Träning, hälsa och kost 6

[Lillgrådis]

Har du tips på något bra hemmaträningspass? Eller nån vrå på internet man kan hitta ett sådant?

Jag körde hemmaträning igår och det gick förvånansvärt bra. Men vi har gammalt knarrigt golv så jag gillar inte att hoppa då det låter mycket och det känns som att jag ska åka igenom golvet ner till grannarna Så jag letar efter styrkepass utan hopp (utfall, squats mm. funkar bra). Jag promenerar och springer mycket så tycker att jag får tillräckligt med cardio där. Men när jag googlar upp pass så innehåller nästan alla burpees, upphopp mm.

Jag rekommenderar inte detta som hemmaträningspass med ett gammalt knarrigt golv som låter mycket.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/j...sin-lagenhet-ska-springa-ett-maraton-har-inne

Vid närmare eftertanke, så rekommenderar jag nog inte det som hemmaträningspass ändå. (löpare, alltså?!) Jag som kände mig knäpp när jag gick runt en åtta tio varv i lunchrummet ett nattjourspass, för att få ihop dagens stegmål.

 

[FengurLaugar]

Ridning, skogspromenad och styrka blev dagens motion och träning

 

[Saigon]

Jag rekommenderar inte detta som hemmaträningspass med ett gammalt knarrigt golv som låter mycket.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/j...sin-lagenhet-ska-springa-ett-maraton-har-inne

Vid närmare eftertanke, så rekommenderar jag nog inte det som hemmaträningspass ändå. (löpare, alltså?!) Jag som kände mig knäpp när jag gick runt en åtta tio varv i lunchrummet ett nattjourspass, för att få ihop dagens stegmål.

Men alltså herregud!! Och i 4:50-tempo dessutom?! Heeeelt galet!

 

[Saigon]

På samma tema kan jag säga att jag vid båda löpturerna under denna helg, i strålande solsken och vårvärme, har känt en sådan enorm tacksamhet över att jag fortfarande har möjlighet att springa ute. Så underbart i all sin enkelhet.

Jag känner också att motion just nu är extra viktigt. Jag drog ju på mig svår dubbelsidig lunginflammation 2 ggr förra våren av säsongsinfluensan. Jag känner därför viss oro för att vara en av dem som kommer drabbas hårt av corona. Så att ta hand om sin kropp, stärka sitt hjärta och sina lungor känns viktigt. Likväl som att det känns viktigt att inte överträna och därmed sänka sitt immunförsvar. Men jag vet att det mest är psykiskt. En känsla av att kunna kontrollera ngt i en tid där allt känns utanför ens kontroll.

 

[strawberrysylt]

Shit!

Idag sprang jag min första mil på länge! Kändes tungt och jag tog det lugnt och tänkte bara distans. Så blev sjukt förvånad och nöjd med tiden!
Kollade i kalendern sen och det är nästan ett halvår (!!!) sen jag sprang milen. Shit, visste de va ett tag sen, men inte så länge sen... och då sprang jag min snabbaste mil nånsin på 51:52, så kan ju inte vara annat än nöjd med dagens runda!

 

[FengurLaugar]

Shit!

Idag sprang jag min första mil på länge! Kändes tungt och jag tog det lugnt och tänkte bara distans. Så blev sjukt förvånad och nöjd med tiden!
Kollade i kalendern sen och det är nästan ett halvår (!!!) sen jag sprang milen. Shit, visste de va ett tag sen, men inte så länge sen... och då sprang jag min snabbaste mil nånsin på 51:52, så kan ju inte vara annat än nöjd med dagens runda!

Jättebra ju!

 

[strawberrysylt]

Jättebra ju!

Tack!

 

[Mineur]

Jag rekommenderar inte detta som hemmaträningspass med ett gammalt knarrigt golv som låter mycket.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/j...sin-lagenhet-ska-springa-ett-maraton-har-inne

Vid närmare eftertanke, så rekommenderar jag nog inte det som hemmaträningspass ändå. (löpare, alltså?!) Jag som kände mig knäpp när jag gick runt en åtta tio varv i lunchrummet ett nattjourspass, för att få ihop dagens stegmål.

