Tror ni på övernaturliga fenomen?

[Grazing]

Jag är en typiskt naturvetenskaplig person. Jag tror alltså inte på övernaturliga fenomen.

Fast jag har hört tvärtom från en del sådana där forskare osv att det går just inte att forska vidare om man inte har en väldigt öppen tro på allting, för annars så låser man sig väldigt och kommer inte framåt. Sen är det en annan sak att lista ut varför saker och ting faktiskt händer, för händer det så är det ju trots allt inte heller övernaturligt utan fullt naturligt.

 

[gammalek]

Jag har varit med om många "övernaturliga" saker - sådant som förmodligen bara är slumpen. Men jag tycker så mycket om det när det händer, så det spelar ingen roll vad som ligger bakom. Jag blir glad, fascinerad och varm inombords. Det blir minnen som jag tänker på då och då - och gläds! Här kommer ett av dem.

Först lite bakgrund: När jag var på Island träffade jag en gammal farbror som hade kontakt med - tja, allt levande (även älvor ❤). Han sa att man ska be naturen om hjälp när man behöver. Så när jag kom hem till Sverige och gick vilse i skogen, stannade jag upp och sa:
-Nu är jag vilse. Kan någon hjälpa mig?

Då dök ett rådjur upp, kanske femtio meter från mig. Det bara stod där och tittade på mig och jag tittade tillbaka. Jag väntade men inget hände, vi bara stod där. Jag blev full i skratt och förtydligade sedan:
-Jag behöver hjälp att hitta hem.

Rådjuret skällde, jag tog ett steg mot det och då tystnade det. Jag tog ett steg tillbaka och då skällde det igen. Jag chansade på att det betydde att jag skulle följa efter. Efter en stund var vi ute på en vall och jag kunde orientera mig. Rådjuret skuttade in i skogen igen, jag ropade tack och gick hem.

 

[Hoarfrost]

Fast jag har hört tvärtom från en del sådana där forskare osv att det går just inte att forska vidare om man inte har en väldigt öppen tro på allting, för annars så låser man sig väldigt och kommer inte framåt. Sen är det en annan sak att lista ut varför saker och ting faktiskt händer, för händer det så är det ju trots allt inte heller övernaturligt utan fullt naturligt.

Det är väl lite det jag menar med den meningen. Är det övernaturligt finns det inte. Men kommer det bevis på spöken få finns det ju.
Förklarar lite dåligt, men det var så jag menade i alla fall

 

[Myzan87]

Det är väl lite det jag menar med den meningen. Är det övernaturligt finns det inte. Men kommer det bevis på spöken få finns det ju.
Förklarar lite dåligt, men det var så jag menade i alla fall

Jag tror att vi inte riktigt har kommit på/ uppfunnit de grejerna som gör att man kan mäta sådant vetenskapligt. Att det finns mer att upptäcka än vi vet om. För hur troligt är det att vi står vid vägens ände och har kommit på allt som finns på jorden och hur det fungerar?

 

[Nordthor]

Jag tror nog (iaf lite) på övernaturliga fenomen. På min del av sjukhuset hör vi ofta nattetid att någon flyttar stolar på ovanvåningen trots att det inte finns någon ovanvåning. Uppkilade dörrar stängs av sig själva och övervakningsutrustning slås på - med siffror (ofta inne på vårt akutrum) utan att någon är där. Vi har några speciella rum där det väldigt ofta känns som att man inte är ensam trots att man är det. Det mesta kanske går att förklara men det hade inte varit konstigt om det for runt små spöken med tanke på vad som hänt i våra lokaler genom åren.

 

[sjoberga]

Fast jag har hört tvärtom från en del sådana där forskare osv att det går just inte att forska vidare om man inte har en väldigt öppen tro på allting, för annars så låser man sig väldigt och kommer inte framåt. Sen är det en annan sak att lista ut varför saker och ting faktiskt händer, för händer det så är det ju trots allt inte heller övernaturligt utan fullt naturligt.

Ja, jag håller med, en vetenskaplig hållning blir per definition den mest öppna - den mest nyfikna. Sätt upp hypotes och pröva den på bästa tänkbara sätt, sen slutsats. De forskare som redan bestämt vad de vill komma fram till brukar vara mindre framgångsrika.

Det är liksom inte öppet att så fort något inte går att förklara - gå till att acceptera en teori om spöken, energier eller andar utan att pröva den.

 

[Amanda_F]

Jag är typen som vill ha förklaringar till allt och jag ser mig själv som ateist.

Trots detta har jag ända sen jag var liten, så länge jag kan minnas sett och upplevt saker som inte går att förklara. Jag växte upp i en lägenhet där köksluckor och dörrar slogs igen med en våldsam smäll. Någon vandrade genom hallen och in i ett av sovrummen. Jag såg henne en gång när jag var i övre tonåren och satt i köket och åt lunch.

Jag har upplevt mycket mer genom åren och än har jag inte hittat något sätt att förklara det annat än att det är döda människor som jag på något sätt ser glimtar av.

För mig har mina upplevelser inget med gudstro att göra, alls. Gud är något jag inte tror på, andar däremot har jag svårt att avfärda. Jag har lite svårt att förklara vad det är, när jag pratar med andra om det, men det är ungefär samma känsla som att man inte ska titta på den som letar, om man leker kurragömma. Då vet man att man blir hittad snabbare.

Jag har varit med om att kuddar flugit ut ur vår lada när jag bara slängt in dem snabbt (för att det börjat regna) och jag känner hur huset andas ut om jag städat noga. Det blir en helt annan nöjdhet i atmosfären. Bland annat... Jag har fått tipset att alltid ha något vitt med mig som jag kan titta på för att nollställa (för att jag tar in för mycket). Så ja jag tror på något, men gud i religiös mening är det inte.

 

[Fru_Tuvstarr]

Jag är mycket naturvetenskapligt lagd plus att jag är skeptiker.
Trots detta har jag varit med om så många saker att jag skulle kunna skriva en bok. Några har kunnat förklaras, många har det inte. Och då har jag verkligen sökt svar. Jag har ofta trott att det är min egen hjärna som "spökar" och det är det kanske men det är svårt att förklara när vi är flera som har sett och hört samma sak.
Övernaturligt är fel ord, det är helt naturligt. Trots detta är jag absolut fortfarande inte övertygad om att det finns något mer i denna värld.
Finns det mer så har det garanterat inget med religion eller annat att göra.
Det handlar enbart om naturlagar och fysik.

 

[saltakatten]

Tack, vad du är snäll Poppy var så svår. Hon dolde smärta så långt in som hon bara kunde. När hon väl visade att något gjorde ont så var det riktigt illa. Flera gånger visste jag inte att hon hade ont förrän vi fick bort det onda och hon blev gladare. Tex när hon började äta långsammare och jag först tog henne till min vanliga veterinär för tandgenomgång och rengöring under narkos. Fick hem henne med ”allt ser fint ut förutom en tandköttsficka vid en kindtand”. Hon åt fortfarande långsamt så några veckor senare såg jag till att få henne röntgad och den där tandköttsfickan var en så stor infektion att hennes käkben hade gått av om jag väntat lite längre och det enda hon visade var att äta långsammare. Det syntes inte förrän allt var läkt hur ont hon faktiskt hade haft när hon blev glad och började leka igen. Hon hade även artros, allergi och rädslor som vi kämpade med i flera år. Med facit i hand så skulle jag tagit bort henne redan när vi hittade artrosen när hon var 4,5, men med facit i hand så hade man ju aldrig behövt göra något fel någonsin…

Jag förstår din förklaring och känner ungefär samma själv.
Jag hade tidigare en förmåga att känna på mig när olika saker skulle hända. Jag vet inte om jag undermedvetet har tryckt undan det eller om det är medicinerna jag äter som hindrar den förmågan, men det är faktiskt skönt att slippa!

Vilken mardröm du och Poppy måste ha gått igenom. Det är hjärtskärande att läsa om vad ni båda behövde utstå. Men som jag skrev innan: inget är ditt fel!!!! Min magkänsla säger att du verkar vara den finaste ”mamma” ett djur kan ha. @Lyan

 

[saltakatten]

Vad roligt att så många skriver i tråden. Det verkar som att mitt försök att återuppväcka tråden lyckades. Ville bara kika in här lite snabbt och tacka för alla era kusliga berättelser!

Jag loggar in på Bukefalos väldigt sällan, så vet inte när vi ”ses” nästa gång. Men jag kommer fortsätta att följa tråden som utloggad.