Stressad schäfer...

Spåret lägger så som vi fick lära oss på kursen. Markerar med fötterna där jag går utan att korsa mitt eget spår, raket fram, 90-grader vinklar och även mjuka svängar. Behöver inte använda godis i spåret.

Uppletanderutan vallar vi in

Hon är ute och rör på sig ca 3 timmar/dag. När jag rider ut cyklar husse med vovve

/Lizzie

Om hon inte har några problem med att spåra så finns det ingen anledning att göra det lätt för henne - ge henne lite utmaningar! Du behöver inte markera med fötterna, gå normalt. Testa att lägg spåret så att det korsar vägar, går över hård mark, i svår terräng osv. Låt det ligga flera timmar eller spåra när det är dåligt väder.

Och att korsa sitt eget spår är inte alls förbjudet om man har en hund som behöver lite utmaningar heller. ;)
 
Jag har hyffsad koll på din hunds linjer. Det är väldigt mycket hund du har. Något som flera av individerna är kända för är att de tar ingen skit. De har stor försvarslust. Så ett råd i all välmening: sluta häng upp den i halsbandet. Din hund har en släkting som har bitit folk illa för mindre. Risken finns att din hund kan svara upp en dag.

Jag känner inte till alla i linjerna men de jag känner till är nervfasta och bär ingen stress. Men de är inte så enkla hundar. De kräver sin förare och de behöver tydliga ramar. Sen har jag inte koll på alla individer i stammen. Det finns typiska IPO-hundar också och där kan det finnas nerv.
Mitt råd är att vara tydlig, schysst och konsekvent i all uppfostran och träning.
Leta upp en bra tränare att nöta lydnad och vardagslösningar för. Gör mycket nos och spårarbete.
Ta kontakt med uppfödaren.

Hoppas det fixar sig för er :heart
 
Jag har hyffsad koll på din hunds linjer. Det är väldigt mycket hund du har. Något som flera av individerna är kända för är att de tar ingen skit. De har stor försvarslust. Så ett råd i all välmening: sluta häng upp den i halsbandet. Din hund har en släkting som har bitit folk illa för mindre. Risken finns att din hund kan svara upp en dag.
Håller med, en dag så tröttnar hunden och försvarar sig. Har de mycket försvarslust (och kamplust) så har de dessutom inget emot att ta en fysisk fight. Ammo har ju tyvärr blivit lite feltränad o skyddet och av mig och bangar ju inte att fightas. Ska ärligt säga att hade jag inte haft den hjälp jag har av uppfödaren hade det kunnat spåra ur.

Med det sagt, jag korrigerar ibland - men aldrig mer än vad jag behöver och aldrig på ett sätt som skapar en fightsituation.
 
Jag har hyffsad koll på din hunds linjer. Det är väldigt mycket hund du har. Något som flera av individerna är kända för är att de tar ingen skit. De har stor försvarslust. Så ett råd i all välmening: sluta häng upp den i halsbandet. Din hund har en släkting som har bitit folk illa för mindre. Risken finns att din hund kan svara upp en dag.

Jag följer en schäferkennel på facebook eftersom de lägger upp videos på IPO ibland. Hundarna är laddade till max, och man riktigt ser styrkan i gripandet på skyddet. Jag är därför nyfiken utifrån ditt svar, om den höga försvarslusten och "mycket hund" är något som är generellt för bruksschäfern, eller aktiva brukshundar i sig för den delen?
För mig är denna värld så främmande, och nånstans fascineras jag av hundarnas inställning. Jag förstår att det är mycket träning bakom, men jag vill även tro nånstans att mycket är avelsbaserat. Har jag rätt eller fel? :o
 
Jag följer en schäferkennel på facebook eftersom de lägger upp videos på IPO ibland. Hundarna är laddade till max, och man riktigt ser styrkan i gripandet på skyddet. Jag är därför nyfiken utifrån ditt svar, om den höga försvarslusten och "mycket hund" är något som är generellt för bruksschäfern, eller aktiva brukshundar i sig för den delen?
För mig är denna värld så främmande, och nånstans fascineras jag av hundarnas inställning. Jag förstår att det är mycket träning bakom, men jag vill även tro nånstans att mycket är avelsbaserat. Har jag rätt eller fel? :o
Det är olika hur mycket försvarslust, kamplust, bytesdrift etc det finns i rasen. Dobermann har ofta mer försvarslust än en schäfer tex. men ja det är väldigt mycket avel även om man kan behöva väcka det med träning.
 
