Relationer Ta (stort) lån åt någon annan

För min del skulle det till lika stor del bero på vem som behövde pengarna som varför och till vad personen behövde låna pengar. Skulle en pålitlig vän eller släkting (med vissa undantag) behöva låna 30000 för att de saknade dom pengarna just nu för att de var mellan jobb, bilen totalpajat eller det saknades lite till kontantinsatsen till ett hus eller någonting liknande så skulle jag låna ut pengar om jag hade sparat.

Om någon sen satt sig i skiten ”med flit” för att de förköpt sig på idiotiska saker eller pga beroende i olika form så skulle jag inte låna ut pengar om jag inte verkligen kände att jag kunde ge bort dom. Det blir aldrig bra och skapar bara problem när man aldrig får se röken av dom pengarna igen om man förväntar sig att få tillbaka dom. Sorry men är någon hotad så gå till polisen.

Men jag skulle aldrig ställa mig som medlåntagare eller ta ett lån som någon annan sa sig skulle betala om personen inte var min sambo. Jag har alldeles för dålig erfarenhet av vänner som gjort misstaget att ta lån åt folk och sen antingen hamnat hos kronofogden för att de inte haft insyn och sen vännen inte betalat eller fått betala hela lånet själva.
 
Idag när jag vaknade hade jag meddelande på telefonen från min bror (på okänt nr) om att han ville att jag skulle ta ett lån på 150 000kr(!) år honom.
Första tanken när jag läste meddelandet var att de var på skämt, tyckte uppbyggnaden på meddelandet var väldigt ligt skräpposten som brukar komma. Men så var inte fallet, tyvärr.
"Jag vill egentligen inte fråga men jag måste och vet att du kommer ställa upp, speciellt när du vet anledningen"
"Ta lånet och skriv upp mitt konto nr så får dom dra det på autogiro från mig"
osv.

Han har tydligen tömt sitt sparkonto samt övertalat kompisar att låna till honom så "mitt" lån skulle vara slutdelen av en summa på närmare 300 000 kr som han har i skuld till någon. Hans deadline på betalningen var i princip igår, annars skulle det sluta med att han skulle behöva skaffa skyddad identitet som sista utväg.

Det viktigaste var att jag absolut inte fick säga något till pappa då min bror inte ville oroa honom mer än vad han redan gjort.

Jag kommer inte ens försöka ta något lån åt honom om jag ens kunde. Nu har jag "turen" att jag inte har fast anställning o kan/får därmed inte ta lån huxflux.
"Men den och den personen går på bidrag men får ändå ta lån." Sorry men jag kan tyvärr inte hjälpa dig på den fronten då jag tänker på min egna framtid.

Och nu fick jag precis meddelande om att han fått sin deadline flyttad en vecka framåt. En kompis? till honom har belånat sin lägenhet så nu behövde han "bara" låna 30 000 kr från mig istället.
Sa nej till även detta, av ren princip. Samt att jag kan komma behöva ta från mina sparpengar under sommaren för hyra och andra ev utgifter.

Jag vet att han har ställt till det för sig rejält. Ingenting nytt då han inte är den smidigaste i alla lägen.
På någotvis känner jag mig jätte egoistisk som inte vill /kan hjälpa honom speciellt som han är familj och ska ha vänner som ställt upp ekonomiskt. Samtidigt tycker jag att han själv har satt sig i den här sisten och får klara ut det hela själv.

Kanske helt fel gjort av mig, vad vet jag. Hade det rört sig om någon tusenlapp hade jag sett annorlunda på det hela.
Hur skulle ni gjort i samma sits?
Jag har lånat ut 20.000 som var mycket pengar för mig 1995.

Jag har ännu inte fått igen dem.
 

ameo

Moderator
Tyvärr är det inte en "vanligt" skuld som ett billån utan som flera varit in på är det av den mindre lagliga typen har det visat sig under dagen. Något som jag misstänkte starkt redan från början utifrån tidigare historik.

