Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Som rubriken säger. Tar ni med er era saker hem tillbaka efter ett knytkalas? Hade nämligen ett sådan idag för ett gäng mammor. Jag brukar alltid lämna kvar mitt som blir över till värdinnan (som ett tack+plus att det är jobbit med halvöppna kexpaket i väskan tex) och alltid tänkt att det är en generell regel.
Blev lite förvånad när jag ser ena tjejen stå och packa in sina grejor i ryggsäcken tillbaka (spelar alltså ingen roll för mig, vill hon ha med sig det så ok) har bara alltid tänkt att jag bjuder på det jag har med.
Hur gör ni och vad ÄR egentligen etiketten?
Det där kan ju verkligen vara så olika, beroende på kontext, du har så rätt. Jag vara bjuden på brunch hos några studenter för en tid sedan och tog med mig en burk tahini och ett nybakat bröd, eftersom jag inte ville komma tomhänt. När vi skulle skiljas åt bad hon som bjudit oss alla om att swisha en summa för brunchen. Helt rimligt i det sammanhanget, men jag som varit icke-student ett bra tag blev först förvånad (men swishade såklart och insåg det rimliga i det!).
Fast det där tycker jag är jättekonstigt.
Om man bjuder på något tycker jag det är märkligt att ta betalt. Även när man är student.
Inom studentkulturen är det ofta självklart att man delar på kostnaden. Inget konstigt alls i det sammanhanget.Fast det där tycker jag är jättekonstigt.
Om man bjuder på något tycker jag det är märkligt att ta betalt. Även när man är student.
Fast det är ju inte sagt att värden bjuder? Man har kanske bestämt sig för att det skulle vara mysigt att äta brunch ihop, och så är man hos den i sällskapet som har plats och bor lättåtkomligt. Ofta är det någon eller några som har lägenhet centralt eller nära campus, medan övriga är inneboende, bor i korridor, eller långt ute i tjottahejti. Om det alltid är den man är hos som ska betala blir det ju konstigt om flera bor så att hela gänget inte får plats eller kan ta sig dit.Fast det där tycker jag är jättekonstigt.
Om man bjuder på något tycker jag det är märkligt att ta betalt. Även när man är student.
Fast det där tycker jag är jättekonstigt.
Om man bjuder på något tycker jag det är märkligt att ta betalt. Även när man är student.
Alltså, jag hajade ju till, men det var ju för att jag inte varit i studentvärlden på många år. Jag kan tänka mig att det nog är underförstått att man gör så i en del kretsar och jag minns också att vi gjorde så ibland (men inte alltid, ibland var det någon som bjöd också) när jag var student. Oftast var vi ett gäng som åt hos varandra två gånger i veckan och då turades vi om, så det blev ju också rättvist. Glädjen av att bjuda förtas ju lite om man sen ber sina gäster om pengar, men jag tycker ändå att det är rimligt när ekonomin är så liten som den är för den som går på studiemedel. Jag hade inga problem med att swisha, men märkte att jag hade bytt värld, så att säga.Framför allt så är det väl schysst att tydliggöra innan huruvida värden bjuder eller om sällskapet ska dela på kostnaderna (om det inte är alldeles uppenbart såklart).
I det här fallet var det faktiskt en som ensam, på eget initiativ bjöd in, men jag kan inte känna att det är någon stor grej ändå. Jag blev förvånad först, men tyckte ändå att det var okej. Det var trevligt, hon som bjöd hade ansträngt sig i flera timmar och har nog inte särskilt god ekonomi.Fast det är ju inte sagt att värden bjuder? Man har kanske bestämt sig för att det skulle vara mysigt att äta brunch ihop, och så är man hos den i sällskapet som har plats och bor lättåtkomligt. Ofta är det någon eller några som har lägenhet centralt eller nära campus, medan övriga är inneboende, bor i korridor, eller långt ute i tjottahejti. Om det alltid är den man är hos som ska betala blir det ju konstigt om flera bor så att hela gänget inte får plats eller kan ta sig dit.
Oj himla tur att ni inte hunnit städa, då hade den legat i glasinsamlingen hos migLämnar kvar det om inte värden/värdinnan uttrycker något annat önskemål.
Apropå lämna kvar- dagen efter en förfest hemma hos mig så messar en bekant som var med på förfesten att hon vill komma och hämta sin vinflaska som hon lämnade kvar. Visst, inga problem, bara den lilla detaljen att det var knappt en fjärdedel kvar av innehållet i flaskan vilket jag informerade henne om men hon skulle prompt ha hem den ändå![]()
Haha fast man kan nästan inte göra en broccolipaj som räcker till bara tre personerPå de knytis jag varit så har vi delat upp maten som blivit över - alla har av nån anledning alltid fått mat för flera dagar med sig hem fast man inte skulle ha med sig mera i mängd än man själv gör av med.
Det är nog totalt uppenbart för sällskapet, dvs alla de andra, och så glömde de bara att säga det till den extra personen.Framför allt så är det väl schysst att tydliggöra innan huruvida värden bjuder eller om sällskapet ska dela på kostnaderna (om det inte är alldeles uppenbart såklart).
I det här fallet var det faktiskt en som ensam, på eget initiativ bjöd in, men jag kan inte känna att det är någon stor grej ändå. Jag blev förvånad först, men tyckte ändå att det var okej. Det var trevligt, hon som bjöd hade ansträngt sig i flera timmar och har nog inte särskilt god ekonomi.
Mja, vi om vi bjöd folk på mat så bjöd vi ju. Skulle vi dela på maten men vara hemma hos någon för att äta den var det ju en annan sak, som klart gjordes innan.Inom studentkulturen är det ofta självklart att man delar på kostnaden. Inget konstigt alls i det sammanhanget.
I ett annat sammanhang hade det varit jättekonstigt.
Ja alltså så gjorde vi självklart också. Så om jag bakade bullar och bjöd på födelsedagsfika bjöd jag självklart och likadant med de andra. Men om vi skulle hem till någon och plugga/skriva uppsats/hänga osv runt middagstid så gjorde vi upp om att laga mat tillsammans och betala var sin del eller att folk köpte en macka.Mja, vi om vi bjöd folk på mat så bjöd vi ju. Skulle vi dela på maten men vara hemma hos någon för att äta den var det ju en annan sak, som klart gjordes innan.
Att ha som grundförutsättning att man inte slänger mat har blivit nåt udda som folk kommer ihåg. Då blir det lätt på det viset. Än fånigare blir det sen när folk tror man är utan mat för att man så gärna tar emot det som erbjuds.Här brukar jag få ta reda på resterna när jag är på knytis nånstans och är det hos grannen brukar det bli en skaplig middag dan efter också och det som blir över där hamnar i min frys. Sist hade jag makaron-nåntingsomingenvetvaddetvar för många middagar med hem dagen efter gjord på rester som inte gick att frysa in direkt.
Fast rekordet slogs när dom ringde från kyrkan och ville bli av med 4 stora smörgåstårtor, av alla människor ringer dom mig som inte ens går i kyrkan.![]()