Tacka ned till julfirande?

Vi skulle förmodligen kunna dra en nödlögn om vi kände att vi behövde men det behövs ytterst sällan faktiskt. Givetvis säger man inte "jag känner inte för det" eller "nej jag vill inte", det låter så otrevligt. Vet inte vad vi säger "du vi får nog skippa det den här gången" eller nåt i den stilen. "Du det vore jättetrevligt men den här gången hoppar vi". Fan vet jag.
Fast om det nu inte är fel att inte vilja, att man har rätt till det. Varför inte stå för det då? Att säga att nä, känner inte för att träffas, känner inte för att umgås just nu etc. Då kan man väl iallafall säga som det är.
Jag har alltså vänt mig mot att det på nåt vis vore otrevligt att säga "Vi vill nog mest bara ta det lugnt hemma" istället för att säga hela sanningen. Det är DET jag tycker är jättekonstigt. Att nån i familjen skulle bli asledsen och bara "va??? TA DET LUGNT HEMMA? AY CARAMBA". Jag tycker att om TS inte vill gå så kan man absolut krångla sig ur det lite fint, det är för mig inga konstigheter.
Fast handlar det om varje gång så blir det lite konstigt att säga sådär. Eftersom Ts ogillar sammankomster överlag är det ju lika bra att vara ärlig och säga som det är. För det är ju ett problem som inte kommer försvinna av sej självt så att säga. Det kommer ju dyka upp varje gång och ångesten för Ts kommer dyka upp varje gång.
Jag vill inte alltid åka till en specifik släkting till min partner. De har det snorvarmt inne och alla röker som fan. Jag bara står inte ut. Skulle fan aldrig drömma om att säga sanningen till dem om det. Du tycker att jag borde göra det alltså? "Ursäkta mig farbror men din lägenhet stinker röv och jag får kväljningar av tanken på att äta mat som tillagats i ditt kök?" Tack men nej tack säger jag. Då är det bättre med "niphredil blir hemma den här gången men jag kommer gärna" som svar på inbjudan.
Fast där hade jag nog sagt som det var, det är för rökigt, jag fixar inte det. En vän till mig som röker som bara den har jag sagt till att den kanske kan undvika att röka inomhus när jag är där, och det accepteras, den vädrar ut utan problem för det tillfället och röker ute om den måste röka.
 
Jag kan inte med ord beskriva hur jävla glad jag är att min släkt inte är sådär. Får ångest av bara tanken.

Ja Gud, inte min heller. Vi har inte firat med släkten sedan jag var helt liten. Bara med familjen. Men jag ser ju hur andra har det.

Ja, jag förstår hur du tänker. Än mer viktigt för Inhale att då tala om en anledning till att h*n tackar nej så att den som bjuder inte behöver undra och älta och på så sätt få julen "förstörd".

Den som undrar och ältar får ta ansvar för det själv, tycker nog jag.
 
Ja, jag förstår hur du tänker. Än mer viktigt för Inhale att då tala om en anledning till att h*n tackar nej så att den som bjuder inte behöver undra och älta och på så sätt få julen "förstörd".
Men varför skulle julen bli "förstörd"? Varför skulle den som tackar nej till den grad ta ansvar för inbjudarens känslor? Det är ju en väldigt konstig form av ansvarstagande dessutom, eftersom vi inte alls vet om de där känslorna uppstår och om inbjudaren vill att den som tackar nej tar ansvar för dem. Dessutom är det ju oavsett en orimlig förväntan i livet, både att jag kan ta ansvar för andras känslor och att andra kan ta ansvar för mina.

Jag tycker du beskriver bästa sättet att skapa skuldbeläggande relationer i dina inlägg.
 
Att säga att nä, känner inte för att träffas, känner inte för att umgås just nu etc. Då kan man väl iallafall säga som det är.
Absolut! Men det togs specifikt upp i tråden att man inte får säga att man inte känner för det eller dra en nödlögn och det är alltså det jag argumenterat emot. Jag tycker man får göra både och :). Däremot ska man aldrig vara oförskämd och "Vi vill inte komma" är i mitt tycke oförskämt att säga medan ett mer inlindat "låter trevligt bla bla men vi skippar nog den är gången" låter trevligare i mitt tycke. Jag är INTE en av dem som argumenterar för att man ska vara hundra procent ärlig i alla lägen, inte alls.

