Talang går inte att förutse – underskattade auktionsföl blir Grand Prix-vinnare

År 2015 auktionerades en rad lovande föl ut vid Belgian Foal Auction med fokus på härstamning och utstrålning. Elva år senare visar det sig, ännu en gång, att framgång inte går att förutsäga utifrån popularitet eller pris.

 

[Grazing]

Håller med! Bra stam betyder inte att stoet är bra nog för att avla på. Man vill ju ha avelsframsteg och då är ju korrekt exteriör och hållbarhet viktigt. Om det finns ett trauma som är orsaken till oridbarhet är ju en sak. Men aldrig felaktig exteriör och svaghet pga av det. Inte i min värld i alla fall.

/Lizzie

Dom här stona har båda en mängd medfödda exteriöra fel, veka koter och raka haser och är slitna trots att dom inte ens har nått upp till 10 års ålder än, såpass att dom faktiskt är utdömda av veterinärer för det finns inget att göra när hästarna knappt håller för sin egen vikt. Det var också därför jag anmälde för risken med ena stoet att det inte skulle hålla för en dräktighet var stor men som sagt, dom kunde ju inte göra så mycket innan stoet visade större problem tyvärr.

Det som är så skrämmande tycker jag är att det är så otroligt många som utan problem vill ha föl efter dessa ston. Dessutom inte heller bara hobbyfolk utan folk som tävlar på högre nivåer och är med i det här "knytkalaset" och dom som är med där tycker jag borde tänka ett steg längre innan dom avlar på sådana här ston.

 

[Mia_R]

Jag ser inget motsattsförhållande mellan bra hoppteknik och att skutta runt över låga hinder? Det måste vara lättare att hoppa med en häst som har anlag för det än att hoppa med någon som trasslar in sig i bommarna eller konstant hoppar med fel avstånd. Om en häst "överhoppar" så är det ju oftast unghästar innan de lärt sig vad som krävs för att ta sig över.

Stora gångarter förstår jag kan vara ett problem innan man vant sig och fått balans, men många rider t ex travare som inte heller rör sig som en SWB och absolut inget fel i det.

Temperament och hållbarhet borde väl alltid vara A och O oavsett vad man avlar med för mål, sen får man ju inte glömma att foder, uppväxt, hantering och utbildning spelar mycket stor roll. Rider du själv ut med hästen på varierat underlag och i kuperad terräng får den en helt annan balans, styrka, hållbarhet och temperament i vardagen än de som aldrig lämnar ridhuset och proppas fulla med kraftfoder. Mina har från föl till unghäst gått i kuperade hagar i flock med fri tillgång på analyserat grovfoder, regelbundna verkningar och hantering/utbildning. Veterinär för vaccinationer och om de behövt när något varit fel/skador.

Jag tror väldigt många hästar som finns i olika hagar runt om i landet absolut hade kunnat nå ganska högt med rätt ryttare, men jag tror inte heller att de mår dåligt som hobbyhästar. Att de kan vara svåra att hitta som köpare förvånar mig inte, mina egna kommer aldrig att säljas. Jag har avlat åt mig själv, inte åt andra.

 

[lizzie]

Dom här stona har båda en mängd medfödda exteriöra fel, veka koter och raka haser och är slitna trots att dom inte ens har nått upp till 10 års ålder än, såpass att dom faktiskt är utdömda av veterinärer för det finns inget att göra när hästarna knappt håller för sin egen vikt. Det var också därför jag anmälde för risken med ena stoet att det inte skulle hålla för en dräktighet var stor men som sagt, dom kunde ju inte göra så mycket innan stoet visade större problem tyvärr.

Det som är så skrämmande tycker jag är att det är så otroligt många som utan problem vill ha föl efter dessa ston. Dessutom inte heller bara hobbyfolk utan folk som tävlar på högre nivåer och är med i det här "knytkalaset" och dom som är med där tycker jag borde tänka ett steg längre innan dom avlar på sådana här ston.

Håller verkligen med! De borde veta bättre liksom!

/Lizzie

 

[lizzie]

Jag undrade för att du gick i gång på SWB när jag skrev att det inte handlade om SWB utan andra raser, men jag kanske missuppfattade.

