Bukefalos 26 år!

Tjockistråden 3

Jag kan nog inte lita på min våg. Idag fick jag för mig att väga mig och vågen stannade på 89,1. Det var en lite vinglig vägning eftersom jag hade vasst kattsand under fötterna så jag vägde om mig. Vågen stannade då på 87,4. Helt orimligt. Så jag vägde om mig igen, två gånger. Och vågen stannade på 87,4. Båda gångerna. Helt sjukt att jag skulle gått ner nästan två kilo på 8 dagar. Visst, jag har jobbat fysiskt, men jag har också ätit. Fyra hekto hade känts mer rimligt.
 
Ställde mig på vågen efter att jag känt att kläderna sitter dåligt. Japp, har gått upp några kilon. Känns som jag fått ett riktigt uppvaknande: jag kan inte fortsätta äta godis som jag gör. Har 0 sug sedan ett par dagar tillbaka och rör på mig så mycket jag kan. Har 14,2 kilo att gå ner numera.
 
Jag kan nog inte lita på min våg. Idag fick jag för mig att väga mig och vågen stannade på 89,1. Det var en lite vinglig vägning eftersom jag hade vasst kattsand under fötterna så jag vägde om mig. Vågen stannade då på 87,4. Helt orimligt. Så jag vägde om mig igen, två gånger. Och vågen stannade på 87,4. Båda gångerna. Helt sjukt att jag skulle gått ner nästan två kilo på 8 dagar. Visst, jag har jobbat fysiskt, men jag har också ätit. Fyra hekto hade känts mer rimligt.

Jag kunde lätt gå ner 1-1.5 kg på en vecka om jag inte tryckte i mig mat när jag jobbade aktivt och sprang runt hela dagen, så det kan helt klart "lossna" på det viset ibland.
 
Jag kunde lätt gå ner 1-1.5 kg på en vecka om jag inte tryckte i mig mat när jag jobbade aktivt och sprang runt hela dagen, så det kan helt klart "lossna" på det viset ibland.
Livet är orättvist. Jag går som mest ner 1 kilo på en månad. Och nu har det varit påsk, så jag är nöjd med att jag har hållt vikten från förra månaden...

Men men, det löser sig! Om en månad är jag kanske nere på 65 och kan titulera mig som normalviktig :love:
 
Jag har fastnat på 78 kg, men det gör mig inte så mycket. Jag vill gärna gå ner ett par kg till samtidigt som jag tightar upp kroppen med muskler. Jag fortsätter kämpa, det kommer ju inte direkt lätt och när jobbet delade ut ett påskägg med 1 kg godis i förra veckan... Slurp! Men jag vill ju kunna äta mat också och kroppen orkar ju mer med mat.
 
16/2 90 kg
25/2 90 kg
4/3 88 kg
11/3 88 kg
18/3 88 kg
25/3 88 kg
1/4 86 kg
8/4 86 kg
15/4 86 kg
22/4 86 kg

Just nu inne i känslan av att det aldrig känns som det kommer släppa 😔
Rent tekniskt så har du gått ner 4 kilo på två månader. Det är inte så tokigt. Jag går ner 1 kilo /månad. Jag skriver dock bara upp när jag faktiskt har gått ner. Inte annars. Det hjälper mig att hålla motivationen uppe.
 
Vill bara skriva av mig lite, kanske få lite pepp i hela situationen. Jag har gått upp minst 15 kg sedan i somras, den totala viktuppgången är kanske 20 kg. Jag har precis börjat jobba på en ny arbetsplats där jag står och går hela tiden. Mina fötter, men framför allt knän värker så att jag vill grina när jag kommer hem. Väger drygt 100 kg, men har förmodligen gått upp lite till sedan jag vägde mig sist.

Jag gav själv råd till en annan användare i den här tråden, men jag kan inte följa råden själv. För det först så har jag haft en svår depression i över ett år, ingenting har känts bra förutom den där vaniljbullen, eller den där chokladbiten. Nu har jag kommit till en punkt där jag inte äter godis eller bakverk i samma utsträckning, men jag äter hela tiden.

Kvällen är värst, som för många andra. Tar jag en smörgås, så äter jag tre till. Och sen äter jag glass, chips eller något annat efter det. Jag skulle med lätthet kunna äta ännu mer. Det finns inget stopp i mig, det är som att min mättnadskänsla inte existerar på kvällen.

Jag vill och behöver gå ned i vikt, men jag kan inte motivera mig till ändringar överhuvudtaget. Det känns som att jag har gett upp. Min läkare frågade om jag hade funderat på överviktsoperation, men jag är INTE en bra kandidat för det och det är ingenting jag vill. Jag hoppas att så fort jag kommit in i dagligt arbete så kommer jag att vilja ändra min kosthållning.

Men just nu känner jag mig mest bara fet, deprimerad och ganska så värdelös. Jag VET att jag kan gå ned i vikt, jag vet hur jag ska lägga om min kost för att må bättre, men jag orkar inte kämpa för det.

Vad ska jag göra? 😟
 
Vill bara skriva av mig lite, kanske få lite pepp i hela situationen. Jag har gått upp minst 15 kg sedan i somras, den totala viktuppgången är kanske 20 kg. Jag har precis börjat jobba på en ny arbetsplats där jag står och går hela tiden. Mina fötter, men framför allt knän värker så att jag vill grina när jag kommer hem. Väger drygt 100 kg, men har förmodligen gått upp lite till sedan jag vägde mig sist.

Jag gav själv råd till en annan användare i den här tråden, men jag kan inte följa råden själv. För det först så har jag haft en svår depression i över ett år, ingenting har känts bra förutom den där vaniljbullen, eller den där chokladbiten. Nu har jag kommit till en punkt där jag inte äter godis eller bakverk i samma utsträckning, men jag äter hela tiden.

Kvällen är värst, som för många andra. Tar jag en smörgås, så äter jag tre till. Och sen äter jag glass, chips eller något annat efter det. Jag skulle med lätthet kunna äta ännu mer. Det finns inget stopp i mig, det är som att min mättnadskänsla inte existerar på kvällen.

Jag vill och behöver gå ned i vikt, men jag kan inte motivera mig till ändringar överhuvudtaget. Det känns som att jag har gett upp. Min läkare frågade om jag hade funderat på överviktsoperation, men jag är INTE en bra kandidat för det och det är ingenting jag vill. Jag hoppas att så fort jag kommit in i dagligt arbete så kommer jag att vilja ändra min kosthållning.

Men just nu känner jag mig mest bara fet, deprimerad och ganska så värdelös. Jag VET att jag kan gå ned i vikt, jag vet hur jag ska lägga om min kost för att må bättre, men jag orkar inte kämpa för det.

Vad ska jag göra? 😟
Jag hade nog börjat försöka lösa grundproblemet. Alltså depressionen. Finns det något där du inte provat? något du skulle kunna tänka dig att prova? Mår du bara bättre mentalt så tänker jag att åtminstone de där många bullarna kommer bli färre och på sikt kanske du därmed går ner i vikt.
 
Vill bara skriva av mig lite, kanske få lite pepp i hela situationen. Jag har gått upp minst 15 kg sedan i somras, den totala viktuppgången är kanske 20 kg. Jag har precis börjat jobba på en ny arbetsplats där jag står och går hela tiden. Mina fötter, men framför allt knän värker så att jag vill grina när jag kommer hem. Väger drygt 100 kg, men har förmodligen gått upp lite till sedan jag vägde mig sist.

Jag gav själv råd till en annan användare i den här tråden, men jag kan inte följa råden själv. För det först så har jag haft en svår depression i över ett år, ingenting har känts bra förutom den där vaniljbullen, eller den där chokladbiten. Nu har jag kommit till en punkt där jag inte äter godis eller bakverk i samma utsträckning, men jag äter hela tiden.

Kvällen är värst, som för många andra. Tar jag en smörgås, så äter jag tre till. Och sen äter jag glass, chips eller något annat efter det. Jag skulle med lätthet kunna äta ännu mer. Det finns inget stopp i mig, det är som att min mättnadskänsla inte existerar på kvällen.

Jag vill och behöver gå ned i vikt, men jag kan inte motivera mig till ändringar överhuvudtaget. Det känns som att jag har gett upp. Min läkare frågade om jag hade funderat på överviktsoperation, men jag är INTE en bra kandidat för det och det är ingenting jag vill. Jag hoppas att så fort jag kommit in i dagligt arbete så kommer jag att vilja ändra min kosthållning.

Men just nu känner jag mig mest bara fet, deprimerad och ganska så värdelös. Jag VET att jag kan gå ned i vikt, jag vet hur jag ska lägga om min kost för att må bättre, men jag orkar inte kämpa för det.

Vad ska jag göra? 😟
Jag tror också väldigt mycket på att angripa grundproblematiken. Som det är nu känns det som att du straffar dig hårt för att du inte "lyckas" låta bli att äta/gå ner i vikt vilket bara spär på ångesten.

Annars, små små små mål. Okej, tar du en smörgås så tar du tre till. Kanske kan du bara ta två till? Bara ett omtag med glassen? Ett äpple innan första portionen glass? Byta ut läsk mot sockerfri (om det nu är sådant du dricker). Alltså inte gå all-in och bli besviken på dig själv för att det inte går utan verkligen ge dig själv möjligheter att lyckas i det lilla, lilla.

Jag vet hur jävla svårt det är och startade själv med nålen över 100 kg. Och jag kunde inte göra ett piss förrän jag var på en bättre plats mentalt. När jag väl var det var helt plötsligt "lätt" att bestämma sig och bara köra. Men den motivationen hade aldrig kommit till mig förra sommaren eller i början av hösten, och jag vet att det är en jäkla lyx att få må så bra att det känns "enkelt" att låta bli det där omtaget med glass. Men straffa och klandra dig inte för att du gör det (tar omtag glass), för det tror jag bara ökar risken för ännu ett omtag till, om du förstår.
 
Jag tror också väldigt mycket på att angripa grundproblematiken. Som det är nu känns det som att du straffar dig hårt för att du inte "lyckas" låta bli att äta/gå ner i vikt vilket bara spär på ångesten.

Annars, små små små mål. Okej, tar du en smörgås så tar du tre till. Kanske kan du bara ta två till? Bara ett omtag med glassen? Ett äpple innan första portionen glass? Byta ut läsk mot sockerfri (om det nu är sådant du dricker). Alltså inte gå all-in och bli besviken på dig själv för att det inte går utan verkligen ge dig själv möjligheter att lyckas i det lilla, lilla.

Jag vet hur jävla svårt det är och startade själv med nålen över 100 kg. Och jag kunde inte göra ett piss förrän jag var på en bättre plats mentalt. När jag väl var det var helt plötsligt "lätt" att bestämma sig och bara köra. Men den motivationen hade aldrig kommit till mig förra sommaren eller i början av hösten, och jag vet att det är en jäkla lyx att få må så bra att det känns "enkelt" att låta bli det där omtaget med glass. Men straffa och klandra dig inte för att du gör det (tar omtag glass), för det tror jag bara ökar risken för ännu ett omtag till, om du förstår.

Jo, små steg och förändringar över tid är det som fungerar. Eller har fungerat. För ca 7-8 år sedan gick jag ned 25 kg och jag höll vikten fram tills nu då. Men jag känner att jag inte klarar att ta ett myrsteg ens. Å andra sidan så kommer det säkert att bli annorlunda när jag väl börjar jobba heltid igen. Just nu har jag i princip bara legat på sängen sedan november. Jag mår bättre psykiskt på en arbetsplats som denna.

Jag hade nog börjat försöka lösa grundproblemet. Alltså depressionen. Finns det något där du inte provat? något du skulle kunna tänka dig att prova? Mår du bara bättre mentalt så tänker jag att åtminstone de där många bullarna kommer bli färre och på sikt kanske du därmed går ner i vikt.

Jo, du har rätt och det säger jag inte emot. Jag känner bara att jag har fått så dålig hjälp från vården med min psykiska ohälsa. Det har delvis varit kaos på min vårdcentral, men också just de begränsade resurserna. Funderade ett tag på att ta hjälp genom mindler eller liknande, men vet inte hur det ska hjälpa mig konkret. KBT fungerar inte på mig. Jag vet att promenader gör mycket för min psykiska ohälsa, men det går inte så bra.

Jag gick från att jobba i butik och industrin med mellan 20 000 - 25 000 steg de dagar jag jobbade, till att få vara glad om jag ens gick 2000 steg när jag sedan bytte jobb. Det är klart att det också gör enorm skillnad.
 
Rent tekniskt så har du gått ner 4 kilo på två månader. Det är inte så tokigt. Jag går ner 1 kilo /månad. Jag skriver dock bara upp när jag faktiskt har gått ner. Inte annars. Det hjälper mig att hålla motivationen uppe.
Jag har funderat på det här i några dagar och vill verkligen tacka för perspektivet ❤️ Det är inte alls illa som du säger, tror jag mest blir frustrerad när det går vecka efter vecka och ”inget” händer. Har invägning varje vecka med Viktväktarna men kanske skulle fundera på att glesa ut dem. Har en analog våg just för att inte bli för fokuserad på hekton hit och dit men det kanske blir lite samma med för täta invägningar.
 
Jag har funderat på det här i några dagar och vill verkligen tacka för perspektivet ❤️ Det är inte alls illa som du säger, tror jag mest blir frustrerad när det går vecka efter vecka och ”inget” händer. Har invägning varje vecka med Viktväktarna men kanske skulle fundera på att glesa ut dem. Har en analog våg just för att inte bli för fokuserad på hekton hit och dit men det kanske blir lite samma med för täta invägningar.
Ja det problemet har jag med. Jag väger mig ofta. Men det hjälper att inte skriva ner det. Jag skriver bara ner det när jag får en ny bottenotering, inte när jag går upp eller om det står still.

Nu börjar jag dock bli lite frustrerad. Jag vill ner till 65! Men jag har mens nu så det har sin naturliga förklaring att det inte går. Men jag är lite sugen på att kolla om de har en dietist på vårdcentralen. Jag har börjat ta kort på allt jag äter, tänker att det är bra om jag ska till dietisten. Men det känns verkligen inte som att jag kan äta mindre. Äter lite mindre än storleken av min handflata, 2 ggr om dagen.

Jaja, det löser sig nog. Nu när hästen är iväg hos tränare så lär jag dock inte få någon extra hjälp med att gå ner :cool:
 
Ja det problemet har jag med. Jag väger mig ofta. Men det hjälper att inte skriva ner det. Jag skriver bara ner det när jag får en ny bottenotering, inte när jag går upp eller om det står still.

Nu börjar jag dock bli lite frustrerad. Jag vill ner till 65! Men jag har mens nu så det har sin naturliga förklaring att det inte går. Men jag är lite sugen på att kolla om de har en dietist på vårdcentralen. Jag har börjat ta kort på allt jag äter, tänker att det är bra om jag ska till dietisten. Men det känns verkligen inte som att jag kan äta mindre. Äter lite mindre än storleken av min handflata, 2 ggr om dagen.

Jaja, det löser sig nog. Nu när hästen är iväg hos tränare så lär jag dock inte få någon extra hjälp med att gå ner :cool:
Ja, jag tror jag ska göra mer så, inte skriva upp varje vecka på listan även om jag gör det i appen.

Verkligen tacksam för ditt inspel, det är lite känslomässig bergochdalbana det här men känns lugnare nu.

Det är ju värt att kolla med din VC tänker jag :) jag gjorde det tidigare i år men pga att det blev för krångligt att boka tid så gav jag upp ganska direkt. Blev VV istället.
 
Stod emot :banana: Funderade heeela dagen på att äta choklad men bad en stilla bön utanför ICA att de skulle ha en billig låda med jordgubbar - och det hade de! :bump: Så blev en skål med jordgubbar istället :banana:
 

Bifogade filer

  • D0C70FAE-D0A4-40F2-8FD5-FA9E435CBCE3.jpeg
    D0C70FAE-D0A4-40F2-8FD5-FA9E435CBCE3.jpeg
    224,3 KB · Visningar: 4
Jag vägde in på -14,6 kg i morse och vågade mig på att börja prova om min "borthängda" del av garderoben, innehållandes massor av mina för små blusar och kostymbyxor, passar igen. Och vet ni, allt satt som en smäck. Fick en dubbelt så stor kontorsgarderob hela plötsligt vilket är helt perfekt eftersom jag börjar nytt jobb på måndag :D
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Okej, lite kul att jag startar den här tråden direkt efter en tråd om favoritpasta, men jag har fnurlat länge på detta. Innan ni går...
7 8 9
Svar
170
· Visningar
10 151
Skola & Jobb hej. funderar lite jobbrelaterat o vill kolla med er bukare fall ni har några kloka inputs ☺️. är situationen jag varit sjukskriven...
Svar
6
· Visningar
678
Trädgård & Växter Har sett de superlånga trådarna om rumsväxter men känns lite mastigt att läsa igenom dem för mina väldigt specifika frågor innan jag...
Svar
11
· Visningar
776
Övr. Hund Hej på er alla, vet att det finns miljontals trådar om detta ämne men kände att jag ville göra en egen ändå! :) Det är så att jag...
Svar
11
· Visningar
1 422

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Skällande/larmande i lägenhet, vad göra?
  • Valp 2021 - del 2

Hästrelaterat

  • Inavelsgrad
  • Sälja häst med misstänkt headshaking syndrom

Omröstningar

Upp