Trotjänaravlivning...

[lizzie]

Tyvärr måste jag nog börja planera trotjänaravlivning på min 27-åriga ridhäst då hon tappat så mycket hull.

Kvar i stallet har jag en 11-åring som bott ihop med 27-åringen i 10 år. Hur skulle ni göra vid avlivningen. Bara gå iväg med gamlingen och få det gjort. 11-åringen har inga problem med att 27-åringen lämnar stallet, så hon skulle inte tycka det är konstigt.

Eller skulle ni få avlivningen utförd i hagen, släppa ut 11-åringen och låta hen lukta på sin avlivade kompis. I syfte för att förstå att kompisen är borta.

När jag tog bort min shettis för drygt 3 år sedan, så fick inte mina hästar lukta på sin kompis, och de letade efter henne i flera veckor.

Min 11-åring har en kompis då jag fått hem en ponny så 11-åringen blir inte ensam kvar.

Så, ni som varit i samma situation - hur gjorde ni?

/Lizzie

 

[WildHorse]

Vi har tänkt att de andra ska få lukta på kroppen efteråt men av olika anledningar blev det inte så av någon av gångerna. Upplevde inte att någon av hästarna letade efter den avlivade hästen någon gång.

När vi avliva min kompis gamla häst för ca 2 år är den gången de andra hästarna reagerade starkast. Eller iaf Axel o Zarre blev rätt osäkra och mammiga efteråt men jag tror de ställde sig så att de såg själva avlivningen, iaf delvis. Bult. Upplevde dock inte att de letade efter kompisen.

Efter Zarres avlivning var det enda som hände att Axels övergav Musse som han dithills varit rätt tight med och hängde med de andra i 2 dagar innan han gick tillbaka till Musse. Musse har hittills bara varit här på sommaren och kände inte Zarre lika väl som de andra.

Efter Axels avlivning trodde jag Musse skulle reagera mer, han har ju både gnäggat o tittat och varit allmänt orolig när jag tagit ut Axel för pyssel. Men han sa inte ett pip och har inte gjort det heller sen. Dock är han något för sig själv nu när "hans" kompis är borta. Athos o Colan är ju ett tight par, var egentligen bara Zarre som tog sig in och blev god vän med Colan.

Både Zarre och Axel togs medicinskt.

 

[lizzie]

Tack för svar.

11-åringen är numera ledarstoet i hagen. Hon är trygg i sig själv och hade inga problem när hon själv var iväg på inridning och tillridning.

Kan vara så att jag själv förmänskligar det hela.

/Lizzie

 

[WildHorse]

Kanske.
Men jag tror oxå det här är en sån fråga som det inte finns något rätt eller fel svar. Mycket beror helt enkelt på individ, två som fyrbenta, och situation.

 

[Blyger]

Jag tog inte bort hemma, men upplevde inte att någon av mina hästar letade efter kompisen. Kompisen var dålig (inget akut, men blev gradvis lite sämre liksom, hängde inte med flocken riktigt på slutet) så jag tror de kanske förstod att han var borta sen?

Han har varit utlånad som sällskap tidigare och då tyckte jag iaf min stora "letade" efter honom, så det var lite det jag förväntade mig nu också.

 

[WildHorse]

En sak som jag kom på nu som jag läst från folk som har låtit sina hästar hälsa efteråt.

Även om en del knappt verkar bry sig att nosa så kan en del andra undersöka kroppen på ett rätt så (för mänskliga ögon sett) brutalt sätt. Sparka, bita, dra etc.
Kan vara bra att vara beredd på om du väljer att låta dem hälsa.

 

[__sofia__]

När jag avlivat hästar så har jag tagit undan dem tillräckligt mycket att den/de andra hästarna inte ser det. Jag har inte varit med om att någon av de som blivit kvar "letat" efter den avlivade kompisen dagarna efter.

 

[Görel]

När det var dags för min 28-åring att vandra vidare hämtade jag henne i hagen en bra bit från stallet där det skulle ske. Hon gick med sin då sjuåriga dotter och samma flock som hon gått i under flera år.

Jag upplevde inte att någon letade efter henne eller på annat sätt blev negativt påverkad. Jag fick känslan av att de andra hästarna uppfattat att hon var gammal och krasslig, att de förstod att hon var borta.

 

[LenaH]

Enda gången någon av våra har reagerat är när min häst fick en fraktur i hagen och försvann till djursjukhus och sedermera konvalescentstall, då stod hans bästis och väntade vid grinden i veckor men när vi avlivat andra har ingen verkat påverkad alls.

För hästarna är det ju ingen skillnad om någon dör eller flyttar, de försvinner ju oavsett.

 

[Luff]

Mina fjordingar är dom enda av alla mina hästar som jag upplevde att den kvarvarande saknade den andre. Han dog akut mitt i vinterpälsfällningen och hade dagen innan rullat sig så det var rejält med päls på en sandfläck han gillade. Dom gick i stor flock men hade en väldigt tydlig speciell relation. Hon stod dagarna efter och luktade på pälsfläcken flera gånger. Hagen var stor så det var helt klart så att hon undrade var han var och drogs till lukten av honom. Jag hade idag låtit henne lukta på honom innan han kördes iväg just för att jag tror hon hade förstått. Klok gammal märr.

 

[Habina]

När jag kunnat har de fått nosa och undersöka. Upplever att de ”släpper” den saknade hästen mycket lättare då. Min senaste avlivades på klinik och hennes kompis letade i en dryg vecka efter henne innan hon accepterade att hon var borta.