Nu gick jag med på att låna honom en mindre summa, inte alls uppe i samma klass som han ville ha tidigare, men något jag kan leva utan om det skulle te sig så. Efter att jag pratat med pappa under dagen och hört hur förstörd och stressad han själv är över hela situationen ville jag bara få allt ur världen så jag frångick vad jag tycker över det hela. Min bror vet var jag står i frågan, tyvärr har han väldigt svårt att förstå varför både jag och pappa är emot det han gör. Han själv ser bara snabba pengar utan att se följderna av det hela både för han själv men även för andra...
Med tanke på mitt tidigare svar i tråden, så hade svaret om "mindre laglig" verksamhet och obefintlig insikt i att det är ett problem resulterat i ett stort fett NEJ!! på frågan om ekonomisk hjälp.
Sätter man sig i skiten själv får man ta sig ur skiten själv också.
Hade han varit beredd att ta sitt ansvar, reda upp situationen och göra rätt för sig, då hade svaret måhända varit ett annat.
 
Tyvärr är det inte en "vanligt" skuld som ett billån utan som flera varit in på är det av den mindre lagliga typen har det visat sig under dagen. Något som jag misstänkte starkt redan från början utifrån tidigare historik.

Nu gick jag med på att låna honom en mindre summa, inte alls uppe i samma klass som han ville ha tidigare, men något jag kan leva utan om det skulle te sig så. Efter att jag pratat med pappa under dagen och hört hur förstörd och stressad han själv är över hela situationen ville jag bara få allt ur världen så jag frångick vad jag tycker över det hela. Min bror vet var jag står i frågan, tyvärr har han väldigt svårt att förstå varför både jag och pappa är emot det han gör. Han själv ser bara snabba pengar utan att se följderna av det hela både för han själv men även för andra...
Sannolikheten är stor att han genom "smarta affärer" ska försöka få ihop pengar till sina skulder, vilket resulterar i fler skulder, döden eller fängelse. Så du lär vara bland de sista att få tillbaka sina pengar men jag har full förståelse för att du gjorde som du gjorde, hoppas det känns som en okej kompromiss att du gjort något men med en summa som du kan klara dig utan.

Jag pratade med en kriminell härom veckan med skulder lite större än vad din bror har. Han konstaterade torrt att spelreglerna för lån är de samma i den kriminella världen som det är i den vanliga världen, men att konsekvenserna är annorlunda.
 
Tyvärr är det inte en "vanligt" skuld som ett billån utan som flera varit in på är det av den mindre lagliga typen har det visat sig under dagen. Något som jag misstänkte starkt redan från början utifrån tidigare historik.

Nu gick jag med på att låna honom en mindre summa, inte alls uppe i samma klass som han ville ha tidigare, men något jag kan leva utan om det skulle te sig så. Efter att jag pratat med pappa under dagen och hört hur förstörd och stressad han själv är över hela situationen ville jag bara få allt ur världen så jag frångick vad jag tycker över det hela. Min bror vet var jag står i frågan, tyvärr har han väldigt svårt att förstå varför både jag och pappa är emot det han gör. Han själv ser bara snabba pengar utan att se följderna av det hela både för han själv men även för andra...
Jag har all förståelse för ditt agerande och dina känslor. Det jag kommer att skriva nu är menat som ett kärleksfullt råd till dig och din familj, utifrån mina erfarenheter av att ha växt upp i en familj med missbruk och ha missbruk i min närhet i dagsläget.

Du skrev i trådstarten att det kan finnas skäl att tro att din bror kan behöva leva med skyddad identitet pga hot om våld. Det jag tänker är att detta kan vara vägen att gå. Om det handlar missbruk för din bror så är min erfarenhet att världen behöver rasa för att missbrukaren ska vakna och själv vilja tillfriskna. Om det inte handlar om missbruk kan skyddad identitet ändå vara att föredra.
Att vända sig till polisen är första steget för att skaffa hjälp åt din bror. Även du och din pappa kan behöva stöd genom detta.

Jag har all förståelse för att man vill hjälpa och skydda men som jag skrev innan så är det ofta en björntjänst. Många gånger så måste man låta personen hamna på botten för att den ska kunna vända. Men det är jättesvårt och hjärtskärande att stå bredvid.

Du får gärna höra av dig via PM, om du vill.
Jag hoppas det löser sig för er familj :heart
 
Idag när jag vaknade hade jag meddelande på telefonen från min bror (på okänt nr) om att han ville att jag skulle ta ett lån på 150 000kr(!) år honom.
Första tanken när jag läste meddelandet var att de var på skämt, tyckte uppbyggnaden på meddelandet var väldigt ligt skräpposten som brukar komma. Men så var inte fallet, tyvärr.
"Jag vill egentligen inte fråga men jag måste och vet att du kommer ställa upp, speciellt när du vet anledningen"
"Ta lånet och skriv upp mitt konto nr så får dom dra det på autogiro från mig"
osv.

Han har tydligen tömt sitt sparkonto samt övertalat kompisar att låna till honom så "mitt" lån skulle vara slutdelen av en summa på närmare 300 000 kr som han har i skuld till någon. Hans deadline på betalningen var i princip igår, annars skulle det sluta med att han skulle behöva skaffa skyddad identitet som sista utväg.

Det viktigaste var att jag absolut inte fick säga något till pappa då min bror inte ville oroa honom mer än vad han redan gjort.

Jag kommer inte ens försöka ta något lån åt honom om jag ens kunde. Nu har jag "turen" att jag inte har fast anställning o kan/får därmed inte ta lån huxflux.
"Men den och den personen går på bidrag men får ändå ta lån." Sorry men jag kan tyvärr inte hjälpa dig på den fronten då jag tänker på min egna framtid.

Och nu fick jag precis meddelande om att han fått sin deadline flyttad en vecka framåt. En kompis? till honom har belånat sin lägenhet så nu behövde han "bara" låna 30 000 kr från mig istället.
Sa nej till även detta, av ren princip. Samt att jag kan komma behöva ta från mina sparpengar under sommaren för hyra och andra ev utgifter.

Jag vet att han har ställt till det för sig rejält. Ingenting nytt då han inte är den smidigaste i alla lägen.
På någotvis känner jag mig jätte egoistisk som inte vill /kan hjälpa honom speciellt som han är familj och ska ha vänner som ställt upp ekonomiskt. Samtidigt tycker jag att han själv har satt sig i den här sisten och får klara ut det hela själv.

Kanske helt fel gjort av mig, vad vet jag. Hade det rört sig om någon tusenlapp hade jag sett annorlunda på det hela.
Hur skulle ni gjort i samma sits?
Du gör helt rätt. Jag hade inte gått med på ett sådant upplägg ens om det var min partner.
 
Jag har lånat ut en större summa pengar till en familjemedlem, tvekade först, men efter diskussion om vad pengarna skulle användas till så ändrade jag mig. Vi la upp en avbetalningsplan på ett år och skrev även skuldbrev.
Under rätt förutsättningar kan jag tycka att man kan låna ut pengar - men i din situation hade jag antagligen också sagt nej på grund av dålig magkänsla.
 

Görel

Moderator
Det är en balansgång mellan att vilja stötta en person man tycker om och att vara medberoende. Att låna pengar åt någon kan vara livsavgörande, personen kommer ur en trängd situation och kan förhoppningsvis komma vidare i sitt liv och göra en förändring så att situationen inte uppstår igen.
Men många som gjort det har istället hamnat i att de hjälper personen att fortsätta det leverne som lett till att skulden uppstått. Fler har också fått erfara att de börjat ses som en resurs som kan tillföra pengar som gör att personen kan fortsätta med det de gör som slukar pengar. Man vill så gärna hjälpa någon som betyder mycket för en men istället går man med personen i dess beroende av det som gör att skulden uppstått. Jag tänker då främst spel eller droger.

Jag skulle kunna stötta om det fanns en plan för förändrat leverne så att det undviks att situationen uppstår igen. Annars ser jag det som att min insats bara skjuter fram stunden då personen i fråga måste ta tag i sin tillvaro.
 
Låna ut 30 000:-, till en bror, ja det skulle jag göra. Men inga 150 000:-. Sen har ju inte jag TS historia utan går efter egna referenser.
 
