Tjockistråden 5

[MJLee]

Kan rekommendera Mino zero speciellt persika/citron Rikigt mumma kall och inte så söt

Gillar stora flaskor inte de där småflaskorna jag dricker på en och samma gång.

 

[Fd Diabetikern]

Gillar stora flaskor inte de där småflaskorna jag dricker på en och samma gång.

Och jag föredrar små burkar.

1 burk kan räcka allt från 2 min till hela dagen beroende på humör. Flaska blir jag bara stressad att göra slut på innan alla bubblor försvinner.

 

[Palermo]

Varför är det mesta som är nyttigt inte gott? Är det pga grönsaker är bra för dig, förmaningarna från barndomen? Att sött/fett är = gott?

Trots ständiga anklagelser om ätstörningar fortsätter jag att försöka analysera mina ätmönster och se om jag kan ändra dem. Och delar med mig av mina funderingar här. Är det bra eller dåligt att väga mig varje dag. Ska jag mäta mitt midjemått. Jag vill ju ha både bekräftelse att det går åt rätt håll och samtidigt vilja veta snabbt om det går åt fel.

Olika människor verkar göra olika saker vad gäller att hålla koll på vikt upp och nedgång. Jag är en allt eller inget mycket otålig person som vill se resultat NU. Det jag vet, är att mitt ätande har en mycket nära korrelation till mitt övriga mående. När jag mår dåligt så äter jag mer och sämre saker. Sedan får jag ångest över att jag ätit och för att dämpa ångesten äter jag mer i en slags snabb dämpande, långsiktig förstärkning av måendet.

Tänkte inte gå in på det, men eftersom det tjatats om till förbannelse och att för att en gång för alla göra slut på alla anklagelser. Nej, jag har ingen ätstörning eftersom det inte är en orsak utan en symtom i ett annat komplext mönster. Kan jag bryta det beteendet så försvinner automatiskt - vilket det gjort perioder i mitt liv - förhållandet till mat och vikt. Ibland kan det vara ett fokus på måendet eftersom det är enklare att ta tag i andra delar.

Jag förstår inte riktigt varför du kallar det för "anklagelser" om ätstörningar. Av två skäl. Dels för att de kommentarerna snarare uttrycker en oro poch omsorg än något annat, dels för att man inte riktigt kan anklaga någon för att ha det jobbigt eller vara sjuk. Som att jag "anklagade" dig för att ha feber eller nåt. Så funkar det ju inte. Det är inte ett slags tecken på att vara en bristande person med bristande karaktär att ha en ätstörning, det går djupare än så.

 

[bettysmatte]

Jag förstår inte riktigt varför du kallar det för "anklagelser" om ätstörningar. Av två skäl. Dels för att de kommentarerna snarare uttrycker en oro poch omsorg än något annat, dels för att man inte riktigt kan anklaga någon för att ha det jobbigt eller vara sjuk. Som att jag "anklagade" dig för att ha feber eller nåt. Så funkar det ju inte. Det är inte ett slags tecken på att vara en bristande person med bristande karaktär att ha en ätstörning, det går djupare än så.

Och sedan är vi nog många (jag själv inträknad) som har haft ätstörningar/ätstörda beteenden och som känner igen oss så väl i handlingar och tankar!

 

[Palermo]

Och sedan är vi nog många (jag själv inträknad) som har haft ätstörningar/ätstörda beteenden och som känner igen oss så väl i handlingar och tankar!

Även jag, fast längesedan. Men det är ganska irrelevant för frågan om "anklagelser" om stört ätbeteende. Jag tänker att det ordet i sig står för något rätt tungt.

 

[bettysmatte]

Även jag, fast längesedan. Men det är ganska irrelevant för frågan om "anklagelser" om stört ätbeteende. Jag tänker att det ordet i sig står för något rätt tungt.

Ja, det är ju ett igenkännande och en oro, och handlar verkligen inte om att anklaga.

 

[MJLee]

Det är sjukt hur du uttrycker dig, det borde inte vara tillåtet i tråden, du är ätstörd, det låter helt stört, du måste söka hjälp hos vården, etc. Det är kanske inte menat som anklagelser men positivt eller konstruktivt är det inte. Och därefter den vanliga slutklämmen, det är av omtanke och att vi bryr oss. När man just har fått höra att man är sjuk så känns det inte helt omtänksamt för att vara ärlig.

Men slut om mina (icke) ätstörningar. Idag har jag ätit körsbär och lite glass som jag föll för frestelsen att köpa hem. Så nu funderar jag på vad jag kan äta till middag för att inte gå för mycket över kalorierna. Okynnesåt också lite chilinötter när jag kollade på fotboll på en sports bar, svårt att inte göra det.

 

[JohannaB]

Så nu funderar jag på vad jag kan äta till middag för att inte gå för mycket över kalorierna.

Jag har nog skrivit det här tio gånger tidigare och tror inte du vill att jag skriver det igen men jag verkar inte kunna låta bli så det kommer en gång till.
Börja med att äta vad DU BEHÖVER.
Har du fått i dig dagsbehovet av fibrer, protein och vatten?
Och nej det är kanske inte precis det man är sugen på men börja med att äta vad du behöver, sen kan du använda kalorierna till vad du vill efteråt.

 

[bettysmatte]

Helt allmänt från 1177:
Du kan ha en ätstörning om du tänker mycket på din kropp och din vikt och är sträng och dömande mot dig själv.

Det behöver inte vara mer än så, och det stämde absolut in på mig i tonåren några år framåt. Man behöver inte ha anorexi eller bullimi. Men att vara väldigt fixerad vid kropp, vikt, matmängder, vad man kan/inte kan äta - såpass att det dominerar vardagen - ja, då har man nog en ätstörning. Ja, det finns väl fortfarande ett stigma kring detta, men borde verklinge inte göra det. Cirka 200 000 personer i Sverige lider av någon typ av ätstörning.

 

[Fd Diabetikern]

Helt allmänt från 1177:
Du kan ha en ätstörning om du tänker mycket på din kropp och din vikt och är sträng och dömande mot dig själv.

Det behöver inte vara mer än så, och det stämde absolut in på mig i tonåren några år framåt. Man behöver inte ha anorexi eller bullimi. Men att vara väldigt fixerad vid kropp, vikt, matmängder, vad man kan/inte kan äta - såpass att det dominerar vardagen - ja, då har man nog en ätstörning. Ja, det finns väl fortfarande ett stigma kring detta, men borde verklinge inte göra det. Cirka 200 000 personer i Sverige lider av någon typ av ätstörning.

Så ledsamt att läsa

Vet att många unga tjejer med diabetes utvecklar mycket ätstörningar då det kretsar om mat hela tiden vare sig man vill eller inte. Tycker det är så ledsamt

 

[MJLee]

Så ledsamt att läsa

Vet att många unga tjejer med diabetes utvecklar mycket ätstörningar då det kretsar om mat hela tiden vare sig man vill eller inte. Tycker det är så ledsamt

Jag vet att vissa, ffa yngre, kvinnor medvetet drivit upp sitt blodsocker för att gå ner i vikt. Ett helt galet beteende med enorma konsekvenser. Så tragiskt.

 

[MJLee]

Helt allmänt från 1177:
Du kan ha en ätstörning om du tänker mycket på din kropp och din vikt och är sträng och dömande mot dig själv.

Det behöver inte vara mer än så, och det stämde absolut in på mig i tonåren några år framåt. Man behöver inte ha anorexi eller bullimi. Men att vara väldigt fixerad vid kropp, vikt, matmängder, vad man kan/inte kan äta - såpass att det dominerar vardagen - ja, då har man nog en ätstörning. Ja, det finns väl fortfarande ett stigma kring detta, men borde verklinge inte göra det. Cirka 200 000 personer i Sverige lider av någon typ av ätstörning.

Lider jag av en ätstörning, då skulle jag skriva att jag lider av en ätstörning. Jag skulle inte skämmas för det. Nu råkar jag inte göra det, utan just mat är en del av ett mycket större puzzel. Mer tänker jag inte säga. Jag tror ibland, att jag fokuserar på just mat eftersom det är något jag kan kontrollera när allting annat är utom min kontroll.

Däremot tröstäter jag definitivt som just nu. Men anser att det är lite 'naturligt' sas. Lite som när jag varit hos min diabetesläkare och fått veta att jag har usla värden fått diverse varningar etc, och sedan i totalt femårstrots köpt smågodis på vägen hem att jag inte vill ha diabetes.

Men som läkaren torrt sa, det spelar inte mig någon roll om du blir sjuk(are) det är ditt problem. Suck, jag saknar verkligen Johan sedan han gick i pension. Han var min trygga klippa i många år.

 

[Fd Diabetikern]

Sovit som en kratta

Jag vet att vissa, ffa yngre, kvinnor medvetet drivit upp sitt blodsocker för att gå ner i vikt. Ett helt galet beteende med enorma konsekvenser. Så tragiskt.

Japp bara en av alla ätstörningar som finns hos diabetiker typ 1

 

[bettysmatte]

Lider jag av en ätstörning, då skulle jag skriva att jag lider av en ätstörning. Jag skulle inte skämmas för det. Nu råkar jag inte göra det, utan just mat är en del av ett mycket större puzzel. Mer tänker jag inte säga. Jag tror ibland, att jag fokuserar på just mat eftersom det är något jag kan kontrollera när allting annat är utom min kontroll.

Ja, ätstörda beteenden uppstår ju oftast inte i något sorts vakuum utan är del av annat, som t.ex. ångest/oro. Och, som du säger, mat är något som går att kontrollera när allt annat känns okontrollerbart.

 

[Palermo]

Ja, ätstörda beteenden uppstår ju oftast inte i något sorts vakuum utan är del av annat, som t.ex. ångest/oro. Och, som du säger, mat är något som går att kontrollera när allt annat känns okontrollerbart.

Nja, det går att skapa en känsla av att man kontrollerar maten. I själva verket kontrollerar väl maten personen, snarare, när man har problem med det. Tex både om man inte kan äta eller inte kan låta bli att äta när det "egentligen" räcker.

 

[MJLee]

Sovit som en kratta


Japp bara en av alla ätstörningar som finns hos diabetiker typ 1

På många sätt är det konstigt att inte fler diabetes 1 utvecklar ätstörningar. Så mycket kretsar ju kring kost , vägning, mätning, motion och mer kost. Kostdagbok som vissa dietister har gett mig i uppdrag att skriva. Så många dietister som gör upp olika scheman och föreläsningar om vad man få äta och inte och hur mycket. Du får äta fem jordgubbar. Jaha, vem äter liksom fem jordgubbar eller tre chips? Äter man då fler än så, så blir det ibland, äh fuck it jag har redan 'syndat' så då kan jag lika gärna äta upp påsen och liknande.

Du måste hela tiden tänka på vad du ska äta, är det här bra eller dåligt. Hur mycket insulin måste jag ta för att väga upp det. Fasiken nu har jag tagit för mycket och måste gå och äta sorbet mitt i natten. Och sedan varningarna, om du missköter dig så riskerar du fingrar, fötter, njurar, lever, hjärt och kärlsjukdomar och ögon. Så det är inte konstigt att så mycket av ens liv kretsar kring mat och diet.

Jag kan också bli femårstrotsig och bara, jag orkar inte ha diabetes så nu äter jag vad jag vill. För att tillägga, vården har också gjort det kristallklart för mig att går jag ner i vikt så är det bra för mitt blodsocker och allmänna hälsa. Jag får öht bättre värden för allt.

 

[bettysmatte]

Nja, det går att skapa en känsla av att man kontrollerar maten. I själva verket kontrollerar väl maten personen, snarare, när man har problem med det. Tex både om man inte kan äta eller inte kan låta bli att äta när det "egentligen" räcker.

Så kan man ju naturligtvis också se det. För mig var det verkligen en känsla av kontroll - jag skulle minsann visa andra att jag kunde låta bli att äta "onyttig" mat (jag slutade aldrig äta men åt fruktansvärt ensidigt och kontrollerat). Samtidigt var jag också väldigt disciplinerad kring motion, i princip blev det också ett tvångsbeteende. Tack och lov lyckades jag ta mig ur båda delar.

 

[Palermo]

Så kan man ju naturligtvis också se det. För mig var det verkligen en känsla av kontroll - jag skulle minsann visa andra att jag kunde låta bli att äta "onyttig" mat (jag slutade aldrig äta men åt fruktansvärt ensidigt och kontrollerat). Samtidigt var jag också väldigt disciplinerad kring motion, i princip blev det också ett tvångsbeteende. Tack och lov lyckades jag ta mig ur båda delar.

Känsla av kontroll, ja. Men du visar ju själv likheten med tvångsbeteenden. Men det här är inte någon medicinsk analys, mer att jag tänker högt.

 

[bettysmatte]

Känsla av kontroll, ja. Men du visar ju själv likheten med tvångsbeteenden. Men det här är inte någon medicinsk analys, mer att jag tänker högt.

Jag tror att vi menar precis samma sak egentligen. Hur som helst är det väldigt osunda beteenden och jag är väldigt glad att jag lyckades ta mig ur.

 

[clementine]

Mår pissigt mentalt just nu och rejäl depression så ja, det blev glass och körsbär. Notera, ej ätstörning, utan tröstätande. Sedan blir det ångest att jag ätit fel saker (på alla sätt och vis) och då äter jag mer onyttigt. Det blir en ond cirkel.

Gått upp två kilo på några veckor. Kanske ska sluta väga mig ett tag. Men jag känner hur jag går upp i vikt. Sedan kollar jag hur mycket kalorier det finns i vad jag köpt och får ångest över det, så jag äter mer för att dämpa ångesten kortsiktigt.

Lösningen är att börja må bättre generellt och sluta tänka på mat och kalorier. Men, ja, det är lättare sagt än gjort.

Detta inlägg är en beskrivning av hur det är att ha en ätstörning.