Svenskar vill inte arbeta - utbruten ur Gräddfil för flyktingar från Ukraina

Har inte alltid unga varit lata?
Jag var själv sjukt lat som ung. Sedan insåg man konsekvenserna av det livet och förändrade sig.

Unga kommer nog alltid att vara mindre produktiva än äldre. Det är så människan är.
Eller tvärtom, sjukt energiska och hårt jobbande, för man håller på att försöka skapa sig ett vuxenliv. Jag har aldrig jobbat så hårt som mellan 20 och 30, då var man ju också piskad av rädslan att bli bostadslös och arbetslös om man inte ständigt gjorde sitt yttersta. När man väl har jobb och bostad kan man ju lyxa sig med att ta semester, tacka nej till saker, och så vidare.
 
Men UK och Sverige är ju olika länder. Varför innebär en förändring i UK att samma sak har hänt i Sverige? Jag har inte sett någon sådan skiftning. Det är ca 700 ungdomar som passerar revy för mig varje år, så om det varit en jättesvängning borde jag sett den, tycker jag?
Jag har hela tiden varit klar med att mina personliga erferanheter rör UK, eller specifikt Skottland då, och att hela "svenskar vill inte arbeta"-frasen i min erfarenhet inte är bara svensk. Jag hör den ÖVERALLT, i alla I-länder där jag har bekanta och om respektive nationalitet.
Det var så jag hamnade i diskussionen. Jag tänker att situationerna förmodligen är snarlika, även om svenskar har väldigt gott rykte som arbetare här. Synd, med tanke på Brexit. :)
 
Jag har hela tiden varit klar med att mina personliga erferanheter rör UK, eller specifikt Skottland då, och att hela "svenskar vill inte arbeta"-frasen i min erfarenhet inte är bara svensk. Jag hör den ÖVERALLT, i alla I-länder där jag har bekanta och om respektive nationalitet.
Det var så jag hamnade i diskussionen. Jag tänker att situationerna förmodligen är snarlika, även om svenskar har väldigt gott rykte som arbetare här. Synd, med tanke på Brexit. :)
Men vad är det baserat på? För mig låter det som det gamla vanliga ”Ungdomar nuförtiden… Annat var det på min tid” som folk har sagt sen Hedenhös. Tittar jag däremot på de mätbara resultaten från de ungdomar som jag ser varje år, så är det ingen svängning alls.

Är det i vissa sociala grupper som de där arbetsoförmögna ungdomarna finns då, eller var är de?
 
Eller tvärtom, sjukt energiska och hårt jobbande, för man håller på att försöka skapa sig ett vuxenliv. Jag har aldrig jobbat så hårt som mellan 20 och 30, då var man ju också piskad av rädslan att bli bostadslös och arbetslös om man inte ständigt gjorde sitt yttersta. När man väl har jobb och bostad kan man ju lyxa sig med att ta semester, tacka nej till saker, och så vidare.

Du var tvungen och jobbade hårt. Jag behövde inte och latade mig. Två anekdoter som är talande och gäller väldigt många.

Bra gjort av dig hur som helst!
 
För att du stärker dig själv. Man blir mentalt svag av att inte göra någonting.

Jag är övertygad om att inställningen som du talar om ovan är orsaken till att så många unga är deprimerade. De förstår inte att de förstör sig själva när de bara chillar.
Jag gick på högstadiet och gymnasiet. Jag "chillade" inte precis. Jag är inte mentalt svag, så kränkande att påstå. Inte heller deprimerad! Och jag jobbar mer än gärna röven av mig eftersom jag älskar att jobba, och älskar mitt jobb.
 
Men vad är det baserat på? För mig låter det som det gamla vanliga ”Ungdomar nuförtiden… Annat var det på min tid” som folk har sagt sen Hedenhös. Tittar jag däremot på de mätbara resultaten från de ungdomar som jag ser varje år, så är det ingen svängning alls.

Är det i vissa sociala grupper som de där arbetsoförmögna ungdomarna finns då, eller var är de?
Okej, nu har jag varit ute och promenerat ett par timmar och rensat hjärnan. :)
Jag har helt glömt bort en viktig faktor som måste ha att göra med den stora förändringen just jag (och många här i småstaden) upplevt de senaste två säsongerna - helt enkelt att den enorma bristen på personal gjort att branschen tackar ja till Alla sökande. Andra år hade många av de vi fått in i år förmodligen inte ens kommit till intervju. Jag vet att vi har pratat om det.
Medan det är postitivt att de får en chans, är det negativt att de inte tar det på allvar.
Eventuellt syns det inte via statistiken, men för mig som jobbar inom ett yrke med extremt hög rotation på personal och därmed vackert får träna ungdomar varje år är det en jätteskillnad. Jag har aldrig varit så frustrerad och arg och besviken, som i år. Inte på EN ny personal, utan på mer än hälften. Helt baserat på hur de pratar är de normala unga människor som behöver pengar för att leva livet och fortsätta till universitetet.
 
Jag har varit på arbetsplatser där den stora majoriteten varit utbrända på grund av stress. Samtidigt som andra tyckte det var låg nivå av stress.

Man kunde ganska lätt utkristallisera vilka som var risk för utbrändhet baserat på hur de levde sina liv privat. Som alltid är det enklare att skylla på arbetsplatsen än att inse att man måste förändra sitt liv på fritiden.
Stress som leder till utbrändhet grundar sig i olika saker. Det är skillnad på stress och stress. En oorganiserad arbetsplats kan vara väldigt stressig utan att det egentligen är särskilt mycket att göra. Det kan handla om otydliga arbetsrutiner, dålig kontroll över sin arbetssituation. Sedan kan det på en annan arbetsplats finnas oerhört mycket att göra, högt tempo osv. men det upplevs inte som stressigt för att det är en bra organisation med tydliga rutiner och god stämning mellan kollegorna.
 
