Träna skotträdd hund

Pancakes

Trådstartare
Går i stallet och filosoferar medan jag mockar. Stallägarens hund kommer in. Det har åskat tidigare idag och då hon är skotträdd är hon alltid lite spak efteråt. Hoppas ju bli med hund i framtiden och började fundera på hur man tränar skotträdda hundar?
 
Jag tänkte mest ifall att :p

Följdfråga: jag har ingen avsikt att träna ovan nämnda hund, men som nu när hon kommer in i stallet och "letar tröst", vad gör jag? Min nuvarande taktik är att bara köra på som vanligt men prata lite extra strunt med hunden. I vanlig samtalston då, och utan att egentligen vända mig till hunden. Bara babblar på i göromålen liksom.
 
Går i stallet och filosoferar medan jag mockar. Stallägarens hund kommer in. Det har åskat tidigare idag och då hon är skotträdd är hon alltid lite spak efteråt. Hoppas ju bli med hund i framtiden och började fundera på hur man tränar skotträdda hundar?
Man börjar jobba innan de blir skotträdda... ;) I och med att vi har jakthund så introducerar vi skott rätt tidigt och då i väldigt trevliga sammanhang, när man väl sen börjar jaga så kopplar de rätt snabbt ihop skottet med positiva saker och det är sällan jakthundar är skotträdda.
Däremot kan tex fyrverkerier skrämma då de tjuter mer.

Men du gör rätt som du gör, låtsas som ingenting eller möjligtvis att det är extra roligt just nu, det brukar vara det bästa sättet att hjälpa dem.
 
Hoppas ju bli med hund i framtiden och började fundera på hur man tränar skotträdda hundar?

Bäst är att förebygga genom att se till att det inte går på tok. Börja introducera skott på långt avstånd och medan man gör roliga saker med valpen och är i en trygg och trevlig miljö, och gärna tillsammans med hundar som den känner och som är skottsäkra. Trappa upp svårigheten och ha inte för bråttom fram. Det finns träningsband och videos med fyrverkeriljud som man kan använda för att träna, jag vet inte om det låter lika för hundens känsliga öron som hör fler frekvenser än vi, men jag använde det från valpåldern på en av mina hundar och den blev aldrig skotträdd i alla fall. Klarade fyrverkerier också.

Min vuxna omplacering var väldigt berörd av skott, åska och framför allt fyrverkeri, vet inte riktigt vad han hade med sig i bagaget men det blev bättre mot slutet av hans liv. Aldrig bra dock, varje nyår var en plåga för honom trots att vi bor på landet och det är ett fåtal raketer som skjuts av i byn.
 
Intressant tråd. Min omplacering var rädd för åska när hon kom till mig för att vara här någon månad som unghund. Jag visste inte vad jag skulle göra då, men det visste min supertrygga Wahidah.

Det Wahidah gjorde var att börja leka med Aysu preciiis innan det började dundra och smälla. Först förstod jag inte varför och försökte avbryta dem, något som alltid gick annars, men den gången var det fullständigt omöjligt, Wahidah lyssnade inte på mig för fem öre. Så fort det slutat åska så slutade hon leka.

Någon vecka senare återupprepades allt och när det för tredje gången den sommaren började åska, då var Aysu obrydd och nu när hon flyttat till mig så har hon varit oberörd vid både åska samt på nyårsafton när det smällde så högt att fönstren skakade.

En sak är säker, hundar är jäkligt kloka ibland :love:
 
Vill bara tillägga att det är bra att veta att åskrädsla, fyrverkerirädsla och skotträdsla är skilda saker och även om man lyckas med att träna det ena innebär det inte att de nödvändigtvis gör någon skillnad på det andra.

Vi har ju jakthundar. Yngsta hunden tycker att både åska och fyrverkerier är lite obehagliga, han är inte direkt rädd men det syns på honom att han inte är helt bekväm utan letar gärna upp husse eller matte under de värsta åskvädrena.

Smäller det dock på skjutbanan (eller under jakten då när han inte deltar) springer han ut på balkongen och ställer sig på bakbenen efter som skott är lika med älg i hans värld. Är han med på jakten själv reflekterar han inte över skott alls, skotten bokstavligen dödar det roliga eftersom han inte anser sig ha något behov att jobba med ett dött byte.

Iövrigt håller jag med de som skrivit så klokt innan mig :p
 
Jag säger nog ändå nja till att leka med hundar under skott om de är berörda. Det är lätt hänt att det blir lite krystat och att man istället förstärker rädslan. På min fungerade det absolut bäst att ge honom en uppgift att utföra. Eftersom vi tävlar bruks så föll det sig naturligt att uppgiften var att ligga med hakan i backen. Det tog inte många tillfällen innan han slutade bry sig om skotten.

En hund som får fullständig panik av skott gör man bäst i att inte utsätta för plötsliga ljud i onödan.
 
Till att börja med: Ljudrädslor är till viss del ärftligt, så man börjar med att kontrollera hur det ser ut i stamtavlan, föräldrarnas syskon osv.