Been there, done that! Fast jag vill aldrig erkänna för sambon vilken sifferfixering jag ibland drabbas av, så det har blivit en del "jag kommer snart och lägger mig, men jag kom på att jag glömde något i.. gästrummet." *tar en omväg och dubbelkollar för säkerhets skull att allt står rätt till i vardagsrummet också*

På samma tema kan jag säga att jag vid båda löpturerna under denna helg, i strålande solsken och vårvärme, har känt en sådan enorm tacksamhet över att jag fortfarande har möjlighet att springa ute. Så underbart i all sin enkelhet.

Jag känner också att motion just nu är extra viktigt. Jag drog ju på mig svår dubbelsidig lunginflammation 2 ggr förra våren av säsongsinfluensan. Jag känner därför viss oro för att vara en av dem som kommer drabbas hårt av corona. Så att ta hand om sin kropp, stärka sitt hjärta och sina lungor känns viktigt. Likväl som att det känns viktigt att inte överträna och därmed sänka sitt immunförsvar. Men jag vet att det mest är psykiskt. En känsla av att kunna kontrollera ngt i en tid där allt känns utanför ens kontroll.

Jamen verkligen, träningen har aldrig känts så viktig som den gör just nu. Den är viktig för min mentala hälsa i vanliga fall, men ännu mer så just nu. ❤

Shit!

Idag sprang jag min första mil på länge! Kändes tungt och jag tog det lugnt och tänkte bara distans. Så blev sjukt förvånad och nöjd med tiden!
Kollade i kalendern sen och det är nästan ett halvår (!!!) sen jag sprang milen. Shit, visste de va ett tag sen, men inte så länge sen... och då sprang jag min snabbaste mil nånsin på 51:52, så kan ju inte vara annat än nöjd med dagens runda!

Wow! Grymt bra jobbat ju!

 

[strawberrysylt]

@Mineur Tack!

 

[Mineur]

Idag har jag sprungit. Det gick jättedåligt. Alltså jätte, jättedåligt. Sådär dåligt som det brukade gå vid i princip varje pass "förr i tiden", innan jag bestämde mig för att skita i allt vad löpning heter eftersom det ändå bara får mig att må skit. Men sedan har det ju ändå känts okej de flesta pass jag testat sedan dess (vilket alltså inte är mer än typ 20 stycken det senaste året, men ändå) och det var länge sedan ett löppass fick mig att trilla ner i ett mörkt hål av självförakt och hopplöshet. Men idag var det alltså dags. Jag vet inte om det berodde på dagsformen, passupplägget, den starka motvinden eller - mest sannolikt - en kombination av alla tre, men jag orkade i alla fall i princip ingenting.

Jag testade att springa enligt femminutersprincipen som jag hörde om i Träningspodden förra veckan. Det går ut på att man springer eller går så mycket man vill, men varje gång klockan når ett femtal eller tiotal måste man börja springa. Man kan alltså springa i 14 minuter, gå i en minut, och sedan när klockan når 15:00 måste man börja springa igen. Sen kan man börja gå igen vid minut 17 om man vill, men när man når 20:00 måste man börja springa. Och så vidare... Jag hade höga förhoppningar på att detta skulle vara ett bra upplägg för mig och att jag skulle orka springa ganska mycket, men tji fick jag. Jag brände ut mig mentalt redan minut fyra och kände mig bara sämst i världen från och med då ungefär. Men jag kämpade vidare!