Jag var mer inne på korsning SWB - och annan ras - för att få fram hobbyhäst. Såg nu att jag läste ditt inlägg lite för snabbt. Hur andra raser korsas har jag dålig koll på.

/Lizzie

 

[__sofia__]

Jag ser inget motsattsförhållande mellan bra hoppteknik och att skutta runt över låga hinder? Det måste vara lättare att hoppa med en häst som har anlag för det än att hoppa med någon som trasslar in sig i bommarna eller konstant hoppar med fel avstånd. Om en häst "överhoppar" så är det ju oftast unghästar innan de lärt sig vad som krävs för att ta sig över.

Stora gångarter förstår jag kan vara ett problem innan man vant sig och fått balans, men många rider t ex travare som inte heller rör sig som en SWB och absolut inget fel i det.

Temperament och hållbarhet borde väl alltid vara A och O oavsett vad man avlar med för mål, sen får man ju inte glömma att foder, uppväxt, hantering och utbildning spelar mycket stor roll. Rider du själv ut med hästen på varierat underlag och i kuperad terräng får den en helt annan balans, styrka, hållbarhet och temperament i vardagen än de som aldrig lämnar ridhuset och proppas fulla med kraftfoder. Mina har från föl till unghäst gått i kuperade hagar i flock med fri tillgång på analyserat grovfoder, regelbundna verkningar och hantering/utbildning. Veterinär för vaccinationer och om de behövt när något varit fel/skador.

Jag tror väldigt många hästar som finns i olika hagar runt om i landet absolut hade kunnat nå ganska högt med rätt ryttare, men jag tror inte heller att de mår dåligt som hobbyhästar. Att de kan vara svåra att hitta som köpare förvånar mig inte, mina egna kommer aldrig att säljas. Jag har avlat åt mig själv, inte åt andra.

Bra fråga, det är kanske inte så utan bara något jag hört? Det jag hört har nog dels varit kopplat till dels överhoppning, men också kanske något om att de använder ryggen mer eller på något annat sätt?

Jag har själv nog inte hoppat någon SWB (eller liknande) på många år nu, utan endast hoppat typen av hästar som har koll på ben och avstånd och liknande men där det börjar ta stopp på höjden när det kommer mot 80-110 cm (vilket funkar bra för mig som tycker 80 eller lägre är en bra höjd ).

Fjordingen jag hade i tonåren var ett perfekt exempel på en häst som var lätt att hoppa - även om hon var unghäst (och aldrig hade hoppat innan jag fick henne) så var det bara att styra så fixade hon resten. Hon fixade själv bra avstånd till hindren, bra bjudning utan att bli för mycket eller lite, hade väldigt bra koll på var hon hade benen, hon hoppade alltid mjukt över hindren utan att hoppa för stort, vägrade aldrig. Ibland touchade hon någon bom som följde med ner, men det var typ det. Men, hon var nog ingen höjdhoppare - en 90 bana funkade, men jag vet inte om hon hade klarat så mycket högre.

Det jag funderar på är om de som har kapacitet för högre kanske har större risk att överhoppa, eller ta i på ett annat sätt med ryggen som gör att man "skjuts ut sadeln" på ett annat sätt?

 

[vilde]

Har man möjlighet att släppa unghästar (och andra) på riktigt stora beten gör det mycket tycker jag, de rör sig naturligt mycket mera än på små beten.

 

[prinsessfeminist]

Tycker det är galet att så många avlar på härstamning mer än hållbarhet och psyke. Kanske gör uppfödare så och hoppas just sälja fölen snabbare för stammens skull mer än för att det är hållbara och sunda hästar(?)

Som mina två bekanta, varav en av dom jag till och med faktiskt anmälde för att jag tycker det är så fel, som båda avlar på "fina ston". Dom båda beskriver hästarna som selektionsston och prestationsston trots att ingen av dom har hållit för ridning övht. Dålig exteriör osv men bra stam och dessutom såpass sköra att dom knappt håller för haglivet, ändå hör massor av människor av sig som vill låna dessa stons magar för det är så "fina ston med bra stam".

När jag anmälde den ena, eller ville anmäla men dom kunde ju såklart inte göra något sålänge inte stoet led för mycket, så sa han jag pratade med att dom är typiska uppfödare tyvärr. Han var otroligt frustrerad över hela situationen med att avla på dessa skadade ston som så många gör.

