Inte jag! Gör hunden fel vill jag ju att den ska anstränga sig för att göra rätt. Jag vill att den ska säga "hoppsan, det blev tokigt. Vad ska jag göra då? är det här rätt? Inte? okej.. Detta då? JA, härligt!". Har men en hund som inte vågar prova och försöka får man en passiv, helt o-initiativrik liten räka. Det ska alltid vara okej att försöka. Sedan måste det vara klart att "okej, det var fel, det provar jag inte igen".
Okej. Jag vill inte att min hund ska tveka över vad det är jag vill. Har jag lärt den fot ska den veta exakt vad det betyder. Vet den inte det, korrigerar jag inte eftersom att min inlärning varit bristfällig och jag har satt en dålig grund.
Den ska inte behöva tänka "oj...hm...men såhär då?". Så tränar jag mina hundar UNDER inlärningen. Först visar jag vad jag vill+klick+belöning. Sedan när jag märker att hunden börjar fatta grejjen kan jag vänta ut, låta den tänka. Gör den fel upprepar jag kommandot, den tänker, kanske gör den rätt och då rosar jag.
När jag vet att hunden är hundra på ett kommando ska det vara så självklart att den inte ska behöva ifrågasätta det och undra "hur gjorde man?".
Antingen har man lärt hunden kommandot, eller så ha rman det inte.
Nejjar jag min hund under lydnad, så beror det isåfall på att den för tillfället riktat uppmärksamheten åt något den anser intressantare. (Ex ett annat ekipage kastar boll mitt framför näsan på min av misstag, och min kastar en lång blick ditåt).
Jag ser inte dramatiskt på korrigeringar. Jag korrigerar mina hundar och kan absolut inte säga att jag på något sätt enbart tränar med belöningar, för det gör jag inte. MEN det beror ju på att jag inte har tålamod till/kunskap till att lösa situationer på ett annat vis.
Jag tränar med korrigering för att jag tycker att det är schysst att visa min hund vad jag vill, och att vi är så klara i vår kommunikation att hon aldrig behöver fundera över mig. I Lydnaden tränar jag gärna med så lite korrigering som möjligt, och där ha rjag helt klart sett fördel med shejping ffa på min lilla hund, men även den stora (även om hon är enkel även utan). Tyvärr anser jag inte att det är applicerbart på skyddet alla gånger. Jag äter upp min hatt den dagen det dyker upp tränare som är villiga att prova metoderna ordentligt i skyddet och att träningen dessutom är effektiv och snabb.
Men fortfarande, de finns många som HELT tränar & lever med belöningsbaserad kommunikation och jag är övertygad om att det är väldigt, väldigt effektivt. Men det är svårt! Det kräver stort tålamod, kunskap, analyseringsförmåga och engagemang. Mycket svårare än att använda sig av korrigeringar, för herregud det kan väl vem som helst göra liksom.
Javisst, men vi diskuterar ju ffa skydd nu. Drösvis med förare shejpar och klickar sina IPO hundar till stor del. På vissa områden har det dock tagit stopp och man vet inte hur man ska applicera det på vissa bitar (utan att det ska ta alldeles för lång tid). Man tycker att en korrigering här eller där är skonsammare.
Hur ser du på det? Jag vet hur du tränar, men tror du inte att korten kan vara kritvita och kolsvarta trots att man kör helt operant? För det kan dom
Aboslut, men jag tycker att vägen dit många gånger är för lång och klurig.
Det som stör mig med korrigeringsträning är att så många hela tiden gnäller, rycker och drar i sina hundar. De får lära sig av "erfarna" förare att det är viktigt att "visa vem som bestämmer", "ge dem vad de tål" och att de måste veta när de gör fel osv, istället för att ta tag i problemen på ett konstruktivt och bra sätt.
Ja, tyvärr verkar du applicera den irritationen på både mig och Jadzia i den här diskussionen. Även om jag och Jadzia tränar olika (är jag ganska säker på) så tror jag inte någon av oss ser på korrigeringsträning som ditt exempel ovan.
