Sviken

[Mascot]

Jag har i en månad pratat om en grej jag behöver göra som gör att jag blir väldigt utsatt och kommer behöva hjälp och stöd av min sambo. Är väldigt rädd inför det som ska hända, har aldrig varit med om detta tidigare. Jag frågade hen redan för en månad sedan, när domen kom, och då var det självklart att hen skulle ställa upp, inget snack om saken. Nu kom det dock fram "va, behöver du min hjälp?". Hen har inget minne alls av att hen lovat att hjälpa mig och nu måste jag alltså genomgå denna grejen själv Jag är som sagt rädd och hen har hela tiden sagt att hen är orolig för det som ska hända - ändå verkar det inte vara självklart att hen ska vara med och stötta?

Känner mig otroligt sviken, trodde hen fattade att jag behöver hens hjälp Det är trots allt ett ingrepp med tillhörande sjukskrivning. Som det ser ut nu får jag gå igenom ingreppet själv och ta taxi hem Överreagerar jag?

 

[Ava22]

Sv: Sviken

Nej, jag hade blivit otroligt besviken på min sambo om han reagerat så. Jag hade absolut hjälp min sambo om det var han som behövde hjälp. Är det inte så man gör i ett förhållande? Man ställer upp för varandra!
Har ni varit tillsammans länge?

 

[Emtherlia]

Sv: Sviken

Vilken dålig stil av din sambo! Jag tycker inte du överreagerar. För mig är det en självklarhet att man hjälper varandra, och varför kan hen inte hjälpa dig?

 

[Meggan]

Sv: Sviken

Nu vet jag ju inte alls vad som väntar dig men tycker det är självklart att man stöttar sin partner på alla sätt och vis att hämta från sjukhuset är ju inte ens ett minimum? Vad är det för stolpskott?

 

[Trissa]

Sv: Sviken

Jag har gjort ett ingrepp med tillhörande sjukskrivning som var självvalt, och min sambo körde mig till sjukhuset, väntade under tiden och körde mig hem efter. Samt hjälpte mig den veckan då det var lite motigt och smärta. Det tyckte vi båda var självklart. Och jag hade verkligen inte velat ta taxi hem efteråt!

 

[Fan of Bill]

Sv: Sviken

Tycker inte att du överreagerar, jag kan förstå din känsla av utsatthet och rädsla för vad som komma skall.

Jag har det rätt tufft själv just nu med diverse utredningar av min kropp. Även om jag inte är den som brukar låta mig nedslås av livets prövningar allt för länge, så känner jag att mina krafter börjar tryta, kanske mest för att kärnan till mitt onda inuti mig inte ännu har hittats. Min sambo backar upp mig 100 % och utan honom hade det antagligen känts oöverkomligt just nu.

Så jag har full förståelse att du känner dig sviken och inte tagen på allvar. Har man inte sina närmaste på sin sida, med respekt för vad man går igenom, blir allt så mycket svårare.

Hoppas det löser sig för dig!

 

[tanten]

Sv: Sviken

Jag har ingen sambo.
Men när jag opererade bort bröstet för fem år sedan hämtade min fd arbetgivare och tillika vän hem mig från sjukhuset.

Jag kördes till sjukhuset av två andra vänner. Hade stränga order att ringa när de skulle skjutsa in mig på operation och efteråt. När jag vaknade från narkosen satt min dotter och höll min hand. På eget initiativ.

Jag har inga mängder av vänner och bekanta men de personerna ställde upp trots mina protester.

Om en sambo inte skulle gjort motsvarande hade jag allvarlilgt funderat vilken relation vi hade...

 

[Karfitsa]

Sv: Sviken

Nej, du överreagerar inte. Om min partner inte ställer upp när jag behöver honom skulle jag ta en allvarlig funderare över vårt förhållande.

 

[ajdidodii]

Sv: Sviken

Nej, jag tycker det är en rätt självklar sak att man hjälper personen man älskar genom en sådan sak! Det är inte ens något man ska behöva be om.

 

[remmis]

Sv: Sviken

Tåls att fundera över er relation i största allmänhet antagligen det som känns mest i hjärtegropen just nu.

 

[virra]

Sv: Sviken

Det låter fruktansvärt jobbigt för dig, självklart har du all rätt att känna dig sviken och ledsen!

Men funderar över din sambos reaktion. Inte för att försvara denne, men kan det vara så att den är så oroligt att den förträngt det hela? Så verkar mina föräldrar göra ibland när jag ska genomgå jobbiga grejer, de liksom bara stänger av. Och man känner sig oerhört ledsen och sviken förstås.

Tror du att du kan förklara för din sambo hur ledsen du är?