Givetvis så finns det dom som avlar på bra exteriörer och hållbara ston också men det är alldeles för många som avlar för att hästen har en bra stam oavsett hur skadad eller hur dåligt den håller för livet övht.

Det är förfärligt när uppfödare tar föl efter föl på ston som uppenbarligen har ont.
Det förekommer allt som oftast.

 

[Asko]

Håller med! Bra stam betyder inte att stoet är bra nog för att avla på. Man vill ju ha avelsframsteg och då är ju korrekt exteriör och hållbarhet viktigt. Om det finns ett trauma som är orsaken till oridbarhet är ju en sak. Men aldrig felaktig exteriör och svaghet pga av det. Inte i min värld i alla fall.

/Lizzie

Jag funderar även på att avla på skadade ston. En del hästar verkar ju ha tendenser till att skada sig mera än andra, är dessa då verkligen avelsmaterial? Är det något i kroppen som gör att de snubblar? Eller något i huvudet som gör att de är oförsiktiga eller beter sig mot andra hästar som då kickar efter dem? Om svaret är ja på någon av dessa frågor så får man nog ställa sig frågan om de verkligen är avelsmaterial.

 

[WBanna]

Tycker det är galet att så många avlar på härstamning mer än hållbarhet och psyke. Kanske gör uppfödare så och hoppas just sälja fölen snabbare för stammens skull mer än för att det är hållbara och sunda hästar(?)

Som mina två bekanta, varav en av dom jag till och med faktiskt anmälde för att jag tycker det är så fel, som båda avlar på "fina ston". Dom båda beskriver hästarna som selektionsston och prestationsston trots att ingen av dom har hållit för ridning övht. Dålig exteriör osv men bra stam och dessutom såpass sköra att dom knappt håller för haglivet, ändå hör massor av människor av sig som vill låna dessa stons magar för det är så "fina ston med bra stam".

När jag anmälde den ena, eller ville anmäla men dom kunde ju såklart inte göra något sålänge inte stoet led för mycket, så sa han jag pratade med att dom är typiska uppfödare tyvärr. Han var otroligt frustrerad över hela situationen med att avla på dessa skadade ston som så många gör.

Givetvis så finns det dom som avlar på bra exteriörer och hållbara ston också men det är alldeles för många som avlar för att hästen har en bra stam oavsett hur skadad eller hur dåligt den håller för livet övht.

Jag har fått höra ett antal gånger från vänner och bekanta "det är ju bra med ett sto, då kan man ju alltid ta föl om hon blir skadad".

 

[lizzie]

Jag funderar även på att avla på skadade ston. En del hästar verkar ju ha tendenser till att skada sig mera än andra, är dessa då verkligen avelsmaterial? Är det något i kroppen som gör att de snubblar? Eller något i huvudet som gör att de är oförsiktiga eller beter sig mot andra hästar som då kickar efter dem? Om svaret är ja på någon av dessa frågor så får man nog ställa sig frågan om de verkligen är avelsmaterial.

Håller med! Stoet präglar ju sin avkomma väldigt mycket, så jag tror också att har man ett oförsiktigt eller klantigt sto kan man ju verkligen ta sig en funderare på om det är lämpligt avelsmaterial.

/Lizzie

 

[Asko]

Jag funderar även på att avla på ston med fina och sällsynta stamtavlor trots att de själva har problem, mentalt eller fysiskt. Är stamtavlan värd det? Jag är inte så kunnig och tveksam

 

[Mabuse]

För mig som inte har någon koll på SWB - av alla fölen som föds ett år, hur många har "bra härstamning"? Finns det föl efter föräldrar där man tänker sig redan från början att de inte ska kunna gå högre klasser i sin gren?

Det är ju inte svartvitt, att antingen är stammen bra eller också inte. Men absolut finns det en massa SWB där man ser på stammen redan från dag ett att om den går svår klass så är det ett mirakel. En sån sak är att hästen inte är genomavlad - är det en solid stam med goda individer i led efter led, och inga stolpskott, så brukar det märkas när man rider dem. Sen om det ska räcka för de högsta klasserna är ju mycket slump. Men om det är en av tjugo hästar i stammen som gått svår klass, så är det inte så stor chans att hästen har kapacitet och lämplighet för det.