Spondylos i ryggen

[slant98]

Vi har precis fått veta att vår häst har spondylos i ryggen. På 2 ställen är hennes kotor sammanväxta med en "brygga". Någon som har erfarenheter av detta??
Vad vi fått veta är att man vet inte om det är genetiskt eller kommer pga trauma. Hennes framtid är mest lämplig som promenadhäst. Vi kan hoppa och tävla så länge hon är med på det, men jag vet inte om vi vågar. Hon är så otroligt snäll så hon skulle nog bita ihop och hoppa lägre hinder utan att visa något. Hon älskar att tävla, så den glädjen skulle ju ta över och kanske få henne att glömma smärtan för stunden... Jag vet knappt om vi vågar rida på henne... tänk om det gör ont!!

 

[super]

Vi har precis fått veta att vår häst har spondylos i ryggen. På 2 ställen är hennes kotor sammanväxta med en "brygga". Någon som har erfarenheter av detta??
Vad vi fått veta är att man vet inte om det är genetiskt eller kommer pga trauma. Hennes framtid är mest lämplig som promenadhäst. Vi kan hoppa och tävla så länge hon är med på det, men jag vet inte om vi vågar. Hon är så otroligt snäll så hon skulle nog bita ihop och hoppa lägre hinder utan att visa något. Hon älskar att tävla, så den glädjen skulle ju ta över och kanske få henne att glömma smärtan för stunden... Jag vet knappt om vi vågar rida på henne... tänk om det gör ont!!

Min första häst hade spondylos visade det sig. Jag hade honom i 15 år och han hade perioder med mycket ont i ryggen. Det här är länge sedan så fanns inte den teknik som finns idag utan det här upptäcktes först när han var 18 år. Vi hade varit inne när han var ca 6 år för att kolla ryggen då han hade så mycket smärtor men hittade inget då man inte kunde röntga så djupt på den tiden, vi pratar mitten 90 tal, men svaret vi fick då vara att vad det än var så var det muskulärt.

Så vi kämpade på med olika sadlar och täcken tills det då upptäcktes 2007. Då var han helt ihopväxt i hela ländryggen med bryggor på båda ovan och undersida av ryggkotorna. Vi provade och behandlade och lade upp ett träningsschema där jag endast red 2 dagar/vecka, resten tömkörning/longering. Efter behandlingen så fick jag en ny häst, så tyvärr hade nog ryggen påverkat honom mycket. Behandlingen fungerade i ca 4 månader men sedan blev han sämre igen så var in till vet igen.
Vet skällde på mig för att jag hade bokat röntgen för han menade att inget skulle hänt på bara 4 månader men efter att ha sett och känt på hästen så röntgade vi ändå. Då visade det sig att hästen hade fortsatt att bygga på sin spondylos så då fanns inget hopp kvar. Hästen var dessutom hingst och aggressiv mot andra hästar så kunde bara gå själv så alternativet att skrota i hage fanns inte heller. Så på vets inrådan så fick han somna in samma dag eftersom spondylosen bara skulle fortsätta att växa.

Denna häst var väldigt rörlig och hade ganska lång rygg/länd så sannolikt var det kroppens sätt att försöka stabilisera sig. Vet menade att hästen hade klarat sig så bra ändå för att han var så välmusklad men jag undrar ju hur mycket ont han hade haft då han ibland hade stora problem med bjudningen. Jag får fortfarande dåligt samvete att jag blev arg på honom när han inte ville gå när det säkert berodde på att han hade ont.
Det har kanske inte var den solskenshistoria som du hade hoppats på men ville ändå berätta.
Om det är ett trauma som orsakat det så finns det säkert hopp men om det som i min hästs fall är orsakat av svag rygg så är det nog svårt att få det fungera.
Min var väldigt känslig för kyla och behövde tjocka täcken nästan jämt.

 

[slant98]

..

 

[slant98]

Min första häst hade spondylos visade det sig. Jag hade honom i 15 år och han hade perioder med mycket ont i ryggen. Det här är länge sedan så fanns inte den teknik som finns idag utan det här upptäcktes först när han var 18 år. Vi hade varit inne när han var ca 6 år för att kolla ryggen då han hade så mycket smärtor men hittade inget då man inte kunde röntga så djupt på den tiden, vi pratar mitten 90 tal, men svaret vi fick då vara att vad det än var så var det muskulärt.

