Svårare för uppfödare nuförtiden?

[Jollanlollan]

Jag minns för 15-20 år sedan att man behövde stå i lång kö av en bra uppfödare för att få tag på en valp av den ras som man ville ha men känns som det är annorlunda nuförtiden? Är det bara en upplevelse som jag har eller är det så att uppfödare har svårare att hitta hem till sina valpar nuförtiden? Tycker jag får upp med jämna mellanrum på de uppfödare jag följer att 1-3 stycken är kvar och söker hem. Får oftast stanna kvar flera veckor. Till er som föder upp blir det omotiverande att fortsätta?

Jag som själv är intresserad av raser som inte är väldigt ”populära” kan ibland känna oro över att de kanske kommer vara omöjligt att få tag på i framtiden.

 

[Irrbloss]

Jag tror att många idag väljer bort att ha hund pga höga levnadskostnader och att veterinärvård har blivit vansinnigt dyrt på många håll. Sen tror jag att hundmarknaden fortfarande är ganska mättad sen Covid eftersom det var extremt många som valde att skaffa då. Finns inte stor efterfrågan på de kullar som föds så tycker jag inte alls att det är konstigt om det blir valpar kvar ett längre tag.

 

[Tajger]

Det är nog svårare Vi har haft tre kullar, senaste var inga problem att bli av med. Men förra var lite tuffare, tre hanar som var kvar en månad längre. Ser också flera uppfödare som ”annonserar” mycket. Nu är det en numerärt ganska liten ras, begränsat med uppfödare och begränsat med köpare.

 

[Red_Chili]

I min ras har det aldrig varit speciellt lätt att hitta hem till valpar. Åtminstone inte bra hem (vilket ju är vad som räknas). Det blir kö på vissa kombinationer, andra uppfödare sitter med flertalet valpar kvar längre tid. Men läget är rätt stabilt ändå, ser man det över en längre period så har rasen ökat i popularitet och vi är flera i rasklubben som nu arbetar aktivt med att göra det lättare för nya intresserade att komma in i gemenskapen och våga köpa valp från just vår ras.

Jag vet uppfödare som avvaktar med valpkull ibland, tar på ett senare löp än planerat osv just för att det finns en risk att då sitta kvar med valpar lite väl länge. Men, så var det även för 20 år sedan när jag började med rasen. "Vi" har alltid funderat, anpassat oss till varandra, tvingats försöka samarbeta osv.

Sedan finns både för- och nackdelen med att rasen är väldigt varierande både exteriört och mentalt. Det är just det som gör att det kan vara kö hos vissa uppfödare samtidigt som andra sitter med valpar länge. Jag vet uppfödare som fått alla valpar sålda när de är 8 veckor, knappt utan att annonsera, samtidigt som andra sitter med valpar tills de är 5-6 månader gamla.

Ingen av mina uppfödarvänner/bekantingar har någonsin nämnt något om att det skulle vara omotiverande att föda upp för att det är svårt att hitta hem till valparna. När motivationen tryter handlar det snarare om läget i rasen, hälsomässigt eller med rasklubbens arbete, hundägandet i stort osv.

 

[Jollanlollan]

Jag tror att många idag väljer bort att ha hund pga höga levnadskostnader och att veterinärvård har blivit vansinnigt dyrt på många håll. Sen tror jag att hundmarknaden fortfarande är ganska mättad sen Covid eftersom det var extremt många som valde att skaffa då. Finns inte stor efterfrågan på de kullar som föds så tycker jag inte alls att det är konstigt om det blir valpar kvar ett längre tag.

Det är sant, tänkte inte alls på att covid kanske spelar en viktig roll i detta! Många omplaceringar just nu och senaste 1-2 åren har ju varit just sådana ”covid-hundar”

 

[Jollanlollan]

I min ras har det aldrig varit speciellt lätt att hitta hem till valpar. Åtminstone inte bra hem (vilket ju är vad som räknas). Det blir kö på vissa kombinationer, andra uppfödare sitter med flertalet valpar kvar längre tid. Men läget är rätt stabilt ändå, ser man det över en längre period så har rasen ökat i popularitet och vi är flera i rasklubben som nu arbetar aktivt med att göra det lättare för nya intresserade att komma in i gemenskapen och våga köpa valp från just vår ras.

