Träning, hälsa och kost II

[Sleepan]

Alltså, jag gjorde ett tappert inhopp på två veckor men min frånvaro därefter kan inte skyllas på mig allena. Jag får återkomma efter augusti, när trollet i min mage är på utsidan Jag är helt enkelt gravid och mår så jävla dåligt. Har blivit en liten soffpotatis som mest vill kräkas. Fick medicin och mådde asbra första helgen med den, vilken energi! Sen har det dalat och nu känns det nästan sämre än innan medicinen.

Kanske ramlar in här ibland och gnäller över graviditetens allmänna jävlighet, vet att det iaf finns en här inne som kan elda på den känslan. Försöker ta hand om min häst och rida ibland men får massvis med hjälp. Ridning i skritt igår var riktigt jobbigt... Hoppas på att må bättre snart så min kropp inte helt förtvinar!

Grattis igen! hoppas du blir piggare snart!

 

[zassoo]

Alltså vad jag känner igen mig. Har kämpat som fasen för och med mitt jobb. Det har varit så outhärdligt jobbigt att jobba med nånting som faktiskt är svårt, stressigt, och egentligen inte har en gräns för när nånting är good enouh, förutom att pengarna är slut (men det betyder ju inte att jag känner mig klar/nöjd). Det ÄR verkligen hjärnspöken, där Duktiga tjejer gärna hamnar. Kan nog ärligt säga att det är först nu när jag börjat må så dåligt att jag har svårt att fokusera på annat än att orka med dagen, som jag kunnat släppa lite och få distans till min prestation på jobbet. Kram till dig och fösök hitta det där som gjorde att du älskade jobbet i början och anledningen till att du pluggade till just detta.

Grattis till graviditeten men vad jobbigt att må så dåligt, hoppas det vänder snart

Skönt ändå att nån känner igen sig, även om det inte är kul att du också haft det så. Lite av mitt problem är väl också att jag har aldrig älskat jobbet, jag har aldrig velat jobba specifikt med det här. Det har sina stunder, absolut, men det är inte min dröm (jag vet inte heller vad jag vill jobba med, är högst förvirrad och ifrågasätter allt ) Det gör det lite svårare... samtidigt som det inte finns så mycket jobb alls att söka. Jag vill inte flytta eller veckopendla heller, bortskämd som jag är. Jobbet i sig är helt okej men det är långa resor varje dag (pendlar 9,5 mil med bil enkel väg) och vi har haft väldiga arbetsmiljöproblem med en dysfunktionell arbetsgrupp (det har dock klingat av för tillfället, peppar peppar).

Åh nu vet jag knappt vad jag ska skriva mer men JA det är prestationsångesten som spökar och jag veeet att dålighetskänslorna inte stämmer överens med verkligheten, jag vet att jag gör ett bra jobb men det är ändå svårt. Lite taskig självkänsla också. Rädd för att vara dålig, rädd för konflikter eller bli ifrågasatt av kollegor. Ja, det känns jobbigt att erkänna det... men det är väl bra att se problemen så man kan göra något åt dem.

Flumflum, vet knappt vad jag har skrivit

 

[Trollunge]

Jag har ägnat dagens mycket sena lunchrast (är ensam på kontoret idag) åt att läsa igenom gamla beach-trådar från 2014, och kan ju bara konstatera att jag har lärt mig så fruktansvärt mycket om både mig själv och träning sedan dess. Jösses vilken okunnig, osäker, kroppsfixerad typ jag var på den tiden! Och vilka jobbiga tankar jag gick runt med! Och gud vad jag hängde på löpband hela tiden, det har jag inte alls något minne av!

Det var mycket nyttig läsning - jag har visst kommit ganska långt i min fysiska och psykiska utveckling på 3-4 år Och jäklar vilken aktivitet det var i tråden dåförtiden, jag tror vi snittade tre sidor om dagen! Jag kan sakna den tiden faktiskt, på många sätt, även om jag inte saknar den person jag var då.

Läsningen fick mig också att inse att jag nog vill prova något nytt i träningsväg snart. Jag saknar glöden och glädjen jag verkade ha så gott om på den tiden (vilket alltså var den tiden då jag nyligen upptäckt att gymträning faktiskt kunde vara kul). Styrketräningen just nu känns väl helt okej kul, men jag har tappat gnistan lite och skulle vilja ha mer av ett sammanhang med träningen. Just nu är det liksom mest bara me, myself and I som drar i det och det känns inte riktigt tillräckligt. Tidigare har jag löst detta genom att ta ett par PT-pass för att få lite ny inspiration & motivation, men det känns inte som att det skulle räcka den här gången.

