Trivs ni?

[micaelathegreat]

Jag trivs för det mesta jättebra. Vi bor i ett litet, litet samhälle långt ute på landet. Jag älskar klimatet här och naturen är så fantastiskt vacker. Jag tycker om småstadskänslan (för det mesta) och att vi har så många vänner.

Det som är mindre bra är att min familj är på andra sidan jordklotet hemma i Sverige (och Spanien). Jag saknar @niphredil så att jag blir blå och känner mig helt vilsen om vi inte pratar minst varannan dag.
Ibland är det lite sugigt att bo så långt ifrån större städer. Vi har några mellanstora städer några timmars bilresa bort men Melbourne ligger typ 4 timmar bort och det är lite surt ibland. Utbudet blir ju lite begränsat här ute på landet och det är en rejäl omställning från att bo i Stockholmsförort.

På det stora hela trivs jag dock jättebra.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag saknar @niphredil så att jag blir blå och känner mig helt vilsen om vi inte pratar minst varannan dag.

 

[Kilauea]

Bor i ett renoveringsobjekt och blir galen på att det aldrig tycks bli klart. Men jag bara älskar huset. Det är verkligen Hemma!

 

[L8P8]

Jag trivs. Har alltid velat bo på gård och det är som en dröm att få lov att göra det. Jag älskar att ha hästarna hemma och få bestämma allt runt det. Jag älskar att kunna gå ut till dem när som helst och pussa dem. Jag älskar att man ser stjärnorna på ett helt annat sätt än i stan. Jag tar till och med vintern, när det snöar på tvären med jämnmod, även om det är sommaren som är "min" årstid. Det här är helt enkelt min bästa plats på hela jorden och tyvärr måste jag kanske flytta härifrån och det river sönder mig inuti...

 

[hastflicka]

Jag trivs jatte bra med var gard har i South Carolina ... men det borjar bli dags att flytta tillbaka tillbaka till Florida igen. Vi ar lite for langt fran familj och vanner i Florida nu, dessutom borjar det bli dags att byta miljo igen. Jag brukar saga att man behover flytta eller byta jobb var 7de till 10de ar ungefar for att inte bli 'stagnant'.

 

[Reville]

Jag trivs oerhört bra och är så lycklig över att en barndomsdröm gått i uppfyllelse Jag och min make har sedan drygt ett år tillbaka en liten gård på 9ha med nyrenoverat bostadshus på 170kvm, vi bor med hund och katt samt mina hästar på gården. 10 minuter med bil till en mindre ort där även jobbet finns och ca 30minuter med bil till storstan.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag trivs. Har alltid velat bo på gård och det är som en dröm att få lov att göra det. Jag älskar att ha hästarna hemma och få bestämma allt runt det. Jag älskar att kunna gå ut till dem när som helst och pussa dem. Jag älskar att man ser stjärnorna på ett helt annat sätt än i stan. Jag tar till och med vintern, när det snöar på tvären med jämnmod, även om det är sommaren som är "min" årstid. Det här är helt enkelt min bästa plats på hela jorden och tyvärr måste jag kanske flytta härifrån och det river sönder mig inuti...

Men det var väl eventuellt och först om minst ett-ett och ett halvt år? Eller blandar jag ihop dig med någon nu kanske? Om jag inte gör det, varför vara ledsen över det NU? Mycket kan hända på ett år så det känns ju väldigt onödigt att ta ut den sorgen nu.

 

[L8P8]

Men det var väl eventuellt och först om minst ett-ett och ett halvt år? Eller blandar jag ihop dig med någon nu kanske? Om jag inte gör det, varför vara ledsen över det NU? Mycket kan hända på ett år så det känns ju väldigt onödigt att ta ut den sorgen nu.

Känner du mig IRL? För jag har inte pratat om vår flytt här tror jag... Tidsplanen är snarare till våren, men i helgen sa sambon att det fanns intressenter på gården och då kunde det gå snabbt. Jag bröt ihop totalt, jag vill verkligen inte bo någon annanstans.

 

[Mabuse]

Känner du mig IRL? För jag har inte pratat om vår flytt här tror jag... Tidsplanen är snarare till våren, men i helgen sa sambon att det fanns intressenter på gården och då kunde det gå snabbt. Jag bröt ihop totalt, jag vill verkligen inte bo någon annanstans.

Varför måste du flytta, då?

 

[L8P8]

Barnen är ganska isolerade, de går i skolan ca 1 mil bort och har svårt att få kompisar med sig hem. Även om jag tar dem med från skolan så är inte föräldrarna så intresserade av att hämta dem på kvällen. Då säger de hellre nej till att få följa med. Vi säger i princip alltid ja om barnen vill stanna kvar hos någon kompis och sen brukar sambon ta med barnen hem när han slutar. De dagar barnen har fritidsaktiviteter på kvällen, får de ta sig till sambons jobb och vara där tills det börjar och det tycker de inte är så kul. Sambon har oxå en diagnos, som gör att han har svårt både för att starta upp och avsluta projekt och bor man på gård finns det mindre och större projekt att göra hela tiden. Det funkar helt enkelt inte för de andra att bo härute och då är det sjukt egoistiskt av mig att kräva att vi ska bo kvar... Hästen går ju att stalla upp och jag kommer säkert att vänja mig. Men fy F-n vad det gör ont.

 

[pepp]

Jag trivs inte jättebra. Den är för dyr, ligger på bottenvåningen och jag vill bo ihop med min pojkvän..

Men pja, den ligger mitt i stan och har en balkong...

 

[Karfitsa]

Jag trivs! Förutom att ingen i familjen har någon stark huspysslargen, då. Det är alltid lite stökigt, ofta lite skitigt och det finns små skavanker som liksom inte blir fixade. Därför har vi börjat prata om att flytta till lägenhet någon gång i framtiden.

Huset ligger i ett lugnt villaområde med lite "äldre" befolkning = inte så många småbarn. Grannarna är toleranta mot lösspringande katter (det verkar finnas minst en i varje hus) och ingen är trädgårdsfascist. 10 min till centrum, medelstor stad, och drygt 10 till stallet ute på landet. Läget kunde inte vara bättre! Mycket ont om lägenheter dock, så säljer vi huset måste vi bo i någon annan stadsdel.

 

[Raderad medlem 6459]

Känner du mig IRL? För jag har inte pratat om vår flytt här tror jag... Tidsplanen är snarare till våren, men i helgen sa sambon att det fanns intressenter på gården och då kunde det gå snabbt. Jag bröt ihop totalt, jag vill verkligen inte bo någon annanstans.

Nej nej, gud nej, då hade jag aldrig skrivit något. Trodde du skrivit om det på ÄU igår eller idag men då är det jag som är förvirrad .

 

[Raderad medlem 6459]

@L8P8 Ser nu att jag blandat ihop dig helt och hållet med någon annan. Jag ber verkligen om ursäkt för det!

 

[martha]

Jag har ju också bott på landet o vischan förut o bor i stan nu o trivs som fan , allt är nära och det är gatubelysning när vovve ska ut på sena kvällar..Man kan åka till stan o sätta sig på en uteservering o ta en kaffe/öl

Har en Tvåa på 73 kvm

Är ju storstadsbo från början och jag längtar faktiskt inte tillbaka till landet alls just nu i allafall , har uteplats o nära till naturen o vatten

 

[L8P8]

@L8P8 Ser nu att jag blandat ihop dig helt och hållet med någon annan. Jag ber verkligen om ursäkt för det!

Det gör inget.

 

[Trani]

När ni öppnar ytterdörren, ler ni sådär småfånigt för er själv och tänker "Hemma"?

Det gör jag redan när jag svänger in på gatan där jag bor, varje gång. Trivs med andra ord väldigt bra! Stilen på huset och läget passar verkligen min smak. Lättsamma grannar som grädde på moset.

 

[Sar]

Jag trivs oerhört bra! Ibland när jag kommer hem så förundras jag över att vi får bo så här. Det är ett snällt och stort gammalt hus med fin atmosfär som vi gemensamt renoverar. 5000 kvm insynsskyddad tomt, några minuters promenad in till jobbet mitt i stan och förskola mittemot huset. Det enda jag sörjer är att jag inte kan se vattnet från huset utan får en liten bit för att komma dit.

 

[Enya]

Vad härligt att så många trivs med sina hem! Härligt att läsa!
Det är en sådan häftig känsla, tycker jag, att trivas och må bra där man bor! Ni som inte trivs, ska ni ändra på det inom snar framtid?

Jag tror att vantrivsel är "farligt". Själv kände jag hur det bröt ner mig fullständigt, jag flyttade i grevens tid, jag fixade inte att bo i mitt hem längre. Det allra bästa är att barnen trivs här väldigt mycket, trots att det är litet. Det bekräftar verkligen att ett nytt hem om man vantrivs är något viktigt så fort man har möjlighet.

Ibland dock, när jag på kvällen i mörkret tittar ut över balkongen och ser alla lampornas ljus vid garagen, lamporna vid järnvägen och mörkret och ensamheten, så känner jag mig ensam och sårbar. Här bor jag och mina barn helt ensamma ca 50 mil från familjen vi alltid har haft daglig kontakt med, ingen att prata med och väldigt utanför familjen. Men efter en stund uppväger allt annat igen och på dagen känner jag bara glädje!

 

[Enya]

Jag har ju också bott på landet o vischan förut o bor i stan nu o trivs som fan , allt är nära och det är gatubelysning när vovve ska ut på sena kvällar..Man kan åka till stan o sätta sig på en uteservering o ta en kaffe/öl

Har en Tvåa på 73 kvm

Är ju storstadsbo från början och jag längtar faktiskt inte tillbaka till landet alls just nu i allafall , har uteplats o nära till naturen o vatten

Ja, visst är det härligt att man kan gå och ta en öl bara så där! Och i mitt fall,slipa behöva ha mamma som sitter upp och väntar på att jag ska komma hem med tåget till henne så hon kan köra hem mig. Här är det ju att gå hem bara! Jag har blivit bortskämd, eller kommer att bli!

Synd på buketräffen annars hade det varit ett perfekt tillfälle!