Tar ni med er maten hem från knytkalas

[monster1]

Jag brukar lämna om det inte är så att den vi är oss ber oss ta med det överblivna hem.

 

[karamelldrottningen]

Jag ser helst att man tar med lite hem, en matlåda eller så. Sådan mat som stått framme måste ätas upp inom några dagar så blir annars att värden slänger.

 

[Ramona]

Jag lämnar kvar ifall jag inte blir ombedd att ta med någonting hem. Själv ser jag till så att jag fixar matlådor eller annat och skickar iväg med folk som arbetar och har måtlådor. Jag är rätt så bra på att pracka på andra människor mat som är över hemma. Jag vill ju inte äta samma paj i flera veckor heller, så varför ska jag spara på en massa mat.

 

[tuaphua]

Som rubriken säger. Tar ni med er era saker hem tillbaka efter ett knytkalas? Hade nämligen ett sådan idag för ett gäng mammor. Jag brukar alltid lämna kvar mitt som blir över till värdinnan (som ett tack+plus att det är jobbit med halvöppna kexpaket i väskan tex) och alltid tänkt att det är en generell regel.

Blev lite förvånad när jag ser ena tjejen stå och packa in sina grejor i ryggsäcken tillbaka (spelar alltså ingen roll för mig, vill hon ha med sig det så ok) har bara alltid tänkt att jag bjuder på det jag har med.

Hur gör ni och vad ÄR egentligen etiketten?

Jag tar inte med mig hem om inte värd/värdinna ber om att vi ska det. När jag har folk öve som tagit med något brukar det lämnas också.

 

[ptr]

På de knytis jag varit så har vi delat upp maten som blivit över - alla har av nån anledning alltid fått mat för flera dagar med sig hem fast man inte skulle ha med sig mera i mängd än man själv gör av med.

 

[em-pirre]

Lämnar såklart!

 

[kryddelydd]

Det där kan ju verkligen vara så olika, beroende på kontext, du har så rätt. Jag vara bjuden på brunch hos några studenter för en tid sedan och tog med mig en burk tahini och ett nybakat bröd, eftersom jag inte ville komma tomhänt. När vi skulle skiljas åt bad hon som bjudit oss alla om att swisha en summa för brunchen. Helt rimligt i det sammanhanget, men jag som varit icke-student ett bra tag blev först förvånad (men swishade såklart och insåg det rimliga i det!).

Fast det där tycker jag är jättekonstigt.
Om man bjuder på något tycker jag det är märkligt att ta betalt. Även när man är student.

 

[Modest]

Fast det där tycker jag är jättekonstigt.
Om man bjuder på något tycker jag det är märkligt att ta betalt. Även när man är student.

Framför allt så är det väl schysst att tydliggöra innan huruvida värden bjuder eller om sällskapet ska dela på kostnaderna (om det inte är alldeles uppenbart såklart).

 

[MiniLi]

Fast det där tycker jag är jättekonstigt.
Om man bjuder på något tycker jag det är märkligt att ta betalt. Även när man är student.

Inom studentkulturen är det ofta självklart att man delar på kostnaden. Inget konstigt alls i det sammanhanget.
I ett annat sammanhang hade det varit jättekonstigt.

 

[Ullmerkott]

Fast det där tycker jag är jättekonstigt.
Om man bjuder på något tycker jag det är märkligt att ta betalt. Även när man är student.

Fast det är ju inte sagt att värden bjuder? Man har kanske bestämt sig för att det skulle vara mysigt att äta brunch ihop, och så är man hos den i sällskapet som har plats och bor lättåtkomligt. Ofta är det någon eller några som har lägenhet centralt eller nära campus, medan övriga är inneboende, bor i korridor, eller långt ute i tjottahejti. Om det alltid är den man är hos som ska betala blir det ju konstigt om flera bor så att hela gänget inte får plats eller kan ta sig dit.

 

[Koltrast]

Fast det där tycker jag är jättekonstigt.
Om man bjuder på något tycker jag det är märkligt att ta betalt. Även när man är student.

Framför allt så är det väl schysst att tydliggöra innan huruvida värden bjuder eller om sällskapet ska dela på kostnaderna (om det inte är alldeles uppenbart såklart).

Alltså, jag hajade ju till, men det var ju för att jag inte varit i studentvärlden på många år. Jag kan tänka mig att det nog är underförstått att man gör så i en del kretsar och jag minns också att vi gjorde så ibland (men inte alltid, ibland var det någon som bjöd också) när jag var student. Oftast var vi ett gäng som åt hos varandra två gånger i veckan och då turades vi om, så det blev ju också rättvist. Glädjen av att bjuda förtas ju lite om man sen ber sina gäster om pengar, men jag tycker ändå att det är rimligt när ekonomin är så liten som den är för den som går på studiemedel. Jag hade inga problem med att swisha, men märkte att jag hade bytt värld, så att säga.

Fast det är ju inte sagt att värden bjuder? Man har kanske bestämt sig för att det skulle vara mysigt att äta brunch ihop, och så är man hos den i sällskapet som har plats och bor lättåtkomligt. Ofta är det någon eller några som har lägenhet centralt eller nära campus, medan övriga är inneboende, bor i korridor, eller långt ute i tjottahejti. Om det alltid är den man är hos som ska betala blir det ju konstigt om flera bor så att hela gänget inte får plats eller kan ta sig dit.

I det här fallet var det faktiskt en som ensam, på eget initiativ bjöd in, men jag kan inte känna att det är någon stor grej ändå. Jag blev förvånad först, men tyckte ändå att det var okej. Det var trevligt, hon som bjöd hade ansträngt sig i flera timmar och har nog inte särskilt god ekonomi.

 

[Badger]

Lämnar kvar det om inte värden/värdinnan uttrycker något annat önskemål.

Apropå lämna kvar- dagen efter en förfest hemma hos mig så messar en bekant som var med på förfesten att hon vill komma och hämta sin vinflaska som hon lämnade kvar. Visst, inga problem, bara den lilla detaljen att det var knappt en fjärdedel kvar av innehållet i flaskan vilket jag informerade henne om men hon skulle prompt ha hem den ändå

Oj himla tur att ni inte hunnit städa, då hade den legat i glasinsamlingen hos mig

 

[Badger]

På de knytis jag varit så har vi delat upp maten som blivit över - alla har av nån anledning alltid fått mat för flera dagar med sig hem fast man inte skulle ha med sig mera i mängd än man själv gör av med.

Haha fast man kan nästan inte göra en broccolipaj som räcker till bara tre personer

 

[Badger]

Framför allt så är det väl schysst att tydliggöra innan huruvida värden bjuder eller om sällskapet ska dela på kostnaderna (om det inte är alldeles uppenbart såklart).

Det är nog totalt uppenbart för sällskapet, dvs alla de andra, och så glömde de bara att säga det till den extra personen.

kl Tycker inte det är konstigt alls, men oftast så var det tydligt att man skulle betala 30 kr för lokal och mat på någons 22 årsfest eller Halloweenfesten på inbjudan. Annars skulle det ju inte blivit en fest helt enkelt och fest är kul. Likaså med alla disputationsmiddagar jag gått på har jag betalat för, runt 300 kr, det är jättedyrt ändå för den som ordnar. Gasquer betalar man ju totalt självklart för.

Jag är snarast lite emot idén att om man inte är rik nog för att bjuda 50 pers så ska man skämmas i ett hörn och inte hålla fest. (Med det sagt så nej jag har inte själv ordnat betalfest, men jag gillar att gå på dem. Men så har jag aldrig hyrt lokal och serverat middag när jag fyllt år heller utan kört på fika hemma.)

Då tycker jag nog det är knasigare tex att som en kusins väninna "bjuda" på midsommar och dela ut allting och själv inte ha någonting alls att bidra med.

 

[Ullmerkott]

I det här fallet var det faktiskt en som ensam, på eget initiativ bjöd in, men jag kan inte känna att det är någon stor grej ändå. Jag blev förvånad först, men tyckte ändå att det var okej. Det var trevligt, hon som bjöd hade ansträngt sig i flera timmar och har nog inte särskilt god ekonomi.

I min värld (studentvärlden ) förekommer det också absolut att folk bjuder utan att förvänta sig betalning. Jag gör det själv en del, men det är ju för att jag älskar mat och kan få billiga råvaror hemifrån. Det är dock mer regel än undantag att folk frågar antingen om de ska köpa med något, eller om de ska swischa, när jag bjuder på middag.

När jag tänker på saken så känns det fullt rimligt för mig att bjuda, men lite obekvämt att bli bjuden, ologiskt nog.

 

[monster1]

Inom studentkulturen är det ofta självklart att man delar på kostnaden. Inget konstigt alls i det sammanhanget.
I ett annat sammanhang hade det varit jättekonstigt.

Mja, vi om vi bjöd folk på mat så bjöd vi ju. Skulle vi dela på maten men vara hemma hos någon för att äta den var det ju en annan sak, som klart gjordes innan.

 

[Efwa]

Jag har alltid fått lära mig att etiketten är att lämna det man tar med, oavsett vad det är för "kalas". I förlängningen betyder det att man tar med så mycket att man förväntar sig att man inte känner stor förlust när man går hem.

Man väntar alltid på att värden/värdinnan erbjuder sina gäster att ta hem rester eller oöppnat.

Att man har andra regler för nära vänner (här frågas det både kors och tvärs om man får ta hem andras rester, sina rester eller vad nu fantasin sätter gränser för) eller att man åkt hem till någon och lagat mat och tagit med sig t.ex kryddor eller annat känns som en annan diskussion.

En etikett jag tycker har ändrats är vin man tar med sig till värdfolket. Förr var etiketten (den jag lärde mig) att det man fick av gästerna, åtnjöts tillsammans med gästerna.
Nu för tiden frågar jag alltid om det är något de vill att vi delar på tillsammans med dem eller om det är meningen att vi själva ska dricka den. Det har nämligen visat sig vara väldigt olika vad gästen vill och det har jag upplevt har ändrats.

 

[avslutat medlemskap]

Här brukar jag få ta reda på resterna när jag är på knytis nånstans och är det hos grannen brukar det bli en skaplig middag dan efter också och det som blir över där hamnar i min frys. Sist hade jag makaron-nåntingsomingenvetvaddetvar för många middagar med hem dagen efter gjord på rester som inte gick att frysa in direkt.

Fast rekordet slogs när dom ringde från kyrkan och ville bli av med 4 stora smörgåstårtor, av alla människor ringer dom mig som inte ens går i kyrkan.

 

[Badger]

Mja, vi om vi bjöd folk på mat så bjöd vi ju. Skulle vi dela på maten men vara hemma hos någon för att äta den var det ju en annan sak, som klart gjordes innan.

Ja alltså så gjorde vi självklart också. Så om jag bakade bullar och bjöd på födelsedagsfika bjöd jag självklart och likadant med de andra. Men om vi skulle hem till någon och plugga/skriva uppsats/hänga osv runt middagstid så gjorde vi upp om att laga mat tillsammans och betala var sin del eller att folk köpte en macka.

Så när jag var student var jag inte förvånad om jag skulle betala. Men jag kan inte 100% säkert säga att ingen annan på tillställningen inte var förvånad. För ibland är det bara så att en sak är totalt självklar för alla i ett sammanhang men inte för den som är i ett nytt sammanhang. Sedan så kan såklart folk vara snåla och underliga också, som gången vi skulle dela på en present till en disputation för en person som var äldre och doktorand och personen som köpte presenten hade delat kostnaden mellan -de andra, inte sig själv så att säga. .

Men vad jag egentligen vill komma fram till är att personen som blir förvånad eller gör "fel" inte alltid är dum i huvudet snål/knasig/en idiot. Utan det kan bara vara helt annorlunda där hen kommer ifrån (eller så är hen en snål knasig idiot såklart, det kan man ju vara)

 

[ptr]

Här brukar jag få ta reda på resterna när jag är på knytis nånstans och är det hos grannen brukar det bli en skaplig middag dan efter också och det som blir över där hamnar i min frys. Sist hade jag makaron-nåntingsomingenvetvaddetvar för många middagar med hem dagen efter gjord på rester som inte gick att frysa in direkt.

Fast rekordet slogs när dom ringde från kyrkan och ville bli av med 4 stora smörgåstårtor, av alla människor ringer dom mig som inte ens går i kyrkan.

Att ha som grundförutsättning att man inte slänger mat har blivit nåt udda som folk kommer ihåg. Då blir det lätt på det viset. Än fånigare blir det sen när folk tror man är utan mat för att man så gärna tar emot det som erbjuds.