Jag funderar alltid lite när frågan om att jobba hemifrån kommer upp. Ofta ställd som "I vilka yrken kan man jobba hemifrån?"
För mig ingår det liksom i vuxenlivet att behöva vara på en arbetsplats, att samarbeta/skava med arbetskamrater osv. Jag betraktar jobba hemifrån som något en viss arbetsgivare kan gå med på under vissa omständigheter, inget som är förknippat med vissa yrken.
Är inte det här med att jobba hemifrån en konstig utgångspunkt för ens yrkesval? Alltså att utgångspunkten är att man ska undvika att vara på en arbetsplats? Har man djur, som många här har, så förstår jag verkligen att det är bekvämt att jobba hemifrån. Men jag tycker nog inte att det ska vara utgångspunkten för ens medverkan i arbetslivet.
Jag funderar på om det kan vara curling som ligger bakom att jag tycker mig se önskemål om att jobba hemifrån allt oftare. Alltså att allting ska vara som man vill och med minsta möjliga motstånd. (Därmed inte sagt att alla som jobbar hemifrån är curlade)
Intressant frågeställning.
För mig består ingen del av vuxenlivet att nödvändigtvis befinna sig på ett kontor ~9 timmar om dagen. Jag förstår att det har varit normen förut (men inte normen ännu längre bak i tiden förstås).
Att ha möjligheten att arbeta hemifrån (eller rättare sagt: arbeta på distans, det måste ju inte vara i hemmet) är definitivt vanligare inom vissa yrken än andra, därför är det inte så konstigt tycker jag att folk frågar om vilka yrken de som gör det har. Anläggningsarbetare och andra "grovarbetare" kan inte göra sitt arbete på distans, men idag kan egentligen en stor andel av kontorsarbetare det, just på grund av vad arbetsuppgifterna består av.
Vilka utgångspunkter är giltiga att ha för sina val av yrke och arbetssätt? Det är vad frågan du ställer kokar ner lite till för mig.
Nutiden ser definitivt ut mycket annorlunda än tex mina egna föräldrars generation. De kunde inte välja och vraka mellan olika jobb och arbetssätt som jag kan, inte ens i närheten. Att ens tänka på att jobbet skulle vara roligt, än mindre om de kunde jobba på distans ens deltid, fanns inte på kartan för dem. Men jag drar inte slutsatsen att det har att göra med curling alls, det är hur samhället ser ut idag, utbud och efterfrågan. Om alla arbeten krävde att vi var på kontoret hela dagarna så skulle vi vara tvungna att vara det.
Sen kan jag väl erbjuda en till förklaring till varför det blir än mer möjligt att jobba tex deltid på distans med många kontorsyrken idag: pengar. Varje kontorsarbetsplats kostar betydliga summor varje månad, och detta gör att företagen hemskt gärna skapar "flex-platser" dvs säg, 100 flexibla platser som är till för 150 heltidsanställda, sålänge folk inte protesterar mot att jobba hemifrån då och då. Möten kan idag ske via internet, och där sparar man även in resepengar. Om detta dessutom gör anställda mer nöjda som får ihop sitt privatliv på ett bättre sätt så blir löneförhandlingar något enklare, och det blir ett argument för att stanna kvar istället för att jobb-hoppa lika mycket.
Man kan inte jämföra alltför mycket med föregående generationer. När jag började jobba efter examen var den genomsnittliga tiden nyexade ingenjörer stannade kvar på första jobbet ca 1,5 år, innan de byter jobb för 10%+ i lön. Det kan alla vittna om, idag höjer man sin lön genom att byta jobb, inte genom att stanna kvar och jobba "bra" eller vara duktig på årsförhandlingen. Så var det verkligen inte på samma sätt förut, 1-2 generationer tillbaka.
En "arbetsplats" är inte nödvändigtvis ett fysiskt skrivbord och pärmar längre, det har vi kommit ifrån med datorer och servrar. Än mer vanligt är att alla inte har sina egna platser på kontoret heller (flexplatser). Fikatiderna är inte lika heliga. Personligen ser jag det "vuxna" i arbetslivet vara att man utför sina arbetsuppgifter på ett bra och seriöst sätt, inte att man sitter på kontoret och tjötar med bengt i hallen och marianne på kafferasten.