 

[Cattis_E]

Har tagit bort två hemma senaste åren.
Har inte låtit dem se (jag vill för den delen inte se död heller).
Ingen av de två andra har visat tecken på sorg eller att leta efter kompisen utan varit glad tillsammans med sin andra kompis. Ena gången inlånades en kompis som anlände samma dag ett par timmar efter avlivningen.

Tyvärr lär jag under hösten bli varse om det går lika bra en tredje gång . Står i liknande sitiation som du, att en avlivning kommer planeras.

 

[Ketrawzc]

Vi tog ledarstoet förra året. Hon hade två avkommor i hagen, en ettåring och en 4 åring och två till kompisar. Tog ut mamman och gick iväg till bestämd plats en bit bort.
De visste att det var dags. Alla mötte mig vid grinden när jag kom tillbaka, men ingen letade efter henne.

Man gör det som känns rätt för sig själv. Och kanske som förutsättningarna tillåter.

 

[lizzie]

Tack för alla svar.

Värst är det nog för mig. Har haft hästen i 19 år...

/Lizzie

 

[the_connemara]

Min häst ville inte lämna kompisen sedan 10 år tillbaka ur sikte när hon behövde (planerat) avlivas. Så hon avlivades i hagen med honom en liten bit ifrån och henne kvar i hagen under dagen. På kvällen fick han ett nytt sällskap. Tittade efter henne någon dag lite grann. Otroligt tacksam för stoets familj som också är min hästs trygghet, jag hanterade det inte så bra och behövde inte vara med.

Eller nej. Jag verkar redan förträngt det mesta. Han hade fått sin nya kompis (blev inget vidare att göra så). Kompisen stannade dock i hagen utom synhåll.

 

[Cattis_E]

Tack för alla svar.

Värst är det nog för mig. Har haft hästen i 19 år...

/Lizzie

Jag förstår känslan... Jag har haft min i drygt 18 år.

 

[Freazer]

Tyvärr måste jag nog börja planera trotjänaravlivning på min 27-åriga ridhäst då hon tappat så mycket hull.

Kvar i stallet har jag en 11-åring som bott ihop med 27-åringen i 10 år. Hur skulle ni göra vid avlivningen. Bara gå iväg med gamlingen och få det gjort. 11-åringen har inga problem med att 27-åringen lämnar stallet, så hon skulle inte tycka det är konstigt.

Eller skulle ni få avlivningen utförd i hagen, släppa ut 11-åringen och låta hen lukta på sin avlivade kompis. I syfte för att förstå att kompisen är borta.

När jag tog bort min shettis för drygt 3 år sedan, så fick inte mina hästar lukta på sin kompis, och de letade efter henne i flera veckor.

Min 11-åring har en kompis då jag fått hem en ponny så 11-åringen blir inte ensam kvar.

Så, ni som varit i samma situation - hur gjorde ni?

/Lizzie

Om du tänker medicinsk så låta 11åringen ta farväl ja, inte medicinsk nej.

 

[Görel]

Tack för alla svar.

Värst är det nog för mig. Har haft hästen i 19 år...

/Lizzie

Känner med dig.

Jag hade mitt sto i mitt liv under lika lång tid. När den akuta sorgen lagt sig började jag känna glädje över att jag fått ha en så underbar häst i så många år, och lättnaden över att inte behöva vara orolig.

 

[Cambrie]

Jag tror inte det spelar någon roll, och som ägare förmänskligar man nog lite och ser lite det man vill se. Däremot tror jag definitivt hästar kan sörja på ett sätt som att saker "inte är som de ska".

Ett av våra stos bästa kompis dog knallfall i hagen, hon lämnade inte hans kropp tills han blev begraven. De begravde honom längst ner i hagen efter snabb handläggning av länsstyrelsen, vi stängde av den delen av hagen (den hagen var 25 hektar, men hon sprängde tråden två gånger och stod och betade där han var lagd... Annars hade hon inga problem att vara ifrån honom.

Sedan har vi ett sto idag vars kompis vi körde på slakt, hon var inte sig själv på flera veckor och hade lite koliksyptom, samma när vi bytte senaste stallet och flyttade från hennes kompis, hon gick jättedåligt på nästkommande tävling och hade lite kolikkänningar efter den. Oklart om det hänger ihop men var nog mer att saker inte var som de skulle och det var förändringarna hon reagerade på. Idag står hon i det stallet med 30 andra hästar i hagen och det kommer och går lite häst, hon har några hon tyr sig lite mer till, men hon bryr sig väldigt mycket mindre i förändringar i gruppen än hon gjorde när hon gick med bara 2-3 hästar.

 

[lizzie]

Nu har min vackra svarta dam vandrat vidare . Eftersom det regnat helt galet hela hösten kunde vi inte ta bort henne i hagen. Utan vi tog in alla tre hästarna och när det var dags gick vi iväg med min gamla. Jag tror 11-åringen fattade att det inte var som det skulle, och gnäggade flera gånger. När vi sedan kom tillbaka till stallet utan den gamla så var 11-åringen lite stissig och när hon och ponnyn blev utsläppta i hagen, var det lite spring.11-åringen gnäggade sedan oavbrutet hela em.

Dagen efter så var det lugnt och 11-åringen och ponnyn verkar ha accepterat situationen.

Det är fruktansvärt tomt efter min gamla. Att ha en häst i drygt 19 år är en hel livstid. Hästen blev 27 år och 5 månader, en mycket aktningsvärd ålder och hon var fullt ridbar fram till i april. Jag blev omkulldragen av 11-åringen i mitten av april så jag skadade ett knä. I annat fall hade jag säkert kunnat fortsätta med våra ridturer ett tag till. Nu får man leva på minnena. Dock väldigt skönt att inte behöva oroa mig för de dåliga tänderna, matvägring, kolik etc.

/Lizzie