Kom hem ungefär en halvtimme senare och var lite smått gråtfärdig () men fick ett rejält peptalk av sambon och försöker fokusera på att jag i alla fall var ute, pushade mig själv, fick frisk luft och blev både svettig, trött och pionröd i ansiktet. Att sedan passet blev både kortare och jobbigare än jag kunnat föreställa mig säger ingenting om mig som person, utan det var bara så det blev idag helt enkelt. Jag är bara så rädd att det ska ha förstört det lilla uns till positivitet gentemot löpning som jag ändå lyckats jobba upp under det senaste året genom att springa kravlöst och endast när andan föll på. Jag antar att jag gjorde fel på båda de punkterna idag - jag hade definitivt ingen lust och hade hunnit bygga upp någon slags förväntningar på hur mycket jag skulle orka. Just nu känns det bara som att jag aldrig någonsin vill utsätta mig för något dylikt igen.

 

[Niyama]

Idag har jag sprungit. Det gick jättedåligt. Alltså jätte, jättedåligt. Sådär dåligt som det brukade gå vid i princip varje pass "förr i tiden", innan jag bestämde mig för att skita i allt vad löpning heter eftersom det ändå bara får mig att må skit. Men sedan har det ju ändå känts okej de flesta pass jag testat sedan dess (vilket alltså inte är mer än typ 20 stycken det senaste året, men ändå) och det var länge sedan ett löppass fick mig att trilla ner i ett mörkt hål av självförakt och hopplöshet. Men idag var det alltså dags. Jag vet inte om det berodde på dagsformen, passupplägget, den starka motvinden eller - mest sannolikt - en kombination av alla tre, men jag orkade i alla fall i princip ingenting.

Jag testade att springa enligt femminutersprincipen som jag hörde om i Träningspodden förra veckan. Det går ut på att man springer eller går så mycket man vill, men varje gång klockan når ett femtal eller tiotal måste man börja springa. Man kan alltså springa i 14 minuter, gå i en minut, och sedan när klockan når 15:00 måste man börja springa igen. Sen kan man börja gå igen vid minut 17 om man vill, men när man når 20:00 måste man börja springa. Och så vidare... Jag hade höga förhoppningar på att detta skulle vara ett bra upplägg för mig och att jag skulle orka springa ganska mycket, men tji fick jag. Jag brände ut mig mentalt redan minut fyra och kände mig bara sämst i världen från och med då ungefär. Men jag kämpade vidare!

Kom hem ungefär en halvtimme senare och var lite smått gråtfärdig () men fick ett rejält peptalk av sambon och försöker fokusera på att jag i alla fall var ute, pushade mig själv, fick frisk luft och blev både svettig, trött och pionröd i ansiktet. Att sedan passet blev både kortare och vidrigare än jag kunnat föreställa mig säger ingenting om mig som person, utan det var bara så det blev idag helt enkelt. Jag är bara så rädd att det ska ha förstört det lilla uns till positivitet gentemot löpning som jag ändå lyckats jobba upp under det senaste året. Just nu känns det bara som att jag aldrig någonsin vill utsätta mig för något dylikt igen.

Vilket tempo höll du när du sprang? Låter som att du sprang för fort? Men femminutersprincipen är väl tanken att man ska "lära" sig springa och inte att det ska bli ett intervallpass.

 

[Mineur]

Vilket tempo höll du när du sprang? Låter som att du sprang för fort? Men femminutersprincipen är väl tanken att man ska "lära" sig springa och inte att det ska bli ett intervallpass.

Ja du, bra fråga... Jag har tidigare haft problemet att jag gått ut för hårt, så jag brukar försöka vara medveten om tempot och får påminna mig själv om att inte kuta på för mycket. Klockan säger att jag låg på runt 5:12-5:28 min/km för det mesta, det är väl inte särskilt snabbt?

 

[Niyama]

Ja du, bra fråga... Jag har tidigare haft problemet att jag gått ut för hårt, så jag brukar försöka vara medveten om tempot och får påminna mig själv om att inte kuta på för mycket. Klockan säger att jag låg på runt 5:12-5:28 min/km för det mesta, det är väl inte särskilt snabbt?

Jo, det är på tok för snabbt

 

[Mineur]

Jo, det är på tok för snabbt

Men vad f-! Det kändes ju som att jag knappt rörde mig framåt ju!

 

[Niyama]

Men vad f-! Det kändes ju som att jag knappt rörde mig framåt ju!