Så vi kämpade på med olika sadlar och täcken tills det då upptäcktes 2007. Då var han helt ihopväxt i hela ländryggen med bryggor på båda ovan och undersida av ryggkotorna. Vi provade och behandlade och lade upp ett träningsschema där jag endast red 2 dagar/vecka, resten tömkörning/longering. Efter behandlingen så fick jag en ny häst, så tyvärr hade nog ryggen påverkat honom mycket. Behandlingen fungerade i ca 4 månader men sedan blev han sämre igen så var in till vet igen.
Vet skällde på mig för att jag hade bokat röntgen för han menade att inget skulle hänt på bara 4 månader men efter att ha sett och känt på hästen så röntgade vi ändå. Då visade det sig att hästen hade fortsatt att bygga på sin spondylos så då fanns inget hopp kvar. Hästen var dessutom hingst och aggressiv mot andra hästar så kunde bara gå själv så alternativet att skrota i hage fanns inte heller. Så på vets inrådan så fick han somna in samma dag eftersom spondylosen bara skulle fortsätta att växa.

Denna häst var väldigt rörlig och hade ganska lång rygg/länd så sannolikt var det kroppens sätt att försöka stabilisera sig. Vet menade att hästen hade klarat sig så bra ändå för att han var så välmusklad men jag undrar ju hur mycket ont han hade haft då han ibland hade stora problem med bjudningen. Jag får fortfarande dåligt samvete att jag blev arg på honom när han inte ville gå när det säkert berodde på att han hade ont.
Det har kanske inte var den solskenshistoria som du hade hoppats på men ville ändå berätta.
Om det är ett trauma som orsakat det så finns det säkert hopp men om det som i min hästs fall är orsakat av svag rygg så är det nog svårt att få det fungera.
Min var väldigt känslig för kyla och behövde tjocka täcken nästan jämt.

Vår ponny har inte varit utsatt för trauma vad vi vet. Vi har haft henne i 2,5 år. Hon har alltid varit motståndare till att gå i form och arbeta genom ryggen... och varför vi upptäckte det nu var för att hon började stanna på hinder på ett sätt som inte är likt henne... när jag nu läser om det så stämmer hennes beteende in väldigt mycket på detta.. =( Hon är så pigg och glad och i sin livs form, så det är så svårt att förstå att det finns något så här dåligt inne i henne.....

 

[literealistisk]

Vår ponny har inte varit utsatt för trauma vad vi vet. Vi har haft henne i 2,5 år. Hon har alltid varit motståndare till att gå i form och arbeta genom ryggen... och varför vi upptäckte det nu var för att hon började stanna på hinder på ett sätt som inte är likt henne... när jag nu läser om det så stämmer hennes beteende in väldigt mycket på detta.. =( Hon är så pigg och glad och i sin livs form, så det är så svårt att förstå att det finns något så här dåligt inne i henne.....

Tyvärr får jag säga att om hon alltid varit motståndare till att arbeta med ryggen låter det ju inte som att hon bara är pigg och glad… Om ryttaren ger signaler som hästen förstår men den ändå står emot så är det ju ofta ett tecken på något, de är ju inte ”motståndare” utan anledning

 

[Stina2000]

Tyvärr får jag säga att om hon alltid varit motståndare till att arbeta med ryggen låter det ju inte som att hon bara är pigg och glad… Om ryttaren ger signaler som hästen förstår men den ändå står emot så är det ju ofta ett tecken på något, de är ju inte ”motståndare” utan anledning

Jag förstår hur du menar men detta är en hopp-ponny… hon har klarat/tagit sig igenom det som behövts i markarbetet hittentills… vi har jobbat för att få henne att arbeta mer med ryggen, men förstått att det är svårt, men inte vetat varför… det är väl också just det som blivit uppenbart nu när de kommer lite högre och kraven ökar… det går inte att hoppa på bara fart och med hjärtat före längre… vi har haft henne i 2,5 år nu. Hon var inte hopptränad och tävlad innan och min dotter kom direkt från ridskola.. så de har kommit väldigt långt trotts detta… och jo, hon är oftast pigg och glad, hästar är experter på att dölja smärta, hon är nog en av de bättre på detta, vill alltid vara till lags, älskar att hoppa och älskar sin människa… men mitt inlägg handlade inte om det, utan vad jag undrade över var andras erfarenheter.. hade hoppats på en solskenshistoria.. men på något sätt är blir det också lättare när man får höra tråkiga historier, så man kanske kan släppa hoppet och vara mer realistisk….