Nu har jag i och för sig kommit igång bra med ridningen, och det lär bara bli bättre framöver, men jag känner ändå att det saknas något… Jag vill träna på ett sätt som gör att det inte bara är jag och mina “ja, jag borde väl”, “det säkert blir kul när jag är där”-tankar som styr, utan där det finns något helt annat som lockar. Detta ledde till att jag började Googla allt från crossfit till något som kallas British Military Fitness, i jakt på inspiration.

Någon som har tankar och förslag att dela med sig av? Jag avskyr löpning, så löpklubbar och liknande går bort. Det samma gäller dans och liknande. Har testat klättring och basket på “äldre dar” men fastnade inte direkt för något av dem. Bikram-yoga är väl det jag testat på senaste som jag gillade bäst, men stället ligger på andra sidan stan och är väldigt svårt att ta sig till utan bil.

Inspirera mig!

Åh vad kul att läsa i gamla trådar, det måste jag göra någon dag med Och du visste ju att jag skulle tipsa om CROSSFIT men du kom ju fram till det helt själv (eller med hjälp från sambo)

Det blir ingen tung/tuff träning för mig just nu. Jag tragglar på med kroppsviktsträning inomhus, lite yoga och väldigt lätt konditionsträning på löpbandet. Det är alldeles för kallt i mitt lilla gym Idag är det –15 grader ute, jag har märkt att jag drar gränsen någonstans vid typ –3 eller så. Sen så har jag varit rätt svajig mentalt de senaste två veckorna, rätt mycket ångest i helgen t.ex. Mycket jobbrelaterat, ingenting har gått som det ska de senaste veckorna och då kommer min prestationspersonlighet och mitt dåliga självförtroende och säger att jag är jättedålig. Ganska usel till och med. Åstadkommer ingenting på jobbet (men det är inte sant). Typ så. Och allt känns skit och jag ångrar att jag läste min utbildning och jag borde bara säga upp mig och ta något okvalificerat jobb och och och... Jäkla skit. Idag känns det lite bättre, jag inser att allt är inte så nattsvart och jobbet är inte hemskt och allt kommer lösa sig. Take a chill pill, liksom Ibland önskar jag att jag var lite mindre som en sinuskurva och lite mer... jämn

Ååååh, önskar jag hade ett chill pill liggande och kunde skicka till dig! Du är din egen värsta fiende ibland känns det som Jag tycker du är grym!!

Ok, efter att ha pratat igenom det här med sambon så har jag tydligen skickat iväg ett mail till mitt närmsta crossfit-ställe och frågat när jag kan få komma på prova på-pass! Ungefär såhär ser det ut i min hjärna just nu:

JAAAAAAAAAA! Come join me in the crossfit-gemenskap!

Alltså, jag gjorde ett tappert inhopp på två veckor men min frånvaro därefter kan inte skyllas på mig allena. Jag får återkomma efter augusti, när trollet i min mage är på utsidan Jag är helt enkelt gravid och mår så jävla dåligt. Har blivit en liten soffpotatis som mest vill kräkas. Fick medicin och mådde asbra första helgen med den, vilken energi! Sen har det dalat och nu känns det nästan sämre än innan medicinen.

Kanske ramlar in här ibland och gnäller över graviditetens allmänna jävlighet, vet att det iaf finns en här inne som kan elda på den känslan. Försöker ta hand om min häst och rida ibland men får massvis med hjälp. Ridning i skritt igår var riktigt jobbigt... Hoppas på att må bättre snart så min kropp inte helt förtvinar!

STORT GRATTIS! Vem mer i tråden?!

Tränar på min mage, målet är att klara av 20 situps, 20 crunches och 20 leg rises (finns det någon svensk översättning på det förresten?).

I nuläget klarar jag situpsen och crunches med lite paus emellan, men leg rises är jag död efter 10-15st...

Benlyft?

 

[Trollunge]

Jag säger grattis och beklagar på samma gång.

MVH känner sig träffad av andra stycket

Vänta nu, träffad som i du tyckte inte gravid var det roligaste tillståndet ever eller träffad som gravid igen??