Stress som leder till utbrändhet grundar sig i olika saker. Det är skillnad på stress och stress. En oorganiserad arbetsplats kan vara väldigt stressig utan att det egentligen är särskilt mycket att göra. Det kan handla om otydliga arbetsrutiner, dålig kontroll över sin arbetssituation. Sedan kan det på en annan arbetsplats finnas oerhört mycket att göra, högt tempo osv. men det upplevs inte som stressigt för att det är en bra organisation med tydliga rutiner och god stämning mellan kollegorna.

Min poäng är att hur en arbetsplats upplevs är extremt olika beroende på vem du frågar. Vissa uppfattar en arbetsplats som extremt stressig medan andra uppfattar samma arbetsplats som lugn.

Tillspetsat så finns det inga stressiga arbetsplatser. Däremot finns det individer som uppfattar vissa arbetsplatser som stressiga.

Och vi kan absolut påverka vår förmåga att uppleva arbetsplatser på ett mer positivt sätt.
 
Min poäng är att hur en arbetsplats upplevs är extremt olika beroende på vem du frågar. Vissa uppfattar en arbetsplats som extremt stressig medan andra uppfattar samma arbetsplats som lugn.

Tillspetsat så finns det inga stressiga arbetsplatser. Däremot finns det individer som uppfattar vissa arbetsplatser som stressiga.

Och vi kan absolut påverka vår förmåga att uppleva arbetsplatser på ett mer positivt sätt.
Eller så kan man säga att det finns arbetsplatser som oftare än andra kommer upplevas som stressiga pga hur organisationen (inte) fungerar.

Om vi dessutom diskuterar ungdomar som är nya ut i arbetslivet är det extremt viktigt att arbetsplatsen kan introducera dem bra och har tydliga rutiner. Det är rätt få ungdomar som kommer kunna uträtta något vettigt på en rörig arbetsplats.
 
Eller så kan man säga att det finns arbetsplatser som oftare än andra kommer upplevas som stressiga pga hur organisationen (inte) fungerar.

Om vi dessutom diskuterar ungdomar som är nya ut i arbetslivet är det extremt viktigt att arbetsplatsen kan introducera dem bra och har tydliga rutiner. Det är rätt få ungdomar som kommer kunna uträtta något vettigt på en rörig arbetsplats.

Absolut. Det jag tycker är intressant är vad vi gör i förberedande syfte själva för att vi inte ska uppfatta arbetsplatsen som stressig, även om det för gemene man utifrån kan uppfattas så.
 
Absolut. Det jag tycker är intressant är vad vi gör i förberedande syfte själva för att vi inte ska uppfatta arbetsplatsen som stressig, även om det för gemene man utifrån kan uppfattas så.
I en rörig organisation kan du sällan göra så mycket åt saken eftersom det i regel är ledningen som brister.

Om man släpper kraven på sig själv och tänker att man inte behöver prestera något kan man säkert bli mindre stressad men det ör antagligen inte en framgångsrik inställning om du vill stanna kvar på arbetsmarknaden.
 
I en rörig organisation kan du sällan göra så mycket åt saken eftersom det i regel är ledningen som brister.

Om man släpper kraven på sig själv och tänker att man inte behöver prestera något kan man säkert bli mindre stressad men det ör antagligen inte en framgångsrik inställning om du vill stanna kvar på arbetsmarknaden.

Jag menade inte att man inte ska prestera. Man ska prestera på topp men att vara stressad sänker arbetsförmågan. Det jag är intresserad av är vad man gör för att höja sin arbetsförmåga och stresstolerans.
 
Jag menade inte att man inte ska prestera. Man ska prestera på topp men att vara stressad sänker arbetsförmågan. Det jag är intresserad av är vad man gör för att höja sin arbetsförmåga och stresstolerans.
Du får gärna berätta hur man lyckas med det i en dålig organisation. Det är dessutom kontraproduktivt om ansvaret läggs på de enskilda individerna eftersom arbetsgivarna då saknar incitament att ta sig i kragarna.
 
Du får gärna berätta hur man lyckas med det i en dålig organisation. Det är dessutom kontraproduktivt om ansvaret läggs på de enskilda individerna eftersom arbetsgivarna då saknar incitament att ta sig i kragarna.

Två olika frågor som inte ska ställas mot varandra.

Den ena hur man skapar en bra arbetsorganisation. Den andra hur individen höjer sin stresstålighet och arbetsförmåga.
 
Okej, nu har jag varit ute och promenerat ett par timmar och rensat hjärnan. :)
Jag har helt glömt bort en viktig faktor som måste ha att göra med den stora förändringen just jag (och många här i småstaden) upplevt de senaste två säsongerna - helt enkelt att den enorma bristen på personal gjort att branschen tackar ja till Alla sökande. Andra år hade många av de vi fått in i år förmodligen inte ens kommit till intervju. Jag vet att vi har pratat om det.
Medan det är postitivt att de får en chans, är det negativt att de inte tar det på allvar.
Eventuellt syns det inte via statistiken, men för mig som jobbar inom ett yrke med extremt hög rotation på personal och därmed vackert får träna ungdomar varje år är det en jätteskillnad. Jag har aldrig varit så frustrerad och arg och besviken, som i år. Inte på EN ny personal, utan på mer än hälften. Helt baserat på hur de pratar är de normala unga människor som behöver pengar för att leva livet och fortsätta till universitetet.
Men då har du ju svaret där. Du har i år träffat en för dig ny kategori ungdomar, nämligen dem som ni i vanliga fall sorterar bort i rekryteringsprocessen. Och nu vet du varför ni gör det.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp