Tacka ned till julfirande?

[a1agnlju]

Gud vad jag inte håller med dig. Jag kan ha olika skäl till att jag inte vill umgås med min partners släkt ibland och jag behöver verkligen inte redogöra för dem varför. För mig och min partner räcker det med att vi vet hur den andra känner och sen så får våra familjer helt enkelt anpassa sig efter det. Varken mina föräldrar eller svärföräldrarna skulle någonsin drömma om att avkräva oss på ett SKÄL till att vi inte vill komma och skulle min partner på nåt vis signalera att han kände att han var tvungen att förklara sig skulle mina föräldrar känna sig gräsliga och obekväma.

Nej men då kan ju de gå och undra om de har gjort något fel eller om det är på grund av dem (familjen) som Inhale inte vill komma. Kanske okej för er familj, men sorry, faktiskt inte okej för mig. Om det sedan beror på social fobi, att man inte firar jul eller vad det nu är för mig inte lika viktigt, men en anledning i sambandet familjehögtid, tycker jag faktiskt man kan klämma ur sig.

Jag gick inte på min äldsta brors bröllop av anledningen att ett annat bröllop gick före (var aviserat tidigare). Hade jag inte talat om varför, hur juste skulle det vara? Obekväm situation för mig? Ja, det var det, men det hade verkligen inte gjort saken bättre av att jag inte hade talat om anledningen.

Nej, du behöver inte hålla med alls.

Ibland står det mig upp i halsen att man ska må så jäkla bra och tänka så förbannat mycket på sig själv hela tiden att man inte kan förmå sig att ens tala om varför man inte vill komma på en bjudning man är inbjuden till.

 

[sjoberga]

Nej men då kan ju de gå och undra om de har gjort något fel eller om det är på grund av dem (familjen) som Inhale inte vill komma. Kanske okej för er familj, men sorry, faktiskt inte okej för mig. Om det sedan beror på social fobi, att man inte firar jul eller vad det nu är för mig inte lika viktigt, men en anledning i sambandet familjehögtid, tycker jag faktiskt man kan klämma ur sig.

Jag gick inte på min äldsta brors bröllop av anledningen att ett annat bröllop gick före (var aviserat tidigare). Hade jag inte talat om varför, hur juste skulle det vara? Obekväm situation för mig? Ja, det var det, men det hade verkligen inte gjort saken bättre av att jag inte hade talat om anledningen.

Nej, du behöver inte hålla med alls.

Ibland står det mig upp i halsen att man ska må så jäkla bra och tänka så förbannat mycket på sig själv hela tiden att man inte kan förmå sig att ens tala om varför man inte vill komma på en bjudning man är inbjuden till.

Varför måste man ha värderingen att familjehögtid är nåt alldeles speciellt?

 

[Raderad medlem 6459]

Nej men då kan ju de gå och undra om de har gjort något fel eller om det är på grund av dem (familjen) som Inhale inte vill komma. Kanske okej för er familj, men sorry, faktiskt inte okej för mig.

Jag är helt främmande inför att familjen ens skulle tänka så? Skulle min mamma automatiskt tro att hon gjort nåt fel om inte vi vill fira hos henne skulle jag undra hur hon mådde. Helt allvarligt alltså. Jag och min partner är vuxna människor med egna liv. Att vi inte kan, vill eller orkar gå på allt vi blir bjudna till är ingenting som nån i vår släkt tar personligt.

 

[a1agnlju]

Varför måste man ha värderingen att familjehögtid är nåt alldeles speciellt?

Jag tog ordet familjehögtid i bemärkelsen "sammankomst för familjen/ nära vänner" för att separera det från en jättebaluns med mestadels okända människor. För mig är det skillnad.

 

[sjoberga]

Jag tog ordet familjehögtid i bemärkelsen "sammankomst för familjen/ nära vänner" för att separera det från en jättebaluns med mestadels okända människor. För mig är det skillnad.

Visst är det skillnad. För mig är det förstnämnda något som alltid slutar med destruktivt gapande och avvikande från vissa inblandade. Och det senare något som kan vara roligt.

Och då menar jag med människor där släktbandet är det enda gemensamma man har. Fungerar mycket bättre att endast träffas mycket korta stunder eller inte alls för alla parter.

 

[TinyWiny]

Nej men då kan ju de gå och undra om de har gjort något fel eller om det är på grund av dem (familjen) som Inhale inte vill komma. Kanske okej för er familj, men sorry, faktiskt inte okej för mig. Om det sedan beror på social fobi, att man inte firar jul eller vad det nu är för mig inte lika viktigt, men en anledning i sambandet familjehögtid, tycker jag faktiskt man kan klämma ur sig.