För det är ju ett problem som inte kommer försvinna av sej självt så att säga.
Och där anser jag att det är helt upp till TS hur hon vill lösa det - vill hon vara ärlig för att slippa bekymra sig om undanflykter i framtiden - var det. Jag har inte argumenterat mot det. Däremot håller jag inte med om att det skulle vara respektlöst mot den som bjuder in att dra en nödlögn eller ha som enda skäl "jag känner inte för det".

Fast där hade jag nog sagt som det var, det är för rökigt, jag fixar inte det. En vän till mig som rökar som bara den har jag sagt till att den kanske kan undvika att röka inomhus när jag är där, och det accepteras, den vädrar ut utan problem för det tillfället och röker ute om den måste röka.
Jag hade aldrig i helvete gjort det. Det här är en äldre släkting som rökt i sitt hus i typ 60 år. Det skulle aldrig falla mig in att diktera hur hen får sköta sitt hem men även om jag hade sagt nåt hade det inte hjälpt - det är fruktansvärt inrökt.
Kort sagt: Jag håller inte med om att man alltid ska behöva motivera sina skäl till den som bjudit in. Att man inte kan, att man vill ha tid hemma, att man vad fan vet jag räcker som skäl för mig.
 
Till mina föräldrar, vänner etc skulle vi, angående julfirande exempelvis, säga: "Supertack för inbjudan! Vi kommer nog förbi en sväng, sen är vi hemma :)". Inga konstigheter.

Det jag har vänt mig mot dock är detta:

"Att inte tala om det och istället komma med någon nödlögn (eller ännu värre, "jag känner inte för det..." ) är respektlöst mot den som bjuder anser jag."

Vi skulle förmodligen kunna dra en nödlögn om vi kände att vi behövde men det behövs ytterst sällan faktiskt. Givetvis säger man inte "jag känner inte för det" eller "nej jag vill inte", det låter så otrevligt. Vet inte vad vi säger "du vi får nog skippa det den här gången" eller nåt i den stilen. "Du det vore jättetrevligt men den här gången hoppar vi". Fan vet jag.

Jag har alltså vänt mig mot att det på nåt vis vore otrevligt att säga "Vi vill nog mest bara ta det lugnt hemma" istället för att säga hela sanningen. Det är DET jag tycker är jättekonstigt. Att nån i familjen skulle bli asledsen och bara "va??? TA DET LUGNT HEMMA? AY CARAMBA". Jag tycker att om TS inte vill gå så kan man absolut krångla sig ur det lite fint, det är för mig inga konstigheter.

Jag vill inte alltid åka till en specifik släkting till min partner. De har det snorvarmt inne och alla röker som fan. Jag bara står inte ut. Skulle fan aldrig drömma om att säga sanningen till dem om det. Du tycker att jag borde göra det alltså? "Ursäkta mig farbror men din lägenhet stinker röv och jag får kväljningar av tanken på att äta mat som tillagats i ditt kök?" Tack men nej tack säger jag. Då är det bättre med "niphredil blir hemma den här gången men jag kommer gärna" som svar på inbjudan.
Nej, men då talar ni ju om en anledning till varför ni inte kommer. Om det sedan beror på att man mår dåligt i sammanhanget (Inhales situation) eller om man haft så mycket och därför kommer fira hemma etc. är ju skäl nog. Eller rättare sagt. Ni har ett, enligt er, godtagbart skäl och talar om det. Sedan är det upp till värden att acceptera det. Inte svårare än så. Något annat menar inte jag i alla fall. Sedan kan man ju släpa sig till någon bjudning av artighet också, vem vet, det kan bli jättetrevligt.
 
@a1agnlju Du sa att TS av respekt ska säga det ärliga skälet till familjen. Det köper inte jag nånstans. Om TS har sociala rädslor är det hennes ensak och ingen annans och hon berättar när hon känner för det. Blir nån irrationellt ledsen för att hon tackar nej till julfirande (!!!) är det faktiskt dennes problem.

Sedan kan man ju släpa sig till någon bjudning av artighet också, vem vet, det kan bli jättetrevligt.
Ja, vill man det så kan man ju göra det.
 
Nej, men då talar ni ju om en anledning till varför ni inte kommer.
Fast det är ju kanske bara halva sanningen. Många vill vi ju inte umgås med ibland men helt emot vad du argumenterat för så säger vi det ju inte rakt ut. Och att jag inte vill hänga med min partners kusiner nån gång är aldrig nåt som han förväntar sig att jag ska stå framför dem och motivera. Inte alls.

Som sagt, vi klarar våra familjesammankomster i och med att de är otvungna. Ingen blir sur om man inte kommer och ingen förväntar sig att man ska stå och redovisa varför man avstår.

Alltså jag skulle känna mig SÅ låst om min partner resonerade som du gjort i tråden. Att jag skulle vara tvungen att ha skäl bättre än "jag känner inte för det" för att slippa gå eller att jag vore respektlös om jag inte gick.
 
Men varför skulle julen bli "förstörd"? Varför skulle den som tackar nej till den grad ta ansvar för inbjudarens känslor? Det är ju en väldigt konstig form av ansvarstagande dessutom, eftersom vi inte alls vet om de där känslorna uppstår och om inbjudaren vill att den som tackar nej tar ansvar för dem. Dessutom är det ju oavsett en orimlig förväntan i livet, både att jag kan ta ansvar för andras känslor och att andra kan ta ansvar för mina.

Jag tycker du beskriver bästa sättet att skapa skuldbeläggande relationer i dina inlägg.
Alla tar inte saker med en klackspark som jag (i de flesta fall ) gör. För många kan en sån undran förstöra en hel kväll. Det skulle jag tycka vara ledsamt, om jag var anledningen till att någon blev ledsen, för att jag inte kan klämma ur mig en anledning till att jag inte vill/kan fira ihop med den personen. Om h*n sedan tycker illa om anledningen är en annan femma.
 
Det skulle jag tycka vara ledsamt, om jag var anledningen till att någon blev ledsen, för att jag inte kan klämma ur mig en anledning till att jag inte vill/kan fira ihop med den personen
Det är specifikt det här jag är så förundrad över. På riktigt. Blir folk så här ledsna verkligen?

Och vad för anledning menar du att man ska klämma ur sig? Kan du inte ge ett exempel på en godtagbar anledning?
 
Det är specifikt det här jag är så förundrad över. På riktigt. Blir folk så här ledsna verkligen?

Och vad för anledning menar du att man ska klämma ur sig? Kan du inte ge ett exempel på en godtagbar anledning?
I Inhales fall räcker det väl med att h*n inte firar jul men tackar för omtanken. Inte så svårt, eller hur? I de fall folk är helt likgiltiga till att man tackar nej så var det nog inte så intressant att man kom från först början.
 
I de fall folk är helt likgiltiga till att man tackar nej så var det nog inte så intressant att man kom från först början.
Så för att den som bjuder in inte går och är ledsen hela kvällen så betyder det att den är likgiltig? :confused: Det var ju fin argumentation :up:.

I Inhales fall räcker det väl med att h*n inte firar jul men tackar för omtanken.
Ja, det var ju en god idé.

Inte så svårt, eller hur?
Nä om det inte vore för att du skrivit detta tidigare:

Som jag förstår är den egentliga anledningen till att du, ts, inte vill följa med att du mår dåligt i den typen av sammanhang överlag. Att inte tala om det och istället komma med någon nödlögn (eller ännu värre, "jag känner inte för det..." ) är respektlöst mot den som bjuder anser jag.
Då skulle minsann TS stå för SANNINGEN och varför hon inte vill komma = sociala rädslor.
Återigen så är det detta jag har vänt mig emot genomgående i tråden.
 
I de fall folk är helt likgiltiga till att man tackar nej så var det nog inte så intressant att man kom från först början.

