Milosari
Trådstartare
nuuu är vi tillbaka från storstan, och min hund är nog nästan botad tror jag!
bakgrundshistoria för nya: min schäfertik är en omplacering som jag tog över när hon var två år gammal. hon har haft så väl fysiska som psykiska problem, men har efter lite lugn och ro och kiropraktorbehandling blivit en frisk och harmonisk hund. en problem har dock kvartått och det är hennes utfall mot andra hundar. vi har varit i kontakt med diverse tränare och psykologer men utan att få ett bra resultat.
vi träffade killen på avtalad plats, vi gick till hans bil, hon såg hans hund och utfallet kom direkt. sedan körde vi till en idrottsplats, han visade hur jag skulle göra, han tog fram sin hund och jag gjorde som han sagt, och WOW! hon bröt sitt utfall direkt, sökte kontakt med mig, tittade på den andra hunden och började vifta vänligt på svansen! han kom närmare och närmare med sin hund och hon satt helt avslappnad vid min sida. vi hittade en hund till som vi sprang ikapp, minina viftade på svansen hela tiden! det var ett mirakel! killen körde oss till tunnelbanan igen och minina fick sitta i buren bredvis hans hund, fortfarande helt avslappnad! inte kuvad och rädd, bara lugn. hela proceduren tog 10-15 min. trolleri.
eftermiddagen tillbringade vi i sthlms city, på gamla stan, kungsträdgården (där vi typiskt nog blev påhoppade av den största hund jag sett, såg ut som något leonberger-pyreneer-aktigt) sedan gick vi över djurgårdsbron och bort till waldemars udde och tittade på rikemanshusen, sedan via skansen och gröna lund tillbaka till gamla stan och så åkte vi "hem". på hela den tiden ytterligare ett utfall och en gång rest ragg. av en sisådär 15 möten. men nu kommer det bästa; på tåget hem var vi som mest 5 hundar i kupén, och gissa vem som var lugnast? gissa vem som viftade på svansen? miiiin hund!
håll nu tummarna allihop så att det håller i sig!
bakgrundshistoria för nya: min schäfertik är en omplacering som jag tog över när hon var två år gammal. hon har haft så väl fysiska som psykiska problem, men har efter lite lugn och ro och kiropraktorbehandling blivit en frisk och harmonisk hund. en problem har dock kvartått och det är hennes utfall mot andra hundar. vi har varit i kontakt med diverse tränare och psykologer men utan att få ett bra resultat.
vi träffade killen på avtalad plats, vi gick till hans bil, hon såg hans hund och utfallet kom direkt. sedan körde vi till en idrottsplats, han visade hur jag skulle göra, han tog fram sin hund och jag gjorde som han sagt, och WOW! hon bröt sitt utfall direkt, sökte kontakt med mig, tittade på den andra hunden och började vifta vänligt på svansen! han kom närmare och närmare med sin hund och hon satt helt avslappnad vid min sida. vi hittade en hund till som vi sprang ikapp, minina viftade på svansen hela tiden! det var ett mirakel! killen körde oss till tunnelbanan igen och minina fick sitta i buren bredvis hans hund, fortfarande helt avslappnad! inte kuvad och rädd, bara lugn. hela proceduren tog 10-15 min. trolleri.
eftermiddagen tillbringade vi i sthlms city, på gamla stan, kungsträdgården (där vi typiskt nog blev påhoppade av den största hund jag sett, såg ut som något leonberger-pyreneer-aktigt) sedan gick vi över djurgårdsbron och bort till waldemars udde och tittade på rikemanshusen, sedan via skansen och gröna lund tillbaka till gamla stan och så åkte vi "hem". på hela den tiden ytterligare ett utfall och en gång rest ragg. av en sisådär 15 möten. men nu kommer det bästa; på tåget hem var vi som mest 5 hundar i kupén, och gissa vem som var lugnast? gissa vem som viftade på svansen? miiiin hund!
håll nu tummarna allihop så att det håller i sig!
