Som väl många härinne vet har jag en omplacering, en tik som nu hunnit bli 6 år och som bott hos mig i 1½ år. Hon var omhändertagen av länsstyrelsen i ett djurskyddsärende och har i sitt "tidigare liv" huvudsakligen varit avelstik och som det verkar knappt blivit tränad alls. Hon kan gå i koppel ganska bra, men det är väl det hela. Hon var inte ens rumsren när hon kom och det har varit riktigt tufft att komma tillrätta med det. Nu är hon efter många om och men till 99% rumsren och hon har anpassat sig ganska väl till livet här. Jag uppfattar henne som generellt trygg och social. Problem som kvarstår - och som jag har svårt att veta hur jag går vidare med - är att hon är väldigt reaktiv när det kommer till framförallt fåglar och bilar, till viss del även andra hundar. Hon kastar sig iväg och börjar vrålskälla innan jag ens hinner reagera och hon är väldigt svår att bryta när hon väl kommit upp i varv.
Jag försöker med skvallerträning och det kan väl sammanfattas med att det fungerar när jag har 100% kontroll över omgivningen. Om jag är extremt vaksam och själv upptäcker fågeln, bilen, hunden eller whatever FÖRST så kan jag avleda, belöna och hålla oss på ett sådant avstånd att jag inte får en mega-reaktion. Men det är svårt och jobbigt för mig att vara så på helspänn och det gör ju att vi alltsomoftast misslyckas. Finns det någon här som lyckats träna bort eller dämpa ett sånt här beteende hos en vuxen hund och hur har ni i så fall gått tillväga?
Jag försöker med skvallerträning och det kan väl sammanfattas med att det fungerar när jag har 100% kontroll över omgivningen. Om jag är extremt vaksam och själv upptäcker fågeln, bilen, hunden eller whatever FÖRST så kan jag avleda, belöna och hålla oss på ett sådant avstånd att jag inte får en mega-reaktion. Men det är svårt och jobbigt för mig att vara så på helspänn och det gör ju att vi alltsomoftast misslyckas. Finns det någon här som lyckats träna bort eller dämpa ett sånt här beteende hos en vuxen hund och hur har ni i så fall gått tillväga?