Varför skulle det inte vara det? Bara för att man inte vill tvinga andra till saker och ting så innebär inte det att man är inte är intresserad av att personen kommer. Jag vill att de ska komma för att de vill. Inte för att de känner någon form av krav.
 
Så för att den som bjuder in inte går och är ledsen hela kvällen så betyder det att den är likgiltig? :confused: Det var ju fin argumentation :up:.


Ja, det var ju en god idé.


Nä om det inte vore för att du skrivit detta tidigare:


Då skulle minsann TS stå för SANNINGEN och varför hon inte vill komma = sociala rädslor.
Återigen så är det detta jag har vänt mig emot genomgående i tråden.
Inhale sade ju att h*n inte firar jul = också sanning. Det är väl ett skäl gott nog kan jag tycka. att ha ett sanningsenligt skäl behöver inte betyda att man behöver berätta hela ens livs historia.

Jag tror nog att du fattar att jag inte menar att folk behöver gå omkring djupt deprimerade för att passa in i vad jag menar med "inte likgiltig".

Nej, det här blir bara larvigare och larvigare. Jag har gett ts mitt råd så det får vara bra så för min del.
 
att ha ett sanningsenligt skäl behöver inte betyda att man behöver berätta hela ens livs historia.
Nej, alltså, jag har ju bara citerat vad du skrivit och argumenterat mot det. Men tycker du inte så så är det ju super :up:.
 
Varför skulle det inte vara det? Bara för att man inte vill tvinga andra till saker och ting så innebär inte det att man är inte är intresserad av att personen kommer. Jag vill att de ska komma för att de vill. Inte för att de känner någon form av krav.
Det har jag inte sagt heller. men att inte känna ett skit för att någon jag bjuder inte kommer, då har jag inte bjudit in personen av rätt skäl. Men, som jag sade inlägg 116 så har jag gett mitt råd till ts och så får det vara
 
men att inte känna ett skit för att någon jag bjuder inte kommer, då har jag inte bjudit in personen av rätt skäl.
Men det finns ju som sagt ett mellanläge: Tycka att det är trist att någon inte kan komma men förstå att den har annat för sig.

Jag skriver det här för att det är synd om du ska elda på TS rädsla att familjen ska tänka tråkiga saker/bli ledsna om hon inte kommer. För de allra flesta vuxna människorna är det nog helt normalt och acceptabelt att tacka nej till ett julfirande med partnerns släkt med nån vit lögn. Himlen faller oftast inte ner.
 
Men det handlar ju inte om att TS inte har lust, vill eller tycker illa om hans föräldrar. "Inhale firar inte jul" är inte orsaken till att hon inte vill gå. Och familjen är jättetrevlig så det är heller inte problemet. Social fobi har jag förstått är jättejobbigt från vänner som har det så jag fattar att det inte är så enkelt att bara gå dit ändå. Men social fobi är inget som bara försvinner av sig själv, det måste man jobba med (och ibland även utmana sig själv för att komma vidare). Med andra ord kommer TS ha samma problem varje gång hon får en invitation och till slut kommer det bli ganska kyligt mellan TS och svärföräldrarna, vilket är så synd och så dumt när de faktisk är människor hon tycker är väldigt trevliga.

Tycker också att det då är bättre att säga som det är, "jag har social fobi och ångest, jag klarar inte av att träffa folk", än att ständigt försöka hitta på ursäktar och lögner. Det är en sjukdom som alla andra, TS är för sjuk för att klara av vissa saker. Låt pojkvännen berätta sanningen för sina föräldrar så de vet hur det ligger till? :)
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 316
Senast: Whoever
·
L
  • Artikel
Dagbok Hej ❤️ Jag vill bara skriva god jul till alla er här! Jag hoppas att ni har en jätte bra jul helg o avsett ifall ni firar själva eller...
2 3
Svar
41
· Visningar
3 461
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
4 040
Senast: Sasse
·
Relationer Skulle vilja höra hur andra tänker kring följande situation. Vi har de senaste 11 åren alltid firat jul hos oss, innan dess firade vi...
18 19 20
Svar
383
· Visningar
33 078
Senast: _Taggis_
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp