Tur att jag red

Idag har det varit "en sån där dag" och jag hade funderingar på att ställa in ridningen och istället be den andra tjejen i stallet att motionera fröken frieser. Men sen tänkte jag att "äsch, jag åker till stallet ändå och rider, det borde jag väl palla". När jag kom dit regnade det och det var kyligt. Jippi? Nä, inte riktigt.

Det finns nästan inga backar i omgivningen runt stallet men på en liten stig nära stallet, finns det lite backar åt båda hållen. Där kan man i princip bara rida fram och tillbaka för man kommer egentligen ingenstans via den stigen. Jag har döpt den till Mjölkkannestigen eftersom det står två mjölkkannor vid ena änden av den.

Fröken var pigg och glad idag och hon fick trava och galoppera uppför backarna ett antal gånger. Hon kändes väldigt positiv och framåt men hade inga större problem att hålla sig i skinnet. Det var bara vid ett tillfälle hon blev lite stark. Vid sista galoppen uppstod dock en liten glädjeyttring och hon lättade baktill. Det är första gången hon gjort något som kan liknas vid ett bocksprång, men det var så mjukt och fint att det bara kändes som ett litet "whii" i magen .

Jag brukar rida med lite olika bett på henne och idag hade jag valt det mildare bettet, ett rakt tränsbett, och det kändes riktigt bra att hon lyssnade så fint på det. Tidigare har hon kunnat bli något stark med det bettet och idag var det faktiskt första gången jag galopperade med det. Dessutom blev det både höger och vänster galopp. Den vänstra har strulat lite tidigare. Så jag är jättenöjd över dagens tur .

Hon var som rena vitaminpillret idag och jag är glad att jag faktiskt red trots det magsura läget innan. Nu är jag helt klart på bättre humör än tidigare idag.