Idag när jag vaknade hade jag meddelande på telefonen från min bror (på okänt nr) om att han ville att jag skulle ta ett lån på 150 000kr(!) år honom.
Första tanken när jag läste meddelandet var att de var på skämt, tyckte uppbyggnaden på meddelandet var väldigt ligt skräpposten som brukar komma. Men så var inte fallet, tyvärr.
"Jag vill egentligen inte fråga men jag måste och vet att du kommer ställa upp, speciellt när du vet anledningen"
"Ta lånet och skriv upp mitt konto nr så får dom dra det på autogiro från mig"
osv.

Han har tydligen tömt sitt sparkonto samt övertalat kompisar att låna till honom så "mitt" lån skulle vara slutdelen av en summa på närmare 300 000 kr som han har i skuld till någon. Hans deadline på betalningen var i princip igår, annars skulle det sluta med att han skulle behöva skaffa skyddad identitet som sista utväg.

Det viktigaste var att jag absolut inte fick säga något till pappa då min bror inte ville oroa honom mer än vad han redan gjort.

Jag kommer inte ens försöka ta något lån åt honom om jag ens kunde. Nu har jag "turen" att jag inte har fast anställning o kan/får därmed inte ta lån huxflux.
"Men den och den personen går på bidrag men får ändå ta lån." Sorry men jag kan tyvärr inte hjälpa dig på den fronten då jag tänker på min egna framtid.

Och nu fick jag precis meddelande om att han fått sin deadline flyttad en vecka framåt. En kompis? till honom har belånat sin lägenhet så nu behövde han "bara" låna 30 000 kr från mig istället.
Sa nej till även detta, av ren princip. Samt att jag kan komma behöva ta från mina sparpengar under sommaren för hyra och andra ev utgifter.

Jag vet att han har ställt till det för sig rejält. Ingenting nytt då han inte är den smidigaste i alla lägen.
På någotvis känner jag mig jätte egoistisk som inte vill /kan hjälpa honom speciellt som han är familj och ska ha vänner som ställt upp ekonomiskt. Samtidigt tycker jag att han själv har satt sig i den här sisten och får klara ut det hela själv.

Kanske helt fel gjort av mig, vad vet jag. Hade det rört sig om någon tusenlapp hade jag sett annorlunda på det hela.
Hur skulle ni gjort i samma sits?
Du gör helt rätt. Även om det är jobbigt att det är en familjemedlem.
Om du på något sätt ändå vill hjälpa och känner att du har "råd med lite" kan ju vara att tex ta med honom till ica och storhandla eller nåt så han kan spara sina egna pengar till lånet.

Men ge inte cash till någon som inte kan hålla i pengar. Tänk på din egen framtida säkerhet att ta lån osv
 
Varför hade han bytt nummer? Varför ringde han inte? Hur upostod skulderna?
Många frågor. Jag hade börjat med den första och tagit det med honom.

Det finns hjälp. Man måste bara be om den...och sen vara beredd att ta emot den.
 
Idag när jag vaknade hade jag meddelande på telefonen från min bror (på okänt nr) om att han ville att jag skulle ta ett lån på 150 000kr(!) år honom.
Första tanken när jag läste meddelandet var att de var på skämt, tyckte uppbyggnaden på meddelandet var väldigt ligt skräpposten som brukar komma. Men så var inte fallet, tyvärr.
"Jag vill egentligen inte fråga men jag måste och vet att du kommer ställa upp, speciellt när du vet anledningen"
"Ta lånet och skriv upp mitt konto nr så får dom dra det på autogiro från mig"
osv.

Han har tydligen tömt sitt sparkonto samt övertalat kompisar att låna till honom så "mitt" lån skulle vara slutdelen av en summa på närmare 300 000 kr som han har i skuld till någon. Hans deadline på betalningen var i princip igår, annars skulle det sluta med att han skulle behöva skaffa skyddad identitet som sista utväg.

Det viktigaste var att jag absolut inte fick säga något till pappa då min bror inte ville oroa honom mer än vad han redan gjort.

Jag kommer inte ens försöka ta något lån åt honom om jag ens kunde. Nu har jag "turen" att jag inte har fast anställning o kan/får därmed inte ta lån huxflux.
"Men den och den personen går på bidrag men får ändå ta lån." Sorry men jag kan tyvärr inte hjälpa dig på den fronten då jag tänker på min egna framtid.

