Jag håller med dig, varje dag förvånas jag över hur stor Milton blivit och hur mycket han förstår och alla ord han kan och nya som ploppar upp hela tiden och, och, och....

Det är UNDERBART!!
Jag håller inte ens reda på alla ord han kan längre, vilket känns konstigt

I början kom man ju ihåg vartenda ett, men inte längre. Ett par fina kommunikationstillfällen:
Mamman: Milton, var är flaggan?
Milton: Lillar (trillat)
Mamman: Ja, den har ju trillat. Har vi ingen flagga?
Milton: Naaaaaeee (på riktig skånska

)
Mamman: Milton har du bajsat?
Milton: (tar sig för blöjan) Naaaaaaee (så skånska igen).
Mamman: Ska vi byta blöjan?
Milton: Böja (blöja).
Milton vid matbordet: BÄÄÄÄÄÄÄ (vi brukar ha får i hagen utanför köksfönstret)
Mamman: Är där några får?
Milton: Naaaaeeee (på skånska igen

)
Mamman: Nej, dom har ju åkt hem.
Milton: Hem.
HÄR är förresten filmklippet jag pratade om häromdagen, om när Milton sjunger lilla snigel. Jaja, en rap får ni leva med och mot slutet här ni, då säger han sin första två-ords-mening "min mamma" GULLEGULL

Och så är jag skitdålig på att filma, skyller på att jag försöker gömma telefonen väl, för så fort han ser den så vill han bara titta på "katten" (Aristocats-låten Alla snubbar vill ju vara katt), suck, jag är så trött på den!