Jag följer en schäferkennel på facebook eftersom de lägger upp videos på IPO ibland. Hundarna är laddade till max, och man riktigt ser styrkan i gripandet på skyddet. Jag är därför nyfiken utifrån ditt svar, om den höga försvarslusten och "mycket hund" är något som är generellt för bruksschäfern, eller aktiva brukshundar i sig för den delen?
För mig är denna värld så främmande, och nånstans fascineras jag av hundarnas inställning. Jag förstår att det är mycket träning bakom, men jag vill även tro nånstans att mycket är avelsbaserat. Har jag rätt eller fel? :o

Hur mycket hunden har av olika drifter är absolut avelsbaserat.
I IPO så räknas som i all tävling moment och utförande i poäng. Och för att hålla sig i toppen räknas var enda litet poäng. Skalan är 0-100. Då krävs det att hunden gör allt maxat. Man kommer ingenstanns med en hund som griper med halva munnen eller som inte har glöden, snabbheten osv.
Man kan vässa utförandet med träning men det handlar mer om lite förfinande av teknink som kan ge enstaka poäng. Attityden osv måste finnas genom aveln.
Så det ÄR mycket hund när allt är maxat.

Jämför man sportaveln (IPO-linjer) med tjänsteavel så finns många skilnader i hundarna. IPO-hundar ska reagera snabbt på instinkt för att få den exposiva hund som krävs i tävling. Detta kräver sin förare. Det går fort. Man måste kunna läsa hund. Det är här som jag menar att det finns nerv som man ska vara varsam med. IPO-hundar är i regel byteshundar. Deras vinst är ärmen. Det finns oftast inte så mycket allvar bakom den där attityden. Det är här man ofta ser de där pipschäfrarna.

Tjänstehundar är egentligen lättare hundar. De tänker mer. De analyserar. Det går inte så fort mellan tanke och handling. Önskvärt i tjänst. Man kan helt enkelt inte ha en hund som reagerar och aggerar på allt. Dessa hundar är mycket mer nervfasta. Men de har oftast ett rejält allvarspaket. De har högt i tak på retningen men när taket är nått så menar de allvar. De har försvarslust. De vill lösa problemet.

Vi har tagit kullar mellan typiska IPO-linjer och tjänstelinjer. Över lag har det blivit mycket bra mentalt. Men vi har fått en individ som har fått snabbheten och nerven från IPO-linjen och försvarslusten och allvaret från tjänstelinjen. Det är ingen bra kombo alls. Det kräver massor av hans ägare. Han behöver känna 100% stöd i sina ägare i för honom utmanande situationer.
 
Hur ser era vardagar ut vad gäller mental och fysisk stimulans? Med tanke på att du har en schäfer från brukslinjer (?). I något inlägg skrivs det att hon är gårdshund. Det kanske inte är nog för henne?

Vad är gårdshund ?

Ja, jag bor på en gård på landet. Hon får gå lös hemma.

Jag är ute ungefär 3 timmar varje kväll (Maken åker hem på lunchen och rastar henne), och då är hon med mig i stallet.

Bland mina dagliga stallsysslor så ingår det att jag även aktiverar hunden. Gömmer leksaker, tränar en stunds lydnad, trickträning etc. Det är inte så att hon ligger på en fläck och väntar på att jag ska bli klar. Hon är aldrig lös ute ensam, jag eller maken är alltid med. Vi har inte hundgård.

När jag rider ut följer maken och hund med. När jag åker till ridhus går husse promenad med hunden.

Spår/Uppletande någon gång i veckan.

Enligt uppfödaren tycker hon att det är fullt tillräckligt. Uppfödaren har också tryckt på att passivitetsträningen är viktigare än aktivitet. Hunden är helt lugn inomhus. Har inte sönder något, hittar inte på bus eller uppvisar tecken på att vara stressad eller missnöjd.

