Jättestort grattis! Vilken härlig känsla det måste vara nu efteråt.![]()
Lite overkligt på nåt sätt men skön känsla att veta att man klarar av det man inte trodde man skulle klara
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jättestort grattis! Vilken härlig känsla det måste vara nu efteråt.![]()
För att inte lockas att springa på eller hetsas av tiden så tog jag med mig hästen i lina och stack ut i skogen. Han är nämligen en alldeles utmärkt liten löparkompis som springer på sådär alldeles lagom mkt. Ridslingan, som går på sidan av joggingspåret, är dock lite djupare och består till största del av sand. Så det sög rätt bra i musklerna. Därför sprang vi inte så långt utan nöjde oss med 5 km. Superhärligt!! Hästen var lika nöjd och frustade avslappnat flertalet ggr. Att det sedan var 20 härliga grader och sol gjorde inte saken sämre. Så nu är jag hög på endorfiner igen!
Då ska vi se
Vi startade kl 14.00 och min snälla kollega som bor i Oslo och som dragit igång denna cirkus med bolaget men som är knäskadad och inte skulle vara med agerade chaufför åt oss alla mellan hotellet och centrum.
På plats kollade vi läget vid starten och gick på dass. Tog en varsin energigel och ställde och i rätt startgrupp. Perfekt väder och god stämning! Vi startade lugnt pga trångt (men inte alls lika knökat vid start som på Vårruset....) och vi höll rätt lugnt tempo hela tiden. Jag och maken sprang tillsammans eftersom vi gjort det på träning hela tiden. Banan var rätt flack med någon enstaka tyngre backe. Den värsta var vid 17 km men vi envisades med att springa hela tiden ändå även fast det gick sakta. Maken tyckte det var jobbigare än mig så jag hade nog kunnat ha högre tempo men valde att köra safe så jag säkert skulle orka. Runt 13-14 km börjar det kännas i benen, man blir stum av att springa så länge på asfalt. Orken var det inge fel på men det är benen som börjar klaga efter så pass många km. Jag började få redigt ont på insidan höger fotled och det har jag aldrig haft innan så det var en ny upplevelse haha. Sista 2 km var det lite utförsbacke så vi kunde springa på lite mer men pga ont i fotlederna och stum i benen så vågade man inte riktigt för risken att ramla istället. När vi kom in på den blå mattan 200 m innan mål tog vi i och sprang så snabbt vi kunde över mållinjen
Tiden är inget att skryta om, 2,36. Men vi har inte tidspressat oss något alls under träning utan bara velat vara säkra på att klara distansen och det vi gjorde vi! Konditionen är det inge fel på för vi hade orkat springa mer om det bara hade varit för det, men det gör ont i kroppen efter 15 km för oss motionärer
Efter mål fick vi vår fina medalj, något att dricka och äta och sen lunkade vi iväg för att leta efter min kollega. Det första efter man stannat vid målet så gjorde det redigt ont i höfterna och jag ville bara sätta mig. Men efter några minuter gick det bra. Det var 15 min att gå till bilen ungefär också och det var inga problem.
Kan sammanfatta det med att 21 km är jäkligt långt, och det gör ont på slutet! Men det är inte det värsta jag gjort i mitt liv utan jag kan tänka mig att vara med nästa år också om bolaget ska anmäla ett gäng igen
Igår var jag stel i benen och var svullen på insidan höger fotled. Idag är det bättre men jag tänker bara rida idag och i morgon så kanske det funkar med gym och promenad på onsdag.
Bahhh!!
Denna vecka kör jag dubbelpass!
- 14.00 crosstrainern 12min (sämst)
Gym axlar 10kg 3x3 rep
Traps 10x3
Knäböj 20kg 3x3 (sämst)
Streching, mycket braöverraskande och nyttigt
Situps 10x3
Sidan o bli som ett V slå i händerna i fötterna 5x2
Hej tråden.
Är inne på femte jobbveckan sedan semestern, har precis avslutat en två veckors jävligt segdragen förkylning och vet inte riktigt om jag kan sätta ord på hur det varit sista tiden. När jag började om att jobba efter semester kom verkligheten och stressen som en käftsmäll. För mycket att göra, för lite folk, ni vet hur det kan vara... Jag har mått rätt risigt, varit jättetrött, stressad, haft långa dagar och velat prioritera att hänga med mannen och dottern på kvällarna. Har fått kämpa satan för att inte äta upp ungefär allt godis i hela Närke. Himla tur att jag drog igång med den där onlinecoachinggrejen i slutet på augusti, för det har ändå gett mig lite motivation och fokus. Vi kom tidigt överens om att medan det var så hemskt på jobbet och när jag dessutom blev förkyld så var fokus sömn - kost - vardagsmotion - träning, i den ordningen. Jag har sovit så mycket jag kunnat (många kvällar har jag lagt mig med dottern vid åtta), kämpat med maten och fått till i snitt 10 000 steg om dagen de senaste tre veckorna (så länge som jag räknat). Vi har lite strategier för hur jag ska tackla mitt tröst-, trött- och stressätande och det har gått rätt så bra större delen av tiden.
Idag var första gången på typ fyra veckor som jag känt mig någorlunda som mig själv. Förkylningshelvetet har gett sig och jag har haft en fantastiskt fin och energigivande helg i Stockholm med dottern och svärföräldrarna. Idag kunde jag jobba en normallång dag utan att känna paniken växa i magen, något jag inte kunnat göra sedan semestern slutade. Efter jobbet hoppade jag in på gymmet i trekvart och körde vad jag kände för. Sen trampade jag hem, utfodrade avkomman och en totalt sänkt make () och sedan cyklade jag och dottern till andra sidan stan för hennes danslektion. Där hoppade jag runt i 45 minuter, sedan hem igen. Nattade barnet (och nämnda sänkta make) och trots att klockan närmar sig tio är jag faktiskt inte helt död. Det känns som att livet är på väg att återvända nu.
![]()
Veckans andra gymbesök avklarades idag. Träningsvärken från i måndags är inte nådig, skulle ha tagit det lite lugnare med böjen...Blev i alla fall lite uppvärmningsövningar, lätta marklyft, enarmsrodd i kabelmaskin, lite frivändningar (fick hybris och orkade inte ta av mer än att det var 40 kg kvar på stången, jag har nog aldrig frivänt mer än 35 kg
men det gick ändå) och ett skivstångskomplex med rodd-press-knäböj-press-rodd. Avslutade med lite ankgång (en oväntad favorit) och lite stretching. Ingen styr eller ordning alls på passet utan ett rent kom-igång-med-rörelseglädje-pass.
Jobbet känns för övrigt ännu lite mindre stressigt nu. Veckan har gått bra, jag har haft lite flyt och mer jobb har lämnat mitt rum än vad det har kommit in. Det är första gången på fem veckor det hänt.