Tacka ned till julfirande?

[a1agnlju]

Självklart måste man göra saker som inte är roliga ibland.

Men här handlar det ju om saker som inte har något annat syfte än just att vara trevliga. Varför skulle man då göra det om man inte tycker det är trevligt, och varför skulle någon vilja att man gör det mot sin vilja för någon annans skull? I samma ögonblick som det inte är trevligt, försvinner ju syftet med att träffas för att fira.

Förhoppningsvis bjuds en person för att värden vill träffa och ha trevligt med denna person. Det vore väl trist om man bara tänker på sin egen vinst/förlust i sammankomsten och inte känner att det är trevligt att göra någon annan (i det här fallet värden) glad.

 

[cirkus]

Fast det är ju en sak. Om man vill för sin egen skull alltså. Det jag vänder mig emot är att 1) det är respektlöst att inte säga SANNINGEN och FÖRKLARA sig samt 2) för annars kommer de som bjuder in bli ledsna.

Vill man förklara för att göra det smidigt för sig själv är det ju super och är ingenting jag vänt mig mot alls.

Tänker du aldrig på att folk kan bli ledsna? Bryr du dig inte om det eller är det helt enkelt deras problem?

.

 

[Grazing]

Fast det är ju en sak. Om man vill för sin egen skull alltså. Det jag vänder mig emot är att 1) det är respektlöst att inte säga SANNINGEN och FÖRKLARA sig samt 2) för annars kommer de som bjuder in bli ledsna.

Fast om man varje gång varje gång familjen bjuder in och vill träffas bara säger nej, då kan jag faktiskt förstå att dom blir lite undrande vad som är fel. Varför inte den vill ha med den sidan av familjen att göra nångång.

Är en helt annan sak tycker jag om det är en enstaka gång man vill tacka nej, då räcker det ju att bara säga nej tack tycker jag. Jag hade iallafall tyckt det vart konstigt om min brors flickvän tex flydde varje gång jag kom och hälsade på eller om jag hade bjudit dom. Hade vart mycket lättare med en förklaring då att hon har svårt för folk eller nåt.

 

[cirkus]

Ah. Då är vi olika där. I min familj behöver man inte ha ett skäl alls, man gör som man känner för helt enkelt, inga konstigheter alls. När jag läser dina inlägg är jag glad att jag är uppfostrad så - mina föräldrar skulle aldrig någonsin vilja att vi satt och kände oss tvingade att motivera varför vi kommer eller ej. Som sagt, i båda våra familjer bjuds man inte helt utan tvång och kan komma om man vill och kan. Väldigt enkelt


Jag personligen talar inte för mina vänner så det hade inte varit nåt problem för mig. Gäller det min partner och min släkt så ja, som sagt, behöver ingenting motiveras. Och tänk så mycket besvär vi slipper .

Jag skulle aldrig drömma om att tvinga någon. Att säga nejtack, jag kan inte då - är inga problem alls tycker jag. Däremot om någon gång på gång inte vill komma skulle jag bli fundersam och tillslut inte bjuda nån mer gång, varför skulle jag framhärda om personen uppenbarligen inte vill träffas.

 

[Raderad medlem 6459]

Tänker du aldrig på att folk kan bli ledsna? Bryr du dig inte om det eller är det helt enkelt deras problem?

Jag har redan svarat på det. Varken min släkt eller min partners släkt blir ledsna. Alla är snorupptagna, vi reser mycket, folk har sitt liksom. Att man inte kan eller orkar komma är helt okej, ingen tycker att det är märkligt eller nåt som behöver motiveras.

 

[Petruska]

Förhoppningsvis bjuds en person för att värden vill träffa och ha trevligt med denna person. Det vore väl trist om man bara tänker på sin egen vinst/förlust i sammankomsten och inte känner att det är trevligt att göra någon annan (i det här fallet värden) glad.

Jo, jag känner ju igen den där sortens skuldtyngda umgängesformer. Men jag undviker så långt möjligt att utforma mina relationer på det viset. Jag skulle ju inte heller vilja att tex barnens partners lät sig släpas med på tillställningar för att jag skulle bli glad. Visste jag om att det var vad som ägde rum, skulle jag ju inte bli glad, utan istället prata allvar med de unga om vikten av att inte låta skuldkänslor styra relationerna.

Personer som på ett rimligt vis klarar av det här med gränserna mellan sig själv och andra, brukar inte ta allting så personligt som ditt resonemang förutsätter, enligt min erfarenhet.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag blir mest förvånad över att om någon av er blir inbjudna till nåt är det liksom värsta grejen verkar det som? Vi blir inbjudna till saker hela jädra tiden; middagar, häng, firande etc etc etc i all evinnerlig tid. Att vi skulle behöva motivera exakt varför vi går på vissa saker men inte på andra känns för mig helt absurt. Alltså verkligen.