Jag gick inte på min äldsta brors bröllop av anledningen att ett annat bröllop gick före (var aviserat tidigare). Hade jag inte talat om varför, hur juste skulle det vara? Obekväm situation för mig? Ja, det var det, men det hade verkligen inte gjort saken bättre av att jag inte hade talat om anledningen.

Nej, du behöver inte hålla med alls.

Ibland står det mig upp i halsen att man ska må så jäkla bra och tänka så förbannat mycket på sig själv hela tiden att man inte kan förmå sig att ens tala om varför man inte vill komma på en bjudning man är inbjuden till.

Jag har aldrig funderat på om det är något fel på oss om någon tackar nej. Jag tar förgivet att hen som tackar nej inte vill och det är en fullgod anledning för mig. Funderar man i banor om vad som är fel för att någon tackar nej så kanske man behöver söka hjälp för det. Jag vill inte heller att någon ska känna sig tvingade att komma trots att de inte vill eller känna att de behöver en ursäkt för att inte komma. Jag vill inte att någon ska känna sig obekväm eller tvingad till oss. Jag vill att de ska komma för att de själva vill!

Jag tycker tvärtom att många borde tänka mer på sig själva än på vad omgivningen tycker och vill. Många skulle må så mycket bättre om de lyssnade på sin inre röst istället för att göra som alla andra vill. Den tiden och energin man genom livet lägger ner på människor man inte vill umgås med blir många timmar och mycket energi om man inte tänker sig för. Den tiden och energin hade man kunnat använda till mycket vettigare saker.

 

[Petruska]

Nej men då kan ju de gå och undra om de har gjort något fel eller om det är på grund av dem (familjen) som Inhale inte vill komma. Kanske okej för er familj, men sorry, faktiskt inte okej för mig. Om det sedan beror på social fobi, att man inte firar jul eller vad det nu är för mig inte lika viktigt, men en anledning i sambandet familjehögtid, tycker jag faktiskt man kan klämma ur sig.

Jag gick inte på min äldsta brors bröllop av anledningen att ett annat bröllop gick före (var aviserat tidigare). Hade jag inte talat om varför, hur juste skulle det vara? Obekväm situation för mig? Ja, det var det, men det hade verkligen inte gjort saken bättre av att jag inte hade talat om anledningen.

Nej, du behöver inte hålla med alls.

Ibland står det mig upp i halsen att man ska må så jäkla bra och tänka så förbannat mycket på sig själv hela tiden att man inte kan förmå sig att ens tala om varför man inte vill komma på en bjudning man är inbjuden till.

Bita ihop och ta sig igenom saker är väl snarare något man gör av ren plikt, tex på jobbet.

Jul firar man väl enbart för skoj skull. Familjerelationer ägnar man sig åt för att man gillar det.

Vad är poängen med att kämpa sig igenom en jul hos partners föräldrar mot sin vilja, menar du?

 

[mandalaki]

Visst är det skillnad. För mig är det förstnämnda något som alltid slutar med destruktivt gapande och avvikande från vissa inblandade. Och det senare något som kan vara roligt.

Och då menar jag med människor där släktbandet är det enda gemensamma man har. Fungerar mycket bättre att endast träffas mycket korta stunder eller inte alls för alla parter.

I min familj har vi haft små, avslappnade julfiranden. Så det är inte av erfarenhet från min familj som min känsla kommer: det jag inte gillar med julen är att den är förknippad med så mycket socialt tvång. Man SKA så förbannat mycket - från att börja pynta och baka i november till att SJÄLVKLART vilja tillbringa julafton hos FAMILJEN. Gör man det inte ska man ha ett skäl i klass med att man ska få medalj av kungen just den dagen.

Blä.

(Jag argumenterar inte mot dig, bara spinner vidare).

 

[a1agnlju]

Visst är det skillnad. För mig är det förstnämnda något som alltid slutar med destruktivt gapande och avvikande från vissa inblandade. Och det senare något som kan vara roligt.

Och då menar jag med människor där släktbandet är det enda gemensamma man har. Fungerar mycket bättre att endast träffas mycket korta stunder eller inte alls för alla parter.

Då förstår jag din inställning till familjehögtider. Något som, i mitt liv, i de allra flesta fall varit trevliga tillställningar (även om jag personligen föredrar att hålla mig hemma i alla typer av sociala sammankomster om jag kan). Så vi ser nog helt enkelt olika på den saken.

Min mening var dock att jag tycker man ska tala om anledningen till att man inte kommer närvara vid en sammankomst som är viktig för den som bjuder (julhögtid, bröllop för vän eller nära släkting mm) även om anledningen är "det blir bara bråk" medan man inte blir inbjuden till en större baluns av personliga skäl på samma sätt kanske och därför inte behöver ha en anledning till att tacka nej.

