Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Nej självklart inte, men där styr man i den mån man kan omgivningen för att kunna ställa individsanpassade krav, men det är en helt annan historia.:)

Det viktiga i det hela var ju konsekvensen, som blev utesluten belöning. Det var där jag inte hängde med på hur du menade.
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Och jag anser att det du påstår är lika mycket bullshit.

Skillnaden mellan dig och mig är dock att jag struntar i vilken filosofi du har.
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Ja, och jag har vetenskapliga studier som backar upp det jag jobbar med:cool:
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Under inlärningen använder man sig inte av korrigeringar. Det kommer först i kravfasen vilken saknas helt inom operant inlärning. Där existerar heller inte några måsten utan allt bygger på valfrihet och frivillighet. Så ser dock inte hundens värld ut utan den är precis som vår fylld av sociala krav och regler. Följs inte dessa blir det konsekvenser. Det gäller i princip alla sociala flockdjur.

Operant inlärning fungerar mycket bra som just inlärning, men den brister när det gäller handhavande av hund i det stora hela. De är inte gjorda för att leva utan sociala regler.

Operant inlärning som livsfilosofi fungerar inte klockrent på människor heller. Det brukade kallas för fri uppfostran tidigare och det har vi sett hur det gick. Det ställer också till problem vid komplexa uppgifter. Det är därför opponeringar på högskolenivå innehåller både positiv och negativ kritik.

Tyvärr har du missuppfattat vad operant inlärning är. Gå en kurs eller läs på, det blir lite tokigt när du skriver saker som inte riktigt stämmer:)
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

nja säger jag. varken jag eller mina rätt gamla hundar lär oss något nytt på kisserundorna eller när vi är hemma. efter nästan 10 år tillsammans går det mesta på rutin.

Jag förstår vad du menar, men fortfarande så formas hundarna (och du!:)) av allt ni gör, även fast det går på rutin. Rutinen bara i sig är ju något inlärt för er båda!
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Hundar kör inte operant inlärning på varandra när de interagerar och det gör inte vi människor heller. Det operanta kommer in först då vi börjar lära oss teoretiska kunskaper.

Det gör vi absolut! Det handlar ju om att det som du inte får någon respons på kommer du inte göra igen och det du får en bra respons för/belöning för kommer du att göra igen.

Exempel: du sitter och pratar med dina kompisar och du svär. Alla andra tittar bort, låtsas som ingenting och vänder ryggen åt dig. Kommer du svära igen strax då? Antagligen inte.

Eller läraren som alltid står med en penna i handen när hon/han undervisar och det stör eleverna. Så fort läraren släpper pennan sträcker alla på sig, lyssnar och deltar aktivt. När pennan åter är i handen sjunker eleverna ihop, tittar bort och är passiva. Hur många lektioner tror du det kommer ta innan läraren inte håller i pennan längre? Inte många:)

Eller; du räcker upp handen i klassrummet och svarar fel på en fråga. Läraren skrattar elakt och straffar dig. Kommer du då spontant våga räcka upp handen igen och svara på en fråga, även om chansen finns att du svarar rätt? Nja...

Eller du blir stoppad av polisen för att du kör för fort. Du får böter. Kommer du att köra långsammare från och med nu? Tja, kanske den första veckan, men sedan kommer du köra likadant igen. Bestraffningen är alltså resultatlös. Skulle en polis däremot stanna dig en dag när du kör lagligt och säga "Fan vad bra du körde, här har du 10 000 för det! Ha en bra dag!" Skulle du då anstränga dig för att köra mer lagligt? Det tror jag definitivt!:)
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Som omfattar arten hund?

Studier på delfiner och möss är tämligen irrelevant.

Jag efterlyser också studier som går ett steg längre och lämnar den initiala inlärningen. Som sagts tidigare, korrigeringar sker inte under inlärningen. Det kommer under kravfasen och jag skulle vilja se någon köra kravfas operant. Vissa hävdar att kravfasen är tämligen onödig och det kan den säkert vara, men den är ungefär lika onödig som att köra totalt operant. Båda sätten fungerar (förutom i skydd för där har ingen lyckats med upprepade resultat) och inget är varken bättre eller sämre än det andra.