 

[zassoo]

@Trollunge Haha det är väl ungefär vad min kära make brukar hävda också Jag fäller krokben för mig själv lite då och då genom att snurra in mig i ”sanningar” som jag själv och min prestationsångest har hittat på. Smart, jättesmart

 

[TheRedLightning]

Benlyft?

AH! Såklart! Varför tänkte ja inte så enkelt utan krånglade till det.

 

[Tassetass]

Vänta nu, träffad som i du tyckte inte gravid var det roligaste tillståndet ever eller träffad som gravid igen??

Det första. Jag HATADE att vara gravid.

 

[Chili]

Grattis till graviditeten men vad jobbigt att må så dåligt, hoppas det vänder snart

Skönt ändå att nån känner igen sig, även om det inte är kul att du också haft det så. Lite av mitt problem är väl också att jag har aldrig älskat jobbet, jag har aldrig velat jobba specifikt med det här. Det har sina stunder, absolut, men det är inte min dröm (jag vet inte heller vad jag vill jobba med, är högst förvirrad och ifrågasätter allt ) Det gör det lite svårare... samtidigt som det inte finns så mycket jobb alls att söka. Jag vill inte flytta eller veckopendla heller, bortskämd som jag är. Jobbet i sig är helt okej men det är långa resor varje dag (pendlar 9,5 mil med bil enkel väg) och vi har haft väldiga arbetsmiljöproblem med en dysfunktionell arbetsgrupp (det har dock klingat av för tillfället, peppar peppar).

Åh nu vet jag knappt vad jag ska skriva mer men JA det är prestationsångesten som spökar och jag veeet att dålighetskänslorna inte stämmer överens med verkligheten, jag vet att jag gör ett bra jobb men det är ändå svårt. Lite taskig självkänsla också. Rädd för att vara dålig, rädd för konflikter eller bli ifrågasatt av kollegor. Ja, det känns jobbigt att erkänna det... men det är väl bra att se problemen så man kan göra något åt dem.

Flumflum, vet knappt vad jag har skrivit

Är det sådana problem förknippade med jobbet så blir det ju verkligen jobbigt! Jag har trots allt haft det bra med stöd och peppning, vet inte vad jag hade gjort om jag hade en dålig chef också! Men ja, nu har jag mycket mer känslan av att det bara är ett jobb än att det är JAG. Ibland kan man liksom bara gå och jobba. Är man inte nöjd tror jag man kommer söka sig till det som känns mer rätt, det kan ju också vara något helt annat än vad man hade tänkt sig. Den erfarenhet du får nu är dessutom så himla mycket guld värd för framtiden! Fundera på vad drömmen vore och hur du kan nå den? Små steg mot det målet kanske kan lätta upp känslan på jobnet.

 

[Trollunge]

@Trollunge Haha det är väl ungefär vad min kära make brukar hävda också Jag fäller krokben för mig själv lite då och då genom att snurra in mig i ”sanningar” som jag själv och min prestationsångest har hittat på. Smart, jättesmart

Inte helt ovanligt det där "vem behöver fiender när man har vänner som sig själv?" Eller "sig själv som vän" kanske...

Det första. Jag HATADE att vara gravid.

Haha ok..

 

[Chili]

Tack! @Sleepan och @Trollunge

 

[Chili]

Det första. Jag HATADE att vara gravid.

+1 hittills.

 

[Trollunge]

Alltså vet ni hörrni jag älskar min lilla "box" Det är alltid så jäkla kul att gå dit och träna, oavsett hur sugen jag är innan så är det en sån energiboost! Fina människor och hård, omväxlande träning är ett fantastiskt recept på välmående alltså
Sorry för tönt men idag var en dag då jag tänkte att jag kanske inte pallade vänta på passet 17:15 eftersom jag slutade 16 och tänkte att jag kanske bara skulle gå o träna lite själv innan. Kände mig oinspirerad. Bestämde mig sen för att ta en promenad i sista solstrålarna, sen träna lite chins själv och sen köra passet. Och det var så himla kul! Som det alltid är. Och jag påmindes om varför jag inte en enda gång på 11 månader tänkt att jag kanske skulle gå tillbaka till att träna på ett vanligt gym igen. Love it!

