Sv: Svett eller lätt?
I en hästtidning nu finns det en artikel om Piaff och lite kort om vägen dit. Där påpekas hur viktigt det är att saker funkar i skritt för att man ska kunna gå vidare för att få riktig kvalitet i övningarna.
Iom att jag lärt mig mycket det jag kan om dressyr och biomekanik av mannen ifråga och hans fru köper ju iaf jag det tänket helt.
Det är dock få andra som är så nogranna med exaktheten som den mannen. Han har ett detaljsinne som kan driva någon annan till vansinne i tristess. Men så får han också kvalitet i det han gör.
Jag tror, och iom att det framgår även i artikeln så vågar jag lägga de orden i någon annans mun med, att det går att påverka hästen mycket redan stillastående.
Sen behöver man inte tro att hästen blir en atlet av att endast skritta för att man anser att det går att arbeta dem mkt i skritten. Det beror ju på vad man är ute efter att träna för stunden.
Men många skulle gynnas av att lära sig skrittjobb. För där kan man hitta en känsla, som ryttare eller som häst, som man inte riktigt hinner med i högre tempo i inlärningsstadiet. Sen kan man få med sig den feelingen i högre och högre tempo och i mer och mer energi.
Ang bil-jämförelsen så är det ju så, förstår både du och jag, att en bil är en bil och en häst en häst.
Men man har förhoppningsvis gett hästen förutsättningar nog att kunna hålla balansen innan man rider. Dvvs man har underlag den får fäste på alt broddat. Precis som man med bil inte kör med sommardäck vintertid.
Och att bromsa,i ridning som bilkörning, är inte synonymt med att gasa mindre redan från första början.
Dvs trycker inte plattan i mattan innan man kan styra bilen. Då måste man panikbromsa eller panikgasa för att man redan fått "massan" i rörelse.
Med häst kan man börja i skritt men lära in signalsystem för ihopkoppling genom att lära sig påverka kroppsdelarna så hästen lär sig hur man vill att den vinklar leder, lägger balans etc.
Jag tror inte på att lägga in mer energi innan hästen rent tekniskt vet hur den ska forma kroppen. För att bära är onaturligt för dem. Det måste man lära in. Och bärighetsmuskulaturen är som sagt motsatt den som skjuter på. Att då gasa innan hästen faktiskt rent tekniskt vet hur den ska kunna bära leder bara till att man måste gasa för att springa ifatt tyngdpunkt.
Kollar man då på hur benen tar i marken kan man se en otrolig kvalitetsskillnad och då även en för hästens hållbarhet enorm skillnad i hur kroppen belastas. Gasar man på dem så kommer benen ta i marken så att frambenen får bära mer om man inte får dem att bära nog.
Arbete vid hand i träns eller när det sen är dags för det, kandar, är fantastiskt för att lära ryttare förstå hur hästen arbetar. När man inte längre har sitsen och benen att maskera med och måste göra allt med handen och kroppen och ev spö inser man ofta hur off balansen är. Det blir också tydligare hur allt hänger ihop när man är på marken och märker hur allt vinglar när man inte bara kan gasa sig ur det. Och de små vinglingarna i form av manke hit och dit några cm blir tydligare.
