Singoalla
Trådstartare
Nej, nu överdrev jag. Men jag känner mig ledsen idag och skulle behöva lite stöd.
Jag har varit singel i 2,5 år efter uppbrottet med min exsambo. 8 månader efter att vi gjort slut så träffade jag en man som jag blev sådär kräk-kär i
Jag var upp över öronen förälskad och det var till en början ömsesidigt, men sedan blev jag rådumpad efter några månader. Han slutade plötsligt höra av sig och vips kom det upp en bild på Instagram på honom och någon som var hans nya flickvän, och han skrev att det var kärlek vid första ögonkastet. Jag trodde att jag skulle dö av sorg. Lämnade inte sängen på hela helgen och hela bröstkorgen krampade.
Därefter träffade jag en man som jag först avvisade p.g.a. trasigt hjärta och livrädd för att bli kär igen. Men han lyckades lirka sig in i mitt liv ändå genom tålamod och förståelse för vilket läge jag var i, och när jag tillslut föll för honom så backade han. ”Jag är ledsen, men dina känslor är inte besvarade…” Jag blev så ställd, eftersom det varit han som velat någonting så länge, och knäckt över att åter igen få ett brustet hjärta. Det tog tid att komma över honom (och vet ärligt talat inte om jag lyckats ännu.)
Nu har jag till och från träffat en tredje man under ett år. Det började med att vi dejtade, sedan bröt vi under förra sommaren. Under hösten började vi träffas igen och har hängt utan agenda sedan dess. Jag har nog vetat ända sedan årsskiftet att jag utvecklat känslor för honom, men tvivlat på att berätta det för honom då jag varit rädd. När jag väl tog mod till mig och berättade det för någon månad sedan så sa han att han kände någonting för mig med, och att det här kanske kan utvecklas till någonting mer om vi tar det långsamt. Alla dom känslorna som jag haft för honom med hållit tillbaka bara vällde ut, som att öppna en överfull garderob. Men igår bröt han. ”Jag känner inte samma sak som du känner för mig”.
Jag känner mig bara så himla ledsen idag Jag är ganska kräsen med vilka jag träffar och får ofta vara den som tackar nej till dejter eller bryter efter att man har träffats några gånger. Så jag känner mig inte oönskad eller osynlig på så vis. Det är bara det att det krävs ganska mycket av mig för att jag ska vilja träffa någon och öppna upp för den här typen av känslor, och dom gångerna som jag väl gjort det så har det slagit hårt. Jag vet i dagsläget inte alls hur jag ska våga igen.
Min brittiske bästis sa igår ”You gotta be in it to win it” och ärligt talat så tänkte jag så efter uppbrottet med mitt ex. Jag tänkte så efter att blivit dumpad av kräk-upp-över-öronen-kärleken. Jag tänkte så efter Mr. Vill-ha-det-jag-inte-kan-få-men-fick-sen-kalla-fötter. Idag känner jag bara att, nej FY BUBBLAN. Mitt hjärta kan inte ta mer.
Behövde bara skriva av mig lite. Någon som har några uppmuntrande ord att komma med? Tips på hur man läker ett brustet hjärta?
Jag har varit singel i 2,5 år efter uppbrottet med min exsambo. 8 månader efter att vi gjort slut så träffade jag en man som jag blev sådär kräk-kär i
Jag var upp över öronen förälskad och det var till en början ömsesidigt, men sedan blev jag rådumpad efter några månader. Han slutade plötsligt höra av sig och vips kom det upp en bild på Instagram på honom och någon som var hans nya flickvän, och han skrev att det var kärlek vid första ögonkastet. Jag trodde att jag skulle dö av sorg. Lämnade inte sängen på hela helgen och hela bröstkorgen krampade.Därefter träffade jag en man som jag först avvisade p.g.a. trasigt hjärta och livrädd för att bli kär igen. Men han lyckades lirka sig in i mitt liv ändå genom tålamod och förståelse för vilket läge jag var i, och när jag tillslut föll för honom så backade han. ”Jag är ledsen, men dina känslor är inte besvarade…” Jag blev så ställd, eftersom det varit han som velat någonting så länge, och knäckt över att åter igen få ett brustet hjärta. Det tog tid att komma över honom (och vet ärligt talat inte om jag lyckats ännu.)
Nu har jag till och från träffat en tredje man under ett år. Det började med att vi dejtade, sedan bröt vi under förra sommaren. Under hösten började vi träffas igen och har hängt utan agenda sedan dess. Jag har nog vetat ända sedan årsskiftet att jag utvecklat känslor för honom, men tvivlat på att berätta det för honom då jag varit rädd. När jag väl tog mod till mig och berättade det för någon månad sedan så sa han att han kände någonting för mig med, och att det här kanske kan utvecklas till någonting mer om vi tar det långsamt. Alla dom känslorna som jag haft för honom med hållit tillbaka bara vällde ut, som att öppna en överfull garderob. Men igår bröt han. ”Jag känner inte samma sak som du känner för mig”.
Jag känner mig bara så himla ledsen idag
Jag är ganska kräsen med vilka jag träffar och får ofta vara den som tackar nej till dejter eller bryter efter att man har träffats några gånger. Så jag känner mig inte oönskad eller osynlig på så vis. Det är bara det att det krävs ganska mycket av mig för att jag ska vilja träffa någon och öppna upp för den här typen av känslor, och dom gångerna som jag väl gjort det så har det slagit hårt. Jag vet i dagsläget inte alls hur jag ska våga igen.Min brittiske bästis sa igår ”You gotta be in it to win it” och ärligt talat så tänkte jag så efter uppbrottet med mitt ex. Jag tänkte så efter att blivit dumpad av kräk-upp-över-öronen-kärleken. Jag tänkte så efter Mr. Vill-ha-det-jag-inte-kan-få-men-fick-sen-kalla-fötter. Idag känner jag bara att, nej FY BUBBLAN. Mitt hjärta kan inte ta mer.
Behövde bara skriva av mig lite. Någon som har några uppmuntrande ord att komma med? Tips på hur man läker ett brustet hjärta?