Passet idag:

A. 5 min amrap x 3
20 alternerande hantelsnatch
10 burpee box jump over
2 min vila mellan 5-minuters blocken

B. 20 min emom
10 alternerande utfallssteg med hantel/kettlebell
10 sit-ups

C. En styrkeövning för baksida lår som jag inte har en aning om vad den heter. En person sitter på ens vader och så står man på knä och lutar sig framåt. Väldigt krampframkallande för hamstring/vader

A-delen var roligast och jobbigast

 

[Trollunge]

Just det, höll på att trilla på näsan när jag snubblade ner från lådan efter en burpee boxhopp och slet upp två stora valkar i händerna när jag övade på kippade pull-ups innan passet och har blåmärken på båda knäna efter massa snabba utfall. Har också en röd pisksnärt över röven efter ett misslyckat dubbelhopp med hopprep och blåmärken på båda vaderna efter marklyft/frivändning.
Men höften känns ok iaf!! Ytliga småskador kan jag leva med

 

[FengurLaugar]

Blev inget gym igår. Vi stack iväg och köpt färg och tapeter till köket istället. Vi har pratat så länge på att vi ska fixa till det och nu är det dags Ska träna ikväll istället och sen börja förarbetet inför målningen

 

[Tassetass]

Imorse träffade jag min PT och hade en liten genomgång av stöt och ryck. Stöt gick bra, måste arbeta lite på rörligheten i axlarna. Ryck var kul, men jag har ju lite rörlighetsträning att göra. Extra kul hade PT åt mig när jag fick sitta i en djup knäböj och samtidigt göra pressar med stång. Häll-vete-i-en-säck vad svårt det var! Men men, jag ville ju ha en utmaning inför det nya året, och det fick jag.

 

[Mineur]

Alltså, jag gjorde ett tappert inhopp på två veckor men min frånvaro därefter kan inte skyllas på mig allena. Jag får återkomma efter augusti, när trollet i min mage är på utsidan Jag är helt enkelt gravid och mår så jävla dåligt. Har blivit en liten soffpotatis som mest vill kräkas. Fick medicin och mådde asbra första helgen med den, vilken energi! Sen har det dalat och nu känns det nästan sämre än innan medicinen.

Kanske ramlar in här ibland och gnäller över graviditetens allmänna jävlighet, vet att det iaf finns en här inne som kan elda på den känslan. Försöker ta hand om min häst och rida ibland men får massvis med hjälp. Ridning i skritt igår var riktigt jobbigt... Hoppas på att må bättre snart så min kropp inte helt förtvinar!

Åh, grattis! Jag smygläser gravid-trådarna lite då och då (och önskar alltid i efterhand att jag aldrig hade gjort det, de skräckscenarie jag har inför en eventuell graviditet har inte direkt blivit bättre ) så jag visste redan, men ville inte hoppa fram där som gubben i lådan och säga grattis bara sådär

Jättetråkigt att höra att du mår så pyton dock! Har du dragit på dig något särskilt som gör att det är så illa, eller är det "helt normalt" att känna som du gör? Det låter ju jättekämpigt!

Grattis till graviditeten men vad jobbigt att må så dåligt, hoppas det vänder snart

Skönt ändå att nån känner igen sig, även om det inte är kul att du också haft det så. Lite av mitt problem är väl också att jag har aldrig älskat jobbet, jag har aldrig velat jobba specifikt med det här. Det har sina stunder, absolut, men det är inte min dröm (jag vet inte heller vad jag vill jobba med, är högst förvirrad och ifrågasätter allt ) Det gör det lite svårare... samtidigt som det inte finns så mycket jobb alls att söka. Jag vill inte flytta eller veckopendla heller, bortskämd som jag är. Jobbet i sig är helt okej men det är långa resor varje dag (pendlar 9,5 mil med bil enkel väg) och vi har haft väldiga arbetsmiljöproblem med en dysfunktionell arbetsgrupp (det har dock klingat av för tillfället, peppar peppar).

Åh nu vet jag knappt vad jag ska skriva mer men JA det är prestationsångesten som spökar och jag veeet att dålighetskänslorna inte stämmer överens med verkligheten, jag vet att jag gör ett bra jobb men det är ändå svårt. Lite taskig självkänsla också. Rädd för att vara dålig, rädd för konflikter eller bli ifrågasatt av kollegor. Ja, det känns jobbigt att erkänna det... men det är väl bra att se problemen så man kan göra något åt dem.