Och nu fick jag precis meddelande om att han fått sin deadline flyttad en vecka framåt. En kompis? till honom har belånat sin lägenhet så nu behövde han "bara" låna 30 000 kr från mig istället.
Sa nej till även detta, av ren princip. Samt att jag kan komma behöva ta från mina sparpengar under sommaren för hyra och andra ev utgifter.

Jag vet att han har ställt till det för sig rejält. Ingenting nytt då han inte är den smidigaste i alla lägen.
På någotvis känner jag mig jätte egoistisk som inte vill /kan hjälpa honom speciellt som han är familj och ska ha vänner som ställt upp ekonomiskt. Samtidigt tycker jag att han själv har satt sig i den här sisten och får klara ut det hela själv.

Kanske helt fel gjort av mig, vad vet jag. Hade det rört sig om någon tusenlapp hade jag sett annorlunda på det hela.
Hur skulle ni gjort i samma sits?
Jag tycker att du har gjort rätt.
 
Tyvärr är det inte en "vanligt" skuld som ett billån utan som flera varit in på är det av den mindre lagliga typen har det visat sig under dagen. Något som jag misstänkte starkt redan från början utifrån tidigare historik.

Nu gick jag med på att låna honom en mindre summa, inte alls uppe i samma klass som han ville ha tidigare, men något jag kan leva utan om det skulle te sig så. Efter att jag pratat med pappa under dagen och hört hur förstörd och stressad han själv är över hela situationen ville jag bara få allt ur världen så jag frångick vad jag tycker över det hela. Min bror vet var jag står i frågan, tyvärr har han väldigt svårt att förstå varför både jag och pappa är emot det han gör. Han själv ser bara snabba pengar utan att se följderna av det hela både för han själv men även för andra...
Det fetade, där har du nyckeln. Han ser snabba pengar utan konsekvenser, eftersom det är NI som tar konsekvenserna och ger honom pengarna. Jag har full förståelse för att ni ställer upp, för det är SKITSVÅRT att sätta såna gränser när en närstående är i skiten. Därför är mitt tips att du pratar med din pappa (och eventuella andra inblandade familjemedlemmar/vänner) och gemensamt sen tar ett snack med din bror och förklara hur det påverkar er och vad ni är beredda att göra för att hjälpa till.

Dvs tala om att det han ser som snabba pengar och inkomst är en ekonomisk förlust för er, för ni tjänar ingenting utan får bara betala när han har skaffat sig skulder. Tala om klart och tydligt att ni inte hjälper honom mer med pengar, för att om han inte kan se att en skuld som riskerar att kosta honom livet är såpass illa att han ser till att hålla sig borta från det som satte honom i den sitsen - då har han allvarliga problem. Berätta sen vad ni är beredda att ställa upp på att hjälpa till med, lite beroende på vad ni kommit fram till, den mer exakta problematiken bakom och vad ni är beredda att göra, men exempelvis att följa med till polisen, det praktiska med att skaffa skyddad identitet, rehabhem, eller vad det nu kan vara som är aktuellt. Lägg INGA pengar eller resurser på sånt som underlättar för honom att fortsätta utan ENBART på sånt som hjälper honom ur det, där han såklart också måste ha viljan att ta sig ur.

Det är verkligen ingen rolig sits ni är i, jag lider med er, verkligen. Kan även vara idé att kolla runt efter anhöriggrupper för såna sammanhang, det borde finnas kan jag tycka, där ni kan få stöd och hjälp från andra i samma sits.
 
Det som känns lite skumt är ju att han frågar via sms, har ni pratat öga mot öga?

Jag har lånat ut mindre summor till min bror, en gång när han var i Australien och behövde 6000 kr, det kändes ok eftersom han ändå skulle använda pengarna under resan och det var ett giltigt skäl och jag fick tillbaka dom snabbt. En annan gång lånade jag ut 10 000 kr till honom när han precis flyttade hemifrån och det kändes också ok.