 

[Petruska]

Jag skulle aldrig drömma om att tvinga någon. Att säga nejtack, jag kan inte då - är inga problem alls tycker jag. Däremot om någon gång på gång inte vill komma skulle jag bli fundersam och tillslut inte bjuda nån mer gång, varför skulle jag framhärda om personen uppenbarligen inte vill träffas.

Om någon tackar nej varje gång, så betyder väl det att hen inte vill umgås, så det är väl rimligt att sluta bjuda den personen då. Motsatsen framstår ju som väldigt tjatigt.

 

[a1agnlju]

Jo, jag känner ju igen den där sortens skuldtyngda umgängesformer. Men jag undviker så långt möjligt att utforma mina relationer på det viset. Jag skulle ju inte heller vilja att tex barnens partners lät sig släpas med på tillställningar för att jag skulle bli glad. Visste jag om att det var vad som ägde rum, skulle jag ju inte bli glad, utan istället prata allvar med de unga om vikten av att inte låta skuldkänslor styra relationerna.

Personer som på ett rimligt vis klarar av det här med gränserna mellan sig själv och andra, brukar inte ta allting så personligt som ditt resonemang förutsätter, enligt min erfarenhet.

Jag utgår från Inhales resonemang och rädsla för vad familjen ska tycka. Att tala om varför borde dämpa hennoms ångest väsentligt.

 

[cirkus]

Jag har redan svarat på det. Varken min släkt eller min partners släkt blir ledsna. Alla är snorupptagna, vi reser mycket, folk har sitt liksom. Att man inte kan eller orkar komma är helt okej, ingen tycker att det är märkligt eller nåt som behöver motiveras.

Jag menar mer i allmänna termer, det behöver inte appliceras just på släkt för jag har förstått att i er släkt så funkar det inte så. Men det finns ju andra människor utanför släkten

 

[cirkus]

Om någon tackar nej varje gång, så betyder väl det att hen inte vill umgås, så det är väl rimligt att sluta bjuda den personen då. Motsatsen framstår ju som väldigt tjatigt.

Ja uppenbart så.

 

[a1agnlju]

Jag blir mest förvånad över att om någon av er blir inbjudna till nåt är det liksom värsta grejen verkar det som? Vi blir inbjudna till saker hela jädra tiden; middagar, häng, firande etc etc etc i all evinnerlig tid. Att vi skulle behöva motivera exakt varför vi går på vissa saker men inte på andra känns för mig helt absurt. Alltså verkligen.

Så ni säger då " Nej, vi vill inte komma"?

 

[Raderad medlem 6459]

Jag menar mer i allmänna termer, det behöver inte appliceras just på släkt för jag har förstått att i er släkt så funkar det inte så. Men det finns ju andra människor utanför släkten

Jaha du menar så. Ja, alltså hade jag en vän som skulle bli ledsen om vi inte kunde komma på nåt särskilt så skulle jag såklart komma med nån bra form av förklaring. Men våra vänner blir inte heller ledsna. Som sagt, jag tror de flesta vi umgås med lever som vi, vi reser mycket, vi har fullt upp etc etc. Den som vill och känner för det kommer . Överhuvudtaget är vårt umgänge rätt löst organiserat eller vad man ska säga.

 

[cirkus]

Jo, jag känner ju igen den där sortens skuldtyngda umgängesformer. Men jag undviker så långt möjligt att utforma mina relationer på det viset. Jag skulle ju inte heller vilja att tex barnens partners lät sig släpas med på tillställningar för att jag skulle bli glad. Visste jag om att det var vad som ägde rum, skulle jag ju inte bli glad, utan istället prata allvar med de unga om vikten av att inte låta skuldkänslor styra relationerna.

Personer som på ett rimligt vis klarar av det här med gränserna mellan sig själv och andra, brukar inte ta allting så personligt som ditt resonemang förutsätter, enligt min erfarenhet.

Skulle mina barns partners inte vilja umgås med mig för att de tycker att det är slöseri med tid eller trist så skulle jag heller inte vilja att de kom. Jag är inte heller för den sortens skuldtyngda relationer. Men jag skulle gärna vilja veta att det var så i så fall.

 

[mandalaki]

Förhoppningsvis bjuds en person för att värden vill träffa och ha trevligt med denna person. Det vore väl trist om man bara tänker på sin egen vinst/förlust i sammankomsten och inte känner att det är trevligt att göra någon annan (i det här fallet värden) glad.

Fast just när det gäller jul så verkar det ju faktiskt inte vara så. Jul är den högtid jag kan komma på, näst efter bröllop, som är mest tyngd av måste-inbjudningar. Vi MÅSTE bjuda den och den pga [insert släktförhållande/hen har inga egna barn/det är synd om hen för att partnern dumpat/hunden dött osv]

 

[a1agnlju]

Skulle mina barns partners inte vilja umgås med mig för att de tycker att det är slöseri med tid eller trist så skulle jag heller inte vilja att de kom. Jag är inte heller för den sortens skuldtyngda relationer. Men jag skulle gärna vilja veta att det var så i så fall.

Det skulle jag med.

 

[Raderad medlem 6459]

Så ni säger då " Nej, vi vill inte komma"?

Till mina föräldrar, vänner etc skulle vi, angående julfirande exempelvis, säga: "Supertack för inbjudan! Vi kommer nog förbi en sväng, sen är vi hemma ". Inga konstigheter.

Det jag har vänt mig mot dock är detta:

"Att inte tala om det och istället komma med någon nödlögn (eller ännu värre, "jag känner inte för det..." ) är respektlöst mot den som bjuder anser jag."

Vi skulle förmodligen kunna dra en nödlögn om vi kände att vi behövde men det behövs ytterst sällan faktiskt. Givetvis säger man inte "jag känner inte för det" eller "nej jag vill inte", det låter så otrevligt. Vet inte vad vi säger "du vi får nog skippa det den här gången" eller nåt i den stilen. "Du det vore jättetrevligt men den här gången hoppar vi". Fan vet jag.

Jag har alltså vänt mig mot att det på nåt vis vore otrevligt att säga "Vi vill nog mest bara ta det lugnt hemma" istället för att säga hela sanningen. Det är DET jag tycker är jättekonstigt. Att nån i familjen skulle bli asledsen och bara "va??? TA DET LUGNT HEMMA? AY CARAMBA". Jag tycker att om TS inte vill gå så kan man absolut krångla sig ur det lite fint, det är för mig inga konstigheter.

Jag vill inte alltid åka till en specifik släkting till min partner. De har det snorvarmt inne och alla röker som fan. Jag bara står inte ut. Skulle fan aldrig drömma om att säga sanningen till dem om det. Du tycker att jag borde göra det alltså? "Ursäkta mig farbror men din lägenhet stinker röv och jag får kväljningar av tanken på att äta mat som tillagats i ditt kök?" Tack men nej tack säger jag. Då är det bättre med "niphredil blir hemma den här gången men jag kommer gärna" som svar på inbjudan.

 

[Raderad medlem 6459]

Jul är den högtid jag kan komma på, näst efter bröllop, som är mest tyngd av måste-inbjudningar. Vi MÅSTE bjuda den och den pga [insert släktförhållande/hen har inga egna barn/det är synd om hen för att partnern dumpat/hunden dött osv]

Jag kan inte med ord beskriva hur jävla glad jag är att min släkt inte är sådär. Får ångest av bara tanken.

 

[Petruska]

Skulle mina barns partners inte vilja umgås med mig för att de tycker att det är slöseri med tid eller trist så skulle jag heller inte vilja att de kom. Jag är inte heller för den sortens skuldtyngda relationer. Men jag skulle gärna vilja veta att det var så i så fall.

Själv kan jag väldigt lätt föreställa mig situationen att partner och jag redan från början ser vårt förhållande som just vårt. Att vi har ett förhållande berör inte nödvändigtvis våra övriga relationer, tex de med föräldrar och syskon. Och att det gör att vi helt enkelt inte etablerar oss som PAR utåt på det vis som innefattar att det anses självklart att tex fira jul eller äta söndagsmiddag i varandras familjer.

Kan ju tillägga att min partner och jag gick in i det hela med de tankarna, sedan misslyckades det pga barn och konventioner, men nu jobbar vi lite på att försöka komma tillbaka till det där i någon mån.

 

[a1agnlju]

Fast just när det gäller jul så verkar det ju faktiskt inte vara så. Jul är den högtid jag kan komma på, näst efter bröllop, som är mest tyngd av måste-inbjudningar. Vi MÅSTE bjuda den och den pga [insert släktförhållande/hen har inga egna barn/det är synd om hen för att partnern dumpat/hunden dött osv]

Ja, jag förstår hur du tänker. Än mer viktigt för Inhale att då tala om en anledning till att h*n tackar nej så att den som bjuder inte behöver undra och älta och på så sätt få julen "förstörd".