Det är snabbt och med tanke på din känsla var det ju för snabbt för dig. Vilket tempo som är lagom beror ju på förutsättningar, men som jämförelse så brukar jag ligga på 7 min/km när jag börjar springa igen efter långt uppehåll. Jag är iofs långsam av mig, men ser i fb-grupper att det inte är ovanligt att ligga däromkring.

 

[Mineur]

Det är snabbt och med tanke på din känsla var det ju för snabbt för dig. Vilket tempo som är lagom beror ju på förutsättningar, men som jämförelse så brukar jag ligga på 7 min/km när jag börjar springa igen efter långt uppehåll. Jag är iofs långsam av mig, men ser i fb-grupper att det inte är ovanligt att ligga däromkring.

Ok, det var ju väldigt bra att veta! Jag tittade tillbaka på en löprunda med sambon för ett par veckor sedan och då ska vi ha hållit ungefär 6:30/km. Minns också att det var en betydligt behagligare tur, så jag behöver nog fortsätta jobba på det där med att lugna ner mig lite när jag springer ensam...

Tack för din input, jag känner mig mycket mer positivt inställd till att försöka igen nu!

 

[Niyama]

Ok, det var ju väldigt bra att veta! Jag tittade tillbaka på en löprunda med sambon för ett par veckor sedan och då ska vi ha hållit ungefär 6:30/km. Minns också att det var en betydligt behagligare tur, så jag behöver nog fortsätta jobba på det där med att lugna ner mig lite när jag springer ensam...

Tack för din input, jag känner mig mycket mer positivt inställd till att försöka igen nu!

Ja, med ditt tempo är det inte konstigt om det var hemskt jobbigt

 

[zassoo]

Nytt benpass idag som började med en jävla massa knäböj (8 set, uppåt 50-60 repetitioner). Kom för första gången hela vägen till fail och fick sätta mig ner under stången för att komma loss. Nyttigt att inse att det inte var så dramatiskt som jag trodde. Introduktion av Good mornings med stång och sumomarklyft, lätta vikter och fokus på att få in teknik. Även en ny maskin för baksida lår som jag inte kom helt överens med. Tanken är att jag köra två benpass i veckan och då växla mellan detta och det pass jag gjort innan.

PTn tjatar om bälte och skor och jag velar. Det som bara i februari var ett försök att "komma igång med träning" har på två månader blivit en väldigt seriös satsning och jag har grävt ner mig rätt rejält i träningslära etc. Det uttalade målet med PTn har varit att gå igenom en hel cykel av hypertrofi, maxning och vila. Som planen är nu kommer vi att vara igenom den cykeln ungefär till midsommar. Det hela har gått vansinnigt fort och jag hänger nog inte riktigt med mentalt. Inlärningskurvan är tidvis vertikal och det händer saker vid varje pass. Bälte, skor, dragremmar etc känns både otroligt avlägset (jag lyfter ju fortfarande fjädrar i jämförelse med många andra) och samtidigt så förstår jag verkligen vad PTn menar och rent tekniskt så är jag faktiskt inte så himla grön längre. Jag slits mellan å ena sidan en allmän ovilja att lägga på massa (onödig?) utrustning, och att å andra sidan tänka att varför inte? Och gräver man allra längst ner så är det nog mest en fråga om självbild och att jag behöver hitta konkreta mål som sträcker sig bortom midsommar.

En reflektion i all välmening: det känns som att styrketräningen väldigt snabbt blev väldigt seriös, vilket ju är superkul om man vill det! Men DU tar väl plats och får tycka till angående dina mål och din träning, inte bara PTn? Det kan vara jag som tolkar knasigt förstås! Säg åt mig i så fall I vilket fall tycker jag det är superkul att läsa om din träning, blir glad att vi har en hel del styrketräning i tråden nu för tiden

Idag har jag sprungit. Det gick jättedåligt. Alltså jätte, jättedåligt. Sådär dåligt som det brukade gå vid i princip varje pass "förr i tiden", innan jag bestämde mig för att skita i allt vad löpning heter eftersom det ändå bara får mig att må skit. Men sedan har det ju ändå känts okej de flesta pass jag testat sedan dess (vilket alltså inte är mer än typ 20 stycken det senaste året, men ändå) och det var länge sedan ett löppass fick mig att trilla ner i ett mörkt hål av självförakt och hopplöshet. Men idag var det alltså dags. Jag vet inte om det berodde på dagsformen, passupplägget, den starka motvinden eller - mest sannolikt - en kombination av alla tre, men jag orkade i alla fall i princip ingenting.

Jag testade att springa enligt femminutersprincipen som jag hörde om i Träningspodden förra veckan. Det går ut på att man springer eller går så mycket man vill, men varje gång klockan når ett femtal eller tiotal måste man börja springa. Man kan alltså springa i 14 minuter, gå i en minut, och sedan när klockan når 15:00 måste man börja springa igen. Sen kan man börja gå igen vid minut 17 om man vill, men när man når 20:00 måste man börja springa. Och så vidare... Jag hade höga förhoppningar på att detta skulle vara ett bra upplägg för mig och att jag skulle orka springa ganska mycket, men tji fick jag. Jag brände ut mig mentalt redan minut fyra och kände mig bara sämst i världen från och med då ungefär. Men jag kämpade vidare!

Kom hem ungefär en halvtimme senare och var lite smått gråtfärdig () men fick ett rejält peptalk av sambon och försöker fokusera på att jag i alla fall var ute, pushade mig själv, fick frisk luft och blev både svettig, trött och pionröd i ansiktet. Att sedan passet blev både kortare och jobbigare än jag kunnat föreställa mig säger ingenting om mig som person, utan det var bara så det blev idag helt enkelt. Jag är bara så rädd att det ska ha förstört det lilla uns till positivitet gentemot löpning som jag ändå lyckats jobba upp under det senaste året genom att springa kravlöst och endast när andan föll på. Jag antar att jag gjorde fel på båda de punkterna idag - jag hade definitivt ingen lust och hade hunnit bygga upp någon slags förväntningar på hur mycket jag skulle orka. Just nu känns det bara som att jag aldrig någonsin vill utsätta mig för något dylikt igen.

Jag håller helt med @Niyama här! Hade dött av ditt tempo Just 5-minutersmetoden tänker jag mig ska vara ett sätt att öva på uthålligheten, dvs luuugnt tempo. Vad det är kommer ju vara olika för olika personer. För mig hade det kanske varit runt 7 min/km, något snabbare när jag är igång med löpningen.

Sen tänker jag på det mentala också, just det du skrev om förväntningar. Som det kan ställa till det! ”Nu kommer det nog gå lika bra som förra gången” - och så gör man inte alls likadant som förra gången utan stressar iväg och så går allt åt skogen.

 

[Mineur]

Jag håller helt med @Niyama här! Hade dött av ditt tempo Just 5-minutersmetoden tänker jag mig ska vara ett sätt att öva på uthålligheten, dvs luuugnt tempo. Vad det är kommer ju vara olika för olika personer. För mig hade det kanske varit runt 7 min/km, något snabbare när jag är igång med löpningen.

Sen tänker jag på det mentala också, just det du skrev om förväntningar. Som det kan ställa till det! ”Nu kommer det nog gå lika bra som förra gången” - och så gör man inte alls likadant som förra gången utan stressar iväg och så går allt åt skogen.

Ja, det mentala satte definitivt flera käppar i hjulet idag. Knappast en nyhet när det gäller mig och löpning... Ja, och så den lilla detaljen att jag visst råkade kuta på i någon slags elit-tempo också

Så himla glad jag är att jag skrev om passet här och fick er input! Jag var lite tveksam eftersom inlägget var så långt och deppigt och jag kände mig lite som en drama queen, men det känns så mycket bättre nu!

 

[FengurLaugar]

Ja alltså @Mineur när jag löptränade mycket förra året var jag snabb och mycket nöjd när jag låg runt 6 min/km