Jag brukar inte skriva här men...bästa lilla sällskapshunden var vi tvungna att ta bort för 2,5 år sedan pga sjukdom. Helt förtvivlad tänkte jag aldrig någon ny hund.
Men det blev tomt hemma mannen tryckte på och det blev en welsh springer spaniel. Helt annan typ av hund. Och hon har varit sååå jäkla jobbig. Rädd, vimsig, stressad och jaktinstinkt. Ingenting verkade gå in när vi försökte lära henne något första året. Lärde sig inte ens sitt, blev hysterisk när vi skulle ut ur bilen, kunde fortfarande inte gå i koppel efter ett år for hit och dit som en vindrutetorkare på promenaderna, jagade cyklister och joggare, och vi fick ibörjan bära ut henne för hon vågade inte gå utanför tomten. Jag var så besviken och tyckte att vi hade köpt en hund med kass mentalitet.
Nu är hon två år och hon har landat....hon hänger med överallt, åker bil, buss, tunnelbana och skärgårdsbåt utan problem, går fint i koppel, lyssnar bra, tar kontakt, kan vara ensam hemma, lämnas i bilen, ligger lugnt under bordet på uteserveringar, har inte jagat cyklister senaste halvåret och fungerar hur bra som helst ( förutom om någon hare eller kanin är i närheten det trots allt en spaniel) hon älskar pälsvård också och hon är inte stressad längre. Hon har blivit en lugn välfungerande sällskapshund
Så glad att jag inte gav upp
Det var nära några gånger. Hon hade inte kass mentalitet eller så har vi kompenserat för vi har tränat mycket. Och vilken fin hund vi har fått
Tänker göra mentaltest på henne i framtiden. Spännande
Men det blev tomt hemma mannen tryckte på och det blev en welsh springer spaniel. Helt annan typ av hund. Och hon har varit sååå jäkla jobbig. Rädd, vimsig, stressad och jaktinstinkt. Ingenting verkade gå in när vi försökte lära henne något första året. Lärde sig inte ens sitt, blev hysterisk när vi skulle ut ur bilen, kunde fortfarande inte gå i koppel efter ett år for hit och dit som en vindrutetorkare på promenaderna, jagade cyklister och joggare, och vi fick ibörjan bära ut henne för hon vågade inte gå utanför tomten. Jag var så besviken och tyckte att vi hade köpt en hund med kass mentalitet.
Nu är hon två år och hon har landat....hon hänger med överallt, åker bil, buss, tunnelbana och skärgårdsbåt utan problem, går fint i koppel, lyssnar bra, tar kontakt, kan vara ensam hemma, lämnas i bilen, ligger lugnt under bordet på uteserveringar, har inte jagat cyklister senaste halvåret och fungerar hur bra som helst ( förutom om någon hare eller kanin är i närheten det trots allt en spaniel) hon älskar pälsvård också och hon är inte stressad längre. Hon har blivit en lugn välfungerande sällskapshund
Så glad att jag inte gav upp
Det var nära några gånger. Hon hade inte kass mentalitet eller så har vi kompenserat för vi har tränat mycket. Och vilken fin hund vi har fåttTänker göra mentaltest på henne i framtiden. Spännande