 

[Piek]

Sv: Sviken

Jag tycker verkligen inte du överreagerar.
Har vart med om en liknande sak. När jag var tillsammans med en tidigare pojkvän så fick jag en morgon extremt ont i magen, gick upp och väckte honom när det gjorde så ont så att jag grät och inte kunde stå upp. Han ville inte hjälpa mig utan satte sig vid datorn istället. Efter att jag bönat och bett bra länge hjälpte han mig att ringa sjukvårdsupplysningen iom att jag inte kunde prata själv. Slutade med att han slängde telefonen på mig ändå och så fort sköterskan hörde hur jag grät sa hon att jag skulle åka in till akuten direkt.
Så PV gick med på att köra in mig, men han tänkte inte stanna utan jag fick ringa min pappa som fick åka från jobbet för att hålla mig sällskap på akuten medan pv åkte hem och fortsatte med sitt dataspel.
Hur som helst så blev jag inlagd på sjukhuset, pv kom förbi och hälsade på i fem minuter innan han skulle iväg på fest.

Det förhållandet blev inte långvarigt efter det och jag skulle aldrig vara tillsammans med en kille som skulle kunna behandla mig på det viset igen.

 

[Tora]

Sv: Sviken

Ibland undrar man om folk inte har någon empati alls. Om jag hade en ovän som behövde komma till sjukhuset så hade jag hjälpt denne så mycket jag bara kunde.

Mitt ex var också sån (kanske det är därför han är ett ex ).

 

[em-pirre]

Sv: Sviken

Jag hade en liknande kille tidigare. Hade skadat armen och åkte in. Han orkade inte hämta mig så jag fick gå hem.

Fick panikångestattack. Han tjatade på att jag skulle komma hem från sjukhuset fort för han ville ju att jag skulle skjutsa runt honom och kompisarna.


Som Tora säger, så är det därför han är ett ex.

 

[Myzan87]

Sv: Sviken

Nej, självklart överreagerar du inte!

Min sambo hade gjort allt han kunnat trots att han sällan är hemma pga jobbet. Vissa saker håller han hårt på och att ställa upp för familjen är en av dom.

 

[Nillizan]

Sv: Sviken

Nej, du överreagerar inte! Jag hade blivit oerhört sårad. Visst ställer man upp för varandra. Min sambo kan vara lite tafatt, hur fattar jag inte. Han är ju för sjutton officer. När jag skulle föda nr 2 hade jag haft ihållande smärta i 1 timme och så jävla ont, jag får upp han till slut och han fattar inte vad han ska göra. Jag kan ju knappt prata, till slut ringde han förlossningen och sin mamma (det var hon som klädde på mig, han sprang bara runt.. ). Nåväl, när jag bröt foten då skrek jag i telefon att han illa tvungen att köra in mig. En del har svårt med empatin och en del lär sig inte att lyssna. Hoppas det ordnar ig för dig

 

[Pica]

Sv: Sviken

Du överreagerar inte det minsta. Jag hade blivit besviken och oerhört förbannad.

Hur dumma i huvudet är de som inte kan räkna ut på egen hand att man ställer upp för sin partner? Eller vem som helst som behöver den sortens hjälp.

Fundera över vad du är ihop med. Och lycka till med vad du nu ska göra!

 

[Björk]

Sv: Sviken

Nej, det tycker jag inte att du gör. Om du behöver stöd och uttryckt det så borde det vara självklart att en såpass nära person som en partner ställer upp och ger det stödet.

När jag var i 20årsåldern råkade jag ut för en olycka som resulterade i benbrott. Min dåvarande mycket snälla sambo erbjöd sig följa med mig till sjukhuset på återbesök efter en vecka. Jag; som oftast är "kan-själv"-typen sa då: Nej, nej, jag ringer taxi och hoppar ner på kryckorna; inte behöver du vara ledig från jobbet för att följa mig.
Kvällen innan kände jag mig pytteliten och fick ett mindre gråtanfall och ändrade mig och VILLE att han skulle följa med.
Jag behövde inte ens ställa frågan innan han sa "jag tar ledigt och följer dig imorgon, du behöver mig där!".

Så önskar jag att en partner ska vara! Så jag har full förståelse för din reaktion.

 

[Mirre]

Sv: Sviken

Du överreagerar absolut inte, är självklart att man ställer upp för sin sambo tycker jag.
Du har ingen annan som kan följa med? Förälder/vän/syskon?

Björk: Håller med om det du skriver.
När jag fick missfall tog min dåvarande sambo hand om allt, körde till sjukhus, pratade med läkare, tog hand om mina nerblodade kläder och bindor osv. Man ställer upp för sin partner

 

[Ramona]

Sv: Sviken

Överreagerar jag?

Om du överreagerar eller inte beror väl mer på vad din sambo sa när du ifrågasatte dennes reaktion?

Jag försvarar absolut inte din sambos initiala reaktion, men vad som spelar roll är ifall denne försökte rätta till situationen eller ifall personen sket i det.