Trasigt knä - behöver pepp!

[Rumpnissen]

Har vi några erfarenheter av trasiga knän och lyckad rehabilitering utan operation?

Jag drog knät i skidbacken 30 januari. Bedömdes initialt som att det inre ledbandet sträckts, möjligen att det var delvis av, samt frågetecken på meniskskada. Nu, 3,5 månad senare och MR har det konstaterats att det inre ledbandet är av till ca 50 %, främre korsbandet sannolikt helt av, yttre ledbandet lite trasigt och en ruptur på menisken.

Jag har inte speciellt ont, bara om jag går längre sträckor ( runt 3-4 km börjar det göra ont och bli stelt, gör sedan ont en längre tid). Fungerar bra i vardagen förutom att jag inte kan böja benet mer än 90 grader och har därför svårt att gå i trappor, kan inte cykla osv. Efter 3,5 månad så är det dock frustrerande. Det är mycket i livet som står på paus.

Ortopeden tycker att det verkar läka bra eftersom, jag enligt deras journalanteckningar har gått från att kunna böja ca 80 grader för fyra veckor sedan, till 90 grader igår. Enligt läkarbesök på VC kunde jag dock börja benet 90 grader redan i slutet av februari. Sjukgymnasten bedömer ingen förbättring senaste månaden. Jag upplever ingen förbättring senaste månaden.

Jag håller inte med om ortopedens bedömning, men känner att jag ändå måste lita på hens expertis. Jag vill så klart inte opereras om jag inte behöver, samtidigt som det är svårt att motivera sig att göra sjukgymnastik och ta smärtstillande när jag inte märker någon förbättring. Men det finns ju inget alternativ utan nu gäller det ju att använda tiden fram till återbesöket i augusti klokt och verkligen gå all-in på att det läker och att jag återfår funktionen med konservativ behandling.

Så, kan man få lite pepp? Har ni erfarenheter av knäskador som blivit bra utan operationer?

 

[kem]

Jag har ett avslitet korsband och nedsatt rörlighet sedan förra sommaren, gjorde en operation för att rensa i knät i slutet av sommaren eftersom det misstänktes att antingen resterna av korsbandet eller ärrvävnad låg i kläm. Gör det ont eller tar det bara stopp när du böjer?
Innan operationen kände jag inte att jag fick nån riktig förbättring av rörligheten. Upplever efter det att rörligheten förbättrats långsamt, men ändå förbättrats hela tiden. En del av det har också varit att jag känt mig mer bekväm i det spann av rörlighet som finns, alltså starkare i de ytterlägen jag uppnått. Hade jag inte känt någondera under en period hade jag varit mer orolig. Min ortoped säger att det kan ta upp till ett år innan ärrvävnaden i knät är ”färdig” dvs innan dess finns fortfarande möjlighet till förbättring.
För träningen har för min del frekventa besök hos fysioterapeuten varit viktigast, det har också gjort det lättare att motivera mig att träna själv däremellan.

 

[EmmaN]

Inte knä men liknande i armbågen. Med noggrann rehab och tät uppföljning av fysio och utan att ha hoppat över ett enda rehabpass har jag nästan tillbaka full rörlighet. Det har gått skitsegt i perioder och jag har upplevt att det inte hänt någonting alls men det har sedan släppt igen. Det har också backat vid något tillfälle men med tålamod har det sedan vänt igen. Min man har skadat korsbandet och har upplevt samma där, långdragen rehab som man förmodligen aldrig kan sluta med men rörlighet tillbaka. Lite pepp kanske trots fel led

 

[Rumpnissen]

Jag har ett avslitet korsband och nedsatt rörlighet sedan förra sommaren, gjorde en operation för att rensa i knät i slutet av sommaren eftersom det misstänktes att antingen resterna av korsbandet eller ärrvävnad låg i kläm. Gör det ont eller tar det bara stopp när du böjer?
Innan operationen kände jag inte att jag fick nån riktig förbättring av rörligheten. Upplever efter det att rörligheten förbättrats långsamt, men ändå förbättrats hela tiden. En del av det har också varit att jag känt mig mer bekväm i det spann av rörlighet som finns, alltså starkare i de ytterlägen jag uppnått. Hade jag inte känt någondera under en period hade jag varit mer orolig. Min ortoped säger att det kan ta upp till ett år innan ärrvävnaden i knät är ”färdig” dvs innan dess finns fortfarande möjlighet till förbättring.
För träningen har för min del frekventa besök hos fysioterapeuten varit viktigast, det har också gjort det lättare att motivera mig att träna själv däremellan.

Tack!

Det gör vansinnigt ont när jag försöker böja det mer. Smärtan sitter på främre insidan av knät, typ stramande smärta? Jag upplever inte att det tar helt mekaniskt tvärstopp.

Hur långt har du kommit i din rörlighet nu? Versus innan operationen?

 

[Rumpnissen]

Inte knä men liknande i armbågen. Med noggrann rehab och tät uppföljning av fysio och utan att ha hoppat över ett enda rehabpass har jag nästan tillbaka full rörlighet. Det har gått skitsegt i perioder och jag har upplevt att det inte hänt någonting alls men det har sedan släppt igen. Det har också backat vid något tillfälle men med tålamod har det sedan vänt igen. Min man har skadat korsbandet och har upplevt samma där, långdragen rehab som man förmodligen aldrig kan sluta med men rörlighet tillbaka. Lite pepp kanske trots fel led

Hur lång tid är din erfarenhet?

Jag visste inte det men igår sa ortopeden att man klarar sig utan korsband. Så det var väll en hint om att jag behöver jobba med detta livet ut. Ej nöjd med det ju nu . Jag suktar efter quick-fix som inte finns.

 

[Sassy]

Jag hade en liknande skada för ungefär 10 år sedan. Enligt min ortoped vad det första halvåret inte ens värt att tänka på operation eftersom det inte går att utvärdera läkning så fort, och om man sen hade beslutat sig för operation är chanserna till bra resultat mycket större om man gör ett ordentligt rehabjobb redan innan.

Det tog nästan ett år innan jag kunde träna någorlunda normalt igen, och minst två år innan jag kunde säga att det kändes "okej". Numera tänker jag så gott som aldrig på att det varit skadat, trots att artros var en följd av skadan. Det är väldigt låg sannolikhet att jag hade varit bättre om jag hade opererats, och arbetet med att hålla uppe styrka och rörlighet för att undvika mer följdproblem hade varit detsamma oavsett.

Jag får lite känningar om jag ridit väldigt intensivt (tänk terrängträningsläger med 3 h hoppning om dagen) och om jag slarvar med uppvärmning och att hålla knäna varma vid träning i kyla, men nu vid 45 års ålder finns det många kroppsdelar som vållar mig mycket mer bekymmer alldeles utan att ha varit akut skadade någon gång så jag vet inte ens om det är relaterat till skadan eller inte. Har tränat FT och tyngdlyftning utan mer problem än att jag behöver vara noggrann med uppvärmning och teknik.

Sitter av med pall när jag rider stora hästar för att undvika att få hårda stötar i vid landning. Använder knävärmare när det är kyligt. Använder kudde under knäna när jag ska stå på knä, eftersom tryck mot knäskålen fort ger värk.

 

[Sassy]

Kan tillägga att återhämtningstid på minst ett, oftare runt två år även varit fallet för de av mina vänner som opererat korsband/menisk. De som valt att operera har gjort det för att de tänkt fortsätta sin rugbykarriär och med riskbedömningen att det varit värt att ta chansen att det kan bli sämre av att opereras.

 

[Rumpnissen]

Jag hade en liknande skada för ungefär 10 år sedan. Enligt min ortoped vad det första halvåret inte ens värt att tänka på operation eftersom det inte går att utvärdera läkning så fort, och om man sen hade beslutat sig för operation är chanserna till bra resultat mycket större om man gör ett ordentligt rehabjobb redan innan.

Det tog nästan ett år innan jag kunde träna någorlunda normalt igen, och minst två år innan jag kunde säga att det kändes "okej". Numera tänker jag så gott som aldrig på att det varit skadat, trots att artros var en följd av skadan. Det är väldigt låg sannolikhet att jag hade varit bättre om jag hade opererats, och arbetet med att hålla uppe styrka och rörlighet för att undvika mer följdproblem hade varit detsamma oavsett.

Jag får lite känningar om jag ridit väldigt intensivt (tänk terrängträningsläger med 3 h hoppning om dagen) och om jag slarvar med uppvärmning och att hålla knäna varma vid träning i kyla, men nu vid 45 års ålder finns det många kroppsdelar som vållar mig mycket mer bekymmer alldeles utan att ha varit akut skadade någon gång så jag vet inte ens om det är relaterat till skadan eller inte. Har tränat FT och tyngdlyftning utan mer problem än att jag behöver vara noggrann med uppvärmning och teknik.

Sitter av med pall när jag rider stora hästar för att undvika att få hårda stötar i vid landning. Använder knävärmare när det är kyligt. Använder kudde under knäna när jag ska stå på knä, eftersom tryck mot knäskålen fort ger värk.

Tack!

Det som främst är aktuellt för operation för min del är menisken, inte korsbandet. Dom misstänker att skadan är större än vad som syns på MR och att den behöver sys eller en bit tas bort. Men som sagt, eftersom de bedömer att rörligheten blir bättre så ska vi avvakta och träna på.

Hiskeligt lång tid med ett-två år. Jag vill ju boka ny skidresa . Men himlans gott att höra att du inte märker av det längre! Lite extra uppvärmning kan jag leva med.

 

[Gabby_Ossi]

Jag fick knäskada i skidbacken för två år sedan, dock inte korsbandet utan fraktur och menisk. Så jag hade en ganska komplicerad operation och 12 veckor helt utan belastning.

Men i mitt perspektiv låter 1 månads "platå" efter 3 månader inte som så länge. Jag hade en period på 6 månader, efter ett år ungefär, där jag kände att ingenting hände. Sedan började det gå framåt igen.

 

[vemsomhelst123]

Har vi några erfarenheter av trasiga knän och lyckad rehabilitering utan operation?

Jag drog knät i skidbacken 30 januari. Bedömdes initialt som att det inre ledbandet sträckts, möjligen att det var delvis av, samt frågetecken på meniskskada. Nu, 3,5 månad senare och MR har det konstaterats att det inre ledbandet är av till ca 50 %, främre korsbandet sannolikt helt av, yttre ledbandet lite trasigt och en ruptur på menisken.

Jag har inte speciellt ont, bara om jag går längre sträckor ( runt 3-4 km börjar det göra ont och bli stelt, gör sedan ont en längre tid). Fungerar bra i vardagen förutom att jag inte kan böja benet mer än 90 grader och har därför svårt att gå i trappor, kan inte cykla osv. Efter 3,5 månad så är det dock frustrerande. Det är mycket i livet som står på paus.

Ortopeden tycker att det verkar läka bra eftersom, jag enligt deras journalanteckningar har gått från att kunna böja ca 80 grader för fyra veckor sedan, till 90 grader igår. Enligt läkarbesök på VC kunde jag dock börja benet 90 grader redan i slutet av februari. Sjukgymnasten bedömer ingen förbättring senaste månaden. Jag upplever ingen förbättring senaste månaden.

Jag håller inte med om ortopedens bedömning, men känner att jag ändå måste lita på hens expertis. Jag vill så klart inte opereras om jag inte behöver, samtidigt som det är svårt att motivera sig att göra sjukgymnastik och ta smärtstillande när jag inte märker någon förbättring. Men det finns ju inget alternativ utan nu gäller det ju att använda tiden fram till återbesöket i augusti klokt och verkligen gå all-in på att det läker och att jag återfår funktionen med konservativ behandling.

Så, kan man få lite pepp? Har ni erfarenheter av knäskador som blivit bra

Det kan ta otroligt lång tid, och hanteringen har förändrats en del de senaste 10 åren. En menisk som ”ligger i vägen” kan absolut behöva opereras men man brukar avvakta på ”äldre” personer (över 35-40). Jag ha ekovaror med knän och själv opererats 2 gånger i bägge knäna, men då var jag yngre . Lever troligtvis utan korsband i bägge knäna igen nu men har inte större problem med det. Regelbunden styrketräning krävs och jag får ont ibland, ffa är det obehagligt att sitta med skidor på i sittlift och låta benet häng, då känns glappet stort, men kan annars göra det mesta, springa, sitta på huk osv, även åka skidor men gör inga randonneturer längre… hade sannolikt haft mindre problem om man låtit bli att operera och uppmuntrat mig till rehab, men jag var elitidrottare då och det var en lite annan tid för 15-20 år sen

 

[Rumpnissen]

Det kan ta otroligt lång tid, och hanteringen har förändrats en del de senaste 10 åren. En menisk som ”ligger i vägen” kan absolut behöva opereras men man brukar avvakta på ”äldre” personer (över 35-40). Jag ha ekovaror med knän och själv opererats 2 gånger i bägge knäna, men då var jag yngre . Lever troligtvis utan korsband i bägge knäna igen nu men har inte större problem med det. Regelbunden styrketräning krävs och jag får ont ibland, ffa är det obehagligt att sitta med skidor på i sittlift och låta benet häng, då känns glappet stort, men kan annars göra det mesta, springa, sitta på huk osv, även åka skidor men gör inga randonneturer längre… hade sannolikt haft mindre problem om man låtit bli att operera och uppmuntrat mig till rehab, men jag var elitidrottare då och det var en lite annan tid för 15-20 år sen

Så gött att höra.

Typ alla jag pratar med frågar "när ska du opereras" eller "har du fått operation än", så det känns verkligen som att det är standard. Då är det bra att höra motsatsen!

 

[kem]

Tack!

Det gör vansinnigt ont när jag försöker böja det mer. Smärtan sitter på främre insidan av knät, typ stramande smärta? Jag upplever inte att det tar helt mekaniskt tvärstopp.

Hur långt har du kommit i din rörlighet nu? Versus innan operationen?

Då låter det inte lika som jag hade, jag hade inte särskilt ont men det tog tvärstopp både att böja och räta ut. Nu ligger jag ungefär 10 grader i skillnad mot det andra knät i böjning, och jag kan räta ut helt under tryck men saknar några grader om jag bara försöker sträcka ut det. Den stora skillnaden innan och efter min operation är just tvärstoppet versus att kunna pressa lite i ytterlägen.

Det som kan bli ett problem är att leden stelnar till om den är orörlig länge , så om det finns nåt att operera för att öka rörligheten vill man gärna göra det tidigt, som jag förstod det. Däremot korsbandet behöver långt ifrån alltid opereras och det görs nästan aldrig direkt utan man testar rehabilitering först.

 

[Roheryn]

Jag skadade mig i samband med skidåkning våren 2013 - främre korsbandet i vänster knä helt av, inre sidoligamentet också helt av, trolig mindre påverkan på menisken. Jag ville inte opereras och idrottsläkaren jag var hos höll med om det, så det blev rehab istället (såklart med möjlighet till senare operation om det skulle visa sig behövas). Vid första läkarbesöket var knät väldigt svullet och väldigt instabilt - jag hade svårt att gå, svårt att böja benet och var rädd för att stödja på det. Fick besök hos sjukgymnast i stort sett genast och började rehabträningen mindre än en vecka efter att jag skadat mig. Så fort svullnaden lagt mig så att jag kunde använda en motionscykel blev jag skickad till vanligt gym med en del specifika övningar och order om relativt tung styrketräning 3-4 dagar per vecka.

7-8 månader efter olyckan var jag tillbaka i ungefär samma aktiviteter som vanligt - springa, gå, rida etc. men kände fortfarande av knät och hade svårt att räta ut det till 100%. Efter 10-12 månader uppfattade jag mig som återställd, men hade de kommande åren flera "återfall" med smärta och instabilitet. Varje gång körde jag ny rehabträning med de övningar jag fått av sjukgymnasten och det blev successivt bättre och bättre. Nu har det gått 13 år och det är ytterst sällan jag tänker på mitt skadade knä längre. Jag behöver dock underhålla en viss muskelmassa i benen för att inte knät ska bli "för rörligt".

Om det har betydelse så var jag 42 när jag skadade mig, är 55 nu.

 

[Hippocampus]

Min ortoped, som sett det mesta, sa att är man inte elitidrottare ska man med alla medel som finns försöka undvika operation. Enligt honom blir inte fler ”friska” av operation än de som inte opereras. Sen kan ju operation behövas men inte så ofta sa han. Ofta görs det lite slentrianmässigt tyckte han.
Jag skadade mitt knä för 3 år sen kanske, eller 4? Jag ansåg att jag skulle börja min innebandykarriär som 40 plus…
Främst insidan av knät, menisk, korsband (ej helt av) osv. Fy fan vad ont jag hade.
Men med hjälp av fysioterapeut som kunde sin saker kan jag leva ett normalt liv igen även om min innebandykarriär inte återupptagits… jag kan få ont men jag får inte slarva med att bygga muskler runt knät, då blir det instabilt.
Att rida går sådär ännu, vinkeln med stigbyglar triggar smärtan. Men jag har heller inte fokuserat på att komma tillbaka i sadeln.

 

[vilde]

Sens moral: åk inte skidor utför.

 

[the_connemara]

Har ingen stor erfarenhet av knäskador som så och min är inte heller möjlig att operera eller har bra läkning (spricka långt in på menisken typ) men för mig hade det stor mental betydelse att veta att jag var hos en elitidrottsfysio, med plus för att hon också var ryttare. Jag hade varit runt på så många ställen tidigare (VC, fysio, olika kliniker) och inte fått bra hjälp alls så jag kände mig verkligen uppgiven. Både med livet (otroligt begränsad både i jobb och vardag och för att inte tala om ridningen) och i att lita på "experterna". Jag behövde verkligen komma till någon som såg samma problem som jag upplevde, som hade en tydlig plan till relevant funktion jag kände förtroende för och också var ärlig med vad som aldrig skulle funka. Efter det har jag haft någon kort episod av smärta igen men annars har livet funkat fint!

 

[Stefffie]

Jag har precis opererat menisken for tva veckor sedan, som slitit sig pa sadant satt att den blockerade min knaskal, ska jag kunde inte rata pa benet alls. Nu laker menisken, men jag har ocksa ett korsband som ar delvis av, och jag ar lite nervos over hur utvarderingen dar kommer att ga. I nulaget gar jag med en stor grej som stabiliserar benet medans menisken laker, men nar den kommer av sa blir det till att utvardera hur stabilt mitt kna ar,och om korsbandet behover opereras eller ej. Hoppas pa ej da jag forstar att lakningen efter en korsbandsoperation ar lang och ganska smartsam, men ar ocksa nervos over att ga runt med ett delvis avslitet korsband (blir det lattare for att resten att slitas av?) men det verkar vara manga som gar runt med helt eller delvis avslitna korsband och anda lever ganska ok liv?
Min orotoped sa att det finns elitidrottare med delvis avslitna korsband, sa da ska val mitt hobbysportande ga? (fast det var ocksa sa jag blev trasig...)

 

[Kirre]

Jag opererade menisken för ett antal år sen. Skadan syntes inte vid bilddiagnostik så blev en överraskning under artroskopin. Tog iaf ett år innan knät var fullt funktionellt med full flex, kunde sitta på huk mm. Men oj vad bra det blivit! Före op hade jag ont i massa olika situationer, även om jag fungerande (sitta av efter ridtur var bedrövligt, såg till att alltid landa på enbart det andra benet, annars ramlade jag baklänges av smärta).

Efter det där året har jag inte haft någon smärta alls och då har jag tränat inför och sprungit långlopp, utförsåkning dagligen under en månad osv. Börjar väl närma sig 20 år sen nu och fortfarande smärtfri. Så tacksam att läkaren tog beslut att fixa menisken och inte bara ta bort den, vilket var vanligast då.