Jag vet uppfödare som avvaktar med valpkull ibland, tar på ett senare löp än planerat osv just för att det finns en risk att då sitta kvar med valpar lite väl länge. Men, så var det även för 20 år sedan när jag började med rasen. "Vi" har alltid funderat, anpassat oss till varandra, tvingats försöka samarbeta osv.

Sedan finns både för- och nackdelen med att rasen är väldigt varierande både exteriört och mentalt. Det är just det som gör att det kan vara kö hos vissa uppfödare samtidigt som andra sitter med valpar länge. Jag vet uppfödare som fått alla valpar sålda när de är 8 veckor, knappt utan att annonsera, samtidigt som andra sitter med valpar tills de är 5-6 månader gamla.

Ingen av mina uppfödarvänner/bekantingar har någonsin nämnt något om att det skulle vara omotiverande att föda upp för att det är svårt att hitta hem till valparna. När motivationen tryter handlar det snarare om läget i rasen, hälsomässigt eller med rasklubbens arbete, hundägandet i stort osv.

Ja så är det ju inom vissa raser uppfattar jag det som. De flesta som skaffar sin första hund vet inte heller vad för olika typer av hundraser det finns så blir lätt då att man kanske missar något som hade passat en perfekt. Visst är det Salukis du har? Jag har ju själv senaste tiden träffat på en silken flertalet gånger och tycker den är helt underbar. En ras som jag själv aldrig sett innan eller ens vetat att den existerar. Men antar att det är svårt också att nå ut om man föder upp en ras som är mindre populär och inte vardagspersonen stöter på.

Vad kul att höra att det inte omotiverar uppfödare att fortsätta!

 

[Wingates]

Jag minns för 15-20 år sedan att man behövde stå i lång kö av en bra uppfödare för att få tag på en valp av den ras som man ville ha men känns som det är annorlunda nuförtiden? Är det bara en upplevelse som jag har eller är det så att uppfödare har svårare att hitta hem till sina valpar nuförtiden? Tycker jag får upp med jämna mellanrum på de uppfödare jag följer att 1-3 stycken är kvar och söker hem. Får oftast stanna kvar flera veckor. Till er som föder upp blir det omotiverande att fortsätta?

Jag som själv är intresserad av raser som inte är väldigt ”populära” kan ibland känna oro över att de kanske kommer vara omöjligt att få tag på i framtiden.

Beror nog på ras.
Tycker generellt att dobbisarna verkar lättsålda, särskilt ur arbetande linjer. Men det har fötts otroligt få de sista åren så trycker blir ju högt då.

 

[Red_Chili]

Ja så är det ju inom vissa raser uppfattar jag det som. De flesta som skaffar sin första hund vet inte heller vad för olika typer av hundraser det finns så blir lätt då att man kanske missar något som hade passat en perfekt. Visst är det Salukis du har? Jag har ju själv senaste tiden träffat på en silken flertalet gånger och tycker den är helt underbar. En ras som jag själv aldrig sett innan eller ens vetat att den existerar. Men antar att det är svårt också att nå ut om man föder upp en ras som är mindre populär och inte vardagspersonen stöter på.

Vad kul att höra att det inte omotiverar uppfödare att fortsätta!

Stämmer bra att det är saluki jag har En av de saker jag insett den senaste tiden är att många verkar fått för sig att salukis är svåra, att man bör skaffa whippet istället om man absolut ska ha vinthund. Jag vet inte varifrån det kommer, och jag förstår inte varför. Själv tycker jag att saluki ofta är lättare än whippet, men vad som passar bäst beror såklart på hur man är som person. Så mycket av det jag gör nu handlar om att få intresserade att förstå att det inte är svårt med salukis. Att man inte måste vara proffs för att ha saluki och framförallt inte "börja med någon annan ras för att lära sig" om det egentligen är saluki man vill ha.

 

[tuaphua]

Jag minns för 15-20 år sedan att man behövde stå i lång kö av en bra uppfödare för att få tag på en valp av den ras som man ville ha men känns som det är annorlunda nuförtiden? Är det bara en upplevelse som jag har eller är det så att uppfödare har svårare att hitta hem till sina valpar nuförtiden? Tycker jag får upp med jämna mellanrum på de uppfödare jag följer att 1-3 stycken är kvar och söker hem. Får oftast stanna kvar flera veckor. Till er som föder upp blir det omotiverande att fortsätta?