Vi har hängt på stadspromenader och andra öppna träningar för att hon ska få se andra miljöer, men detta har tydligen varit för mycket för henne.

Så definiera gårdshund. För uppfödaren är det helt OK att vi har den aktiveringsnivå vi har.

/Lizzie
 
Vad är gårdshund ?

Ja, jag bor på en gård på landet. Hon får gå lös hemma.

Jag är ute ungefär 3 timmar varje kväll (Maken åker hem på lunchen och rastar henne), och då är hon med mig i stallet.

Bland mina dagliga stallsysslor så ingår det att jag även aktiverar hunden. Gömmer leksaker, tränar en stunds lydnad, trickträning etc. Det är inte så att hon ligger på en fläck och väntar på att jag ska bli klar. Hon är aldrig lös ute ensam, jag eller maken är alltid med. Vi har inte hundgård.

När jag rider ut följer maken och hund med. När jag åker till ridhus går husse promenad med hunden.

Spår/Uppletande någon gång i veckan.

Enligt uppfödaren tycker hon att det är fullt tillräckligt. Uppfödaren har också tryckt på att passivitetsträningen är viktigare än aktivitet. Hunden är helt lugn inomhus. Har inte sönder något, hittar inte på bus eller uppvisar tecken på att vara stressad eller missnöjd.

Vi har hängt på stadspromenader och andra öppna träningar för att hon ska få se andra miljöer, men detta har tydligen varit för mycket för henne.

Så definiera gårdshund. För uppfödaren är det helt OK att vi har den aktiveringsnivå vi har.

/Lizzie

Jag tänker att du kan fortsätta ha det upplägget, men gör spåren mycket svårare för henne, gör uppletandet svårare för henne och lägg till rejäla lydnadspass däremellan, och se hur det funkar? Din man kanske kan lägga ett spår han med istället för bara en promenad när ni är i ridhuset?
 
Har ingen direkt kunskap om brukshundar på detta sättet så lämnar det till andra men som en liten fotnot kan jag säga att en understimulerad hund kan slå över och bli väldigt passiv, det är inte alla som blir speedade monster, speciellt inte om understimuleringen varat länge. Man kanske upplever hunden som lugn men i själva verket är den mer apatisk än lugn och när man väl tar ut den där det händer saker så tänder den till ordentligt för att sedan återgå till samma tillstånd när den återvänder hem. Säger inte att det är så i detta fallet men det kan vara värt att ha i åtanke.
 
Eftersom det finns raser som är avlade för att vara gårdshundar så definierar jag gårdshund i klass med dessas uppgifter. I stort sätt att gå hemma på gården och ha ett par uppgifter.

För en brukshund är boendet oviktigt. Gård, villa eller lägenhet är strunt samma. Det är den fysiska och psykiska stimulansen som räknas.

Jag tycker utifrån hundens linjer att den behöver mycket mer planerat arbete. Jag rekommenderar att göra en träningsbok och en plan med mål.
 
Nu har jag inte egen erfarenhet av den typen av brukshundar det handlar om här, mina har betydligt mindre av allt. Däremot har jag träningskompisar med hundar av liknande kaliber. Och vad jag ser utifrån hur de tränar - och som även stämmer bra med min erfarenhet av min yngsta tik(som inte har något allvar men är ett energiknippe av guds nåde) - är att de lägger mycket tid på att träna lydnad. Alltså ren lydnadslydnad, som de sedan inte bara har nytta av i tävling utan också överför i vardagen.
Det här är ju hundar som älskar att jobba och samarbeta och om hunden av någon anledning t ex skulle vilja stöka i ett hundmöte eller liknande har de inga problem att samla ihop den i ett fotgående för då får hunden en annan uppgift att utföra som trumfar det den tänkte hitta på. Lydnaden ramar in hunden och får den uppmärksam på ägarens önskemål. Dessutom utgår belöningen ofta direkt från ägaren till skillnad från t ex spår, som är belönande i sig, så om man tränar lydnad på ett sätt som får hunden att tycka att det är kul så får man snabbt kontakten gratis.
 
Som flera redan varit inne på: Lugn är inte samma sak som nöjd; det är skillnad på att vila och att ligga på laddning.

Sen är det helt nödvändigt att hela tiden utmana hunden lite till, att stegra svårighetsgraden vad en än gör. En hund som lär sig snabbt blir också snabbt uttråkad - och att repetera det en redan kan ger inte samma nöjdhet som att ta sig över en tröskel, en svårighet.
 
Min schäfertik är 1,5 år och hemma är hon hur cool som helst. Jag har gått på kurser, träningar och hängt med på promenader i stan för att hon ska få den stimulans hon behöver. Hon är suverän på att spåra.

Problemet är att hon blir helt galet stressad så fort vi lämnar gården :banghead: Det blir bara värre och värre ju fler träningar och promenader vi hänger med på och idag blev det helt galet.

Vi skulle göra MH-test på fröken. Vi var nr 3 ut och vovven satt snällt i bilen bortsett från ett par promenader - eller dragkamp ska jag erkänna. För gå i koppel kan vi inte lyckas lära henne.

Så var det vår tur och min hund var som hon brukar vara i ny miljö. Går upp i energinivå och drar som bara den. Vi lyckades gå runt publiken och så skulle vi hälsa på den personen som skulle gå med oss på MH-testet. Det var inga problem för mig att hälsa på personen, men när personen skulle klappa vovven :nailbiting:. Då fick min hund någon form av överslagshandling och visade upp aggressioner som jag inte sett tidigare. Hon började hugga vilt omkring sig, både den jag hälsade på och mig. SJälvklart avbröts MH:t och det kommer skickas en rapport.

Så nu sitter jag här och känner mig som världens absolut sämsta hundägare :cry:. Jag har försökt träna så som alla hundtränare sagt och det blir bara värre och värre :crazy:.

/Lizzie

Jag håller med Voff i det här. Jag tror jag vet vilket MH du deltog i och vilken hund du har. Det är mycket hund och kan troligen bli en riktigt schysst arbetshund. Stress tror jag inte så mycket på utan det är förväntan och temperament. Fantastiska egenskaper i en hund, men det är som att köra en ferrari. Dessa hundar är inte för alla. Man kan lära sig en hel massa träningstekniker, men i grund och botten handlar det om förarens personlighet och förhållningssätt. Det krävs en tydlighet och en auktoritet för att styra dessa hundar och då menar jag inte att man ska banka Schäfer. Det är mer en utstrålning och attityd.

Har uppfödaren sett hunden på sista tiden?
Det kan vara en god idé att åka dit, kanske även lämna iväg hunden ett tag för utvärdering.

Det här kan inte lösas på nätet och kanske kommer inte hunden fungera för er. Det innebär inte att det är fel på hunden. Det innebär inte att det är fel på er. Det kan vara så enkelt som en felmatchning.

En tidigare träningskamrat sade något klokt en gång.
"En högtempererad hund måste lära sig att styra sig i driften. Att försöka sänka dem är meningslöst då det alltid kommer uppstå situationer där de går upp i aktivitet. Det kan räcka med ett löv som blåser. De måste därför kunna styra sig."
Jag tror stenhårt på det och har idag en mycket högtempererad Schäfer som kan dras hur högt som helst och ändå styr sig. Goda nerver i grunden naturligtvis. Det är en förutsättning.
 
Jämför man sportaveln (IPO-linjer) med tjänsteavel så finns många skilnader i hundarna. IPO-hundar ska reagera snabbt på instinkt för att få den exposiva hund som krävs i tävling. Detta kräver sin förare. Det går fort. Man måste kunna läsa hund. Det är här som jag menar att det finns nerv som man ska vara varsam med. IPO-hundar är i regel byteshundar. Deras vinst är ärmen. Det finns oftast inte så mycket allvar bakom den där attityden. Det är här man ofta ser de där pipschäfrarna.

Tjänstehundar är egentligen lättare hundar. De tänker mer. De analyserar. Det går inte så fort mellan tanke och handling. Önskvärt i tjänst. Man kan helt enkelt inte ha en hund som reagerar och aggerar på allt. Dessa hundar är mycket mer nervfasta. Men de har oftast ett rejält allvarspaket. De har högt i tak på retningen men när taket är nått så menar de allvar. De har försvarslust. De vill lösa problemet.

Fast där håller jag inte med dig. Skyddsarbetet ska inte vara en traslek oavsett om det gäller IPO eller det svenska. Det ska finnas allvar i bevakningarna. Det är heller inte regel att IPO-hundar är byteshundar. Det är många i Sverige som är det ja, men internationellt sett nej. Tittar man sedan på bedömningarna så kommer man undan med lydnads-och bytesskydd i Sverige, men på mästerskap utomlands plockar de poäng om hunden inte visar attityd i sitt arbete. På förra årets WUSV vek dessutom många sporthundar ned sig då de inte stod emot figuranternas press. Där räckte det inte med att vara byteshund.

Många uppfödare gör dessutom ingen skillnad på tjänst och sport. Tittar man på linjerna bakom min hund så används någon hund i tjänst, någon till bruks, en annan till IPO osv. Framgångsrikt dessutom. Det gäller alltså hundar ur samma kull och konsekvent genom hela stamtavlan. Kustmarken är väl en annan kennel som inte heller gör någon skillnad, om man ska ta ett exempel.
 
Jag håller med Voff i det här. Jag tror jag vet vilket MH du deltog i och vilken hund du har. Det är mycket hund och kan troligen bli en riktigt schysst arbetshund. Stress tror jag inte så mycket på utan det är förväntan och temperament. Fantastiska egenskaper i en hund, men det är som att köra en ferrari. Dessa hundar är inte för alla. Man kan lära sig en hel massa träningstekniker, men i grund och botten handlar det om förarens personlighet och förhållningssätt. Det krävs en tydlighet och en auktoritet för att styra dessa hundar och då menar jag inte att man ska banka Schäfer. Det är mer en utstrålning och attityd.

Har uppfödaren sett hunden på sista tiden?
Det kan vara en god idé att åka dit, kanske även lämna iväg hunden ett tag för utvärdering.

Det här kan inte lösas på nätet och kanske kommer inte hunden fungera för er. Det innebär inte att det är fel på hunden. Det innebär inte att det är fel på er. Det kan vara så enkelt som en felmatchning.

En tidigare träningskamrat sade något klokt en gång.
"En högtempererad hund måste lära sig att styra sig i driften. Att försöka sänka dem är meningslöst då det alltid kommer uppstå situationer där de går upp i aktivitet. Det kan räcka med ett löv som blåser. De måste därför kunna styra sig."
Jag tror stenhårt på det och har idag en mycket högtempererad Schäfer som kan dras hur högt som helst och ändå styr sig. Goda nerver i grunden naturligtvis. Det är en förutsättning.


Den feedbacken jag fick från testledaren och den personen som skulle gå med oss var att det var bra att jag inte blev rädd när hunden flippade ur - för då är vi förlorade.

Jag anser mig vara en hyfsad lugn person med bra djurkänsla och tydlig. Känner att det största misstaget jag gjorde går var att jag inte jobbade mer med få igång kontakten med vovven innan vi gick ut på planen. Tappade totalt bort det!

De råd jag fått från olika instruktörer och de kurser vi gått på har ju varit just "banka schäfer". Så varje gång vi närmar oss en appelplan så har det slutat med att instruktör fått ta över och korrigera vovven (hårt). För att jag varit för långsam. Så jag kan tänkta mig att hunden tänkte att nu är det dags igen och hon taggade igång på alla cylindrar rekordsnabbt. Och inte blev det bättre av att jag lyckades trampa på henne precis när vi började... :banghead:. Det har jag legat och ältat över halva natten... :(:(.

/Lizzie
 
Nu har jag inte egen erfarenhet av den typen av brukshundar det handlar om här, mina har betydligt mindre av allt. Däremot har jag träningskompisar med hundar av liknande kaliber. Och vad jag ser utifrån hur de tränar - och som även stämmer bra med min erfarenhet av min yngsta tik(som inte har något allvar men är ett energiknippe av guds nåde) - är att de lägger mycket tid på att träna lydnad. Alltså ren lydnadslydnad, som de sedan inte bara har nytta av i tävling utan också överför i vardagen.
Det här är ju hundar som älskar att jobba och samarbeta och om hunden av någon anledning t ex skulle vilja stöka i ett hundmöte eller liknande har de inga problem att samla ihop den i ett fotgående för då får hunden en annan uppgift att utföra som trumfar det den tänkte hitta på. Lydnaden ramar in hunden och får den uppmärksam på ägarens önskemål. Dessutom utgår belöningen ofta direkt från ägaren till skillnad från t ex spår, som är belönande i sig, så om man tränar lydnad på ett sätt som får hunden att tycka att det är kul så får man snabbt kontakten gratis.

Så här i efterhand kan jag känna att de spårkurser vi gick förra hösten (2 stycken) istället skulle ha varit lydnadskurser.

Lydnaden är det jag kommer jobba mycket mera med framöver och framför allt få maken med på tåget.

Hunden är mer "hussehund" än "mattehund" - men husse är ganska ointresserad av lydnadsträning...

/Lizzie
 
Som flera redan varit inne på: Lugn är inte samma sak som nöjd; det är skillnad på att vila och att ligga på laddning.

Sen är det helt nödvändigt att hela tiden utmana hunden lite till, att stegra svårighetsgraden vad en än gör. En hund som lär sig snabbt blir också snabbt uttråkad - och att repetera det en redan kan ger inte samma nöjdhet som att ta sig över en tröskel, en svårighet.

Fast jag upplever att hon vilar - för hon sover som en gris - eller är det också att ligga på laddning? När hon inte gör det följer hon efter mig eller husse och kollar vad vi gör. När hon rantar runt så brukar jag aktivera henne med att gömma godis eller trickträning etc om det inte är läge att gå ut. Mina andra schäfrar jag haft - de kunde ligga på laddning...

Lugnet som vi har nu när vi är inne - det har kommit efter sommaren och jag har tänkt att det är för att hon börjat komma ur värsta unghundsperioden. Förra hösten/vinter fick vi jobba mycket mer med henne även inomhus för att hon till sist skulle bli trött och sova.

Självklart vet jag att vi behöver höja svårighetskraven - och det har vi gjort. Kanske lite för långsamt då, men vi gör inte samma övningar som förra hösten.

/Lizzie
 
Som flera redan varit inne på: Lugn är inte samma sak som nöjd; det är skillnad på att vila och att ligga på laddning.

Sen är det helt nödvändigt att hela tiden utmana hunden lite till, att stegra svårighetsgraden vad en än gör. En hund som lär sig snabbt blir också snabbt uttråkad - och att repetera det en redan kan ger inte samma nöjdhet som att ta sig över en tröskel, en svårighet.


Är detta att ladda? Jag ligger hemma i soffan och vilar en stund och vovven bredvid mig. För det är så här hon är när hon är lugn. Jag ställer frågan eftersom jag i sådant fall totalt har missuppfattat saker och ting...
20180920_130506.jpg
 
Här är hon i stallet - fastkopplad eftersom jag har häst uppställd. Här hade vi vart inne i stan och besökt Hööks som lite miljöträning - totalt uppjagad där, men så fort vi kom hem så lugnade hon ner sig. Hästen bånglar runt rätt bra på stallgången och jag uppfattar vovven som lugn så hon lägger sig ner och sover mitt i alltihopa. Helt utmattad efter hööksbesöket... När jag sedan var klar och kopplat loss hunden hade hon vilat klart och jag fick jobba med henne en stund.

Men jag kan, som sagt vad, totalt missuppfattat saker och ting när det gäller det där med lugn eller laddning...

20180921_190817.jpg
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har läst mycket här och tycker att det verkar finnas många kloka människor här. Hoppas nu på att kunna få stöd och råd i hur jag ska...
Svar
18
· Visningar
4 420
Senast: Milosari
·
Hästhantering Jag har haft min häst sedan 2015 nu och vi kommer väldigt bra överens. Hon är väldigt ranghög och bestämd, visar tydligt missnöje men...
Svar
3
· Visningar
1 607
Hundhälsa V är en kastrerad risenschanuzerhane. Jag har haft honom sen han var 6 månader. Han har alltid varit en energisk hund och ganska "hård i...
Svar
19
· Visningar
4 256
Äldre Sitter nu och känner mig totalt slutkörd, trots flera dagars ledighet från jobbet, trevligt folk omkring mig som jag är jätteglad över...
2
Svar
33
· Visningar
7 789

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp