Svartsjuka

[Vinur]

Du får väl lära dig läsa, det står bl.a. att hon vill även bjuda hem honom.

Som man ju måste få lov att göra med en kompis.
Att mannen (och du) anser att ts kommer vilja ha mer är ju krasst hans problem.

 

[Raderad medlem 68338]

Du får väl lära dig läsa, det står bl.a. att hon vill även bjuda hem honom.

Är det märkligt menar du?
Shit vad sinnessjukt att vara i en relation och inte få bjuda hem kompisar/kollegor? Låter ju heeeeelt galet.

 

[Anders]

Är det märkligt menar du?
Shit vad sinnessjukt att vara i en relation och inte få bjuda hem kompisar/kollegor? Låter ju heeeeelt galet.

Varför skulle jag mena det?

 

[tanten]

Varför skulle jag mena det?

Nu liknar du en vindflöjel.

Hur menar du egentligen? Är det OK eller inte OK? Ska ts inte prata om sin vän på jobbet? Är det misstänkt att hon vill bjuda hem jobbarkompisen?

 

[Daff]

Hur hanterar ni, eller någon i er närhet, svartsjuka?
Både egen upplevd och andras.

Jag har blivit god vän med en kollega på jobbet. Vi umgås mycket på arbetstid och raster, har flera gemensamma intressen och kommer allmänt bra överens. Jag är glad, för det var länge sen jag hade en kompis "på plats" så att säga. Jag har pratat mycket om den här nyvunna vänskapen hemma med min man.
"Problemet" är bara att kollegan är man och min make visade sig vara svartsjuk. Han agerar på det genom att bli nedstämd. Tar jag upp det med honom svarar han med självömkan "jag vet, jag är dum i huvudet!" Och börjar nästan gråta. Det går inte prata med honom för allt faller tillbaka på att jag säkert kommer bli kär, att kollegan är mycket bättre osv osv. Han blir inte farlig och förbjuder mig inte att träffa folk, men det känns ändå inte bra.

Vad kan vi göra?

Kan tillägga att min man träffar sjukvården regelbundet och har lovat att ta upp svartsjukan på nästa möte med psykologen.

Vilken svår situation

Jag har själv levt i en relation där jag blev orolig när min kille umgicks med andra tjejer så jag kan till viss del förstå din makes reaktion men det är något han måste arbeta på, du kommer inte att kunna fixa det genom att bete dig annorlunda eller försöka övertala din make att han inte behöver vara svartsjuk.

Mitt enda råd är att, om du orkar, försöka visa lite extra uppskattning för din man nu när han har det jobbigt eftersom det antagligen skulle få honom att känna sig tryggare i er relation men det är som sagt inte ditt ansvar egentligen.

Och vad roligt att höra om kompisen ändå, jag tycker alltid allt är mycket roligare om det finns nån jag ser framemot att jobba med.

 

[FadeAway]

Jag har inte skrivit att attraktionen i det här fallet handlar om kärlek, det behövs såklart en attraktion även för vänskap. Sen är det en annan sak att gränserna för vad som är vad inte alltid är så tydliga.

Jag känner ingen attraktion för vänner. Attraktion för mig är sexuellt laddat.

 

[Zinfernia]

Efter att ha läst den här tråden inser jag plötsligt vilken jävla kåtbock jag är som ofta bjuder hem manliga vänner. Tänk om de visste att jag egentligen är attraherad av dem allihop och att frasen "-Vill ni komma över på lite kött?" ska tolkas bildligt

 

[Voeux]

Om hon inte är attraherad av honom varför då hålla på och prata om honom hela tiden där hemma? Det är liksom inget man gör normalt för att man är kompis med någon på arbetet.

Jag pratar om min kvinnliga kollega hemma rätt ofta, vi har sjukt kul ihop. Det blir ju sjukt komplext för mig som är bisexuell då, får jag inte ha vänner/bra kollegor alls då eller handlar det bara om att jag inte får prata om andra människor då med min sambo?

 

[Bison]

Om hon inte är attraherad av honom varför då hålla på och prata om honom hela tiden där hemma? Det är liksom inget man gör normalt för att man är kompis med någon på arbetet.

Hela tiden?
Jag pratar om mina vänner med min partner, både manliga och kvinnliga. Inga konstigheter alls, har flera kollegor aom även är vänner utanför jobbet, majoriteten är män.

 

[Bison]

Du får väl lära dig läsa, det står bl.a. att hon vill även bjuda hem honom.

Ja, för att träffa hennes man
Jesus, jag umgås med vänner både på arbetet, på stan, i stallet, hemma.

 

[monster1]

Hur hanterar ni, eller någon i er närhet, svartsjuka?
Både egen upplevd och andras.

Jag har blivit god vän med en kollega på jobbet. Vi umgås mycket på arbetstid och raster, har flera gemensamma intressen och kommer allmänt bra överens. Jag är glad, för det var länge sen jag hade en kompis "på plats" så att säga. Jag har pratat mycket om den här nyvunna vänskapen hemma med min man.
"Problemet" är bara att kollegan är man och min make visade sig vara svartsjuk. Han agerar på det genom att bli nedstämd. Tar jag upp det med honom svarar han med självömkan "jag vet, jag är dum i huvudet!" Och börjar nästan gråta. Det går inte prata med honom för allt faller tillbaka på att jag säkert kommer bli kär, att kollegan är mycket bättre osv osv. Han blir inte farlig och förbjuder mig inte att träffa folk, men det känns ändå inte bra.

Vad kan vi göra?

Kan tillägga att min man träffar sjukvården regelbundet och har lovat att ta upp svartsjukan på nästa möte med psykologen.

Gör det du vill göra också får han helt enkelt komma över sig själv. Han får väll sura på helt enkelt. Du kan ju inte begränsa din vänskap med den här personen för att din man inte klarar det? Då begränsar ju han dig även om det inte görs på ett hotfullt sätt.

 

[Hazel]

Jag pratar om min kvinnliga kollega hemma rätt ofta, vi har sjukt kul ihop. Det blir ju sjukt komplext för mig som är bisexuell då, får jag inte ha vänner/bra kollegor alls då eller handlar det bara om att jag inte får prata om andra människor då med min sambo?

Jag tror det viktigaste är att du inte litar på dina egna känslor gentemot dina vänner utan överlåter bedömningen till personer på internet som inte känner dig över huvud taget

 

[monster1]

Om hon inte är attraherad av honom varför då hålla på och prata om honom hela tiden där hemma? Det är liksom inget man gör normalt för att man är kompis med någon på arbetet.

Hon är ju uppenbarligen vän med honom även utanför arbetet. Jag har flera kollegor jag är god vän med även utanför arbetet både kvinnor och män. Jag pratar givetvis om dom hemma, konstigt vore det ju annars. Det vore ju helt olidligt om man inte fick träffa nya människor oavsett kön bara för att man är i en relation.

 

[Voeux]

TS, bortsett från spåret som den här tråden drog iväg på nu så - sjukt jobbig situation både för dig och din sambo. Svartsjuka är komplext och kan vara svårt att hantera. Det har ju skrivits tidigare i tråden och det är helt rätt, att problemet ligger hos din sambo och det är bra om han får hjälp med det. Kanske skulle det underlätta om ni två pratade lite mer om det också? Inte att han blir nedstämd och butter bara och sen är det tyst, utan verkligen prata om det. Vad känner han och varför osv. Personligen brukar jag tycka att mycket blir bättre när man får prata ut lite.

 

[Voeux]

Hela tiden?
Jag pratar om mina vänner med min partner, både manliga och kvinnliga. Inga konstigheter alls, har flera kollegor aom även är vänner utanför jobbet, majoriteten är män.

Tror min sambo känner till alla mina kollegor by name, vad de äter till lunch och vad de sa på senaste månadsmötet och jag kan säga att det INTE alltid beror på att jag hyser varma känslor Jag pratar helt enkelt sjukt mycket. Hål i huvudet på honom, skulle man kunna säga!

 

[Mabuse]

Scenariot här är att ts träffar en man på sin arbetsplats som hon vill ha en relation med utöver den som arbetskamrater. Att hon är attraherad av den här mannen är tydligt, det behöver man knappt ens läsa mellan raderna för att förstå. Om hon tror det bara handlar om "vänskap" eller om det det är mer har inte så stor betydelse och oavsett vilket är det väl inte så mycket att säga om det, men att sedan kräva att hennes man dessutom skall stötta och uppmuntra henne till relationen med den nya mannen är ju bara för mycket och det dessutom i ett läge när han redan har dålig självkänsla och är så låg att han har kontakt med sjukvården. Att folk sitter här och hejar på är ju helt sjukt.

Va? Du vet att män och kvinnor kan vara vänner, väl? Man kan ju uppskatta någon som kollega och vän utan att för den skull vara attraherad av personen. Självklart kan man ha en vänskapsrelation utanför jobbet även med människor av motsatt kön. Både min man och jag har t ex fd kollegor av motsatt kön som vi träffar som vänner utanför jobbet. Ska man hålla på att vara svartsjuk på vänner och kollegor får man det ju jättejobbigt.

 

[Thaliaste]

Om jag tänker mig hur jag själv skulle reagera om jag vore deprimerad och min partner plötsligt börjar prata mycket om en (ny?) specifik kollega, om hur kul det är att vara med henne, om hur mycket det de har gemensamt, att hon är singel och att jag märker på min partner att han plötsligt börjar uppskatta att gå till jobbet från att tidigare vantrivts - ja, även om Buke inte tycker det är charmigt, så skulle jag absolut kunna blir svartsjuk. Troligtvis, t o m. Oavsett kön på kollegan, om det är det (eller de) kön jag vet att min partner tänder på och har (partner-)relationer med.

Om jag sedan vänder på det, till att jag skulle vara den som har hittat en ny manlig vän på jobbet så skulle jag av ren omtanke om min partner tänka på hur jag pratar om min nya vän i början. Absolut berätta om honom, men inte trycka upp i nyllet på min partner hur fantastiskt kul jag har med min nyfunna vän, låta våra samtal övertas av att jag pratar på om min nya vän. Och låta dem träffas några gånger under avdramatiserade former innan jag tänker tanken att bjuda hem min nya vän att sova över den helg min partner inte är hemma. Jag känner mig inte ett dugg begränsad eller kontrollerad av det, för mig är det att vara lite socialt smidig och ha lite omtanke om min partner att han kan få smälta sina känslor (och hantera dem) innan jag klampar på med min fantastiska relation med en annan man.

Jag har haft många manliga vänner och min erfarenhet är att det brukar vara en bra grej att tidigt träffa deras partner och bonda lite lagom med dem, så brukar det oftast vara chill sedan. Jag har inte lika ofta varit i motsatt situation, men jag skulle uppskatta det då.

 

[Mabuse]

Om hon inte är attraherad av honom varför då hålla på och prata om honom hela tiden där hemma? Det är liksom inget man gör normalt för att man är kompis med någon på arbetet.

Jo, det är klart man gör? Jag pratar jättemycket om mina kollegor hemma, och det är då definitivt inte för att jag är attraherad av halva kontoret.

 

[Thaliaste]

Min erfarenhet av mina många manliga vänner är dessutom att när jag klickar starkt med någon av motsatt kön (som själv är hetero) är det väldigt vanligt att antingen någon av oss, eller båda, under någon fas under vår relation hamnar i läget att man undrar om det är mer än vänskap. I de bästa (och flesta) fallen så kommer man över den fasen utan olyckor och det blir en bra fortsatt vänskap, men jag har också en hel del erfarenheter där vi inte fortsatt pga den ena eller andra har velat ha sex eller har känslor och det har blivit pannkaka.

Så för mig är det inte ett så otroligt scenario som det verkar på de flesta andra i tråden, men det är ju en del av livet och i så fall nästa steg, så det behöver ju ingen i relationen ta ställning till i förskott.

 

[Thaliaste]

Jag känner ingen attraktion för vänner. Attraktion för mig är sexuellt laddat.

Jag känner absolut attraktion för andra än de jag vill ha sex med! Attraktion för mig betyder enkelt att jag vill vara med personen, på det ena eller andra sättet. Dessa är olika med olika personer beroende på vad umgänge med personen ger mig (och jag ger hen, förstås).