Den gången det kändes fel att låna ut pengar men som jag gjorde i alla fall var när han ringde och frågade om han fick låna pengar till en resa för en konsert i Köpenhamn som var planerad sen flera månader i förväg, resan var betald och allt runtomkring men han ville låna pengar så att han kunde äta ute och ta en öl med kompisarna. Grejen är den att anledningen till att han hade pengabrist var att han precis hade handlat kläder och skor för flera tusen fast han visste att han skulle åka 1 vecka senare :banghead: Hade han haft någon sorts konsekvenstänk hade han ju planerat allt lite bättre, typiskt min bror att bara se här och nu. Blev liksom ledsen av tanken på att han inte skulle ha roligt med kompisarna.

Där kan jag känna att han borde fått stå sitt kast men samtidigt ville jag ju att han skulle ha roligt...

Erbjöd mina föräldrar ett lån i en viss situation men dom vill inte låna av sin dotter och det förstår jag, men jag vill liksom bara hjälpa alla omkring mig.

Har dock bestämt att om min bror ber igen så måste det vara något sjukt viktigt, dessutom är jag sjuskriven och fick ta av mina sparpengar och nu tjänar han ju typ tre gånger mer än mig så skulle han trassla till det igen så får han skylla sig själv. Vi har pratat om det också och han har sagt att han aldrig kommer be om lån igen.
 

Avalbane

Trådstartare
Det som känns lite skumt är ju att han frågar via sms, har ni pratat öga mot öga?

Jag har lånat ut mindre summor till min bror, en gång när han var i Australien och behövde 6000 kr, det kändes ok eftersom han ändå skulle använda pengarna under resan och det var ett giltigt skäl och jag fick tillbaka dom snabbt. En annan gång lånade jag ut 10 000 kr till honom när han precis flyttade hemifrån och det kändes också ok.

Den gången det kändes fel att låna ut pengar men som jag gjorde i alla fall var när han ringde och frågade om han fick låna pengar till en resa för en konsert i Köpenhamn som var planerad sen flera månader i förväg, resan var betald och allt runtomkring men han ville låna pengar så att han kunde äta ute och ta en öl med kompisarna. Grejen är den att anledningen till att han hade pengabrist var att han precis hade handlat kläder och skor för flera tusen fast han visste att han skulle åka 1 vecka senare :banghead: Hade han haft någon sorts konsekvenstänk hade han ju planerat allt lite bättre, typiskt min bror att bara se här och nu. Blev liksom ledsen av tanken på att han inte skulle ha roligt med kompisarna.

Där kan jag känna att han borde fått stå sitt kast men samtidigt ville jag ju att han skulle ha roligt...

Erbjöd mina föräldrar ett lån i en viss situation men dom vill inte låna av sin dotter och det förstår jag, men jag vill liksom bara hjälpa alla omkring mig.

Har dock bestämt att om min bror ber igen så måste det vara något sjukt viktigt, dessutom är jag sjuskriven och fick ta av mina sparpengar och nu tjänar han ju typ tre gånger mer än mig så skulle han trassla till det igen så får han skylla sig själv. Vi har pratat om det också och han har sagt att han aldrig kommer be om lån igen.
Vi har inte pratat öga mot öga av den simpla anledningen att jag bor över 30 mil bort. Vi pratade över telefon under samma dag som smset kom sen har jag inte hört något mer av honom. Ska tilläggas att vi inte är några storpratare annars så inget konstigt med det.
 
Vi har inte pratat öga mot öga av den simpla anledningen att jag bor över 30 mil bort. Vi pratade över telefon under samma dag som smset kom sen har jag inte hört något mer av honom. Ska tilläggas att vi inte är några storpratare annars så inget konstigt med det.
Aha, då förstår jag. Vad har du kommit fram till?
 

Avalbane

Trådstartare
Aha, då förstår jag. Vad har du kommit fram till?
Jag orkade inte med mer tjat från honom så i slutändan lånade jag ut en betydligt mindre summa än vad han behövde från början. Återstår och se när/om/hur den kommer tillbaka. Skulle det vara riktigt illa kan jag klara mig utan den men hoppas ideligen att det betalas tillbaka snarast.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

Radannonser

  • D-Ponny önskas

Hästnyheter

Bukefalos

Upp