Enya
Trådstartare
Jag trivs där jag bor.
Jag tycker om den lilla lägenheten här. Visserligen en tvåa "bara", men den är "min" och den passar fint just nu trots att jag har tre barn.
Jag trivs med naturen här, närheten till träd och grönt, jag trivs med att staden är liten, men ändå är en stad.
Jag trivs med närheten av favoritstaden Nyköping, men tycker att det är himla bra att mjukstarta så här, och jag trivs med att jag gjorde ett bra val som på 10 dagar, endast, fick veta om lägenheten, packa, förbereda, tömma hus med stall och garage och så flytta. En av de mest slitiga och värsta perioderna i mitt liv, där jag sov totalt endast 15 timmar på alla dagarna, där kroppen slet och hjärnan till slut gav upp och där jag med en enorm trötthet till slut landade här två veckor före barnen. Jag pressade mig mer än vad jag borde ha gjort, jag var skiträdd för att min epilepsi skulle straffa mig, men jag fixade det. Trots allt.
Jag trivs för att barnen, hunden och katten trivs.
Så... trivs ni där ni bor? Trivs ni med allt? Vad är bäst? Jag tänker ofta på att jag trivs. Gör ni det? Vad skulle få er att trivas bättre? När ni öppnar ytterdörren, ler ni sådär småfånigt för er själv och tänker "Hemma"?
Jag tycker om den lilla lägenheten här. Visserligen en tvåa "bara", men den är "min" och den passar fint just nu trots att jag har tre barn.
Jag trivs med naturen här, närheten till träd och grönt, jag trivs med att staden är liten, men ändå är en stad.
Jag trivs med närheten av favoritstaden Nyköping, men tycker att det är himla bra att mjukstarta så här, och jag trivs med att jag gjorde ett bra val som på 10 dagar, endast, fick veta om lägenheten, packa, förbereda, tömma hus med stall och garage och så flytta. En av de mest slitiga och värsta perioderna i mitt liv, där jag sov totalt endast 15 timmar på alla dagarna, där kroppen slet och hjärnan till slut gav upp och där jag med en enorm trötthet till slut landade här två veckor före barnen. Jag pressade mig mer än vad jag borde ha gjort, jag var skiträdd för att min epilepsi skulle straffa mig, men jag fixade det. Trots allt.
Jag trivs för att barnen, hunden och katten trivs.
Så... trivs ni där ni bor? Trivs ni med allt? Vad är bäst? Jag tänker ofta på att jag trivs. Gör ni det? Vad skulle få er att trivas bättre? När ni öppnar ytterdörren, ler ni sådär småfånigt för er själv och tänker "Hemma"?