Gör ingen grej av det! Som Milosari skrev så är det lätt att man bara bygger upp en massa spänningar om man "tränar skott", bättre att träna nått annat och "råka" ha skott i bakgrunden.
 
Lite allmän tanke kring skotträdlsa... Visst borde det ändå på något vis hänga ihop med andra rädlsor? Så om man tidigt miljötränar, vänjer hunden vid alla möjliga märkliga synintryck och ljud (inte bara smäll-ljud alltså) så borde det vara lite mindre risk att hunden sedan reagerar på skott och fyrverkerier?

Min tanke kommer sig mest av att Aysu när hon kom till mig var klart berörd av allt möjligt och väldigt stressad. Smällar och plötsliga ljud fick henne då att flyga rakt upp i luften. Allt eftersom hon landade i att bo hos mig, fick sina behov tillgodosedda och vande sig vid livet här så minskade även reaktionerna på allt möjligt.

Sedan vet jag ju, hennes släktingar är oberörda när det gäller skott, fånigt lätta att ha med i alla tänkbara miljöer och öht väldigt stabila och bra hundar. Hon har ju det i sig och är mycket lik dem, men hamnade lite fel i förra hemmet. Men visst borde de flesta hundars reaktioner på skott gå att få åtminstone lite bättre även om man inte specifikt skottränar speciellt mycket? (obs, jag pratar inte om de som blir totalt panikslagna och helt blockerade utan de som "bara" tycker att det är läskigt)
 
Hundar är också otroligt känsliga för hur husse/matte reagerar på ljudet. Eller så är det kanske bara min. För som riktigt liten brydde hon sig inte alls, tuff och framåt i alla situationer. Men så en dag smällde det av en raket bakom oss så pass nära att jag blev riktigt rädd och det blev hon också. Till viss del blev hon skottberörd också men sålänge de är hyffsat långt borta bryr hon sig inte. Tyvärr är jag rädd att hon numer är känslig för åskan också, även det pga mig då vi på senaste långresan med bil körde in i ett riktigt oväder - jag var rätt spak när jag kände hur bilen gled på vägbanan och var inte precis lugn och trygg med att stanna mitt under det hela för att inte köra i diket när det vräkte ned och blixtrade runt oss...

Så att min hund är berörd av de ljuden är tyvärr helt och hållet mina misslyckanden. Och varje år när det närmar sig en högtid då fyrverkerier används så förbannar jag mig själv för att jag inte kommit till skott (:p) med att träna bort hennes rädsla. För jag är 99% säker på att det går om/när jag börjar. Hon hör tyvärr skillnad på verklighet och inspelat så jag måste hitta "the real deal" för att träna på.
 
Tack för svaren allihopa :)

Min tanke om att försöka träna med liknande ljud och ägna tiden åt att aktivera med annat var inte helt dum vilket ju känns bra. Jag är inte helt vilse :p

Och @Red_Chili vad klok hon var Wahidah!
 
Precis som Migo säger är skott- och ljudrädslor till viss del ärftliga, så börja med att köpa en hund med föräldrar som är dokumenterat "skottsäkra".

Mina hundar bryr sig inte om någonting som smäller, Ivan kan bli lite grinig om han vaknar på natten av fyrverkerier – men det är ingen rädsla alls. Billy har tävlat och tränat mycket viltspår, och där är det skott inblandat som något väldigt positivt, skottet betyder att han snart har hittat "djuret" han spårar.
Husse använder både häftpistol, luftgevär och spikpistol med jämna mellanrum, det har nog ökat toleransen lite :D
 
Har tränat tre skotträdda hundar varav en av dom blev helt panikslagen och rymde. Hade fördelen av egna vapen och apportkastare. Började skjuta på låångt håll, kanske 500-600m, riktning bort från hunden. Närmade långsamt allt eftersom hundens reaktioner avtog. Den mest rädda(Zipper) tog det kanske ett halvår, dom andra två började jobba (Apportera) efter skott inom några veckor.
Idag är Zipper rädd för raketer och åska men rymmer inte. Skott är han inte alls rädd för, och skjuter jag själv kan han äta godis på marken utan att lyft huvudet när det smäller.

Dom andra två är skottsäkra i jaktsktuation men den ena är fortfarande rädd om det smäller när vi är hemma och han inte ser vart det skjuter.

Båd hundar jag haft från valp har jag skjutit för från dag ett. Haft med bössan på morgonrundan osv. Aldrig visat några tendenser till att vara rädda för varken skott, åska eller raketer.
 
Går i stallet och filosoferar medan jag mockar. Stallägarens hund kommer in. Det har åskat tidigare idag och då hon är skotträdd är hon alltid lite spak efteråt. Hoppas ju bli med hund i framtiden och började fundera på hur man tränar skotträdda hundar?

numera bor vi nästan granne med en skjutbana och ibland skjuts det en hel del därifrån så vi får lite "gratits" träning kanske, ffa med de andra djuren...
Jag har, förutom med en omplacering aldrig haft hund (som jag kan komma ihåg) med varken skott/åsk/fyrverkeri rädsla, ja inga direkta rädslor alls. (jag tycker dock att fyrverkerier är otroligt obehagliga)

Jag har aldrig tränat specifikt mot det heller. mina hundar har genomfört MH/L-test den andra BPH med skott mest för att jag ville testa det, och var totalt oberörda.
 
