Bukefalos 25 år!

Tjockistråden 3

Petronilla

Trådstartare
Själv kämpar jag på. Hon på grillen såg att jag hade gått ner. Det var kul. Här i min egenstickade tröja. Kan ni gissa vikten. Den är inte 108 kilo i allafall längre
 

Bifogade filer

  • DF4CAE56-8A4F-4ECA-A1BD-11A2A770BB1F.png
    DF4CAE56-8A4F-4ECA-A1BD-11A2A770BB1F.png
    4,1 MB · Visningar: 198
Kämpar vidare med gymmet. Hade minst tänkt två gånger i veckan men jag har sovit så uselt så det fanns ingen extra ork till gymmet.
 
Hade tänkt träna idag men jag mår konstigt. Magen är inte ok. Har bara ätit frukost ännu.

Det har varit mycket nytt på jobbet. Vi har flyttat och jag har fått helt nya arbetsuppgifter.
 
Hemsk ångest hela dagen. Kunde inte stanna i lägenheten utan gav mig iväg. Åt frukost på ett bageri. Handlade lite onödig mat bara för att inte behöva sätta mig ensam i lägenheten för snabbt. Tänkte tvätta bilen men magen pajade som vanligt så jag fick ändra mina planer

Icke fungerande mage gör att man måste ha råkoll på var det finns offentliga toaletter.
 
Dåliga nyheter. Vågen visade på +2,0 kg. Tycker inte att jag överätit så illa men vågen säjer något annat.
 
Ja jag hoppas att det är vätska och inte fett.

Man samlar inte på sig två kilo fett på några dagar. Så funkar det inte. Det är vätska som kommer av att du ätit för mycket/för fett.

Har du sökt någon hjälp för hur du ska hantera dina känslor på något annat sätt än att äta?
 
Man samlar inte på sig två kilo fett på några dagar. Så funkar det inte. Det är vätska som kommer av att du ätit för mycket/för fett.

Har du sökt någon hjälp för hur du ska hantera dina känslor på något annat sätt än att äta?
Nej jag har inte sökt hjälp.
 
Jag har inte tänkt på det som något som man söker hjälp för. Känsloätande trodde jag att många lider av.

Givetvis kan man söka hjälp för det. Det är ju ett sätt att hantera känslor och ångest. Spelar ju ingen roll hur många som "lider" av det eller inte - det kan ju inte vara måttstock för vad man själv vill söka hjälp för och inte, tänker jag. Många lider av psykisk ohälsa men det ska ju inte betyda att en själv ska strunta i att söka hjälp om man drabbas av det.
 
Parkerade bilen igår så att jag måste flytta den innan 08.00 imorgon. Eftersom jag har kvällsskift imorgon så är det ju bäst att flytta bilen idag. Och när jag ändå är i bilen så kan jag ju åka till gymmet. Ibland måste man hitta smarta sätt för att komma iväg. Har ett knä som krånglar så vissa övningar får jag vara lite försiktig med. Men jag behöver komma ut från lägenheten. Saknar min trädgård massor.
 
Min psykiska ohälsa gör att jag känner mig svag, jag vill så gärna byta vanor men det går inte för sen tycker jag bara att livet är piss och vill äta det jag är sugen på. Jag vet EXAKT vad jag behöver göra, men jag har inte lagat mat eller ätit en bra frukost på jag vet inte hur länge. Jag orkar inte, jag vill inte.
 
Det är helt sjukt egentligen, jag har tänkt på min vikt VARJE dag sedan tonåren. Eller vad man bör äta och vad som är helt fel. Vad skadad i huvudet man blir av det, eller åtminstone jag har blivit det. Är det så här för alla? Aldrig nöjd. Vet att jag vägde och hade ett BMI på ca 30 när jag kände mig helt okej nöjd, och läste att jag har hög fetma. Just nu har jag ca 35 och lider av svår fetma? Vet att BMI är ett dåligt verktyg, men det är ju ändå ett slags måttband. Med min nuvarande vikt så väger jag minst 15 kg för mycket, men skulle ändå ligga runt 30 i BMI. Jag mår inte bra av det, och den onda cirkeln blir ju bara allt värre. Väger nästan 30 kg över ett BMI på strax under 25.

Försöker att intala mig själv att trivselvikten är där på 30 i BMI, men ändå är det en ständigt dåligt samvete, ett ständigt nedvärderande om min vikt och att jag inte duger. Känns oöverstigligt just nu, att ens gå ned 5 kg fast att jag har all kunskap om mig själv och min kropp. Känner mig helt oduglig, äcklig och missnöjd.

Har dock beställt ett par riktiga vandringskängor, så försöker att sikta på att komma ut 15-20 minuter per dag, till en början. Bara så att det blir en vana. Eller 5-10 minuter dans i sovrummet liksom. Har börjat jobba igen, studerar, vill försöka hitta en bra balans. Syrran har hållit strikt nutrilett under en period, hon har gått ned 15 kg. Tänk om jag bara kunde komma ned under 90 kg, det skulle vara en vinst, men jag lägger mig hellre på sängen och tycker synd om mig själv. Vad i helvetet. Vad är det med mig? 🤦‍♀️
 

Petronilla

Trådstartare
Vi är så bra på att slå på oss själva.

jag håller mig på platån och vill ju mera så jag är glad åt öppnandet av samhället vilket innebär att jag får åka tunnelbana till jobbet och det gör att jag får 4000 gratis steg per dag istället för att köra bil.
heja oss alla.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Det är ju ganska ironiskt egentligen. Hur jag, fylld av dödsångest, tog mina först stapplande steg till en psykolog förra hösten. Jag...
Svar
10
· Visningar
1 782
Hundhälsa För en och en halv månad sen började min 14 åriga jack russell kissa inne. Jag tror inte han vet att det händer, det rinner liksom bara...
2
Svar
34
· Visningar
3 149
Kropp&Själ Kopierar in förra trådstarten: En tråd för oss med STOR övervikt som vill pusha och peppas! Gå ner tillsammans. Med stor övervikt pratar...
83 84 85
Svar
1 683
· Visningar
114 957
  • Artikel
Dagbok Ännu en skriva av sig tråd. Jag mår inte bra och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig vidare. Det känns som att jag är i ett moment...
Svar
17
· Visningar
1 438

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Annonsera mera hundar
  • Synas i mörkret

Hästrelaterat

  • Hästtransporter
  • Ridskoleryttare 2021

Omröstningar

Upp