 

[Sassy]

Hoppas pa ej da jag forstar att lakningen efter en korsbandsoperation ar lang och ganska smartsam, men ar ocksa nervos over att ga runt med ett delvis avslitet korsband (blir det lattare for att resten att slitas av?) men det verkar vara manga som gar runt med helt eller delvis avslitna korsband och anda lever ganska ok liv?
Min orotoped sa att det finns elitidrottare med delvis avslitna korsband, sa da ska val mitt hobbysportande ga? (fast det var ocksa sa jag blev trasig...)

Jag har efter min knäskada tränat tyngdlyftning på elitnivå, spelat rugby (inte att rekommendera ens för oskadade knän ), löptränat ett gäng mil i veckan och ridit fälttävlan. Tyngdlyftning är lite knepigt pga all explosiv belastning i bottenläge, men inte i något fall har det varit knät som stoppat kroppen.

Det måste hållas efter med rätt styrketräning, men det hade jag med överrörlighet nog varit tvungen till oavsett skada eller inte.

 

[Fibusen]

Har vi några erfarenheter av trasiga knän och lyckad rehabilitering utan operation?

Jag drog knät i skidbacken 30 januari. Bedömdes initialt som att det inre ledbandet sträckts, möjligen att det var delvis av, samt frågetecken på meniskskada. Nu, 3,5 månad senare och MR har det konstaterats att det inre ledbandet är av till ca 50 %, främre korsbandet sannolikt helt av, yttre ledbandet lite trasigt och en ruptur på menisken.

Jag har inte speciellt ont, bara om jag går längre sträckor ( runt 3-4 km börjar det göra ont och bli stelt, gör sedan ont en längre tid). Fungerar bra i vardagen förutom att jag inte kan böja benet mer än 90 grader och har därför svårt att gå i trappor, kan inte cykla osv. Efter 3,5 månad så är det dock frustrerande. Det är mycket i livet som står på paus.

Ortopeden tycker att det verkar läka bra eftersom, jag enligt deras journalanteckningar har gått från att kunna böja ca 80 grader för fyra veckor sedan, till 90 grader igår. Enligt läkarbesök på VC kunde jag dock börja benet 90 grader redan i slutet av februari. Sjukgymnasten bedömer ingen förbättring senaste månaden. Jag upplever ingen förbättring senaste månaden.

Jag håller inte med om ortopedens bedömning, men känner att jag ändå måste lita på hens expertis. Jag vill så klart inte opereras om jag inte behöver, samtidigt som det är svårt att motivera sig att göra sjukgymnastik och ta smärtstillande när jag inte märker någon förbättring. Men det finns ju inget alternativ utan nu gäller det ju att använda tiden fram till återbesöket i augusti klokt och verkligen gå all-in på att det läker och att jag återfår funktionen med konservativ behandling.

Så, kan man få lite pepp? Har ni erfarenheter av knäskador som blivit bra utan operationer?

Jag blev sparkad och ”vred sönder” höger knä för typ 12 år sen, kommer inte ihåg exakt, men något trasigt ledband och meniskskada och något band som löper över knäskålen (??) var uttänjt. Jag opererades aldrig och det funkar ok idag. Vissa dagar är det extra känsligt, värker lite och känns ostabilt liksom, som om knäskålen är sladdrig. När jag cyklar så ”hoppar” knät första cykelturerna där på våren innan kroppen vant sig med rörelserna. Får lite ont om jag joggar/springer, men det gör jag inte alls i princip, så det kanske också hade blivit bättre om jag gjorde mer regelbundet. Ridningen funkar bra, men underlättar med flexande stigbyglar.

Första åren kunde jag inte sitta på huk, då kändes det som knäskålen skulle hoppa ur led, nu går det oftast bra. Fick även en kraftig inflammation i knäleden typ 1-2 år efter olyckan efter jag kört 60 mil samma dag, vet inte om det hör i hop på något sätt, men jag skulle tro det, att knät inte fixade den belastningen då. Fick in och tömma knäleden på en massa var, kunde knappt gå in, och sen när dom tömt så snutte jag glatt ut.

Trots detta så känner jag att det inte är något som besvärar mig i dag, ångrar inte att jag inte opererades, tvärt om!