 

[sjoberga]

I min familj har vi haft små, avslappnade julfiranden. Så det är inte av erfarenhet från min familj som min känsla kommer: det jag inte gillar med julen är att den är förknippad med så mycket socialt tvång. Man SKA så förbannat mycket - från att börja pynta och baka i november till att SJÄLVKLART vilja tillbringa julafton hos FAMILJEN. Gör man det inte ska man ha ett skäl i klass med att man ska få medalj av kungen just den dagen.

Blä.

(Jag argumenterar inte mot dig, bara spinner vidare).

Vi har lyckats få till grymt bra jular de senaste 5 åren, när vi starkt begränsat umgänget med vissa släktingar. Till i princip ingenting kring jul. Det funkar helt enkelt inte.

 

[a1agnlju]

Jag har aldrig funderat på om det är något fel på oss om någon tackar nej. Jag tar förgivet att hen som tackar nej inte vill och det är en fullgod anledning för mig. Funderar man i banor om vad som är fel för att någon tackar nej så kanske man behöver söka hjälp för det. Jag vill inte heller att någon ska känna sig tvingade att komma trots att de inte vill eller känna att de behöver en ursäkt för att inte komma. Jag vill inte att någon ska känna sig obekväm eller tvingad till oss. Jag vill att de ska komma för att de själva vill!

Jag tycker tvärtom att många borde tänka mer på sig själva än på vad omgivningen tycker och vill. Många skulle må så mycket bättre om de lyssnade på sin inre röst istället för att göra som alla andra vill. Den tiden och energin man genom livet lägger ner på människor man inte vill umgås med blir många timmar och mycket energi om man inte tänker sig för. Den tiden och energin hade man kunnat använda till mycket vettigare saker.

Inhale lägger alltför mycket energi på vad "andra ska tycka" och det är förstås inte bra. Men det tycker jag är ett helt annat problem än att man ,med omtanke för den som bjuder, talar om varför man inte kommer.

Jag tror att Inhale skulle må mycket bättre av att få fram anledningen till att h*n inte vill delta i julfirandet faktiskt.

Att jobba med sin självkänsla är en sak, att med respekt för andra tala om vad man känner inför en situation är en annan, för mig i alla fall.

 

[a1agnlju]

Bita ihop och ta sig igenom saker är väl snarare något man gör av ren plikt, tex på jobbet.

Jul firar man väl enbart för skoj skull. Familjerelationer ägnar man sig åt för att man gillar det.

Vad är poängen med att kämpa sig igenom en jul hos partners föräldrar mot sin vilja, menar du?

Jag har inte sagt att man ska kämpa sig igenom någon jul om man verkligen inte trivs med situationen. Men att tala om varför man inte vill komma tycker jag inte är mer än att visa respekt för den som bjuder. T ex. - "Tack för inbjudan men jag firar inte jul" eller - "tack för inbjudan men jag mår inte så bra i den typen av sammankomster och känner mig inte redo ännu" eller något liknande. Om familjen anser det vara konstiga skäl eller ej är upp till dem.

Att sedan inte stå ut med att ställa upp på saker som inte alltid är skitroligt/ soft för någon annans skull ser jag som egoistiskt.

 

[Raderad medlem 6459]

Men att tala om varför man inte vill komma tycker jag inte är mer än att visa respekt för den som bjuder.

Men vad har det med respekt att göra? Mina skäl till att inte alltid vilja umgås med släktingar är privata och personliga. De rör ingen annan än mig själv och min partner. Så länge min partner vet varför jag inte alltid vill umgås med folk så behöver jag faktiskt inte informera en hel släkt tycker jag.

Jag förstår faktiskt inte riktigt hur umgänget fungerar i din släkt. Jag menar, när vi är inbjudna till saker med släkten så kommer den som har tid och ork och lust och vill. Resten behöver knappast gå in på massa privata skäl om de nu inte gärna vill det.

 

[Grazing]

Jag tycker tvärtom att många borde tänka mer på sig själva än på vad omgivningen tycker och vill. Många skulle må så mycket bättre om de lyssnade på sin inre röst istället för att göra som alla andra vill. Den tiden och energin man genom livet lägger ner på människor man inte vill umgås med blir många timmar och mycket energi om man inte tänker sig för. Den tiden och energin hade man kunnat använda till mycket vettigare saker.

Fast det där stämmer ju bara om man gör det för att man vill, inte för att man styrs av sin ängslighet och begränsar saker och ting i livet pga att man känner sig fel/inte passar in/inte vågar osv.

Det där med att styras av sin inre röst är verkligen långt ifrån alltid bra.

 

[Grazing]

Jag förstår faktiskt inte riktigt hur umgänget fungerar i din släkt. Jag menar, när vi är inbjudna till saker med släkten så kommer den som har tid och ork och lust och vill. Resten behöver knappast gå in på massa privata skäl om de nu inte gärna vill det.

Fast om det handlar om alla sammankomster, alla träffar oavsett så är det väl lika bra att säga som det är. Att man kanske inte känner sig bekväm med så mycket folk osv, är ju lika bra att säga det så är det aldrig konstigt sen.

 

[cirkus]

Fast hon skriver ju så i starten? Att hon inte firar jul. Varför hon inte gör det tycker jag inte att hon behöver motivera för andra.

Ja, för dig är grejen att träffa FAMILJEN. Men så behöver det ju inte vara för alla andra.

Nej. Så är det inte. Jag firar jul lika gärna med vänner och det skrev jag också.
Däremot så har jag issues med den som tror att det måste vara på ett visst sätt bara för att det är just jul Och det vissa sättet i det här fallet är att man har med sig juklappar och att man hellre avstår att träffas just av den anledningen.

 

[Petruska]

Att sedan inte stå ut med att ställa upp på saker som inte alltid är skitroligt/ soft för någon annans skull ser jag som egoistiskt.

Självklart måste man göra saker som inte är roliga ibland.

Men här handlar det ju om saker som inte har något annat syfte än just att vara trevliga. Varför skulle man då göra det om man inte tycker det är trevligt, och varför skulle någon vilja att man gör det mot sin vilja för någon annans skull? I samma ögonblick som det inte är trevligt, försvinner ju syftet med att träffas för att fira.

 

[Raderad medlem 6459]

Fast om det handlar om alla sammankomster, alla träffar oavsett så är det väl lika bra att säga som det är. Att man kanske inte känner sig bekväm med så mycket folk osv, är ju lika bra att säga det så är det aldrig konstigt sen.

Fast det är ju en sak. Om man vill för sin egen skull alltså. Det jag vänder mig emot är att 1) det är respektlöst att inte säga SANNINGEN och FÖRKLARA sig samt 2) för annars kommer de som bjuder in bli ledsna.

Vill man förklara för att göra det smidigt för sig själv är det ju super och är ingenting jag vänt mig mot alls.

 

[a1agnlju]

Men vad har det med respekt att göra? Mina skäl till att inte alltid vilja umgås med släktingar är privata och personliga. De rör ingen annan än mig själv och min partner. Så länge min partner vet varför jag inte alltid vill umgås med folk så behöver jag faktiskt inte informera en hel släkt tycker jag.

Jag förstår faktiskt inte riktigt hur umgänget fungerar i din släkt. Jag menar, när vi är inbjudna till saker med släkten så kommer den som har tid och ork och lust och vill. Resten behöver knappast gå in på massa privata skäl om de nu inte gärna vill det.

Den som bjuder är knappast "hela släkten". Det har i alla fall inte jag varit med om. Jag pratar om respekten för den som bjuder.

Vad jag har för förhållande till min släkt hör inte hit. Jag är uppfostrad med att man har ett skäl till att man inte kommer på en bjudning. Oavsett vad det handlar om så svarar man om frågan ställs. Om Inhale känner att den som bjuder kommer undra varför Inhale inte vill komma så är jag rätt säker på att situationen kommer mildras betänkligt om Inhale är öppen med varför h*n inte vill vara med på julfirandet.

Jag har fått komma med halvlögner på grund av en vän som inte trivs i större sociala sammanhang men som inte velat tala om det för den som bjuder. Det har satt mig i en jäkla obekväm sits som inte hade uppstått om h*n hade vågat stå för sitt problem. Halvlögner och ovisshet får folk att börja fundera och dra slutsatser som många gånger inte stämmer. Precis det som Inhale inte vill.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag är uppfostrad med att man har ett skäl till att man inte kommer på en bjudning.

Ah. Då är vi olika där. I min familj behöver man inte ha ett skäl alls, man gör som man känner för helt enkelt, inga konstigheter alls. När jag läser dina inlägg är jag glad att jag är uppfostrad så - mina föräldrar skulle aldrig någonsin vilja att vi satt och kände oss tvingade att motivera varför vi kommer eller ej. Som sagt, i båda våra familjer bjuds man inte helt utan tvång och kan komma om man vill och kan. Väldigt enkelt

Jag har fått komma med halvlögner på grund av en vän som inte trivs i större sociala sammanhang men som inte velat tala om det för den som bjuder.

Jag personligen talar inte för mina vänner så det hade inte varit nåt problem för mig. Gäller det min partner och min släkt så ja, som sagt, behöver ingenting motiveras. Och tänk så mycket besvär vi slipper .