklart jobb som kräver att man är på plats, åtminstone under vissa perioder. Jag har tänkt att bli lärare, självklart behöver jag vara på plats på skolan för att undervisa och träffa elever men jag tror att jag även kommer att jobba en hel del hemifrån när det passar. Som läkare är det bra om man är på jobbet och träffar sina patienter, men det kanske finns pappersjobb som kanske skulle göras mer effektivt hemifrån?

Varför läkarens pappersjobb skulle göras mer effektivt hemifrån förstår jag nog inte.

Och "om man ändå "bara" sitter vid en dator och har konferenser via datorn, varför ska man åka och sätta sig på ett kontor om man jobbar lika bra hemifrån?" - jag vet inte vilka du pratar om där, jag hade i alla fall inga sådana arbetstagare i tanken.

 

[mandalaki]

Håller med dig helt. Jag tycker att arbetsmarknaden behöver utvecklas från den här mallen som använts sen Hedenhös, där allt ska göras på ett och samma sätt som för så har det alltid gjorts. Klart att vissa riktlinjer måste hållas beroende på vad för arbete det handlar om, men varför inte tillåta mer flexibilitet där det är möjligt? Om det finns mer möjlighet till anpassning så kommer fler människor att kunna ta sig ut i arbetslivet, och det måste väl räknas som något positivt.

Jag tror att mer svängrum för individuella skillnader inte är curling, det är ett nödvändigt steg framåt. Men så är jag också en person som aldrig har passat in i ordinära arbetsmiljöer, men fungerar väl om jag får jobba mer på mina egna villkor, så jag är väl jävig. Hade arbetsmarknaden inte varit så oflexibel som den är så kanske jag skulle kunnat jobba som vem som helst.

Jag tycker att det vore jättebra om människor som i dag inte är på arbetsmarknaden skulle kunna få anpassningar för att ta sig dit. Men jag är inte säker på att jobba hemifrån är lösningen, och det var inte människor som behöver speciallösningar som jag funderade över.

 

[TygerTyger]

Jag sitter också i kontorsmiljö när jag är inne på företaget men tänker aldrig på det som att jag jobbar på kontor eller har kontorsarbete - mer än att "jobba på kontor" kanske kan funka som förklaring om man vill skilja på det jobbet och jobb som enbart utförs utomhus, eller i en fabrik.

Ja, det var precis så jag tänkte. Ville även helst jobba vanliga kontorstider. Tycker du att det också är en konstig utgångspunkt vid inledande karriärvalstankar eller är det just när det som söks är jobb som kan göras hemifrån som du reagerar?