Kört ett litet pass med grunderna i rallyn. Han var peppad och jobbade på bra, behövde bara ett par mikropauser efter lite svårare moment. Nu börjar han kunna sidbyten bakom min rygg, nåt som varit klurigt att få till.
Jag blir lite ledsen för han är så duktig på hemmaplan, men så fort det är i kursmiljö så är allt som bortblåst. Det är otroligt att instruktörerna inte portat mig eftersom vi ändå inte kan göra övningarna på plats. Tycker dom att det är irriterande så får dom faktiskt skylla sig själva, för hade dom varit tydliga med hur otroligt många störningar som kommer finnas så hade jag inte anmält oss.
Dessutom ser inte instruktörerna oss mer än nåt par minuter per gång. Det är rätt oundvikligt när dom har uppemot 10 ekipage att dela uppmärksamheten mellan. Och när dom väl kommer och kollar läget så känns det bara som ytterligare en störning ovanpå allt annat, för än har dom inte kommit med några nya synvinklar på hur jag ska hantera det här. Dom kanske bara haft mönsterelever innan, vad vet jag.
Jag tänker hanka mig fram till slutet, men ärligt talat kunde jag lika gärna fortsatt traggla ensam och bara lagt in extra miljöträning. Det är väl ungefär så framtidsplanen ser ut när vi är klara med kursen. Om jag inte lägger ner allt vad rally heter då, det känns rätt lockande just nu.
Åtminstone kan ingen längre anklaga mig för att sakna vilja och inte försöka tillräckligt?

Synd bara att jag hade rätt i att det inte skulle ge särskilt mycket att träna med andra.