Flumflum, vet knappt vad jag har skrivit

Alltså, det skulle verkligen kunna vara jag som skrivit vartenda ord i det här inlägget. Bortsett från det där med den långa resvägen samt den dysfunktionella arbetsgruppen, sådant slipper jag som tur är. Du låter skrämmande lik mig & min hjärna ibland, tyvärr får jag väl nästan säga...

Åh vad kul att läsa i gamla trådar, det måste jag göra någon dag med Och du visste ju att jag skulle tipsa om CROSSFIT men du kom ju fram till det helt själv (eller med hjälp från sambo)

JAAAAAAAAAA! Come join me in the crossfit-gemenskap!

Haha, jag visste att du skulle bli överlycklig!

Alltså vet ni hörrni jag älskar min lilla "box" Det är alltid så jäkla kul att gå dit och träna, oavsett hur sugen jag är innan så är det en sån energiboost! Fina människor och hård, omväxlande träning är ett fantastiskt recept på välmående alltså
Sorry för tönt men idag var en dag då jag tänkte att jag kanske inte pallade vänta på passet 17:15 eftersom jag slutade 16 och tänkte att jag kanske bara skulle gå o träna lite själv innan. Kände mig oinspirerad. Bestämde mig sen för att ta en promenad i sista solstrålarna, sen träna lite chins själv och sen köra passet. Och det var så himla kul! Som det alltid är. Och jag påmindes om varför jag inte en enda gång på 11 månader tänkt att jag kanske skulle gå tillbaka till att träna på ett vanligt gym igen. Love it!

Passet idag:

A. 5 min amrap x 3
20 alternerande hantelsnatch
10 burpee box jump over
2 min vila mellan 5-minuters blocken

B. 20 min emom
10 alternerande utfallssteg med hantel/kettlebell
10 sit-ups

C. En styrkeövning för baksida lår som jag inte har en aning om vad den heter. En person sitter på ens vader och så står man på knä och lutar sig framåt. Väldigt krampframkallande för hamstring/vader

A-delen var roligast och jobbigast

Och när du skriver sådant här så blir jag ju bara så dunderpeppad och helt övertygad om att crossfit kommer visa sig vara min grej!

Just det, höll på att trilla på näsan när jag snubblade ner från lådan efter en burpee boxhopp och slet upp två stora valkar i händerna när jag övade på kippade pull-ups innan passet och har blåmärken på båda knäna efter massa snabba utfall. Har också en röd pisksnärt över röven efter ett misslyckat dubbelhopp med hopprep och blåmärken på båda vaderna efter marklyft/frivändning.
Men höften känns ok iaf!! Ytliga småskador kan jag leva med

... men sen skriver du sånt här och då blir jag osäker och feg igen

 

[Tassetass]

... men sen skriver du sånt här och då blir jag osäker och feg igen

Jag känner en hel del som sysslar med crossfit, långt ifrån alla är så blåslagna som @Trollunge

 

[Mineur]

Jag känner en hel del som sysslar med crossfit, långt ifrån alla är så blåslagna som @Trollunge

Nä, hon är kanske lite onödigt våghalsig den där @Trollunge! Men egentligen vore det bra för mig att tvingas bli lite mindre försiktig, lita mer på min kropp och lära mig att man inte dör av smärta bara för att man råkar slå sig lite. Jag kan nämligen alltför väl identifiera mig med den här shettisen:

https://www.facebook.com/video.php?v=2284053335069829

 

[Tassetass]

Nä, hon är kanske lite onödigt våghalsig den där @Trollunge! Men egentligen vore det bra för mig att tvingas bli lite mindre försiktig, lita mer på min kropp och lära mig att man inte dör av smärta bara för att man råkar slå sig lite. Jag kan nämligen alltför väl identifiera mig med den här shettisen:

https://www.facebook.com/video.php?v=2284053335069829

Haha, men lille stackarn då.

Förresten, jag vill tillägga att en del blåmärken och sånt märker man inte att man får. Mycket uppstår av nötande snarare av akuta tillbud, liksom.

 

[Mineur]

Haha, men lille stackarn då.

Förresten, jag vill tillägga att en del blåmärken och sånt märker man inte att man får. Mycket uppstår av nötande snarare av akuta tillbud, liksom.

Det är pinsamt hur många personer som taggat mig i den videon på Facebook Men mina vänner känner mig väl i alla fall!

Och tack för pepp, jag ska försöka att tänka så och tuffa till mig lite! Det har jag behövt göra i 26 år nu, så det är väl kanske på tiden!