- Svar: 1
- Visningar: 825
Kära dagbok,
Idag hittade jag ett gammalt meddelande jag skrivit på ett hemligt språk för massor av år sedan. Jag lyckades översätta det efter en stunds funderande, men jag borde nog ha låtit bli. Det gick ungefär ut på att livet är fruktansvärt och att det alltid kommer att vara det. Jag blev lite ledsen, eller kanske egentligen trött. Trött på att jag aldrig har lyckats uppskatta livet, trött på att jag fått mig själv att må dåligt under så många år. Trött över att jag inte kommit över mig själv än, trött att jag inte lyckats göra mig av med den där äckliga sidan av mig själv. Så jäkla trött på att jag är så jävla patetisk och fruktansvärd.
Dessutom har jag ägnat dagen till att googla rakblad med skräckblandad förtjusning. Innan jag slutar skulle jag nog bara behöva gå lite djupare, och då behöver jag byta upp mig. Vi får se.
Idag hittade jag ett gammalt meddelande jag skrivit på ett hemligt språk för massor av år sedan. Jag lyckades översätta det efter en stunds funderande, men jag borde nog ha låtit bli. Det gick ungefär ut på att livet är fruktansvärt och att det alltid kommer att vara det. Jag blev lite ledsen, eller kanske egentligen trött. Trött på att jag aldrig har lyckats uppskatta livet, trött på att jag fått mig själv att må dåligt under så många år. Trött över att jag inte kommit över mig själv än, trött att jag inte lyckats göra mig av med den där äckliga sidan av mig själv. Så jäkla trött på att jag är så jävla patetisk och fruktansvärd.
Dessutom har jag ägnat dagen till att googla rakblad med skräckblandad förtjusning. Innan jag slutar skulle jag nog bara behöva gå lite djupare, och då behöver jag byta upp mig. Vi får se.
