Såg (för första gången på länge) tävlingarna från Falsterbo. På tv ska väl tilläggas.
Det var förvånansvärt många trevliga ritter. Men, som alltid reagerade jag på två saker (som inte ens är uppe på diskussion att förbjuda, tyvärr).
1: Sporranvändningen. I stort sett alla ryttare rider med sporrar och de använder verkligen sporrarna. I dressyr är det tydligt. I hoppningen ser det ibland ännu värre ut än inom dressyren. Det hackas, gnida och pressas ... jag är förvånad att det inte blir mer skador på huden av allt sporrande än det blir.
2: Skarpa bett (oftast i kombination med hårt åtdragen nosrem): Återigen är hoppningen oftast värre än dressyren. Nu försvarar jag inte användningen av kandar. Men enligt nuvarande stadgar har ryttarna inget val i dressyren. Kandar måste användas. Tyvärr har många dressyrryttare hårda händer och man verkligen ser hur hårt de håller i hästarna.
I hoppningen är valet fritt. Men (och här har vi det stora problemet) rider majoriteten av ryttarna på dubbla bett och väldigt skarpa bett. Dessutom ofta i kombination med hårt åtdragen aachenrem. Man verkligen ser hur de sliter i hästarna ... oftast samtidigt som man ser de använda sporrarna flitigt. Det ser inte trevligt ut.
Mitt förslag till ridsportens framtid och överlevnad är följande:
1: Förbud mot spö
2: Förbud mot sporrar
3: Förbud mot aachenrem
4: Förbud mot dubbla bett
Tillåtna bett menar jag bör vara:
-Raka (ok med tungfrihet)
- Tvådelade
- Tredelade
- bettlöst (ej hävstångseffekt inom dressyr)
Parrerstänger och D-ring tillåtet åtminstone i lägre klass ... kanske även i högre, har inte tänkt så långt.