De totala klicker-fanatikerna verkar dock leva i någon villfarelse att det är hemskt och fel att korrigera sin hund och då bör man nog gå hem och kamma sig och läsa på om arten hund och hur de fungerar. Studier i all ära, men studera då hund och inte möss.
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

men tycker du inte att det är konstigt? att det fungerar inom ALLA andra användingsområden utom just skydd?

Som Jadzia sa, det är inte det minsta underligt. Det stora bytet (ärmen) ÄR hela belöningen och i hundens värld finns ingen större belöning, det hade varit en annan historia om man kunde skifta, tex genom att ge boll efter bett.
Nu är bettet i ärmen vinsten. Sedan är det fortfarande ingen som säger att det går att klicka! Det GÅR att klicka mycket, men inte allt (om man inte ska hålla på i en evigheters evighet).

tioooooooooooo
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Exempel: du sitter och pratar med dina kompisar och du svär. Alla andra tittar bort, låtsas som ingenting och vänder ryggen åt dig. Kommer du svära igen strax då? Antagligen inte.

Ganska kul exempel, för ungeär detsamma är jag med om dagligen. Jag har via jobbet börjat umgås med en person på luncherna som enligt mig är mycket präktig. Denne svär ALDRIG (förutom ord som tex "tusan") och är i allmänhet
mycket noga med att inte verka ..ja hur ska man säga..det är inget riv i människan.


Jag själv är en person som svär över allt. "Vart är gaffeljäveln?" " Åh vad jag älskar er hundjävlar! " , "Helvete vad trött jag är!"..osv). Jag tänker givetvis inte på det själv, men började notera mina svordomar när jag umgicks med en människa som plötsligt såg förskräckt ut när jag svor. Det hade dock ingen förmildrande effekt på mig, jag svor nog omedvetet MER.

Såhär några månader senare märker jag allt mer på våra lunchpromenader att det börjar komma grodor ur frökens mun...Det har dykt upp ord som jävla, förbannat skit, och idiot....Vad säger det om inlärning? Att jag har dåligt inflytande på folk?
:angel:

Eller; du räcker upp handen i klassrummet och svarar fel på en fråga. Läraren skrattar elakt och straffar dig. Kommer du då spontant våga räcka upp handen igen och svara på en fråga, även om chansen finns att du svarar rätt? Nja...

Klockren korrigering. Dock i mycket obehaglig och elak form.

Eller du blir stoppad av polisen för att du kör för fort. Du får böter. Kommer du att köra långsammare från och med nu? Tja, kanske den första veckan, men sedan kommer du köra likadant igen. Bestraffningen är alltså resultatlös. Skulle en polis däremot stanna dig en dag när du kör lagligt och säga "Fan vad bra du körde, här har du 10 000 för det! Ha en bra dag!" Skulle du då anstränga dig för att köra mer lagligt? Det tror jag definitivt!:)

Sistnämnda exemplet använder man sig ju av ändå. Eller tror du att man inte rosar sin hund för att man inte är 100 procentig shejpare? :crazy:
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Ja, och jag har vetenskapliga studier som backar upp det jag jobbar med:cool:

Migo, varför gör du dig inte hörd som klickertränare i skyddet? Jag tror absolut att många hade varit intresserade av ett seminarium. Får du det att funka och det verkligen gör gott hade du nog blivit rik :)
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

intressant! jag har aldrig sett en hund som reagerat något vidare på andras klickande än förarens. det har nog blivit runt 100 hundar vid det här laget, kanske ännu fler, som jag sett klickas i grupp. men ingen regel utan undantag :).

Här är en till hund som kan reagera på andras klick!
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

För mig är större delen av umgänget med djuren inlärning på ett eller annat sätt. Om ett kommando inte efterlevs så beror det på att det inte är tillräckligt befäst = bör tränas, inte bestraffas.

