Sv: transport frågor????
Gliss skrev:
Man kan inte säga att en metod är mer rätt än en annan, ALLT beror på hästen om den är mer eller mindre envis, mer eller mindre nervig. Alla har väl en metod till allt som funkar till sin häst! Mer råd mindre kritik!
Så sant! EN metod är inte universalmetod för ALLA hästar. Utan man måste i många fall var idérik.
---
Jag skötte en ridtravare ett tag för 18 år sedan. Hon gick snällt på transporten hemma på gården. Men sedan samma eftermiddag, när vi skulle åka hem från ridhus, bara BLÅVÄGRADE hon att gå på transporten.
Vi fick hjälp av varenda tillgänglig människa på gårdsplanen, vi provade havre, longerlina på ENA sidan och longerlinor på BÄGGE sidor, vi backade transporten mot en stalldörr och vi försökte LYFTA på henne. En travgubbe, som faktiskt kört henne sådär en 8 år tidigare, hade ett kvastskaft i stället för ett spö bakom henne, när vi provat med spö också.
Det hela slutade med att jag fick sadla henne och börja rida den 1.5 mil långa vägen hem, efter att hon jobbat stenhårt i ridhuset, så pass att hon LADE sig mitt i ridhuset med mig på
till allmän munterhet från omgivningen
.
När jag hade ridit 2 km, visade det sig att kompisarna stannat med hästtransporten för att rasta sina hundar. Då tänkte vi för skoj skull testa att lasta henne där, mitt ute i skogen och då klev hon på som hon aldrig hade gjort något annat, utan godis, utan linor, utan spö. Helt frivilligt.
Min Fatima har en egen liten ritual för sig. Hon måste gå ett voltvarv framför rampen innan hon kliver in BAKOM mig. Jag måste gå före in i transporten och visa vägen, men hon tvekar inte för fem öre utan kliver på med löst hängande grimskaft. Jag hoppas att en gång kunna skicka in henne i transporten, för det kan de andra i stallet med sina hästar. Min dam, står helt stilla, lös inne i transporten under tiden jag går ut, runt transporten, stänger bommen och stänger lämmen. Sedan går jag tillbaka och binder henne innan jag stänger övre luckan och framdörren. Hon står lika snällt stilla, när jag vid urlastning öppnar framdörr, släpper lös henne, öppnar övre luckan, fäller ner lämmen och tar bort bommen. Då klappar jag henne lite snällt på rumpan, tar ett steg åt sidan och ber henne backa ut.
När jag skulle sälja min fölunge, Cavatina, lasttränade jag och min bästa kompis henne tre dagar innan hon skulle hämtas. Och Cavatina var och är, alltid så nyfiken på nya saker, att hon klev på direkt. Den dagen hon skulle lastas för att åka däremot, var det ju mkt folk i rörelse och lite oroligt på stallplan, så då fick vi ta med Fatima till transporten och ha henne utanför. Men Cavatina klev på så snällt. Nya ägaren, stod i transporten första km tillsammans med henne och sen gick den 17 mil långa resan utan problem med några stopp för att titta till henne. Hon har aldrig haft några problem att lasta henne senare heller av vad jag har hört.