Jag som själv är intresserad av raser som inte är väldigt ”populära” kan ibland känna oro över att de kanske kommer vara omöjligt att få tag på i framtiden.

Jag upplever inte att min uppfödare fått svårare under de ca 20 år vi känt varann. Men hon är etablerad inom rasen och har stort kontaktnätverk. Hon kan skicka vidare kund om hon inte har valp till någon annan uppfödare hon tycker är bra och tvärtom. Hon brukar inte stå med hundar kvar.
Jag vet att det var många fler än vanligt som hörde av sig kring covid. Men det var väldigt många som inte alls hade lösningar för hur hunden skulle skötas när man skulle börja jobba igen. Så det blev ”nej, tack!” till många. Vet att även bekanta som föder upp hade liknande.
Men det kanske är skillnad när det är en liten, frisk ras som inte är så dyr att hålla och som inte automatiskt förknippas med att man ska träna och tävla mkt och betala för det med.

 

[kolblakkur]

Arbetar inom djursjukvården och uppfödare har definitivt svårare att få sålt valpar sedan åtminstone ett år tillbaka. Vet någon uppfödare som haft ett uppehåll på cirka 5 år och kom tillbaka till denna marknaden - typ inga intressenter på valparna. Hon var chockad. Vi har många uppfödare som ej får sålt vid 8 veckor.

 

[Jollanlollan]

Beror nog på ras.
Tycker generellt att dobbisarna verkar lättsålda, särskilt ur arbetande linjer. Men det har fötts otroligt få de sista åren så trycker blir ju högt då.

Ja det är sant, jag följer några dobbis uppfödare på social medier och har faktiskt reflekterat över att det inte är så många kullar som föds om man jämför med vissa andra raser. Har givetvis ingen inblick i rasen som helhet men det är min bild av de jag följer samt att de är bokade redan innan de är födda i princip. Så ja beror nog på ras men tänkte mycket genrellt!

 

[Jollanlollan]

Stämmer bra att det är saluki jag har En av de saker jag insett den senaste tiden är att många verkar fått för sig att salukis är svåra, att man bör skaffa whippet istället om man absolut ska ha vinthund. Jag vet inte varifrån det kommer, och jag förstår inte varför. Själv tycker jag att saluki ofta är lättare än whippet, men vad som passar bäst beror såklart på hur man är som person. Så mycket av det jag gör nu handlar om att få intresserade att förstå att det inte är svårt med salukis. Att man inte måste vara proffs för att ha saluki och framförallt inte "börja med någon annan ras för att lära sig" om det egentligen är saluki man vill ha.

Åh kan tänka mig! Sådär är det ju med många olika hundar. Vi gick också mycket i tankar om att vi måste ha en ”lättare” ras först för att sedan kunna ta en svårare hund. Grejen är det att vår kille är allt annat än lätt. så ja hundar är ju individer också.

Har själv inte träffat någon Saluki men har en bekant som haft schäfrar i flera år och så tog hon en borzoi (omplacering) och sa att det var som natt och dag. Har ingen aning om de är lika Salukis men hon har inte haft några svårigheter med han alls. Kan tänka mig att många som letar vinthund inte ger sig på en borzoi i första taget heller av samma anledning.

 

[Wingates]

Ja det är sant, jag följer några dobbis uppfödare på social medier och har faktiskt reflekterat över att det inte är så många kullar som föds om man jämför med vissa andra raser. Har givetvis ingen inblick i rasen som helhet men det är min bild av de jag följer samt att de är bokade redan innan de är födda i princip. Så ja beror nog på ras men tänkte mycket genrellt!

Ja, ffa förra året vet jag att det var flera tikar som gick tomma så det reggades bara 47st (inkl importer) - i år är vi åtminstone uppe i 81, har förut legat på drygt 100 om året så det föds färre än vad vad det är köpare till just nu.
Om man avlar på något vettigt som sagt.

 

[tanten]

Tycker det verkar som hundstallet m.fl. har väldigt många hundar inne.
Folk som inte är så definitiva i sina rasval vill bara" ha en hund" och då såg många BYB sin chans under covid. Det är inte så länge sen och de hundarna lever fortfarande. Mängder behövde placeras om. Det finns fortfarande många vuxna hundar till salu.

Själv var jag absolut säker på att jag ville ha en fjäril så blandisarna lockade inte mig. Men har vänner och bekanta som köpte poo och doodlehundar.