Om man kombinerar klickerträning med bestraffningar/korrigeringar så har man missat poängen med hela träningsformen!

Jag tycker inte att bestraffning och korrigering är synonymer.
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Ganska kul exempel, för ungeär detsamma är jag med om dagligen. Jag har via jobbet börjat umgås med en person på luncherna som enligt mig är mycket präktig. Denne svär ALDRIG (förutom ord som tex "tusan") och är i allmänhet
mycket noga med att inte verka ..ja hur ska man säga..det är inget riv i människan.

Jag själv är en person som svär över allt. "Vart är gaffeljäveln?" " Åh vad jag älskar er hundjävlar! " , "Helvete vad trött jag är!"..osv). Jag tänker givetvis inte på det själv, men började notera mina svordomar när jag umgicks med en människa som plötsligt såg förskräckt ut när jag svor. Det hade dock ingen förmildrande effekt på mig, jag svor nog omedvetet MER.

Såhär några månader senare märker jag allt mer på våra lunchpromenader att det börjar komma grodor ur frökens mun...Det har dykt upp ord som jävla, förbannat skit, och idiot....Vad säger det om inlärning? Att jag har dåligt inflytande på folk?:angel:

Haha, man blir som man umgås, är det inte så det kallas:D;)

Nej men; du får ju ingen negativ respons, utan nästan snarare en positiv respons; hon visar att hon uppmärksammar det du säger. Skulle det vara så att du vill prata med henne, men att varje gång du svär så skulle hon vända och gå alt ignorera dig så skulle det inte ta lång tid innan du slutade.

Klockren korrigering. Dock i mycket obehaglig och elak form.

Precis:) Korrigeringar gör ju att man slutar prova, man slutar att försöka. Det är mycket sällan önskvärt!

Sistnämnda exemplet använder man sig ju av ändå. Eller tror du att man inte rosar sin hund för att man inte är 100 procentig shejpare? :crazy:

Nejnej, det är inte så jag menade.. Bra att du frågar ist för att anta! Det jag ville visa med exemplet är att det är långt mycket mer effektivt att belöna rätt istället för att korrigera fel, både på människor och hundar. Jazdia skrev ju att varken hundar eller människor använder sig av operant inlärning när de/vi interagerar, vilket är fel. Med exemplena jag skrev hoppas jag att hon förstår varför:)
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Nej men; du får ju ingen negativ respons, utan nästan snarare en positiv respons; hon visar att hon uppmärksammar det du säger. Skulle det vara så att du vill prata med henne, men att varje gång du svär så skulle hon vända och gå alt ignorera dig så skulle det inte ta lång tid innan du slutade.

Ja, men för min del (som är envis som en åsna) hade jag nog försökt hundra gånger innan jag slutade. Jag hade varit mycket mer bekväm med att personen ifråga gjorde det klart för mig att denne INTE vill prata med mig och varför.

Exemplet du använde hade gjort mig frustrerad, och ständigt undrande vad problemet är. Jag hade mått mycket bättre av att veta omedelbart.


Precis:) Korrigeringar gör ju att man slutar prova, man slutar att försöka. Det är mycket sällan önskvärt!

Nja, jag skulle säga tvärtom. Man vill ju att hunden undviker ett icke önskvärt beteende, man vill inte att den ens försöker sig på det.

Nejnej, det är inte så jag menade.. Bra att du frågar ist för att anta! Det jag ville visa med exemplet är att det är långt mycket mer effektivt att belöna rätt istället för att korrigera fel, både på människor och hundar. Jazdia skrev ju att varken hundar eller människor använder sig av operant inlärning när de/vi interagerar, vilket är fel. Med exemplena jag skrev hoppas jag att hon förstår varför:)

Jag vet inte riktigt vilket spår du är inne på. Men jag kan utröna av dina och Migos svar att ni ser mycket dramatiskt på korrigering, och verkar tro att korrigering står i fokus på skyddshundsträningar (eftersom att vi exemplifierat det så mycket.)

Korrigering tar man till på en hund som inte åtlyder kommando. Den ska alltså vara HELT klar med vad jag önskar att den gör. Den får välja att ha kul med mig, och dessutom få belöning för det..eller att fokusera på annat och få en korrigering (Tex "NEJ!" Vilket betyder ungefär "FEL"). När hunden gör rätt får den omedelbart ros.

Lyder inte "bara för att" så håller jag helt med om att då står det inte klart för den vad det är vi gör och vad den kommer att tjäna på det. Jag som förare behöver antagligen backa lite i träningen och grunda bättre.

Ett annat exempel är en hund som stressar (har haft själv). Jag kommenderar "fot" och hunden sätter sig korrekt men är mycket ofokuserad pga av iver/stress. Den flåsar, kollar snabbt på omgivningen/mig, trampar lite..och efter en väntan på kanske 30 sek lugnar den sig och undrar vad vi ska göra.

Vad jag vill är att hunden ska sluta stressa. "Fot" är "fot" och det ska vara omedelbart. Hunden vet vad jag vill men stressar runt, korrigerar jag detta genom ett tydligt kort "NEJ" och får omedelbar uppmärksamhet. Säg mig då varför jag inte ska använda mig av korrigeringen? Jag gör hunden en tjänst.
Den får en tydlig gräns, den slipper stress och får snabbare belöning för önskvärt beteende.

Jag har bara extremt svårt för att se dramatiken och hemskheterna i det hela.
Jag ser en hund som lägger sin energi på att jobba istället, och blir glad på köpet.

Kort och gott, det jag försöker göra i min träning (oavsett om det är spår, lydnad, skydd, gryt, whatever) är att jag lägger upp kort framför mina hundar.

Ett par av korten är vita, ett par är svarta. Vitt står för önskvärt och vilket utdelning det ger, Svart står för oönskade beteenden och konsekvenserna av det. Hunden har med andra ord helt klart för sig vad som gäller, och får fritt välja vilken väg den ska gå.

Jag behöver nog inte nämna att dom vita korten är att föredra, och trots det har jag hundar som är jättekära i matte och är skitglada för övrigt också.
 
Senast ändrad:
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Nja, jag skulle säga tvärtom. Man vill ju att hunden undviker ett icke önskvärt beteende, man vill inte att den ens försöker sig på det.

Inte jag! Gör hunden fel vill jag ju att den ska anstränga sig för att göra rätt. Jag vill att den ska säga "hoppsan, det blev tokigt. Vad ska jag göra då? är det här rätt? Inte? okej.. Detta då? JA, härligt!". Har men en hund som inte vågar prova och försöka får man en passiv, helt o-initiativrik liten räka. Det ska alltid vara okej att försöka. Sedan måste det vara klart att "okej, det var fel, det provar jag inte igen".

Jag vet inte riktigt vilket spår du är inne på. Men jag kan utröna av dina och Migos svar att ni ser mycket dramatiskt på korrigering, och verkar tro att korrigering står i fokus på skyddshundsträningar (eftersom att vi exemplifierat det så mycket.)

Jag ser inte dramatiskt på korrigeringar. Jag korrigerar mina hundar och kan absolut inte säga att jag på något sätt enbart tränar med belöningar, för det gör jag inte. MEN det beror ju på att jag inte har tålamod till/kunskap till att lösa situationer på ett annat vis.

Jag har inte skrivit något om skyddsträning?

Korrigering tar man till på en hund som inte åtlyder kommando. Den ska alltså vara HELT klar med vad jag önskar att den gör. Den får välja att ha kul med mig, och dessutom få belöning för det..eller att fokusera på annat och få en korrigering (Tex "NEJ!" Vilket betyder ungefär "FEL"). När hunden gör rätt får den omedelbart ros.

Lyder inte "bara för att" så håller jag helt med om att då står det inte klart för den vad det är vi gör och vad den kommer att tjäna på det. Jag som förare behöver antagligen backa lite i träningen och grunda bättre.