Lånar tråden lite, På tal om MH och skott , sista MHt jag var med på var det någon slag skjutövning på granntomten så vår stackars hund fick ha konstat skott genom hela MHt, som tur va hon helt oberörd. Jag undrar dock vad som hade hänt om hon faktiskt varit kraftigt berörd och inte kunnat genomföra något moment alls pga det? Skulle det ha blivit ett vanligt avbrutet test eller finns det nå undantag som inneburit att man fått gått om testet en annan tid?

Nu gick det som sagt hur bra som helst men vi skrattade gott alla när det faktiskt vart momentet lek med skott eftersom det överhuvdtaget inte var någon skillnad på skottet som faktiskt ingick i testet och de skott som vi " fick på köpet". :p
 
Jag tror, som @Red_Chili att om man får hem t ex en valp eller hund som du inte vet reagerar på skott, så är det bästa att miljöträna. Ut och gå i nya områden, ta bussen in till stan, ta er till olika aktiviteter - allt som inte är vardag. Hitta på något spännande någon gång i veckan.

Jag har varit väldigt noga med att miljöträna mina hundar. Dels så vill jag att de ska klara av de flesta situationer, och dels så upplever jag att hunden får bättre självförtroende när man miljötränar. De vet då själva att de klarar det mesta, och har få rädslor. Mina hundar reagerar inte på smällare/fyrverkerier eller åska. Den lilla (snart 5 mån) har inte hört skott än, men min vuxna hund är skottfast. Eller snarare bombsäker. :D
 
Ang att göra något kul när det smäller för att få ändrat beteende vet jag inte om det fungerar på en riktigt rädd hund.
Hade jag provat det med min är jag mer rädd för att han aldrig igen hade velat leka med mig i rädsla för att det ska börja smälla. Jag tror mer på det Milosari är inne på då, att ge dem en uppgift för att hantera det.
Min är såpass rädd att han lägger benen på ryggen alt lägger sig platt ner (helst under något) och blir oresponsiv på alla former av lek/inkallningar etc, och hetsäter bara godis OM han ens tar det.
 
Lånar tråden lite, På tal om MH och skott , sista MHt jag var med på var det någon slag skjutövning på granntomten så vår stackars hund fick ha konstat skott genom hela MHt, som tur va hon helt oberörd. Jag undrar dock vad som hade hänt om hon faktiskt varit kraftigt berörd och inte kunnat genomföra något moment alls pga det? Skulle det ha blivit ett vanligt avbrutet test eller finns det nå undantag som inneburit att man fått gått om testet en annan tid?

Nu gick det som sagt hur bra som helst men vi skrattade gott alla när det faktiskt vart momentet lek med skott eftersom det överhuvdtaget inte var någon skillnad på skottet som faktiskt ingick i testet och de skott som vi " fick på köpet". :p
Det kändes ju inte så bra... de ska ju vara så lika som möjligt. Om det ägaren som avbryter får man göra om efter ett halvår eller nåt sånt.

Ts: förutom det som redan är sagt, så hade jag inte haft med din framtida valp med den skotträdda när det är risk för skott. Inte som valp iaf.
 
Det finns ju skott-cd:er som man kan köra på låg volym inne för att vänja dem. Har aldrig testat någon sådan själv dock.

Min första familjehund var rädd för åskan, men hon fick lov att vara rädd helt enkelt. Tror inte mina föräldrar tränade på något direkt sätt med henne.

Skulle inte dra på mig en hund med massa rädslor rent generellt, det är bara krångel och har de vissa idéer så tenderar det att finnas andra saker de också är rädda för.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Har ett par nya grannar ett som flyttat in ovanför mig, som har flera olika hundar som låter en del när de går i trapphuset...
Svar
9
· Visningar
674
Senast: Nepenthe
·
Hundavel & Ras Tänkte fråga lite öppet här där det säkert finns en del erfarenheter. Funderar på kommande hund. Jagar och har kommit in på att fundera...
2
Svar
24
· Visningar
1 391
Övr. Hund Hejsan! Jag och min kille är otroligt sugna på en hund. Han vill ha nu-nu-nu medan det är jag som bromsar eftersom jag såklart vill att...
2 3
Svar
50
· Visningar
4 732
Senast: hollypolly
·
Hundträning Hej alla, Min maltipoo (hane, inte kastrerad) blir i år 4 år gammal och det finns en rad problem som jag tror bottnar i stress. Vet...
2
Svar
20
· Visningar
2 275
Senast: Acto
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Födda 2022
  • "Bästa mashen"? Blötning, smaklighet, stärkelse?
  • Födda -21

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp