Sv: Svårt rida med tränsbett?
Med tanke på att vi diskuterat det där 120ggr så var jag ganska trött på att en till kom in och inte hade koll på det...vilket jag fortfarande anser att du inte har eftersom du tror att det hör hemma på en körhäst.
Sorry, men det kommer jag fortsätta att tycka...precis som att du med all säkerhet kommer fortsätta att tycka att jag har helt fel.
Högt utbildade dressyrhästar rids för övrigt inte på stångbett.
Må så vara att högt utbildade dressyrryttare inte rider på det.
Men om man ser till högt utbildade AR hästar så rids det på det och de allra flest på ett ypperligt sätt.
Men visst håller jag med dig det ska gå att rida på ett tränsbett också och det tycker jag alla jag sett har kunnat med de få gånger jag sett det hända (av de högt utbildade), men att säga att högt utbildade AR hästar inte rids på stång...det finns några få som inte gör det, men de flesta gör det.
För min del skulle jag aldrig ens komma på tanken att sätta ett stångbett på någon av mina hästar, det är ett bett som hör hemma på körhästar där man inte kan påverka med sin egen kropp.
Varför anser du att det hör hemma på körhästar för att man inte kan inverka med sin kropp? För att du tycker att det bara är ett bett att bromsa med?
Varför skulle det vara fel att ha det på en ridhäst?
Att tro att stångbettet länger ut överlinjen på hästen är att stoppa huvudet i sanden. Det är RYTTARENS INVERKAN (säte, skänkel) som ändrar hästens form.
Jag brukar säga att det är ett verktyg man får hjälp med att länga överlinjen av. Därmed inte sagt att man inte ska använda sin sits och resterande hjälper.
Ett tränsbett inverkar enbart på lanerna vilket ju gör att det verkar bakåt. OM man inte räknar in ryttarens övriga hjälper.
Ett stångbett inverkar på lanerna och i nacke och kindkedjegrop och man kan därigenom få en inverkan framåt-nedåt på en välskolad häst.
Sedan så kan man säkerligen på rätt häst rida enbart på tränsbett alltid, men många hästar har lätt för att korta överlinjen oavsett ryttarerns talang. Där får man hjälp av stången...jag säger inte att man enbart ska använda den givetvis.
Om man nu ska prata historia så ser dagens hästar faktiskt lite annorlunda ut än på 1700-talet
Givetvis. Allt ser annorlunda ut nu än de gjorde då. Och de kommer se annourlunda ut om 10år också...
Men man använder dem för samma sak: körning, ridning m.m.
Okej inte strid nu längre, men att behålla siktet på det är att behålla bruksridning iaf inom AR.
Dressyrtävlan räknar jag inte in i detta eftersom det inte hör hemma på detta forum.
att de sitter I sadeln och inte PÅ sadeln
Ja det är en underbar känsla när man helt sjunker ned i hästens rygg (när hästen är så väl skolad att den tillåter det) och det känns som att man blir ett med hästens ryggrad.
En tassande häst med böjd hals är inte särskilt schvungfull, utan schvung finns ingen rygg -och bakbensaktivitet.
Vart har jag sagt emot det?
En häst ska ha en jämn böjning genom kroppen (inte en böjd hals så som jag utgår från att du menade). Att sitta och överböja en häst ger ingenting.
Sedan när den är riktitg välskolad ska den även kunna rakriktas helt. Detta skiljer sig ju från ridstil till ridstil, men eftersom jag håller mig till AR utgår jag från det.
Och jag håller helt med att man ska ha schwung när man rider, men det tar sin lilla tid att hitta. Inget man kan be en nybörjare att göra på en gång.
Sedan beror det givetvis vilken häst man sitter på. Vissa hästar har dåliga erfarenheter av tränsbett andra har det av stångbett. Att sätta in ett bett som hästen aldrig haft kan vara en nystart för hästen.
Yossarian
Men det där är ju bara en AR-klyscha så länge du inte förklarar hur bettet ska kunna länga överlinjen, på ett sätt som inte tränsbettet kan.
Jag förklarade det precis...
Att stångbettet varit så poppis historiskt sett, har inte det till stor del att göra med skärpan, att ha ett stort mått av kontroll?
Jo visst det håller jag med om. Det har säkerligen till största delen använts på det sättet med tanke på vad man hade hästarna till.
Men man kan inte blunda för att de största ridmästarna använt sig av stången på välskolade hästar och då inte för kontrollens skull.