Ett annat exempel är en hund som stressar (har haft själv). Jag kommenderar "fot" och hunden sätter sig korrekt men är mycket ofokuserad pga av iver/stress. Den flåsar, kollar snabbt på omgivningen/mig, trampar lite..och efter en väntan på kanske 30 sek lugnar den sig och undrar vad vi ska göra.

Vad jag vill är att hunden ska sluta stressa. "Fot" är "fot" och det ska vara omedelbart. Hunden vet vad jag vill men stressar runt, korrigerar jag detta genom ett tydligt kort "NEJ" och får omedelbar uppmärksamhet. Säg mig då varför jag inte ska använda mig av korrigeringen? Jag gör hunden en tjänst.
Den får en tydlig gräns, den slipper stress och får snabbare belöning för önskvärt beteende.

Jag har bara extremt svårt för att se dramatiken och hemskheterna i det hela.
Jag ser en hund som lägger sin energi på att jobba istället, och blir glad på köpet.

Kort och gott, det jag försöker göra i min träning (oavsett om det är spår, lydnad, skydd, gryt, whatever) är att jag lägger upp kort framför mina hundar.

Ett par av korten är vita, ett par är svarta. Vitt står för önskvärt och vilket utdelning det ger, Svart står för oönskade beteenden och konsekvenserna av det. Hunden har med andra ord helt klart för sig vad som gäller, och får fritt välja vilken väg den ska gå.

Jag behöver nog inte nämna att dom vita korten är att föredra, och trots det har jag hundar som är jättekära i matte och är skitglada för övrigt också.

Du och jag tränar antagligen ganska lika, vad jag förstår av din text.
Har själv en stress-majja och har delvis löst det på liknande sätt som du har gjort.

Men fortfarande, de finns många som HELT tränar & lever med belöningsbaserad kommunikation och jag är övertygad om att det är väldigt, väldigt effektivt. Men det är svårt! Det kräver stort tålamod, kunskap, analyseringsförmåga och engagemang. Mycket svårare än att använda sig av korrigeringar, för herregud det kan väl vem som helst göra liksom.

Hur ser du på det? Jag vet hur du tränar, men tror du inte att korten kan vara kritvita och kolsvarta trots att man kör helt operant? För det kan dom:)

Jag lär mig hela tiden och hoppas på att kunna utvecklas så mycket att jag också kan träna på det överlägset mest effektiva sättet hela tiden. Men tills dess måste jag få det att fungera, på ett eller annat sätt.

Det som stör mig med korrigeringsträning är att så många hela tiden gnäller, rycker och drar i sina hundar. De får lära sig av "erfarna" förare att det är viktigt att "visa vem som bestämmer", "ge dem vad de tål" och att de måste veta när de gör fel osv, istället för att ta tag i problemen på ett konstruktivt och bra sätt.
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Inte jag! Gör hunden fel vill jag ju att den ska anstränga sig för att göra rätt. Jag vill att den ska säga "hoppsan, det blev tokigt. Vad ska jag göra då? är det här rätt? Inte? okej.. Detta då? JA, härligt!". Har men en hund som inte vågar prova och försöka får man en passiv, helt o-initiativrik liten räka. Det ska alltid vara okej att försöka. Sedan måste det vara klart att "okej, det var fel, det provar jag inte igen".

Okej. Jag vill inte att min hund ska tveka över vad det är jag vill. Har jag lärt den fot ska den veta exakt vad det betyder. Vet den inte det, korrigerar jag inte eftersom att min inlärning varit bristfällig och jag har satt en dålig grund.

Den ska inte behöva tänka "oj...hm...men såhär då?". Så tränar jag mina hundar UNDER inlärningen. Först visar jag vad jag vill+klick+belöning. Sedan när jag märker att hunden börjar fatta grejjen kan jag vänta ut, låta den tänka. Gör den fel upprepar jag kommandot, den tänker, kanske gör den rätt och då rosar jag.

När jag vet att hunden är hundra på ett kommando ska det vara så självklart att den inte ska behöva ifrågasätta det och undra "hur gjorde man?".

