Fast min make har för att stötta mig avstått från att handla hem sånt jag blir lockad att äta, väldigt tacksamt. Han har sånt jag inte gillar hemma liggandes ibland såsom likörchoklad, marsipanchoklad och glass som är sånt jag inte suktade att äta. Däremot har vi inga snacks, godis, god choklad mm liggande hemma. Om han är jättesugen på att äta nåt så gör han det när jag inte är hemma och ser till att inget finns kvar när jag kommer hem eller kollar med mig hur min motståndskraft alternativt om jag hade tänkt flyta ut lite (vilket jag gör typ en dag I veckan).
Det har underlättat enormt för mig att inte hela tiden behöva stå emot för att det finns hemma eller för att han handlar hem och jag trillar dit i ett svagt ögonblick.
Igår var han sugen på våfflor men jag sa att jag inte hare utrymme för det men att han kunde äta det om han ville. Han ville inte göra till sig själv. Idag har jag tränat och hållt igen mer på maten så idag åt vi våfflor
. Nu är jag jättemätt, såå länge sen jag åt så "tung" mat..
Det klart att jag inte tvingar honom att vara nyttig men innan jag tog tag i vikten på riktigt så var jag super-ärlig med vad som är svårt för mig och vad jag riskerar att trilla dit på (tex ha vitt bröd hemma). När han vet om det så har han tyckt att det ingen större grej för honom att avstå och hjälpa mig.
Tyvärr går både viljestyrka, motivation och bra vanor lite i vågor hos mig och det har räddat mig många gånger när jag letat i skåpen att inget roligt funnits att hitta när man är i en svacka..