 

[Jollanlollan]

Tycker det verkar som hundstallet m.fl. har väldigt många hundar inne.
Folk som inte är så definitiva i sina rasval vill bara" ha en hund" och då såg många BYB sin chans under covid. Det är inte så länge sen och de hundarna lever fortfarande. Mängder behövde placeras om. Det finns fortfarande många vuxna hundar till salu.

Själv var jag absolut säker på att jag ville ha en fjäril så blandisarna lockade inte mig. Men har vänner och bekanta som köpte poo och doodlehundar.

Har sett det också tycker det är väldigt många doodles och vet inte varför men aussies som jag ser för omplacering från covid tiden. Kanske att det just då var väldigt poppis att skaffa sig någon av dessa då. Doodles är ju populära fortfarande. Skulle säga att i det lilla område jag bor i där vi kanske är 20-30 av 200 hushåll som har hund, är säkert 30% någon form av doodle/poo hund. Vet inte hur det ser ut med valpar och efterfrågan där men antar att den är relativt hög om man jämför med många rashundar så de upplever väl kanske inte avsaknaden av valpköpare som vissa uppfödare gör idag.

 

[animalasia]

Inom min genre jakthundar så är det också en nedgång. Det brukar vara positivt då det rensar bort en del mindre serösa och gör att människor tar ett extra varv innan de bestämmer sig för att para.

Sedan vet jag en del jätteseriösa uppfödare som avstår från kullar då de ledsnat på att allt ska diskuteras inför öppen ridå på sociala medier. Tyvärr leder det också till att de som tar en kull endast säljer till väletablerade hundförare och det blir svårare för nykomlingar att få tillgång till det bättre hundmaterialet.

 

[Milosari]

Alla valparna i min hunds kull var tingade ett halvår innan parning så det är nog väldigt olika. Efterfrågan är nog fortfarande större än utbud på min ras (har kelpie).

 

[Stergo]

Jag har en bedårande söt sällskapshundras, och de etablerade uppfödarna med ett kontaktnät och många tidigare valpköpare annonserar inte ens. Även övriga verkar få sina valpar sålda, men utan pandemins hysteri. Så det verkar inte vara något problem med att i av med valpar. Men det är en ras som tappat en hel del äldre uppfödare och har dålig återväxt på just uppfödare. Jag tror Havanisen har lite tagit marknaden för nya uppfödare av hundtypen då den inte verkar ha samma behov av att ta in blod från övriga Norden och långsiktigt Europa.

 

[hollypolly]

Jag minns för 15-20 år sedan att man behövde stå i lång kö av en bra uppfödare för att få tag på en valp av den ras som man ville ha men känns som det är annorlunda nuförtiden? Är det bara en upplevelse som jag har eller är det så att uppfödare har svårare att hitta hem till sina valpar nuförtiden? Tycker jag får upp med jämna mellanrum på de uppfödare jag följer att 1-3 stycken är kvar och söker hem. Får oftast stanna kvar flera veckor. Till er som föder upp blir det omotiverande att fortsätta?

Jag som själv är intresserad av raser som inte är väldigt ”populära” kan ibland känna oro över att de kanske kommer vara omöjligt att få tag på i framtiden.

Det har nog gått och upp och ner i alla tider

 

[hollypolly]

Har sett det också tycker det är väldigt många doodles och vet inte varför men aussies som jag ser för omplacering från covid tiden. Kanske att det just då var väldigt poppis att skaffa sig någon av dessa då. Doodles är ju populära fortfarande. Skulle säga att i det lilla område jag bor i där vi kanske är 20-30 av 200 hushåll som har hund, är säkert 30% någon form av doodle/poo hund. Vet inte hur det ser ut med valpar och efterfrågan där men antar att den är relativt hög om man jämför med många rashundar så de upplever väl kanske inte avsaknaden av valpköpare som vissa uppfödare gör idag.

Det är sant, tänkte inte alls på att covid kanske spelar en viktig roll i detta! Många omplaceringar just nu och senaste 1-2 åren har ju varit just sådana ”covid-hundar”

Fast alltså covid var för 5 snart 6 år sedan. Folk har gått tillbaka till arbetet för flera år sen nog måste dagens omplaceringar vara födda efter covid med tanke på att dom flesta är runt året.