Antingen har man lärt hunden kommandot, eller så ha rman det inte.

Nejjar jag min hund under lydnad, så beror det isåfall på att den för tillfället riktat uppmärksamheten åt något den anser intressantare. (Ex ett annat ekipage kastar boll mitt framför näsan på min av misstag, och min kastar en lång blick ditåt).


Jag ser inte dramatiskt på korrigeringar. Jag korrigerar mina hundar och kan absolut inte säga att jag på något sätt enbart tränar med belöningar, för det gör jag inte. MEN det beror ju på att jag inte har tålamod till/kunskap till att lösa situationer på ett annat vis.

Jag tränar med korrigering för att jag tycker att det är schysst att visa min hund vad jag vill, och att vi är så klara i vår kommunikation att hon aldrig behöver fundera över mig. I Lydnaden tränar jag gärna med så lite korrigering som möjligt, och där ha rjag helt klart sett fördel med shejping ffa på min lilla hund, men även den stora (även om hon är enkel även utan). Tyvärr anser jag inte att det är applicerbart på skyddet alla gånger. Jag äter upp min hatt den dagen det dyker upp tränare som är villiga att prova metoderna ordentligt i skyddet och att träningen dessutom är effektiv och snabb.


Men fortfarande, de finns många som HELT tränar & lever med belöningsbaserad kommunikation och jag är övertygad om att det är väldigt, väldigt effektivt. Men det är svårt! Det kräver stort tålamod, kunskap, analyseringsförmåga och engagemang. Mycket svårare än att använda sig av korrigeringar, för herregud det kan väl vem som helst göra liksom.

Javisst, men vi diskuterar ju ffa skydd nu. Drösvis med förare shejpar och klickar sina IPO hundar till stor del. På vissa områden har det dock tagit stopp och man vet inte hur man ska applicera det på vissa bitar (utan att det ska ta alldeles för lång tid). Man tycker att en korrigering här eller där är skonsammare.

Hur ser du på det? Jag vet hur du tränar, men tror du inte att korten kan vara kritvita och kolsvarta trots att man kör helt operant? För det kan dom:)

Aboslut, men jag tycker att vägen dit många gånger är för lång och klurig.


Det som stör mig med korrigeringsträning är att så många hela tiden gnäller, rycker och drar i sina hundar. De får lära sig av "erfarna" förare att det är viktigt att "visa vem som bestämmer", "ge dem vad de tål" och att de måste veta när de gör fel osv, istället för att ta tag i problemen på ett konstruktivt och bra sätt.

Ja, tyvärr verkar du applicera den irritationen på både mig och Jadzia i den här diskussionen. Även om jag och Jadzia tränar olika (är jag ganska säker på) så tror jag inte någon av oss ser på korrigeringsträning som ditt exempel ovan.
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Okej. Jag vill inte att min hund ska tveka över vad det är jag vill. Har jag lärt den fot ska den veta exakt vad det betyder. Vet den inte det, korrigerar jag inte eftersom att min inlärning varit bristfällig och jag har satt en dålig grund.

Den ska inte behöva tänka "oj...hm...men såhär då?". Så tränar jag mina hundar UNDER inlärningen. Först visar jag vad jag vill+klick+belöning. Sedan när jag märker att hunden börjar fatta grejjen kan jag vänta ut, låta den tänka. Gör den fel upprepar jag kommandot, den tänker, kanske gör den rätt och då rosar jag.

När jag vet att hunden är hundra på ett kommando ska det vara så självklart att den inte ska behöva ifrågasätta det och undra "hur gjorde man?".

Antingen har man lärt hunden kommandot, eller så ha rman det inte.

... och jag tycker precis likadant...? Varför fortsätter du att argumentera?

Nejjar jag min hund under lydnad, så beror det isåfall på att den för tillfället riktat uppmärksamheten åt något den anser intressantare. (Ex ett annat ekipage kastar boll mitt framför näsan på min av misstag, och min kastar en lång blick ditåt).

Jag tränar med korrigering för att jag tycker att det är schysst att visa min hund vad jag vill, och att vi är så klara i vår kommunikation att hon aldrig behöver fundera över mig. I Lydnaden tränar jag gärna med så lite korrigering som möjligt, och där ha rjag helt klart sett fördel med shejping ffa på min lilla hund, men även den stora (även om hon är enkel även utan). Tyvärr anser jag inte att det är applicerbart på skyddet alla gånger. Jag äter upp min hatt den dagen det dyker upp tränare som är villiga att prova metoderna ordentligt i skyddet och att träningen dessutom är effektiv och snabb.

Håller fortfarande med, förstår inte varför du upprepar dig när jag redan skrivit att vi har likadan syn på det hela?

Javisst, men vi diskuterar ju ffa skydd nu. Drösvis med förare shejpar och klickar sina IPO hundar till stor del. På vissa områden har det dock tagit stopp och man vet inte hur man ska applicera det på vissa bitar (utan att det ska ta alldeles för lång tid). Man tycker att en korrigering här eller där är skonsammare.

Jag har mycket liten erfarenhet av skydd, så därför har jag inte skrivit något om det.

Ja, tyvärr verkar du applicera den irritationen på både mig och Jadzia i den här diskussionen. Även om jag och Jadzia tränar olika (är jag ganska säker på) så tror jag inte någon av oss ser på korrigeringsträning som ditt exempel ovan.

Jag har heller inte skrivit att jag är irriterad för det är jag inte heller;)

Har heller inte skrivit att någon härinne tränar så? Läs först;)

Jag tycker att det är synd att det man skriver vrids och vänds på det finns något att tycka olika/rätta varandra om.
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

/.../

Det som stör mig med korrigeringsträning är att så många hela tiden gnäller, rycker och drar i sina hundar. De får lära sig av "erfarna" förare att det är viktigt att "visa vem som bestämmer", "ge dem vad de tål" och att de måste veta när de gör fel osv, istället för att ta tag i problemen på ett konstruktivt och bra sätt.

Hur är du konstruktiv i ett läge där hunden tex. drar i kopplet?

Vad jag vet om operant inlärning så skall hunden gissa sig till vad den skall göra och få belöningen när han kommit på det själv. Har jag rätt?
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

Jag blir mörkrädd över hur robotiserade ni klickerfolk tror hundarna är? Om en hund gör något fel så är det inte sk. "befäst". En hund har med andra ord ingen egen handlingsförmåga, nyfiken eller annat som drar denna ifrån att göra något annat den blivit tillsagd? :crazy:

Vi kan kolla för skojs skull, om en hund fått XX cert i Elitspår. Den har valt framspår 600 ggr. Men sen börjar hunden bakspåra. Varför gör den detta? Är det för att välja framspår inte är "befäst" eller är det för att hunden faktiskt blev nyfiken den 601:e gången på att faktiskt ta ett bakspår?
 
Sv: Träningsmetod som jag fint ställer mig undan!

*KL*

Dessutom blir jag ledsen gällande den här "fria uppfostran". Att hundarna ska välja hitan och ditan. Sen när har en hund mått dåligt av ramar och regler?

I mitt hushåll så bestämmer jag. Visst låter det fruktansvärt? Min sambo och jag är inte i "jämnhöjd" med hundarna i huset. Det vi säger gäller. Det är inte kompromissbart. Djuren är till för vårt sällskap och nöje, inte för att vi köpte dom för att bygga på demokrati i hushållet.

Jag undrar genast om klickermänniskor känner likadant? Eller är all vardagslydnad också under inlärning hela livet? Kan ni säga att ni bestämmer hemma?

Jag låter säkert som en 60-talstränare, men jag vill att mina hundar lyssnar på vad jag säger. Inte för att dom kanske får en köttbulle, utan för att dom vill vara mig till lags. Inte för en boll, inte för mat utan för mig. Och jag talar snabbt om för mina hundar att ja, jag må ha stränga regler men jag är en jävligt rolig prick att umgås med!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp